Kärleksproblem

_CorpseBride_

Trådstartare
Hej Buke!

Jag var aktiv här förut, men nu för tiden har jag inte varit inne på väldigt länge...
Men jag har sån ångest och känner mig så förvirrad just nu och behöver kloka bukares råd.

Jag träffade en kille för en månad sedan. Vi hade då skrivit en till varandra i en månad innan dess. Det hela gick ganska fort och var ganska intensivt, men vi har sagt att vi dejtar och inte är exklusiva, att vi lär känna varandra. MEN jag är livrädd! Livrädd för att jag får fjärilar i magen av den här killen. Jag har träffat så många idioter innan honom. Varit med om destruktiva förhållanden och våldtäkter. Så jag letar fel. Jag vågar inte lita på att han är den han utger sig för att vara. Han är väldigt tålmodig med mina humörsvängningar och min ptsd. Jag är även borderline och han lätt bipolär... Vilket iof gör att vi förstår varandra väldigt bra...

MEN mitt i allt detta har min bästa vän sedan 9 år erkänt att han har känslor för mig.. Jag har haft lite känslor för honom tidigare men inte vågat göra något åt detta för att inte förstöra vår vänskap... Och i helgen hade vi sex... Jag känner mig skyldig och jag vet inte ens vad jag känner för min vän.. Jag älskar honom, men jag har inte tänkt på honom på DET sättet på väldigt länge.. Och nu har jag den här andra..

Vet inte vad jag ska göra just nu. Vet inte vad jag vill. Är rädd att mista min vän och rädd att sabba det med den andra. Och rädd att den andra är "fel"....:crazy:
 
Men ni har ju sagt att ni inte är exklusiva. Då gör man som man vill tills man ev kommer överens om annat.
Jag tycker det är viktigt att man är öppen med vad man känner och hur man vill ha det. Lögner är så destruktiva.

Nu har vi bråkat om porr.. Jag har blivit jätteskadad av så många så jag har väldigt svårt för vissa saker. Jag kan hantera porr, jag gillar inte industrin men kan själv se på amatörporr. Men jag är väldigt känslig för objektifiering.
Han har bl a visat mig halvnakna bilder och sagt "that's nice" och jag har sagt att jag inte tycker det för att idén om att det sitter en massa män och dreglar över den där bilden gör mig illa till mods.
Vi hamnade sedan i en diskussion om objektifiering där han tyckte att män har det värre för att det blir svårare för dem att leva upp till idealet. Och ställde detta mot objektifieringen av kvinnor som enligt mig är så mycket värre.
Sedan visade det sig att han har kollat på tjejer i cam. Det stör mig. Jag sa att jag inte har nåt emot porr och försöker vara accepterande, men för mig är det fruktansvärt motbjudande att köpa en annan människa. Han menade att han inte köpt dem utan fått det gratis. Men för mig är det där mycket intensivare än porr och det enda jag ser framför mig är de tjejer som mått jättedåligt och gjort såna saker....

Känner mig som värsta bitterfittan.. Och jag vet att jag är skadad och har blivit rädd för mäns sexualitet på vissa sätt. Men jag har svårt för det här..
 
Nu har vi bråkat om porr.. Jag har blivit jätteskadad av så många så jag har väldigt svårt för vissa saker. Jag kan hantera porr, jag gillar inte industrin men kan själv se på amatörporr. Men jag är väldigt känslig för objektifiering.
Han har bl a visat mig halvnakna bilder och sagt "that's nice" och jag har sagt att jag inte tycker det för att idén om att det sitter en massa män och dreglar över den där bilden gör mig illa till mods.
Vi hamnade sedan i en diskussion om objektifiering där han tyckte att män har det värre för att det blir svårare för dem att leva upp till idealet. Och ställde detta mot objektifieringen av kvinnor som enligt mig är så mycket värre.
Sedan visade det sig att han har kollat på tjejer i cam. Det stör mig. Jag sa att jag inte har nåt emot porr och försöker vara accepterande, men för mig är det fruktansvärt motbjudande att köpa en annan människa. Han menade att han inte köpt dem utan fått det gratis. Men för mig är det där mycket intensivare än porr och det enda jag ser framför mig är de tjejer som mått jättedåligt och gjort såna saker....

Känner mig som värsta bitterfittan.. Och jag vet att jag är skadad och har blivit rädd för mäns sexualitet på vissa sätt. Men jag har svårt för det här..
Kompisen el "nya" killen?
 
Som du beskriver honom ovan finns det ju en del rätt tråkiga drag. Vad är det mer konkret som tilltalar dig med den här relationen? (förutom att det är intensivt mellan er och hans tålamod med dina humörsvängningar)

Men jag blir så fundersam. Är det fel av honom eller fel av mig att döma honom för detta?

Vad som tilltalar mig... Han är snäll, rolig, gör saker för att göra mig glad, vill skämma bort mig, har roligt ihop, oftast...
 
Men jag blir så fundersam. Är det fel av honom eller fel av mig att döma honom för detta?

Där skulle jag nog bara tänka om jag var bekväm med det eller inte. Personligen skulle jag aldrig klara av att vara med en kille som visade mig bilder på halvnakna brudar eller hävdar att män är värre objektifierade än kvinnor. Men det är väl upp till en själv och ens preferenser, helt enkelt.

Vad som tilltalar mig... Han är snäll, rolig, gör saker för att göra mig glad, vill skämma bort mig, har roligt ihop, oftast...

Det låter ju trevligt (förutom "oftast", vet inte vad du menar där). Frågan är om de goda sidorna väger tyngre än de tråkiga?
 
Dömer du honom? För mig verkar det vara en deal breaker för dig. Det finns vissa drag som gör att jag inte ens kan överväga personen som närmare partner/vän. I ditt fall kanske detta är en av de sakerna?

Ja, det är nog just det. En deal breaker för mig. Jag kan ju inte be honom att ändra sig. Men samtidigt är detta ett känsligt ämne för mig. Men så är jag rädd att det bara är jag som är löjlig, att jag slänger bort något för att jag är rädd efter tidigare erfarenheter?

Samtidigt verkar det ju som att jag inte är ensam, att fler kan känna såhär, som Mulberry...
 
Ja, det är nog just det. En deal breaker för mig. Jag kan ju inte be honom att ändra sig. Men samtidigt är detta ett känsligt ämne för mig. Men så är jag rädd att det bara är jag som är löjlig, att jag slänger bort något för att jag är rädd efter tidigare erfarenheter?

Samtidigt verkar det ju som att jag inte är ensam, att fler kan känna såhär, som Mulberry...

Det spelar ingen roll om du är ensam eller om andra känner likadant. Känner du så, är det så det är för dig.

Och det är den du är. Du gillar inte det här. Det är en deal breaker. Inte förhandlingsbart. Det är helt OK. Du är den du är.
 
Nu har vi bråkat om porr.. Jag har blivit jätteskadad av så många så jag har väldigt svårt för vissa saker. Jag kan hantera porr, jag gillar inte industrin men kan själv se på amatörporr. Men jag är väldigt känslig för objektifiering.
Han har bl a visat mig halvnakna bilder och sagt "that's nice" och jag har sagt att jag inte tycker det för att idén om att det sitter en massa män och dreglar över den där bilden gör mig illa till mods.
Vi hamnade sedan i en diskussion om objektifiering där han tyckte att män har det värre för att det blir svårare för dem att leva upp till idealet. Och ställde detta mot objektifieringen av kvinnor som enligt mig är så mycket värre.
Sedan visade det sig att han har kollat på tjejer i cam. Det stör mig. Jag sa att jag inte har nåt emot porr och försöker vara accepterande, men för mig är det fruktansvärt motbjudande att köpa en annan människa. Han menade att han inte köpt dem utan fått det gratis. Men för mig är det där mycket intensivare än porr och det enda jag ser framför mig är de tjejer som mått jättedåligt och gjort såna saker....

Känner mig som värsta bitterfittan.. Och jag vet att jag är skadad och har blivit rädd för mäns sexualitet på vissa sätt. Men jag har svårt för det här..
Det låter som om ni har olika värderingar när det gäller porr. Och man får väl bestämma sig för vilka värderingar som är viktiga för en och vilka som man kan leva med att den andre har, även om de avviker från ens egna.

När det gäller värderingar som är riktigt viktiga för mig skulle jag varken orka bråka om dem eller stå ut med att tycka att min partner var korkad på den punkten.
 
Men jag blir så fundersam. Är det fel av honom eller fel av mig att döma honom för detta?

Vad som tilltalar mig... Han är snäll, rolig, gör saker för att göra mig glad, vill skämma bort mig, har roligt ihop, oftast...
Det behäver inte vara någons fel.
Ni tycker bara olika.
Och då får du fundera på om du kan respektera hans åsikter på den punkten eller om det inte går
 
Kära du! Kan börja med att säga att jag varit med om samma sak som du (våldtäkter, ptsd, dåliga erfarenheter av män i allmänhet), varit i nästan exakt samma situation och kan relatera väldigt mycket, så här är mina tankar. Till att börja med, det här om porren och att du undrar om det är fel av dig att "döma" honom: om det nu skulle vara fel av dig att döma honom för det så skulle det väl vara för att man inte bör göra dömanden kring andra människors sexualitet och absolut, det är ju jättebra! Men det är stor skillnad på att acceptera grannens tidigare sexliv och en partners. I det senare fallet har man all rätt att döma hur mycket man vill, oavsett vad andra tycker, för relationen ska ju kännas bra på alla plan, man ska inte behöva kompromissa med grejer som till och med gör att man kanske får ångest för att man "bör". Ett sånt liv har jag i alla fall inget intresse av att leva :) Dessutom, att du ens har de tankarna på att det skulle vara fel av dig att tycka att det är fel tyder ju verkligen på att du i grund och botten är en icke-dömande och accepterande person. Att du störs av det är ju överhuvudtaget inte konstigt med tanke på det du har varit med om! Så nej, det är inte fel! Och jag kan tycka att det är en grej han inte borde berättat om.

När jag läser det du skriver börjar jag dessutom att fundera på om ert förhållande verkligen är så bra? Inte för att det är något fel på hur ni är, eller vad ni har gjort för att förhållandet (även om ni inte är exklusiva) ska funka eller nåt sånt, utan snarare att det känns som att det saknas riktigt varma känslor från din sida. Han kanske är en "bra kille" och vill väldigt väl (det verkar ju så :)) Men är inte det enda som verkligen är relevant hur du känner? Med de erfarenheter som du, och jag, har upplever jag att det är känns superviktigt att vara extra snäll mot sig själv och att bara involvera sig i förhållanden som verkligen BIDRAR och gör livet bättre (så ska ju egentligen alla förhållanden vara) och inte mer krångligt, ångestfullt eller rörigt. Då är det inte rätt helt enkelt! Vill inte på något sätt tala om för dig hur det är, bara ge min syn på saken. (jag skulle själv uppskattat om "dagens-jag" hade gett "dåtidens-jag" lite tips för det är
så himla lätt att glömma vad som man tycker är viktigt på riktigt när man träffar någon för då blir det lätt så mycket krångliga känslor som kommer ivägen, speciellt när man så gärna vill "laga sig själv" från allt skit man varit med om)

Okej, det här blev skitlångt, men känns som att jag har så mycket mer att säga hehe! Hoppas hur som helst att i alla fall något kan vara till din hjälp och kram på dig så länge! :heart
 
Jag tycker att det verkar som porren är en ordentlig dealbreaker för dig och då ska du inte vara ihop med den nya killen. Det blir lätt att den ena försöker anpassa sig till någonting som personen inte är bekväm med, för att den andra parten vill så gärna och det blir aldrig bra i längden speciellt inte om det har med sex att göra. För mig var del analsex, jag borde ha gått på en gång när det kom på tal men stannade istället kvar och mådde dåligt.
 
Tack! Vad snälla ni är! Det är SÅ skönt att höra att det inte är fel eller dömande av mig. Att jag inte är konstig som känner såhär. Jag fick också en tankeställare om hur jag verkligen känner för den här killen...

Igår gjorde jag slut på det. För att jag kände att jag inte ska anpassa mig om det är något som verkligen inte passar mig. Han hade dessutom dålig förståelse för hur jag kände och försökte istället att övertala mig hur "bra" det är med att betala för camsex. Vilket bara gjorde det värre. Jag tror också att det blev för intensivt. Att jag kände något för honom, men det var inte rätt. Känner mig såhär i efterhand lite styrkt av det hela. Annars försöker jag gärna ändå, och blundar för saker som egentligen besvärar mig. Men den här gången lyssnade jag på mig själv.

Pratade med en kompis som tyckte att "det var ju bra! Då var ju ett problem ur världen.". :p
Så nu kan jag känna efter hur jag egentligen tänker om min bästa vän som erkänt sina känslor för mig. Han har sagt att han har ingen brådska, jag får fundera hur länge jag vill. Han har även sagt att han inte kommer att försvinna ur mitt liv hur jag än känner och bestämmer mig för att göra, att han vill finnas där för mig. Vilket värmde. :heart
Grejen är att jag har haft lite känslor för min vän tidigare, men jag har känt att han inte känt samma sak och struntat i det. Tänkt att det kanske bara blir förvirrat för att jag älskar honom som vän också.
Nu har jag inte tänkt på honom på det viset på väldigt länge och att han känner så kom som något av en chock.
 

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 577
Senast: Palermo
·
R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
2 368
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 807
Senast: Amha
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 627
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp