känner ni er säkra med era hundar?

[imported_gerbera]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Mmmm, det är en jätteviktig poäng. Man ska inte låta sitt liv styras av rädslor.
Dessutom finns det massa käck statistik på att överfallsvåldtäkter och dyl. sker oftare om man är rädd och på så vis verkar som ett lätt offer.

Utstrålar man självsäkerhet är det säkrare att röra sig i det offentliga rummet. Jag känner mig mycket säkrare med hunden (tyvärr) men rör mig ute själv nattetid också.

Det fåniga är att det är in the middle of nowhere jag är räddast för att jag är så mörkrädd. Inne i stan där alla våldshandlingar sker är jag så hemtam.
Mörkrädsla är liksom inte rationellt men jag är hellre rädd för spöken än våldtäktsmän för att jag inte vill låta de senare styra mitt liv.

 

[FrittePower]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag har varit mörkrädd hela mitt liv vilket förstås påverkat min hund, dagtid vill han hälsa på alla mn när det är mörkt ute känner han min oro och han stirrar på allt som rör sig, och kommer någon för nära skäller, morrar, vrålar ja allt för att den inte ska komma nära. Folk backar
En gång hoppa jag till för en sten () och då skällde han ut den...ohh min hjälte

Jag har även fått det bevisat för mig en kväll då några ynglingar slog på en busskylt, jag gick förbi då för att visa att jag såg vad dem höll på med (typiskt mig bli förbannad över sånt) varav dem går rakt emot mig! Men min hund, som är stor, kastade sig fram i kopplet och visade sina fina tänder och skällde ut dem, dem fick bråttom iväg...

Nu är detta inget jag försöker förstärka, jag går bara där det finns belysning om jag befinner mig i ett samhälle och det är inte människor som jag är rädd för utan bara alla farliga monster i mitt huvud

Jag har en Borzoihane.

 

[escodobe]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Klokt och tänkvärt.

Ibland bara älskar jag dina inlägg, escodobe!

Jag blir bara så djäkla arg och ledsen när människor begränsar sina liv baserat på myter och tidningarnas löpsedlar istället för fakta. De här myterna om den "skenade brottsligheten" och "fula gubbar" är tamitusan farligare än de fruktade gatuvåldet

Fokus riktas på helt fel saker och människor är rädda och uppför sig som om de inte har RÄTT att vistas på samma villkor som alla andra.

 

[imported_gerbera]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag måste erkänna att jag inte menade under ett "allvarligt angrepp" men där har du förmodligen rätt (jag har förstått att du jobbar med sånt, så jag tar ditt ord). Jag tänker nog att ofta handlar det om hotfullhet mer än några rejäla smällar...

Jag känner mig säkrare för att
1. hunden ser läskig ut, lite färre som vågar göra något
2. hunden skäller, någon kan höra det
3. hunden hotar, det är i bästa fall lite läskigt

Jag tror det är en bra fördom att sällskapshunden skulle skydda sin ägare. Det gör folk lite mindre rädda och dummisarna att vara lite räddare. Att tro att man är säker gör att man känner sig mer säker. Tro kan också försätta berg sägs det så jag tycker det fyller någon funktion iaf.

 

[imported_gerbera]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag blir bara så djäkla arg och ledsen när människor begränsar sina liv baserat på myter och tidningarnas löpsedlar istället för fakta. De här myterna om den "skenade brottsligheten" och "fula gubbar" är tamitusan farligare än de fruktade gatuvåldet

Fokus riktas på helt fel saker och människor är rädda och uppför sig som om de inte har RÄTT att vistas på samma villkor som alla andra.

Det här är en superviktig feministisk diskussion så kvinnor begränsas något enormt av vardagsrädslor. Under hagamannens härjande sa polischefen i media att kvinnor inte bör gå ut när det är mörkt och åtminstone inte själva. Vi snackar umeå på vintern, kvinnor skulle alltså få komma ut ett par timmar om dagen och man förutsattes ha vänner som kunde följa en till konsum. Det är helt vansinnigt vad vi blir itutade som kvinnor.

Metro hade för några år sedan en artikelserie som våldtäkter med en rad felinformerande artiklar om hur man skulle slåss och hur många som blev våldtagna i parken osv. Mycket om att skylla sig själv och riskminimera som kvinna. Inte ett ord om att män tar helt andra risker. Eller Det absolut viktigaste du tog upp: Att kvinnor är som mest osäkra i hemmet!!1

Mörker är inte farligt, även om det kanske händer något mer stök på vissa fronter när det är mörkt. Tyvärr är jag personligen så himla mörkrädd, vilket egentligen inte är kopplat till reella rädslor utan mer samma monster under sängen som när jag var liten.

Nej, alltså jag tycker inte det här är OT

 

[FrittePower]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag håller med i vad du skriver! Vid en allvarlig situation är det troligtvis liten chans att hunden skyddar såpass mycket som vi hundägare har förhoppning om. Men jag trivs med att naivt hoppas att min hund skulle det... Och förhoppningsvis behöver man aldrig få veta vilket.

 

[Lena Furberg]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Min Beauceronhanne (som ser ut som en stor korsning mellan Rottis och Dobbis) skulle definitivt bli jättearg och anfalla en buse som försökte ge sig på hans flock. Däremot vet jag inte hur "uthållig" han skulle vara, ifall Busen har ett tillhygge som den slår hunden med etc etc. Men han ser å andra sidan tillräckligt riskabel ut när han försöker se arg ut, att jag tror knappast nån skulle testa!
Och det är helt okej, jag ville ha en sådan hund.
Kom nån fram bara för att hälsa trevligt, skulle han däremot bara sätta tassarna på deras axlar och pussas!

 

[eiwo]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag har två superfega basenjis, tror inte att de skulle försvara mej om någon gjorde något obehagligt, tror mer jag skulle behöva försvara dem

När jag var hundvakt åt en kompis amstaff gick jag däremot överallt. Han kan nämligen morra på kommando, väldigt praktiskt om man vill skrämma bort skummisar

 

[prinsessfeminist]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Om jag känner mig säker med min hund?
Klart jag inte gör!

Jag går förvisso var som helst även om det är mörkt, men jag har inte någon som helst förhoppning om att hunden skulle försvara mig vid ett allvarligt angrepp. Det är det mycket få hundar som gör. De flesta viker sig efter ett par rejäla smällar. De hundar som inte gör det är ofta för mycket hund för den vanliga svensson-ägaren. Det här ser man tydligast i skyddet. När en hund ställs på ordentligt första gången så backar den. Den väljer hellre att fly än att stanna och slåss. Man måste lära hunden att våga stå mot angrepp. Vid minsta tendens framåt ger man hunden vinst. Kommer inte den vinsten utan den möts av en käftsmäll istället så flyr hunden garanterat fältet. Det är naivt att tro att ens sällskapshund skulle skydda en när inte ens prestationsavlade skyddshundar gör det utan träning.

Den extra säkerhet en hund kan ge är att den antagligen för ett jäkla liv och även om hunden inte står pall för ett riktigt angrepp så hinner den nog få in ett och annat bett, om hunden är av rätt kaliber vill säga. Majoriteten vågar dock inte ens gå på och bita, men föra liv kan de. Och dessutom tror ju folk att hundar skyddar sina ägare och den myten kan man leva ganska gott på.

Hunden jag har är en Schäfer, under utbildning inom IPO

Jag instämmer i vad du säger, men jag tror faktiskt att vår förra rottweiler skulle älska ett härligt slagsmål. Denna tendens var i vardagslivet ett problem då hon älskade att skrämma små barn, små och stora hundar och människor om hon fick chansen.

Redan som unghund på MH:t visade hon att överraskningar och hot var skojiga utmaningar. Redan då blev hon liksom triggad av överraskningsmomentet och gick rakt på för att ta reda på vad som egentligen hände.

MEN jag uppfattade aldrig detta beteende som om hon egentligen ville skydda mig, hon var inte misstänksam och hotande utan jag upplevde att hon tyckte det var festligt och spännande att gå ute i mörkret om man mötte någon som rörde sig skumt eller om tex. ett par ungdomar bråkade. Hon ville lägga sig i och bråka hon med.

Men som sagt, det handlade säkerligen inte om vaktinstinkt, utan snarare om hennes förkärlek till lite fight och spänning.

Nuvarande hund skulle springa hem direkt vid en hotfull situation, alternativt gömma sig bakom mig.

 

[Berin]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Japp, jag känner mig säkrare med hund än utan om jag är ute när det är mörkt. Det är en av anledningarna till att jag har hund. Jag bor i skogen, delvis ensam och med hundarna känner jag mig tryggare. Jag tror att de skulle skydda mig och sig själva om någon skulle ge sig på oss.

 

[Acses]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Om jag känner mig säker med min hund?
Klart jag inte gör!

Jag går förvisso var som helst även om det är mörkt, men jag har inte någon som helst förhoppning om att hunden skulle försvara mig vid ett allvarligt angrepp. Det är det mycket få hundar som gör. De flesta viker sig efter ett par rejäla smällar. De hundar som inte gör det är ofta för mycket hund för den vanliga svensson-ägaren. Det här ser man tydligast i skyddet. När en hund ställs på ordentligt första gången så backar den. Den väljer hellre att fly än att stanna och slåss. Man måste lära hunden att våga stå mot angrepp. Vid minsta tendens framåt ger man hunden vinst. Kommer inte den vinsten utan den möts av en käftsmäll istället så flyr hunden garanterat fältet. Det är naivt att tro att ens sällskapshund skulle skydda en när inte ens prestationsavlade skyddshundar gör det utan träning.

Den extra säkerhet en hund kan ge är att den antagligen för ett jäkla liv och även om hunden inte står pall för ett riktigt angrepp så hinner den nog få in ett och annat bett, om hunden är av rätt kaliber vill säga. Majoriteten vågar dock inte ens gå på och bita, men föra liv kan de. Och dessutom tror ju folk att hundar skyddar sina ägare och den myten kan man leva ganska gott på.

Hunden jag har är en Schäfer, under utbildning inom IPO

Instämmer. Har väldigt svårt att tro att min tik, trotts att hon är tuff, skulle våga bita en angripare. Skälla och föra ett jävla väsen skulle hon nog, men hon håller sitt anstånd.

Min förra hund bet förövare vid ett angrepp, ett hugg fick han in och var fullkomligt rabiat, men den hunden var inte helt labil och blev aggresiv när han upplevde stress.Oftast var det andra hundar som fick ta den smällen men oturligt (?) nog denna gång så nöp han åt en människa. Den hunden togs senare bort då jag visste med mig att jag inte kunde erbjuda honom en stressfri miljö.

 

[Gnist]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Vågar ni gå ut var som helst när som helst med era hundar? I vilken utsträckning litar ni på att de skulle försvara er? Och vilken ras har ni?

Ja, jag vågar gå var som helst med eller utan hund och jag är rätt säker på att hundarna skulle försvara mig på ett eller annat sätt om jag blev attackerad av någon.

De små kanske inte lika framgångsrikt som de stora, men de har rejäla skall, starka tänder och bra nyp i bettet de med om de får in ett.

Dessutom tror jag nog att det kan vara svårt för någon våldsman att hålla reda på och skrämma ett flertal hundar samtidigt, så även om denne skulle få in en smäll på någon av jyckarna så finns det ju övriga hundar som kan skrämma denne.

Jag har då i klar majoritet jakthundar, som tål en rejäl spark från älg/snitt från villdsvin utan att för den skull sluta jobba så jag är rätt säker på att de står pall för någon/några smällar/sparkar från en människa!

Terriern däremot skulle nog bara springa omkring och skälla hysteriskt.

 

[Jadzia]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Det behöver de inte göra. Bara för att hunden är stryktålig så är det inte säkert att den pallar smällar från människan. Vallhundarna är ganska tydliga exempel.

 

[Galathea]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag är inte särskilt rädd när jag är ute och ränner sent. Jag vet att risken är liten att något allvarligt skulle hända. Då är jag snarare mer orolig för just hundarna. OM nu någon skulle hoppa på mig och exempelvis vilja våldta mig, så vet jag att båda mina skulle åtminstone skälla och ha sig. Det skulle då inte vara särskilt svårt för ett psycho att sticka en kniv i hunden och bli av med dom.

Däremot har båda varit effektiva att skrämma bort jobbiga fyllskallar med när man är ute och kvällskissar på helgen. Båda är glada i människor, men båda har spänt upp sig och gruffat och studsat jämfota när vi varit helt ensamma ute och det kommit fulla gubbar som ska försöka komma fram och prata. Alltså, det är skillnad om jag går på Linnégatan här nedanför, där det är mycket folk i rörelse. Då bryr dom sig inte för där passerar folk bara. Men dobbisen har skrämt bort ett äckel en gång och då var vi ensamma med honom, han ragglade och tog sikte på oss men vände snabbt när hon gick igång. Och afghanen har gjort likadant men han liksom hoppar jämfota mot personen och skäller sitt vaktskall (dovt och starkt), och även då gick fullegubben över till andra sidan igen. Jag tror ingen av dom var ute efter att skada mig men det gör mig inget att jag slapp socialisera med fulla gubbar klockan tre på natten.

 

[Saybia]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag brukar faktiskt aldrig tänka på det utan jag är ute när jag känner för det och går varsomhelst. Jag har aldrig sett på mina hundar som en säkerhet i en utsatt situation och skulle det hända mig nåt nångång så skulle jag hellre vilja att de höll sig på avstånd än försvarade mig. Jag skulle inte vilja att de riskerade sina liv för mitt, då har jag hellre överfallslarm och pepperspray i fickan

 

[wildrose]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

KL
En annan sak som jag tycker gör att det känns bättre att ha hunden med sig är att hunden har så mkt skarpare sinnen än människan. Anta att det står nån med onda avsikter och smyger i buskarna... betydligt större chans att hunden skulle märka det i tid och reagera vilket gör att överraskningsmomentet går förlorat för angriparen. De extra sekunder det ger mig är kanske skillnaden på att bli överfallen eller inte. För övrigt är inte jag heller rädd att gå utan hund, men jag utsätter mig inte för att gå genom t ex en mörk park utan hund, det känns onödigt.

 

[escodobe]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag är inte särskilt rädd när jag är ute och ränner sent. Jag vet att risken är liten att något allvarligt skulle hända. Då är jag snarare mer orolig för just hundarna. OM nu någon skulle hoppa på mig och exempelvis vilja våldta mig, så vet jag att båda mina skulle åtminstone skälla och ha sig. Det skulle då inte vara särskilt svårt för ett psycho att sticka en kniv i hunden och bli av med dom.

Faktum med att hundarna rent generellt drar TILL sig betydligt mer trubbel än de avskräcker. Man stöter på betydligt fler idioter om man tex åker buss eller passerar en krog med hund än utan.

 

[Acses]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Man stöter på betydligt fler idioter om man tex åker buss eller passerar en krog med hund än utan.

Det upplever jag också, en viss promenadrunda jag har får mig att passera den lokala krogen, var gång jag har hunden med så får jag massor av uppmärksamhet av berusade människor.
"Åååh, vilken söt hund, kan du stanna så vi får klappa?"
"Kolla in bruden med hunden",
"Lilla gumman ska du verkligen ha en så farlig hund?"

De gånger jag går utan henne så är det ingen som märker mig.

 

[Torktumlare]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Lady hade attackerat.
Jag känner mig MYCKET säkrare med hunden, jag har alltid blivit inmotad med en massa skräckhistorer och har alltid varit lite nervös särskilt på natten. Jag minns en gång iaf för en två år sedan. Nån av dom jag umgicks med hade kallat någon något och denna hade skickat några killar på mig (jag var runt 15 då) eftersom att jag är den som hanterar och har koll på mitt "gäng" helt enkelt. Jag är ute med hunden och det kommer en fem killar dom börjar kalla mig saker och lady morrar och vissar tänderna dom har flaskor i plast som dom kastar emot mig och skriker en massa då är det nog och hon attackerar i kopplet. Killarna förstår att dom kommer råka illa ut och dessutom var dom lite rädda för henne från början då dom varna varandra "akta hunden mannen" och dom inte kom fram och slog mig utan på avstånd skrek och hade sig. Lady skäller inte utan attackerar i övriga situationer älskar hon människor. Men hon är också en mycket framåt hund, jag har aldrig sett henne rädd, i andra hundars sällskap är det hon som bestämmer (vet inte om det har med ngt att göra)

Lady är av gott och blandat (Schabrador/rottis/dobber)

 

[escodobe]

Sv: känner ni er säkra med era hundar?

Jag håller med dig.

Rottisen har jag lyckats uppfostra till att inte ta sådana beslut själv, sådant hantera matte,husse eller gammeltiken. Han är stabil mentalt och orädd. Jag har aldrig sett honom vare sig arg eller rädd mot en människa och jag tror att det hade krävts en fysisk konfrontation för att få honom att reagera på annat sätt än att vara nyfiken och trevlig. Om han sedan flyr eller angriper vette tusan, oddsen är att han inte angriper seriöst i allafall men blir han pressad nog så kanske men då får det vara en rejäl press.

Tibben har inte riktigt köpt det där med att han inte ska vakta utan skäller/morrar på ökända skumma personer som tex jobbiga berusade typer, visst kan han se morsk ut när han hänger i koppelet men han skulle säkerligen fly om han fick en spark i sidan eller personen kommer för nära och är hotfull.
Det är absolut INTE ett önskvärt beteende och jag arbetar hårt för att få bort det.