Känner mig som besatt, orkar inte mer

[Hemlig21]

Men vad ska du med honom till?
Du håller på att tappa kontrollen över dig och ditt liv till absolut ingen nytta.

Så är det ju, jag kan inte vara säker på att han är så psyko, men det känns ju så. För en snäll person som vill motparten som är ledsen väl hade väl oavsett tagit ett prat för att gå vidare? Jag vet inte men jag hade gjort det om någon verkligen varit ledsen och bett mig

 

[EmmaBovary]

Jag tror också det, för även om det skulle bli ”bra” så kommer alltid oron att finnas. Samma som nu ”när försvinner han nästa gång”

Precis. Att döma av den här tråden så känns det liksom som att du är med på det en kort stund, sedan skenar det ganska snabbt iväg till alla hans fel, som att det gör någon skillnad? Tolkar jag det rätt eller fel? Poängen är väl att det är lönlöst att flytta över ansvaret att bryta, det är för osäkert att lägga det i någon annans händer, tryggare i det långa loppet om det är dina.

 

[Hemlig21]

Men vad är det du saknar i honom som inte andra kan ge dig?
Och då utan allt det negativa.

Vilken vuxen människa anser sig ha rätt att lära andra vuxna ”en läxa”? Och det då genom att såra dem.
Ser du inte hur rubbat det är?

Och att du över en person som du vet leker med dig, manipulerar dig och trycker till dig mår så dåligt att du inte klarar av din vardag. Det här är ju inte direkt en normal reaktion av en vuxen kvinna med barn.
Jag tycker det låter som du kanske behöver proffshjälp med det här.
För du verkar otroligt fixerad vid den här personen. Och han verkar ju inte vilja dig väl. Det här är bortom lite destruktivt.[/QUOTE

Idag har jag knappt tänkt på honom jämfört med innan och förutom när ja pratar med er här. Men ångesten efter honom finns kvar. Och när det inte är ångest så är det en tomhet. Det jag saknade var den glada goa personen jag lärde känna. Som fick mig att känna mig uppskattad och som var hur rolig som helst. Som man kunde prata om allt med. Idag när jag pratat mer er försöker jag komma till insikt att det faktiskt inte var så. Funderar på att läsa vår konversation men med andra glasögon denna gången. Försöka se vad jag inte såg då. För då tänkte jag mest att ”men jösses vilken människa, vad knäpp han är”. Och som sagt i början ville jag verkligen inte ha kontakt med honom hela tiden och prata som sånt han ville prata om. För han lade in sex i allt och skyllde på mig att vara sån och att ha startat detta. Det jag egentligen sagt var att jag skojade om att ”man får leva livet före 30, sen får man gråa hår, och tyngdlagen börjar göra sin påmind”... han tog det som att jag var med huvudet nere ibland kalsonger men det var jag inte. Minns hur sjukt trött jag var på honom då som inte gav sig.

 

[Hemlig21]

Precis. Att döma av den här tråden så känns det liksom som att du är med på det en kort stund, sedan skenar det ganska snabbt iväg till alla hans fel, som att det gör någon skillnad? Tolkar jag det rätt eller fel? Poängen är väl att det är lönlöst att flytta över ansvaret att bryta, det är för osäkert att lägga det i någon annans händer, tryggare i det långa loppet om det är dina.

Där är jag helt med dig, det jag försöker göra för att underlätta lite för mig själv är att inse att han inte är en bra människa. Idag kom det upp många saker via det som frågats här och för min del är det bara bra. För att för mig känns det lättare att bryta från någon jag inser faktiskt förtjänar det än någon som faktiskt är snäll/missförstådd osv

 

[EmmaBovary]

Där är jag helt med dig, det jag försöker göra för att underlätta lite för mig själv är att inse att han inte är en bra människa. Idag kom det upp många saker via det som frågats här och för min del är det bara bra. För att för mig känns det lättare att bryta från någon jag inser faktiskt förtjänar det än någon som faktiskt är snäll/missförstådd osv

Och det tycker jag som sagt är vettigt. Grejen är ju att jag tycker mig känna igen dansen, både från mig själv och nära vänner, där gränsen är hårfin mellan att göra det du beskriver nu och att fastna i tanken att allt kanske kan lösa sig, om den andra personen "bara" inser att den behandlar en illa. Eller bara kan se saken ur ens egen synvinkel. Och den satta deadlinen framstår liksom som en ursäkt för att du inte vill släppa taget själv, intentionerna från din sida där är säkert goda, och jag hoppas verkligen att det kanske fungerar för dig. Men tänker direkt på en närstående i en situation som påminner lite om din, där en satt deadline på en vecka nu är uppe i... kanske tre månader tror jag.

 

[Hemlig21]

Och det tycker jag som sagt är vettigt. Grejen är ju att jag tycker mig känna igen dansen, både från mig själv och nära vänner, där gränsen är hårfin mellan att göra det du beskriver nu och att fastna i tanken att allt kanske kan lösa sig, om den andra personen "bara" inser att den behandlar en illa. Eller bara kan se saken ur ens egen synvinkel. Och den satta deadlinen framstår liksom som en ursäkt för att du inte vill släppa taget själv, intentionerna från din sida där är säkert goda, och jag hoppas verkligen att det kanske fungerar för dig. Men tänker direkt på en närstående i en situation som påminner lite om din, där en satt deadline på en vecka nu är uppe i... kanske tre månader tror jag.

3 månader blir det inte!!! Däremot måste jag smälta detta lite. Både insikten med hur han mindfuckat från början och applicerat saker på mig till detta test jag gjorde och fundera på om det är så. För som sagt är man en snäll människa så vill man inte se någon så ledsen jag varit, inte jag iaf. Jag hade tagit den diskussionen personen önskade även om jag inte velat men varit tydlig att jag inte vill. Jag tror de flesta gjort det, då man ju inte vill att någon skall må så dåligt som jag gjort.

Jag känner inte längre att jag måste ha deadlinen för hans skull, utan några dagar bara för att smälta all info för mig själv. Jag har också ställt in mig på att han aldrig kommer att svara. Känner jag honom rätt väntar han tyst en vecka och sedan vagt försöker ge mig så mycket så jag stannar ett tag till.

 

[Zetronis]

Där är jag helt med dig, det jag försöker göra för att underlätta lite för mig själv är att inse att han inte är en bra människa. Idag kom det upp många saker via det som frågats här och för min del är det bara bra. För att för mig känns det lättare att bryta från någon jag inser faktiskt förtjänar det än någon som faktiskt är snäll/missförstådd osv

Men herre, hur gammal är du? Allt detta huvudbry från en slyngel som ju enbart kört sitt race för att komma innanför dina byxor? Såfort det börjat barka hän till mer än vänskap skulle du lagt i bromsen och backat ur för fulla muggar om du nu värnar din familj. Du behöver antagligen jobba på dina andra relationer så att du känner att du ”blir sedd” av rätt personer på det sättet du trängtar efter.
Den här slyngel kanske påminner om ett liv du kunnat ha om du inte haft din familj idag, vilket ju är en ledtråd till att han fyller något slags behov du har. Terapi, på egan hand och kanske även med din sambo är mitt tips, typ parterapi. Skaffa en ny hobby, utveckla dig själv bli stark och bli mer självständig och egenkär. Hitta en mening. Sluta slösa din tid på någon som ligger runt och är i en ständig flört, hans hål kan du aldrig fylla, aldrig bli nog för. Förlåt för superdirekt meddelande men jag kan inte hålla tillbaka min aspberger såhär sent på natten jag har inte tid för det. Lycka till.

 

[durachiny]

Han är inte du och har inte samma avsikter som dig så sluta se det från perspektivet att du kan få han att tänka som du gör.

 

[Hemlig21]

Men herre, hur gammal är du? Allt detta huvudbry från en slyngel som ju enbart kört sitt race för att komma innanför dina byxor? Såfort det börjat barka hän till mer än vänskap skulle du lagt i bromsen och backat ur för fulla muggar om du nu värnar din familj. Du behöver antagligen jobba på dina andra relationer så att du känner att du ”blir sedd” av rätt personer på det sättet du trängtar efter.
Den här slyngel kanske påminner om ett liv du kunnat ha om du inte haft din familj idag, vilket ju är en ledtråd till att han fyller något slags behov du har. Terapi, på egan hand och kanske även med din sambo är mitt tips, typ parterapi. Skaffa en ny hobby, utveckla dig själv bli stark och bli mer självständig och egenkär. Hitta en mening. Sluta slösa din tid på någon som ligger runt och är i en ständig flört, hans hål kan du aldrig fylla, aldrig bli nog för. Förlåt för superdirekt meddelande men jag kan inte hålla tillbaka min aspberger såhär sent på natten jag har inte tid för det. Lycka till.

 

[Hemlig21]

Han är inte du och har inte samma avsikter som dig så sluta se det från perspektivet att du kan få han att tänka som du gör.

Fast nu har ju tråden utvecklats lite om du läser sista sidorna.

 

[Zetronis]

Fast nu har ju tråden utvecklats lite om du läser sista sidorna.

Ja vad skönt
.
Slutet gott alltet gott

 

[EmmaBovary]

3 månader blir det inte!!! Däremot måste jag smälta detta lite. Både insikten med hur han mindfuckat från början och applicerat saker på mig till detta test jag gjorde och fundera på om det är så. För som sagt är man en snäll människa så vill man inte se någon så ledsen jag varit, inte jag iaf. Jag hade tagit den diskussionen personen önskade även om jag inte velat men varit tydlig att jag inte vill. Jag tror de flesta gjort det, då man ju inte vill att någon skall må så dåligt som jag gjort.

Jag känner inte längre att jag måste ha deadlinen för hans skull, utan några dagar bara för att smälta all info för mig själv. Jag har också ställt in mig på att han aldrig kommer att svara. Känner jag honom rätt väntar han tyst en vecka och sedan vagt försöker ge mig så mycket så jag stannar ett tag till.

Haha, min närstående trodde såklart inte att det skulle bli mer än en vecka heller Det farliga här tror jag är att du räknar med att han inte kommer svara, dvs. måste du _egentligen_ inte ta beslutet och stänga dörrar för att relationen skulle kunna bli bra igen framöver. Och nu kommer jag vara brutal, men vill understryka att dina känslor inte är obekanta för mig. Men visst, de flesta vill inte att andra ska må så dåligt som du gör, men sanningen är också den att de flesta inte har lika stark separationsångest som du uppvisar nu, så man räknar kanske inte med en så kraftig reaktion i den här kontexten. Med det sagt så tycker jag att han beter sig illa, och verkar spela på dina känslor på ett oschysst sätt, men du tjänar nog inte på att bara se det ur den synvinkeln.

 

[Hemlig21]

Haha, min närstående trodde såklart inte att det skulle bli mer än en vecka heller Det farliga här tror jag är att du räknar med att han inte kommer svara, dvs. måste du _egentligen_ inte ta beslutet och stänga dörrar för att relationen skulle kunna bli bra igen framöver. Och nu kommer jag vara brutal, men vill understryka att dina känslor inte är obekanta för mig. Men visst, de flesta vill inte att andra ska må så dåligt som du gör, men sanningen är också den att de flesta inte har lika stark separationsångest som du uppvisar nu, så man räknar kanske inte med en så kraftig reaktion i den här kontexten. Med det sagt så tycker jag att han beter sig illa, och verkar spela på dina känslor på ett oschysst sätt, men du tjänar nog inte på att bara se det ur den synvinkeln.[/QUOTE

Som jag skrev, jag behöver smälta detta innan. Jag måste bli mer övertygad bara så jag aldrig går tillbaka igen utan stänger möjligheten föralltid. Jag skrev nåt argt och precis vad jag tyckte om hans sätt häromdagen och att jag inte ville höras mer. Tror du inte han DÅ svarade inom 2 minuter? Och satt och tjurade över hur kluven han var över mig och körde det där att det aldrig skulle bli nåt mellan oss- bara att det var jag som dumpade honom... så jag är ju påväg, men denna gången kommer jag inte att svara

 

[EmmaBovary]

Det kanske kan vara en god idé för dig att gå tillbaka till den här tråden om ett tag, om du skulle glida tillbaka successivt, för att se att du faktiskt kände såhär just nu

 

[durachiny]

Fast nu har ju tråden utvecklats lite om du läser sista sidorna.

Jasså har du tagit bort honom och blockat? För annars har det inte utvecklats utan du är kvar i samma "lämna en öppning".

 

[Hemlig21]

Det kanske kan vara en god idé för dig att gå tillbaka till den här tråden om ett tag, om du skulle glida tillbaka successivt, för att se att du faktiskt kände såhär just nu

Jag kommer att göra det, just nu känner jag mig mer lättad än innan och har faktiskt ätit och ligger brevid min helt fantastiska sambo.

Var mycket jag kom underfund med idag, speciellt detta sjuka att ”kommer aldrig bli nåt mellan oss, det har du förstört”. När jag var lite förtjust i honom och bröt var det i mitten av September och inte ens då pratade vi förhållande... känner mig bara så mindfuckad av honom...för just där var det så tydligt hur stört han beter sig.

Det som rör sig i mitt huvud just nu är inte om han är snäll eller inte. Eller om jag skall blocka eller inte för det ska jag utan hur. Skriva något eller inte. Skrev nyss ihop ett riktig arg harrang i anteckningar på telefonen jag inte kommer att skicka men det kändes bra. Så antingen bara blocka eller om jag vill ge nån formulering. Inte för att han kommer att fatta men mer för min egen skull. Känns oavsett som en stor sten lyfts undan och jag kan tänka klart.

 

[Hemlig21]

Jasså har du tagit bort honom och blockat? För annars har det inte utvecklats utan du är kvar i samma "lämna en öppning".

Nu gör du precis som han faktiskt, talar in för mig vad jag tänker.

Jag vet inte vad du tror, eller om du fattar hur dåligt jag verkligen mått. Det går liksom inte över på en timme. Jag tar allt i min takt men fått många nya insikter idag och tvekan finns inte att blocka. Och tvekan att han skulle vara en snäll ledsen kille finns heller inte kvar. Vilket jag tycker är extremt stora steg att ta på en kväll. Min fundering går i hur jag skall blocka, skriva något eller inte och blocka innan han hunnit svara

 

[durachiny]

Nu gör du precis som han faktiskt, talar in för mig vad jag tänker.

Jag vet inte vad du tror, eller om du fattar hur dåligt jag verkligen mått. Det går liksom inte över på en timme. Jag tar allt i min takt men fått många nya insikter idag och tvekan finns inte att blocka. Och tvekan att han skulle vara en snäll ledsen kille finns heller inte kvar. Vilket jag tycker är extremt stora steg att ta på en kväll. Min fundering går i hur jag skall blocka, skriva något eller inte och blocka innan han hunnit svara

Bästa är att inte skriva något alls utan bara blocka så fort som möjligt. Vad du skriver kommer inte göra någon skillnad för honom utöver att det ger saker han kan "disprove". Så det är BÄTTRE att inte säga något än att ge honom en anledning som han kan motsäga. Du behöver inte förklara varför du blockerar honom och han kommer inte bry sig om anledningarna i sig.

 

[Hemlig21]

Bästa är att inte skriva något alls utan bara blocka så fort som möjligt. Vad du skriver kommer inte göra någon skillnad för honom utöver att det ger saker han kan "disprove". Så det är BÄTTRE att inte säga något än att ge honom en anledning som han kan motsäga. Du behöver inte förklara varför du blockerar honom och han kommer inte bry sig om anledningarna i sig.

Det är mer för min skull. Honom skiter jag i vare sig han blir sur eller gråter faktiskt

 

[durachiny]

Det är mer för min skull. Honom skiter jag i vare sig han blir sur eller gråter faktiskt

Ok skriv eller skriv inte men låt inte tänkande över hur du ska göra och sedan eventuellt ihopknåpande göra att det tar lång tid innan du blockar för det öppnar bara för att att han hinner svara och ta tag i dig igen. Bästa är att göra det så fort som möjligt helst igår just för att få slut på det hela och skära bort möjligheter för han att fortsätta manipulera.