Känslan av att inte räcka till som förälder.

[Fibusen]

”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är jag inte ensam?

Jag har sonen varannan vecka, och i morgon bitti lämnar jag i skolan, sen ska han vara hos sin pappa en vecka. Och nu ligger jag här med en tråkig känsla i kroppen. Först och främst över att han ska åka som sagt, men också för våran tid och mitt jobb…

Fram tills december så hade jag sådan tur att jag kunde vara ledig hela veckorna sonen var hos mig, sen jobbade jag 72-96 h veckan han var hos sin pappa. Vi hade så mycket tid tillsammans då, och jag förstår att det verkligen var ett privilegium att kunna få ha det så. Jag hade en massa energi för jag var ju ledig hela tiden när jag hade han. I december så blev jag hastigt av med jobbet och livet blev kaos. Det är inte alltid en dans på rosor att rodda runt hus, barn, hund, häst helt ensam, och nu var jag dessutom arbetslös också. Jag började som springvikarie inom hemtjänsten och kom strax därefter in på ett äldreboende som jag sen fick ett långvikariat på, och i Augusti fick jag möjligheten att få en betald utbildning som undersköterska, alltså så betalar kommunen mig för att jag studerar. Som det ser ut nu så jobbar jag 50% och studerar 50%, men jag får en 100% lön. Detta är en otrolig möjlighet för mig som inte ens gått klart gymnasiet, att jag äntligen kommer kunna bli NÅGOT!
Jag fick en rad på jobbet jag kommer gå på under hela utbildningen, och so far, so good. Känns som om livet börjar stabilisera sig igen.

MEN. Raden jag fått innebär att jag jobbar dom helger jag har sonen. 7-13 ena dagen och 15-21 andra. Och jag får sånt dåligt samvete över detta! När han väl är ledig så ska jag jobba. Jag försöker studera och göra klart så mycket jag kan veckan han är hos sin pappa så jag slipper lägga tid på studierna när sonen är här iaf.

Under veckorna har jag många lediga dagar, men han är ju i skolan mellan 8-13 eller 14. Gör en kväll under veckan också, (16-21) så den dagen ses vi ju också bara en stund mellan skola och jobb.

Han är hos min mamma när jag jobbar helg/kväll, så det går ingen nöd på honom så, men mitt samvete värker!!!

Jag har ingen möjlighet att byta rad på jobbet, chefen har fått vända och vrida för att vi skulle kunna hitta en fortsatt lösning för att jag skulle kunna få vara kvar där under hela min utbildning. Och barnets pappa vägrar byta veckor för då blir det osynkade med hans nya sambos barn. Så jag förstår såklart han med. Dom vill ju vara hela familjen dom med, och det är ju roligare för sonen att vara där när exets sambos barn också är där.

Alternativet är att jag hoppar av utbildningen, och söker annat jobb, men det är ju lite som att börja på noll igen. Jag gör ju detta för sonens skull också såklart, att vi ska få en trygghet ekonomiskt igen, och jag ska få en fast anställning när jag är färdigutbildad, och mer i plånboken.

Hade han varit äldre så hade det känns lättare, tonåring, så han knappt hade velat se sin ”gamla mamma” ändå. Men nu! Han fyller 9, och han vill ju såklart vara med mig när det väl är min vecka. Han älskar sin mormor och har än så länge inte protesterat eller klagat något på det själv, han vet att jag jobbar VARJE helg han är här, och han säger inget om det. Men mitt samvete däremot…

Nu är det tack och lov inte heldagar jag jobbar, så vi har ju möjlighet att hitta på något före eller efter jobbet, men det blir ju aldrig några större grejer, för ”jag ska jobba sen” eller ”jag är lite trött för att jag har jobbat”. Filmmys med något gott, cykeltur i skogen, åka till sjön och bada på sommaren eller gå till pulkabacken på vintern är ungefär det som blir. Han ligger kvar hemma och sover tills han vaknar dom dagar jag börjar 7, sen går han till min mamma när han vaknat till och äter frukost där. Ibland kommer han vid 9 och ibland 10, så han får iallafall sovmorgon hela helgen.

Men tänk vad mysigt om vi hade fått en hel helg att bara välja fritt vad vi ville göra! Men den finns inte, och ser inte ut att kunna finnas heller inom närmaste tiden. Som det ser ut nu kommer jag vara färdig undersköterska först våren -24. Och då kommer jag ha betydligt större chans att välja och vraka bland jobb och arbetstider.

Jag försöker trösta mig med att han behöver iallafall aldrig vara på fritids under mina veckor, utan jag kan hämta han varje dag direkt efter han slutar skolan. Någon enstaka gång hämtar mormor när jag jobbar till 15.

På ett sätt är jag överlycklig över denna chans till utbildning, och tänker att hade det verkligen blivit bättre med ett 7-16 jobb, mån-fre? Då hinner man ju knappt ses under veckorna istället. Men på ett annat sätt så är jag så ledsen över det jag förlorar med sonen. Varenda helg är det jobb för mig.. Han är ju bara ”liten” en gång… Och det känns så förbannat värdelöst att sitta hemma och bara glo i taket den helgen han är hos sin pappa och jag är ledig.

Kommer jag ångra mig om några år att jag valde denna väg? Herregud vad livet ska ge en jobbiga val hela tiden…

Blev en halv novell detta, men det kändes skönt att få lätta hjärtat lite.

 

[cambodia]

Borde sova, så läste inte allt. Men kan skriva upp mig på listan för känslan av att vara en otillräcklig förälder! Du är inte ensam

Kan svara mer (och läsa ordentligt) imorgon!

 

[Kilauea]

Tycker inte det låter hemskt. Alltså, missförstå mig rätt för jag förstår dig. Men med tanke på att ni har sonens mormor och att han trivs där. Det är ju suveränt att du får chansen till utbildning och därmed vidare jobb. Klart du ska ta den chansen. Antar att det vore betydligt lägre ersättning/lön om du pluggade undersköterska via YH-utbildning och tog CSN tex? Även om det då vore färre år och inte helger.

Jag har mycket tid med ungarna just nu, när lillasyster är liten och jag har många dagar FL att ta ut. Men jag känner mig inte helt tillräcklig som förälder alltid ändå.

 

[SaraXX]

Usch jag lider med dig @Fibusen . Jag förstår att det är en klump i magen! Jag har ingen bra lösning åt dig dock, men mycket kan väl ändra sig på jobbet till 2024? Är det ens vanligt att folk går på samma schema i flera år?

 

[Emtherlia]

Jag tror att det är mer regel än undantag att man känner sig otillräcklig som förälder. Alla jag pratar med känner så från och till. Jag känner definitivt så nu då jag är gravid och har mått piss under hela graviditeten och inte kunnat leka eller vara med mitt barn särskilt engagerat.

Klart du ska gå klart utbildningen, och tänk vilken fin relation han får med sin mormor, det är verkligen fantastiskt att kunna få det som barn!

 

[Magnum]

Jag jobbar 7-16, har gjort hela tiden sen barnen började förskolan.
Mitt dåliga samvete gnager konstant. De får långa dagar i förskola/fritids men trivs där tack och lov, men mammahjärtat värker.

Det kvittar nog hur man gör. Man får dåligt samvete ändå..

Tycker också du ska gå klart utbildningen!

 

[Fibusen]

Tycker inte det låter hemskt. Alltså, missförstå mig rätt för jag förstår dig. Men med tanke på att ni har sonens mormor och att han trivs där. Det är ju suveränt att du får chansen till utbildning och därmed vidare jobb. Klart du ska ta den chansen. Antar att det vore betydligt lägre ersättning/lön om du pluggade undersköterska via YH-utbildning och tog CSN tex? Även om det då vore färre år och inte helger.

Jag har mycket tid med ungarna just nu, när lillasyster är liten och jag har många dagar FL att ta ut. Men jag känner mig inte helt tillräcklig som förälder alltid ändå.

Jag FÅR halva lönen nu när jag studerar, har en heltidslön på 24500kr, så 12250kr FÅR jag. Sen jobbar jag för lika mycket + ob. Jag kommer således ha en utbildning när jag är klar utan ett endaste lån. Att studera med CSN-lån har också varit en fundering, men då står jag som sagt med ett lån sen som ska betalas, och det drabbar såklart ekonomin en tid framöver det med. Nu när jag blir klar så har jag ingen skuld alls, och är dessutom garanterad en fast heltidstjänst inom kommunen.

Stället jag jobbar på nu är helt fantastiskt, jag trivs så himla bra, plus att det är gångavstånd dit, vilket gör att jag kan låta bilen stå = ännu mer kvar i plånboken.

Så ja, det är verkligen en helt fantastisk chans, men den känns lite som om den kom lite för tidigt… När jag väl är klar kommer folk stå och dra i mig, då kan jag välja och vraka mer på olika scheman.

Ja, det är inte lätt att vara förälder alla gånger.

 

[Fibusen]

Usch jag lider med dig @Fibusen . Jag förstår att det är en klump i magen! Jag har ingen bra lösning åt dig dock, men mycket kan väl ändra sig på jobbet till 2024? Är det ens vanligt att folk går på samma schema i flera år?

Det kommer säkerligen ändras bland scheman, men nu har chefen plockat ihop lite tomma pass här och var för att kunna få ihop ett schema just för mig, detta fanns inte från början utan har varit ”resurspass” från början. Eftersom jag bara ska jobba 50% så ville chefen inte knäcka någon annan rad. Jag är jättetacksam över att det gick överhuvudtaget. Det är som sagt kommunen som erbjuder denna möjlighet så dom hade kunnat sätta mig vart som helst inom kommunen, men min chef på min arbetsplats ville ha mig kvar så hon fixade ihop något som inte riktigt fanns ens just för att jag skulle ha något under min utbildning.

Jag hoppas att det blir ändrat i framtiden, men jag kommer definitivt gå på detta schemat hela nästa år iallafall. Jag försöker byta helger med kollegor men det är ju samma där, dom har ju ställt in sitt liv efter deras ordinarie scheman också.

Nu har jag dock lite för många semesterdagar kvar för i år så har faktist lagt in på någon helg här och där när jag har sonen.

 

[Fibusen]

Jag tror att det är mer regel än undantag att man känner sig otillräcklig som förälder. Alla jag pratar med känner så från och till. Jag känner definitivt så nu då jag är gravid och har mått piss under hela graviditeten och inte kunnat leka eller vara med mitt barn särskilt engagerat.

Klart du ska gå klart utbildningen, och tänk vilken fin relation han får med sin mormor, det är verkligen fantastiskt att kunna få det som barn!

Ja, dom har alltid haft en fin relation. Mamma flyttade hit till byn när sonen var ett halvår för att hon ville komma närmare sitt barnbarn. Dom träffas flera dagar i veckan och han svänger alltid förbi hos henne och säger hej när han är ute och tex cyklar med kompisar. Min mamma som bor och lever ensam är minst lika glad för sällskapet hon med, hon är ju relativt nybliven pensionär nu så jag och sonen är ju nästan dom enda hon träffar.

 

[Tora]

Jag tycker det verkar vara en jättebra lösning som man absolut inte behöver ha dåligt samvete för. Om du (@Fibusen) vill döva det dåliga samvetet lite så kan man försöka vara en riktigt närvarande förälder de tider du har barnet. Kvalité framför kvantitet. Egentid med mormor är ju också mycket viktigt för barnen. Tycker det låter som att alla blir vinnare.

 

[nejlica]

Det kommer säkerligen ändras bland scheman, men nu har chefen plockat ihop lite tomma pass här och var för att kunna få ihop ett schema just för mig, detta fanns inte från början utan har varit ”resurspass” från början. Eftersom jag bara ska jobba 50% så ville chefen inte knäcka någon annan rad. Jag är jättetacksam över att det gick överhuvudtaget. Det är som sagt kommunen som erbjuder denna möjlighet så dom hade kunnat sätta mig vart som helst inom kommunen, men min chef på min arbetsplats ville ha mig kvar så hon fixade ihop något som inte riktigt fanns ens just för att jag skulle ha något under min utbildning.

Jag hoppas att det blir ändrat i framtiden, men jag kommer definitivt gå på detta schemat hela nästa år iallafall. Jag försöker byta helger med kollegor men det är ju samma där, dom har ju ställt in sitt liv efter deras ordinarie scheman också.

Nu har jag dock lite för många semesterdagar kvar för i år så har faktist lagt in på någon helg här och där när jag har sonen.

Jag förstår att du har dåligt samvete (men det har vi nog alla som föräldrar då och då ) och att det känns pisstrist att inte få några ordentliga helger med sonen .

Men jag tänker att det nog mest är tråkigt för dig. Sonen får ju så att säga både helger med aktiviteter och bonussyskon och lugna helger med mormor när han ändå hinner träffa dig. Dessutom så får han en massa tid med dig på vardagar som många andra inte hinner med, ni kanske kan försöka göra något extra roligt som rutin på fredagskvällarna eller så istället? Eller åka till badhus/lekland/annan kul aktivitet tisdag eftermiddag när det inte är så många där. Om något sådant kan lindra samvetet över att inte hinna sådant på helgerna.

Så länge du orkar med ett sådant schema (och att kunna ta någon semesterdag och byta något enstaka pass med kollegor när det går tror jag gör stor skillnad!) så tycker jag det låter som ett jättebra tillfälle och hejjar på dig!

 

[BernT]

Jag tycker du ska försöka släppa det dåliga samvetet (vet att det är typ omöjligt) och tänka att du investerar i dig själv och din familj med din utbildning. Du gör ett fantastiskt jobb!

 

[Dorinda]

Jag tycker det låter som en jättebra chans!


Schemat kan säkert ändra sig med tiden, kan du prata med den som lägger schemat, när det blir en möjlighet så byter du gärna jobbhelg?
Någon slutar, eller har semester osv.
Suveränt att kunna plugga det mesta när du inte har sonen. Det låter ändå som ni hinner umgås mer än väldigt många andra familjer. Men såklart det är tråkigt iaf, dåligt samvete är ju inte logiskt.

 

[Kiwifrukt]

Bara en tanke som jag vet att några vänner med varannanvecka-barn har gjort ibland (som sitter just i den sitsen du sitter i, ena föräldern har träffat en ny partner som också har barn varannan vecka som de vill samköra). Kan du inte höra med exet om ni inte kan byta bara någon helg, kanske en helg i månaden, så att han får sonen på fredagen och sen stannar han hos honom hela veckan som det var tänkt, men byter till dig nästkommande fredag när du är ledig? Eller till och med ännu mer sällan om han inte vill samarbeta kring det, men bara så att du får åtminstone någon hel helg där du och sonen kan vara bara ni?

Sonen har det säkert jättebra och roligt hos mormor, jag växte själv upp mycket hos mormor och morfar för att mamma jobbade i vården med alla tider det innebär och pappa jobbade femskift när jag var liten, och som vuxen är jag otroligt glad för den relation vi hade tack vare det, som mina kusiner inte hade som var där mycket mer sällan/var mycket yngre. Men jag förstår din känsla också, så då kanske det vore ett alternativ att han är hos sin pappa åtminstone någon av de helger du jobbar och du i gengäld får en ledig helg med honom?

 

[Fibusen]

Bara en tanke som jag vet att några vänner med varannanvecka-barn har gjort ibland (som sitter just i den sitsen du sitter i, ena föräldern har träffat en ny partner som också har barn varannan vecka som de vill samköra). Kan du inte höra med exet om ni inte kan byta bara någon helg, kanske en helg i månaden, så att han får sonen på fredagen och sen stannar han hos honom hela veckan som det var tänkt, men byter till dig nästkommande fredag när du är ledig? Eller till och med ännu mer sällan om han inte vill samarbeta kring det, men bara så att du får åtminstone någon hel helg där du och sonen kan vara bara ni?

Sonen har det säkert jättebra och roligt hos mormor, jag växte själv upp mycket hos mormor och morfar för att mamma jobbade i vården med alla tider det innebär och pappa jobbade femskift när jag var liten, och som vuxen är jag otroligt glad för den relation vi hade tack vare det, som mina kusiner inte hade som var där mycket mer sällan/var mycket yngre. Men jag förstår din känsla också, så då kanske det vore ett alternativ att han är hos sin pappa åtminstone någon av de helger du jobbar och du i gengäld får en ledig helg med honom?

Någon gång har han fått komma på söndagen istället för måndagen så vi har fått söndag eftermiddag/kväll som bonus iallafall. Jag förstår ju pappan också såklart, dom jobbar 7-16 mån-fre, så när det väl är helg brukar dom åka iväg hela familjen och hitta på saker, det är hotell, bio, små weekends, skidhelg osv, och jag vill ju såklart att sonen ska få följa med på det också eftersom det inte blir så mycket av den varan här. Dels pga tiden men också pga ekonomin. Jag lever som sagt ensam och har inte alls råd på samma sätt som en familj med två inkomster. Jag vill inte ta det från varken pappan och hans nya familj eller från sonen. Dom är oftast iväg varje helg dom är samlade allihopa där, vilket såklart är toppen!

 

[giovanna]

Jag tycker inte alls att du behöver ha dåligt samvete.
Alla kämpar för att få vardagen att gå ihop och du skriver ju att du inte jobbar sent på veckorna så att ni har tid tillsammans på kvällarna.
Det är klart att det är tråkigt att inte ha helt lediga helger tillsammans men om du tänker på det totala antalet timmar du tillbringar med sonen istället så kanske det känns mer uppmuntrande?
Många som jobbar heltid i veckorna kommer ju inte hem förrän framåt 18 på kvällarna och hinner knappt se sina barn på kvällarna.
Tror också att det är viktigt att vara en förebild för sonen, att han ser att du tar chansen att utbilda dig

 

[Fibusen]

Jag förstår att du har dåligt samvete (men det har vi nog alla som föräldrar då och då ) och att det känns pisstrist att inte få några ordentliga helger med sonen .

Men jag tänker att det nog mest är tråkigt för dig. Sonen får ju så att säga både helger med aktiviteter och bonussyskon och lugna helger med mormor när han ändå hinner träffa dig. Dessutom så får han en massa tid med dig på vardagar som många andra inte hinner med, ni kanske kan försöka göra något extra roligt som rutin på fredagskvällarna eller så istället? Eller åka till badhus/lekland/annan kul aktivitet tisdag eftermiddag när det inte är så många där. Om något sådant kan lindra samvetet över att inte hinna sådant på helgerna.

Så länge du orkar med ett sådant schema (och att kunna ta någon semesterdag och byta något enstaka pass med kollegor när det går tror jag gör stor skillnad!) så tycker jag det låter som ett jättebra tillfälle och hejjar på dig!

Ja, han har det verkligen toppen hos mormor, och det är som du säger, det är nog jag som lider mest… När han spenderar helgkvällen hos mormor brukar dom åka ner till pizzerian och äta där, vilket han tycker är jättemysigt, och när han är där över dagen så bakar dom eller åker iväg till en större lekpark och spenderar några timmar där. Den dagen är inte lika kännbar för mig då han oftast sover till 9, sen slutar jag ju kl 13 så jag hämtar ju upp han direkt då. När jag jobbar kvällen blir det mer kännbart, först tar vi sovmorgon sen ska vi hinna få in både en frukost och lunch innan jag ska iväg så blir mycket av tiden till att fixa med det. Nu har jag dock börjat med färdigrätter/rester dom dagarna just för att spara tid, det går ju det med.

 

[Fibusen]

Jag tycker inte alls att du behöver ha dåligt samvete.
Alla kämpar för att få vardagen att gå ihop och du skriver ju att du inte jobbar sent på veckorna så att ni har tid tillsammans på kvällarna.
Det är klart att det är tråkigt att inte ha helt lediga helger tillsammans men om du tänker på det totala antalet timmar du tillbringar med sonen istället så kanske det känns mer uppmuntrande?
Många som jobbar heltid i veckorna kommer ju inte hem förrän framåt 18 på kvällarna och hinner knappt se sina barn på kvällarna.
Tror också att det är viktigt att vara en förebild för sonen, att han ser att du tar chansen att utbilda dig

Jag hoppas att han också ser det så den dagen han blir större/vuxen. Jag är så rädd att han kommer känna sig ”bortvald” och att jag aldrig var där för honom när han var liten. Självklart är det inte så, men som sagt, det dåliga samvetet skaver, och sånna tankar ploppar upp.

Det är ju för våran skull, att jag får en utbildning och högre lön. Visserligen ingen höjdarlön, men det ger iallafall ett antal tusenlappar mer i plånboken den dagen jag är klar. Och jag kommer aldrig mer vara rädd för att bli arbetslös igen, dom skriker efter folk, och har man dessutom en utbildning så är man alltid väldigt attraktiv på marknaden.

Erbjudandet kom dock lite för tidigt bara. Samtidigt så kanske det hade blivit ännu dummare om det kom när han var tonåring och jag jobbade varenda helg och inte hade någon ordentlig koll på vad han gjorde och han vägrar vara hos sin mormor för han ”klarar sig själv”.

Ständiga pysslandet, oroandet, och gnagandet som förälder tror jag…

 

[Saija]

Jag tycker att du ska vara jättestolt över det upplägg du har lyckats fixa! Att han kan komma hem tidigt efter skolan varannan vecka är en lyx och ger er massor av kvalitetstid. Att han sen får några EGNA timmar med mormor på helgen hade jag tyckt varit fantastiskt för våra ungar, som tyvärr har en helt ointresserad mormor och farfar, de som brydde sig har gått bort alldeles för tidigt. På köpet kommer du att ha en egen utbildning, vilket ger trygghet framöver för dig och din son.

 

[Imogen]

Jag förstår absolut din känsla av att inte räcka till, och verkligen också det tråkiga i att inte ha några heldagar lediga tillsammans. Men med det sagt så tycker jag det låter som att du har snarare väldigt mycket tid med din son! De flesta nioåringarna har ju inte föräldrar som hämtar kl 13-14 utan träffar sina föräldrar till middagstid i princip. De där timmarna ni missar på helgen tar du ju igen på vardagseftermiddagarna.

Att han är så mycket med sin mormor ser jag bara som positivt, är ju fantastiskt att som barn ha ytterligare en vuxen att ha en så nära relation till. En 9-åring är ju också tillräckligt stor för att förstå varför det är som det är, och av även om det känns långt till våren -24 så är det en begränsad tid.

Även om det nu är omöjligt att byta jobbhelger nu på jobbet kanske det kan se annorlunda ut om ett halvår eller ett år? Kan ju hända saker där också med övrig personal osv kanske?