känner ni er säkra med era hundar?

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag litar på att mina inger respekt.. Skulle jag bli påhoppad så tror jag att älsta skulle försvara och lillan skulle springa till skogs:D
Har schäfrar..
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag är inte så rädd av mig oavsett. Jag kan tycka det är läskigt att gå på vissa ställen när det är mörkt om jag är själv. Men har jag min skabbräv med mig så är jag aldrig rädd. Jag tror att det mest är för att jag inte är ensam och han har alltid gjort mig trygg även fastän han aldrig visat några tendenser på att skydda mig från någon jag mött. Kanske för att jag aldrig varit i fara? Kanske för att matte så fint minsann kan bita ifrån själv när folk blir för påflugna? :D
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

En hund som börjar bevaka på sådant avstånd är ganska feg och inte alls en tuffing som många tror. De låter och har sig på avstånd men om hotet framhärdar och närmar sig så viker hunden ned sig och backar. Den orkar inte stå emot. Det ser man ganska ofta på MH och MT hos hundar som har bristande mod. Direkt spökena visar sig så börjar de gaffla, men i takt med att spökena närmar sig så börjar hunden få svårigheter att kontrollera och handla mot både spökena och den börjar backa. Även vid släden är hunden tuff i början men eftersom den inte lyckas avvärja hotet med sina skall så tar modet slut och den backar. Har hunden stor skärpa så kan den rusa fram och fegbita, men flyr bakåt lika snabbt igen.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Exakt. Min rottis som inte säger flaska är betydligt tuffare än min vrålande golvmopp.(Även om inte golvmoppen tror det själv!)
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag känner mig inte ett dugg säkrare med min hund, tror inte han skulle försvara mig ett dugg.
Han är förvisso stor och svart, men om någon verkligen skulle vilja skada mig skulle inte han hindra dem.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Näe, alltså ni har en bra poäng.
Jag tänker bara att majoriteten av det man råkar ut för är burdusa fyllon och hotfulla tonårsgäng. Något man både kan vara bra på att hantera utan hund och dra till sig mer av som någon påpekade...
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag känner mig iofs trygg när jag går själv också...men ja jag går var som helst med mina grabbar...Vet inte om de faktiskt skulle skydda mig i en "skarp" situation (jag skulle antagligen gå emellan själv), troligtvis den äldre men ej den yngre fegisen. Dock är jag övertygad om att en våldtäktsman inte väljer oss.

02-85.jpg

stora pojkar :)
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

kl
Jag har en gång provat på att bli beskyddad av min jycke och det var en stor överraskning att den tiken faktiskt reagerade det var inget jag trodde.
Jag blev nästan lika rädd som killen som gjorde intrång i mitt hem. Hade han gjort så mycket som en halv antydan till avancemang mot mig hade han haft en terv i strupen!
Jäklar så tuff hon var, efteråt tog det nästan en halvtimme innan hon varvat ner.
Nuvarande vorsteh är född glad och tillitsfull, har hittills aldrig morrat varken mot människor eller djur, välkomnar alla med glada svansviftningar, leker med alla hundar men vill gärna jaga katter ;)
Dock tvivlar jag aldrig på att han i en skarp situation skulle plocka fram andra sidor.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

kl

läste i lokal tidningen förra året att det var en äldre kvinna som hade blivit utsatt för ett våldtäcksförsök när hon hade varit ute med hunden. (bakom min skola :eek:) hon hade en mindre terrier, jag tror det var en West highland white terrier eller nått i de stuket. Hunden bet tag i mannensben och mannen blev rädd och sprang därifrån. Kvinnan var mycket glad över sin lilla hund
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Ja det gör jag men det beror nog mest på att vi bor som vi bor och att min hund är av den större storleken så han inger en viss respekt bara genom sin storlek. Jag tror inte att han skulle försvara mig men jag vet inte däremot ger han skall om han tycker att någon uppträder underligt på ett eller annat sätt.

En leonberger har jag.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag är rätt ofta ute på natten med hunden(en gammal vana som sitter i sedan jag jobbade natt) och även om jag aldrig känt mig rädd så beror det inte på att jag tror att min hund skulle skydda mig. Han är alldeles för mesig, i bästa fall skulle han hjälpa till genom att skälla. Däremot kanske hans närvaro kan verka lite avskräckande, framför allt får den mig att känna mig trygg och därmed utstråla säkerhet. Dessutom behöver jag inte riskera att bli överraskad av något, på natten är han lite extra vaksam - han är som sagt en fegis. Men jag har som sagt inga förhoppningar om att han skulle förvandlas till någon hjältehund om jag blev överfallen.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag vågar gå ut oavsett om jag har hund med mig eller inte. Jag är tillräckligt stor och stark för att kunna värja mig och blir inte paralyserad om det händer något. Jag är trygg att gå var som helst med vilken som helst av mina hundar och det gällde även när jag hade lilla kinesen. Jag är uppvuxen i sthlmsförort och bodde i annan sthlmsförort när jag gick utbildningen för 2 år sen.
Visst lite nervös var jag då det var skottdrama mitt på blanka efrermiddan. Att bli skjuten är väl inget man kan värja sig emot. Är det nåt man inte har kontroll över så är det i regel det man oroar sig för,
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

KL

Jag är inte rädd för min egen skull, och har aldrig varit det, men däremot är jag rädd för hundens skull.

Min lille vita lurv på 7 kilo skulle defenitivt inte kunna försvara mig (men han skulle nog skälla och morra en del), och jag är snarare rädd att någon hoppar fram och sätter en kniv mot honom eller går på mig så han blir rädd och springer bort eller nåt:crazy:

Så när jag ät själv tänker jag inte på det och är absolut inte rädd, medan jag är mer orolig när hunden är med..:cool:
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

jag är aldrig rädd när jag är ute och går själv. jag är för dum antar jag. så jag köpte inte hund för att jag ville ha några försvarare. nästa hundras blir mindre och är förmidligen helt ofarlig. gamla tiken skyddade sin förra matte trots att både hon och matten åkte på stryk. tekniken borde alltså inte ha varit strålande, men hon är modig och arg nog att fortsätta försöka. det tror jag hon hade gjort nu med, men hon är så gammal nu att hon förmodligen inte har styrkan som krävs. den andre fjanten vet jag inte vad han hade gjort. han är väldigt tuff fysiskt och bryr sig inte om han får smäll från någon människa, men OM han hade blivit lite rädd så har han inget mod att övervinna rädslan. han har dessutom ingen egentlig lust att försvara något alls.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

KL

Jag är inte rädd att gå ute, men det beror inte på hunden. Wilton skulle aldrig försöka skydda mig om jag blev påhoppad. Det är ju inte heller därför jag har honom (att skaffa en dvärgschnauzer för skydd är ju helt korkat :D). Jag hoppas att han springer hem om något sådant skulle hända... Eller iallafall går undan så att han inte blir skadad.

Det jag har funderat på är däremot stöldrisken och att risken att bli "påhoppad" kan vara större om man har en liten hund som tokstollar kan vilja stjäla.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

KL

Jag är rädd när jag är ute och går när det är mörkt oavsett om jag har hunden med mig eller inte. Men det beror inte på någon rädsla för att bli attackerad utan för att jag helt enkelt är mörkrädd :o

Om Nellie (schabrador) skulle försvara mig eller inte är jag väldigt osäker på. Jag vet att hon försvarar mig mot hundar då hon attackerade en annan hund en gång när hon missbedömde situationen och trodde jag blev anfallen. Men människor tvivlar jag faktiskt på att hon skulle försvara mig emot. Hon är en så snäll och social hund. Fast det brukar hon iofs vara mot hundar också!
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Han skulle absolut försöka. Men han väger bara 8 kg och har en väldigt liten mun så jag tror han får svårt.:crazy:
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Har en sheltie blue merle, just färger gör att många tycker han ser ut som en gatukorsning (:rofl:). Han skäller mer än gärna, och han har markerat med morr/ arga skällningar (vill inte kalla det för agressivt, men han visar att han menar allvar). Däremot så tror jag däremot inte att han håller fortet om han skulle stöta på motstånd.
Jag tror om det är "en normal situation" (ej drogpåverkad/redlöst berusad osv), så tycker folk att det är avskräckande, just för att han har så enkelt att skälla.
Men ja, jag känner mig tryggare, just för att jag är så förbannat mörkrädd. Ute på stan är jag o ränner mitt i natten. Men jag väljer att gå på de gator som har mer trafikerade av människor, även om de säkerligen inte skulle ingripa för det.

Vill bara tilläga att nu både ser han och hör han sämre, så lite mer otryggt, men jag är mest rädd för yxmördare osv (not very likely), när jag stänger in hönsen mitt i natten, så jag har egentligen inget behov av att ha beskydd.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Kl
Mitt monster skulle glatt ge sig in i "leken" och säkert få tag på något att dra i. Inte för att försvara utan för att hans hjärna slår slint vid kamp. Han blir hyperstressad och hugger vilt. Risken är stor att han skulle nypa mig likväl som en "tjyv". Han släpper om han fattar att han biter i något han inte ska till vardags.
Dock gapar han på alla som tittar på honom så jag tror inte någon skulle testa. Jag är inte rädd vare sig med eller utan jycke.
 
Sv: känner ni er säkra med era hundar?

KL
Min blandispojk (ridgeback, labrador) skulle nog försöka leka med främlingar snarare än skydda mig. Eller gå o gömma sig när han väl fattat vinken...
Men hemma busar vi ibland och gömmer jag mig för länge under täcket i sängen och ropar på hjälp blir han alldeles vimsig av ylande och kraffsar tills han "grävt fram" mig igen :p
sen följer han mig varje steg (gör han ändå alltid, tom till badrummet skulle han följa med om han inte vore rädd för att bli duschad :D) tills man lägger honom på sin plats...

däremot skyddar han mig mot andra hanhundar, tikar går bra men en kompis hane (jack russel) fick absolut inte hälsa och leka med mig och verkligen INTE sitta i mitt knä! Då sa han ifrån och ställde sig mitt framför mellan mina knän :cool: han är hur snäll som helst annars så detta förvånar mig väldigt!
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Fick sådan oerhörd lust att skriva något. Inte som i att hitta på något, utan skriva i princip om det som är nu och här och på riktigt...
Svar
0
· Visningar
652
Senast: Takire
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära... 2
Svar
24
· Visningar
8 577
Senast: Migo
·
Hundträning Jag har en notoriskt människohoppande 15-månaders labrador - och jag känner en viss hopplöshet kring det. Är hon runt andra människor än... 2 3 4
Svar
61
· Visningar
7 962
Senast: skiesabove
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
4 572
Senast: Dopy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Klippmaskin
  • Guldfasanerna
  • Tråden för spår

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp