Kär i exets bror..

sadgirl

Trådstartare
Det förbjudna har hänt. Jag har blivit kär i mitt ex's lillebror. Och det var på grund av honom som det tog slut mellan mig och mitt x.

Jag och mitt x har alltid haft ett knaggligt förhållande och det har inte varit sunt någonstans alls. Denna lillebror är någon som vi har umgåtts med en del, han har sovit här ibland och vi gjorde mycket saker ihop. Aldrig tidigare har jag känt några känslor för honom bara sett honom som schyst liksom. Men.. ett stort men.

Nu har jag blivit upp över öronen förälskad i denna lillebror. För lite mer än en vecka sedan så strulade vi lite på fyllan (jag var fortfarande tsm med mitt x) och vi valde därför att inte gå längre än att kyssas. Jag kunde inte sluta tänka på den kyssen och det pirrade i hela kroppen bara jag tänkte på honom. Några dagar gick och känslorna och tankarna suddades inte ut. De höll sig kvar lika starka.
Därför gjorde jag äntligen slut med mitt x som jag egentligen borde ha dumpat för längesedan. Jag kände en gång för alla att där hade jag inga känslor och plus så vill jag inte att lillebror ska komma hem hit och hälsa på storebror för det hade bara känt så otroligt jobbigt.

Så vi gjorde slut. Och jag och lillebror sågs igen. Denna gång gick vi hela vägen. och jag säger bara oooh my god vilken kille! Och så klart, känslorna är nu ännu starkare.

Vad ska jag göra? Ska jag satsa på lillebror? Trots att allt det moraliska inom mig skriker neeeeeeeej? Jag tänker på hur wierd det kommer kännas att tex gå på släktkalas som lillebrors flickvän. Vad kommer alla tycka och tänka? Vad kommer mitt x säga? Är detta bara ett big no, no och man ska se förbi sina känslor? Tänk om han är min stora kärlek, min livskamrat, pappan till mina framtida barn? Ska jag inte kämpa för det? Men tänk om det inte funkar så har jag kanske istället förstört en hel familj? Förstört deras broderrelation..? GAAAH HJÄLP MIG!
 
Det förbjudna har hänt. Jag har blivit kär i mitt ex's lillebror. Och det var på grund av honom som det tog slut mellan mig och mitt x.

Jag och mitt x har alltid haft ett knaggligt förhållande och det har inte varit sunt någonstans alls. Denna lillebror är någon som vi har umgåtts med en del, han har sovit här ibland och vi gjorde mycket saker ihop. Aldrig tidigare har jag känt några känslor för honom bara sett honom som schyst liksom. Men.. ett stort men.

Nu har jag blivit upp över öronen förälskad i denna lillebror. För lite mer än en vecka sedan så strulade vi lite på fyllan (jag var fortfarande tsm med mitt x) och vi valde därför att inte gå längre än att kyssas. Jag kunde inte sluta tänka på den kyssen och det pirrade i hela kroppen bara jag tänkte på honom. Några dagar gick och känslorna och tankarna suddades inte ut. De höll sig kvar lika starka.
Därför gjorde jag äntligen slut med mitt x som jag egentligen borde ha dumpat för längesedan. Jag kände en gång för alla att där hade jag inga känslor och plus så vill jag inte att lillebror ska komma hem hit och hälsa på storebror för det hade bara känt så otroligt jobbigt.

Så vi gjorde slut. Och jag och lillebror sågs igen. Denna gång gick vi hela vägen. och jag säger bara oooh my god vilken kille! Och så klart, känslorna är nu ännu starkare.

Vad ska jag göra? Ska jag satsa på lillebror? Trots att allt det moraliska inom mig skriker neeeeeeeej? Jag tänker på hur wierd det kommer kännas att tex gå på släktkalas som lillebrors flickvän. Vad kommer alla tycka och tänka? Vad kommer mitt x säga? Är detta bara ett big no, no och man ska se förbi sina känslor? Tänk om han är min stora kärlek, min livskamrat, pappan till mina framtida barn? Ska jag inte kämpa för det? Men tänk om det inte funkar så har jag kanske istället förstört en hel familj? Förstört deras broderrelation..? GAAAH HJÄLP MIG!
Vad säger lillebror?
 
Det förbjudna har hänt. Jag har blivit kär i mitt ex's lillebror. Och det var på grund av honom som det tog slut mellan mig och mitt x.

Jag och mitt x har alltid haft ett knaggligt förhållande och det har inte varit sunt någonstans alls. Denna lillebror är någon som vi har umgåtts med en del, han har sovit här ibland och vi gjorde mycket saker ihop. Aldrig tidigare har jag känt några känslor för honom bara sett honom som schyst liksom. Men.. ett stort men.

Nu har jag blivit upp över öronen förälskad i denna lillebror. För lite mer än en vecka sedan så strulade vi lite på fyllan (jag var fortfarande tsm med mitt x) och vi valde därför att inte gå längre än att kyssas. Jag kunde inte sluta tänka på den kyssen och det pirrade i hela kroppen bara jag tänkte på honom. Några dagar gick och känslorna och tankarna suddades inte ut. De höll sig kvar lika starka.
Därför gjorde jag äntligen slut med mitt x som jag egentligen borde ha dumpat för längesedan. Jag kände en gång för alla att där hade jag inga känslor och plus så vill jag inte att lillebror ska komma hem hit och hälsa på storebror för det hade bara känt så otroligt jobbigt.

Så vi gjorde slut. Och jag och lillebror sågs igen. Denna gång gick vi hela vägen. och jag säger bara oooh my god vilken kille! Och så klart, känslorna är nu ännu starkare.

Vad ska jag göra? Ska jag satsa på lillebror? Trots att allt det moraliska inom mig skriker neeeeeeeej? Jag tänker på hur wierd det kommer kännas att tex gå på släktkalas som lillebrors flickvän. Vad kommer alla tycka och tänka? Vad kommer mitt x säga? Är detta bara ett big no, no och man ska se förbi sina känslor? Tänk om han är min stora kärlek, min livskamrat, pappan till mina framtida barn? Ska jag inte kämpa för det? Men tänk om det inte funkar så har jag kanske istället förstört en hel familj? Förstört deras broderrelation..? GAAAH HJÄLP MIG!
Du får väl lyssna på ditt hjärta och lita på din magkänsla :)
 
Jag förstår överhuvudtaget inte vad "moral" har med saken att göra. Frågan är väl om du verkligen vill ha så här soppiga relationer. Jag hade inte velat det.
Visst är det soppigt. Men om det var jag så tror jag, vis av tidigare erfarenheter, att jag nog hade kört på. Jag har svårt att säga nej till mig själv.

Men jag hade INTE, som TS, dragit stora växlar på SLÄKTKALAS, på FAR TILL MINA FRAMTIDA BARN, på BRODERRELATION osv. Det låter mest hysteriskt, så hysteriskt att jag nog inte skulle ha nån kraft över till att vara kär. Så det skulle lösa sig av sig själv :D
 
Jag tänker nog lite som Gimlan här..

Den enda som kan säga vad som är rätt för dig är du själv.
Själv hade jag nog tagit ett steg tillbaka ett tag. Som du själv nämner är det mycket som stor på spel i olika relationer för såväl andra som för dig själv.
Förstår att det är otroligt svårt men jag hade valt att leva ensam ett tag. För att se efter mig själv, du har trots allt precis klivit ur en relation. Men även för att i lugn och ro få känna efter hur viktiga känslorna för brodern är för mig. Är det riktig kärlek eller som Gimlan nämnde, kanske en förälskelse i det förbjudna?

Men som sagt, den enda som har svaren är du. :) Lycka till oavsett vilka vägar du tar!
 
@Kaos Tack för dina ord! Dem betyder mycket :)

@Gimlan Lillebror säger att han vill. Han tycker om mig också och hade det inte varit för att jag är hans brors ex så hade han inte tvekat alls. Nu är han rädd att förlora sin bror om han fullföljer detta men ändå kan han inte motstå mig säger han. Håller med dig om att det kan vara värt att tänka över saken en gång extra och jag har även sagt till "lillebror" att jag tycker vi ska ses och umgås bara för att sedan se vart det leder. Och innan vi är säkra på att det är något seriöst så är det ju inget vi behöver prata högt om..

@Petruska Nej, någon soppig relation vill jag egentligen inte heller ha och det är därför jag tvekar. Men ändå känner jag så starkt, går det det verkligen att se förbi sina känslor så lätt? Kommer jag ångra mig resten av livet om jag inte försöker? Kommer jag sitta om 40 år och undra hur livet hade blivit om jag hade gått all in? Är det bättre att ångra det man inte gör än att ångra att man försökte?
 
Men ändå känner jag så starkt, går det det verkligen att se förbi sina känslor så lätt? Kommer jag ångra mig resten av livet om jag inte försöker? Kommer jag sitta om 40 år och undra hur livet hade blivit om jag hade gått all in? Är det bättre att ångra det man inte gör än att ångra att man försökte?

Ja, om du bestämmer dig för att ångra det hela livet så kommer du sannolikt att göra det :)
 
Men jag hade INTE, som TS, dragit stora växlar på SLÄKTKALAS, på FAR TILL MINA FRAMTIDA BARN, på BRODERRELATION osv. Det låter mest hysteriskt, så hysteriskt att jag nog inte skulle ha nån kraft över till att vara kär. Så det skulle lösa sig av sig själv :D

HAHA okej jag fattar vad du menar! :D Och jag håller med om att jag drog allting aningens för långt ;)
 
Nej, någon soppig relation vill jag egentligen inte heller ha och det är därför jag tvekar. Men ändå känner jag så starkt, går det det verkligen att se förbi sina känslor så lätt? Kommer jag ångra mig resten av livet om jag inte försöker? Kommer jag sitta om 40 år och undra hur livet hade blivit om jag hade gått all in? Är det bättre att ångra det man inte gör än att ångra att man försökte?

Varför skulle det bli så, om du inte vill det?

Du kan ju lika gärna tänka att du nu soppar till det och det blir skitjobbigt och alla kommer att må dåligt.

Ditt sätt att beskriva dina känslor är för mig minst sagt skruvat.

För mig är situationen du beskriver helt enkelt något man ser till att undvika. Man kastar sig inte in i den till den grad att klyschor är det enda man har att ta till när man ska beskriva den.

Det är inte en fråga för livet, det är bara något att undvika om det är sant att man inte vill ha soppiga relationer.
 
Jag tycker att ni ska prata med storebror redan nu. Främst för lillebrors skull som är rädd att förlora sin bror. Nu vet jag inte alls hur storebror tog er separation men det kan ju hända att han är helt ok med er som par.

Det måste vara bättre att ni tar upp det redan nu än att ni känner efter i några månader bakom hans rygg.
 
Kan det inte vara så att du blivit förälskad i känslan han ger dig och att det i sin tur tolkas som att det är honom du är kär i?

Tänker eftersom du skrev hur struligt och osunt förhållandet med ditt ex va, så händer det där på fyllan och plötsligt upplever du hur det kan kännas med någon på ett positivt sätt.

Också om man länge varit i elände länge finns nog en medveten/omedveten längtan efter något annat.

Det här är ju absolut ingen sanning men kanske något att fundera lite på innan du går vidare, vilket steg det än blir.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
678
Senast: miumiu
·
  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
15 979
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 823
Senast: Milosari
·
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag var liten hade jag en så kallad "bästis" liksom så många andra småtjejer. Har kanske nämnt henne här i min dagbok tidigare, jag...
Svar
0
· Visningar
539
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp