Jag skriver åt en kompis som har en hanhund som är 3,5år gammal, en liten blandras. Hunden har börjat få det jobbigare och jobbigare när det är löptik i området, slutar äta, blir dålig i magen, piper och ylar om han blir lämnad ensam, har svårt att komma till ro på kvällarna och kan tassa runt runt i huset i 30-40 minuter innan han lägger sig. Ylar hysteriskt när han åker bil, vilket han inte gör i vanliga fall, han har även börjat jaga deras katt och försöker jucka på henne dom dagar det är som värst.
Förut har det alltid fungerat helt okej att ha honom med löptikar, han är lite intresserad men säger man åt honom så låter han dom vara ifred. Nu är dom i valet och kvalet att låta kastrera honom, då han uppenbarligen har det jobbigt, och "tyvärr" är det mycket tikar i deras umgänge och närhet. Men det som gör dom osäker är att det finns mycket negativt att läsa om kastrering, speciellt på hundar som är lite osäker. Och han är en lite orolig själ, jättesnäll och go men går inte gärna fram till okända. Känner sig lätt trängd exempelvis hos veterinären där okända människor måste ta i honom, han gör ingenting annat än att backa undan och svansen åker ner. Är alltid snäll och så men som sagt, lite osäker och dåligt självförtroende med nya människor som är "på".
Vill man kastrera en sån här hund? Vi har läst att det kan göra hunden mer osäker när det slutar produceras testosteron, och dom vill ju såklart inte att han ska bli rädd och osäker och tillslut kanske bita någon som han tycker är för närgången .
Dela gärna med er av tips och erfarenheter!
Förut har det alltid fungerat helt okej att ha honom med löptikar, han är lite intresserad men säger man åt honom så låter han dom vara ifred. Nu är dom i valet och kvalet att låta kastrera honom, då han uppenbarligen har det jobbigt, och "tyvärr" är det mycket tikar i deras umgänge och närhet. Men det som gör dom osäker är att det finns mycket negativt att läsa om kastrering, speciellt på hundar som är lite osäker. Och han är en lite orolig själ, jättesnäll och go men går inte gärna fram till okända. Känner sig lätt trängd exempelvis hos veterinären där okända människor måste ta i honom, han gör ingenting annat än att backa undan och svansen åker ner. Är alltid snäll och så men som sagt, lite osäker och dåligt självförtroende med nya människor som är "på".
Vill man kastrera en sån här hund? Vi har läst att det kan göra hunden mer osäker när det slutar produceras testosteron, och dom vill ju såklart inte att han ska bli rädd och osäker och tillslut kanske bita någon som han tycker är för närgången .
Dela gärna med er av tips och erfarenheter!