Känner mig lurad av djursjukhus..

Jo men hur kan han säga de ser annorlunda ut i halsen på vintern och sommaren?

Om jag har ex ett hjärtfel så är jag väll inte frisk på vintern och sjuk igen på sommaren.

Finns gott om hundar med halsproblem som har betydligt större problem på sommaren än på vintern. De får jobbigare att andas när det blir varmare, halsen blir ansträngd, luftvägarna svullnar osv. En grannes hund tex andades betydligt sämre på sommaren än på vintern, så jag har sett det på nära håll också.
 
Om jag har ex ett hjärtfel så är jag väll inte frisk på vintern och sjuk igen på sommaren.

Frisk är man kanske inte, men många mår sämre i värmen.
Jag har en katt med hjärtfel. På sommaren rör han sig inte inte en millimeter mer än han behöver, och ligger mest i ett hörn och flåsar för att det är jobbigt och ansträngande när det är varmt . På vintern däremot skuttar han runt som en kattunge, jagar snöbollar och leker som aldrig förr.

Så frisk kommer han aldrig bli, men det är helt klart stor skillnad på årstid
 
Frisk är man kanske inte, men många mår sämre i värmen.
Jag har en katt med hjärtfel. På sommaren rör han sig inte inte en millimeter mer än han behöver, och ligger mest i ett hörn och flåsar för att det är jobbigt och ansträngande när det är varmt . På vintern däremot skuttar han runt som en kattunge, jagar snöbollar och leker som aldrig förr.

Så frisk kommer han aldrig bli, men det är helt klart stor skillnad på årstid

Jo men det jag menar hur gomen kan se annorlunda ut på sommar/vinter . Långmjuk gom är väll något de föds med? Hur kan den va normal på vintern?
 
Alla som stiftat närmare bekantskap med flera mopsar, vet att de flesta är sociala genier såväl med andra hundar som med människor. Det finns många frimodiga, trevliga bc, men "socialt helt okomplicerad" är kanske inte något man förknippar med border collien. Vet flera som t. ex är rädda för barn. Överhuvudtaget är mopsar orädda och lättsamma. Få mopsliv har begränsats av ljudrädslor, här är statistiken för bc:n mycket sämre.
.

De border collies som får jobba som de behöver är trevliga, i alla fall de jag träffat. Har svårt att tänka mig att rädda hundar klarar vallning och att det är därför.

Däremot håller jag med om att mops är en trevlig ras mentalt, men det är inte nog för att man ska vilja kalla rasen sund eller frisk tycker jag.
 
De border collies som får jobba som de behöver är trevliga, i alla fall de jag träffat. Har svårt att tänka mig att rädda hundar klarar vallning och att det är därför.

Däremot håller jag med om att mops är en trevlig ras mentalt, men det är inte nog för att man ska vilja kalla rasen sund eller frisk tycker jag.
Jag har träffat en BC som var livrädd för alla möjliga ljud, det blev så besvärande att han till slut avlivades pga detta. Men samma hund som fick panik av ljudet från en skateboard kunde valla när det åskade. Den driften var så stark att han kunde övervinna sin rädsla.
 
Personligen föredrar jag raser med bättre statistik på alla områden än både mops och bc. Osteochondros i bogen är okänt hos mopsar, och inte ovanligt hos bc. Bland de fyra obesläktade bc jag känner närmare, är två opererade för åkomman. Ledproblem är överhuvudtaget är sällsynta hos mops. Det är alltså en punkt där faktiskt mopsar är friskare än bc.

Alla som stiftat närmare bekantskap med flera mopsar, vet att de flesta är sociala genier såväl med andra hundar som med människor. Det finns många frimodiga, trevliga bc, men "socialt helt okomplicerad" är kanske inte något man förknippar med border collien. Vet flera som t. ex är rädda för barn. Överhuvudtaget är mopsar orädda och lättsamma. Få mopsliv har begränsats av ljudrädslor, här är statistiken för bc:n mycket sämre.

Precis som bc-aveln har inriktats på fårvallning, har mopsaveln inriktats på att avla fram en hund som är ett perfekt, underhållande, snabbtänkt och troget sällskap till en människa. Förnekar inte att moderna plattnosiga mopsar har problem med andningen, men det finns många andra ärftliga egenskaper som också gör ett hundliv svårare än det borde vara, där bc är överrepresenterad.
Mopsen används ju inte till någon form alls av arbete, bara sällskap, därav begränsas inte dens liv av rädslor.
Det avlas på bc's som kan valla och som är friska, om du har lite koll på vallningen så kanske du inser vilken enorm påfrestning det är på en hund, vilket har gjort bc'n frisk och väldigt tålig. En mops använda på sin höjd till promenader.

En bc kostar hälften så mycket i premieavgift än en mops att försäkra i mitt bolag, det säger en del.
 
Mopsen används ju inte till någon form alls av arbete, bara sällskap, därav begränsas inte dens liv av rädslor.
Det avlas på bc's som kan valla och som är friska, om du har lite koll på vallningen så kanske du inser vilken enorm påfrestning det är på en hund, vilket har gjort bc'n frisk och väldigt tålig. En mops använda på sin höjd till promenader.

En bc kostar hälften så mycket i premieavgift än en mops att försäkra i mitt bolag, det säger en del.
Du får utveckla det där med att hundar som bara används till sällskap inte begränsas av rädslor, för jag förstår inte alls vad du menar. Hos bc:n finns ärftliga rädslor, som orsakar stort lidande för hundarna och deras ägare. Menar du att dessa rädslor är nödvändiga för att rasen används som arbetande hundar?

En anledning till mopsens försäkringspremie är högre än bc:ns är att mopsarna lever mycket längre i snitt. Det finns friska raser med höga premier, (schnauzer, pinscher.....). Orsaken är att i tonåren drabbas även dessa hundar av småkrämporna som behöver veterinärvård.

Nu är jag som sagt ingen mopsförespråkare, jag tycker bara att det är konstigt att du jämför en ras med ärftliga egenskaper som orsakar lidande hos hunden, med en annan ras med ärftliga egenskaper som orsakar lidande hos hunden. Varför inte jämföra mopsen med en frisk ras utan mentala defekter?
 
Däremot är border collie överrepresenterade i kategorierna vissa rädslor, vissa stereotypier och faktiskt vissa sjukdomar där mopsarna glänser som käcka, orädda, okomplicerade och friska! Så visst finns det mycket att arbeta med även i BC-aveln.

Den enda åkomman som BC ligger över snittet på vad gäller sjukdom/skada är Ep och traumaskador. (enligt Agria)

Stereotypier och rädslor vill jag gärna se statistik på för att tro på.

Att de får fler traumaskador än mopsar är knappast konstigt.
 
Förnekar inte att moderna plattnosiga mopsar har problem med andningen, men det finns många andra ärftliga egenskaper som också gör ett hundliv svårare än det borde vara, där bc är överrepresenterad.

Ren och skär BS. Även om OCD i bogleden är ett av BCs vanligaste hälsoproblem, så är det fortfarande under genomsnittet.

Dina uttalanden om mentaliteten är så okunniga att det inte går att bemöta. Jag jobbar med BCs och träffar många hundra hundar varje år, och delar inte dina erfarenheter.
 
Ett vallhundsprov mäter förmågan att valla får och i viss mån förmågan att ta till sig träning. Däremot mäter det inte hälsa eller psykiskt välbefinnande. Jag tror att alla som har gedigen erfarenhet av många raser håller med mig om att andelen tvångsneurotiker är väldigt mycket högre bland bc och bc-korsningar, än bland mopsar och mopskorsningar.

Nej, vallhundsprovet mäter en grundläggande kapacitet som vallhund. Sen har vi dessutom krav på höftröntgen, ögonlysning, DNA-test för CEA, hundar som gett OCD ska användas mycket försiktigt i avel och PRA-bärare ska inte användas.

Ang mentaliteten så är det om något ett utslag av att folk tror att de är gulliga sällskapshundar. Alltså knappast ett fel, utan ett handhavandefel. Du bör även göra stor skillnad på "bc" och bc, de oreggade hundarna som påstås vara BC är oreggade av en anledning. Knäppa, ljudrädda och stressade hundar fungerar inte som arbetshundar. Snarare är det busk/sportaveln som producerar mentala vrak. De jobbar ju helt utanför rasklubbens riktlinjer och har inget med rasen att göra.
 
Jag har träffat en BC som var livrädd för alla möjliga ljud, det blev så besvärande att han till slut avlivades pga detta. Men samma hund som fick panik av ljudet från en skateboard kunde valla när det åskade. Den driften var så stark att han kunde övervinna sin rädsla.

Visst finns de. Men de allra flesta djurägare behöver ha en hund som kan vistas i lagårn även när den inte jobbar. Då kan de inte vara ljudberörda.
 
Nej, vallhundsprovet mäter en grundläggande kapacitet som vallhund. Sen har vi dessutom krav på höftröntgen, ögonlysning, DNA-test för CEA, hundar som gett OCD ska användas mycket försiktigt i avel och PRA-bärare ska inte användas.

Ang mentaliteten så är det om något ett utslag av att folk tror att de är gulliga sällskapshundar. Alltså knappast ett fel, utan ett handhavandefel. Du bör även göra stor skillnad på "bc" och bc, de oreggade hundarna som påstås vara BC är oreggade av en anledning. Knäppa, ljudrädda och stressade hundar fungerar inte som arbetshundar. Snarare är det busk/sportaveln som producerar mentala vrak. De jobbar ju helt utanför rasklubbens riktlinjer och har inget med rasen att göra.
 
Du får utveckla det där med att hundar som bara används till sällskap inte begränsas av rädslor, för jag förstår inte alls vad du menar. Hos bc:n finns ärftliga rädslor, som orsakar stort lidande för hundarna och deras ägare. Menar du att dessa rädslor är nödvändiga för att rasen används som arbetande hundar?

En anledning till mopsens försäkringspremie är högre än bc:ns är att mopsarna lever mycket längre i snitt. Det finns friska raser med höga premier, (schnauzer, pinscher.....). Orsaken är att i tonåren drabbas även dessa hundar av småkrämporna som behöver veterinärvård.

Nu är jag som sagt ingen mopsförespråkare, jag tycker bara att det är konstigt att du jämför en ras med ärftliga egenskaper som orsakar lidande hos hunden, med en annan ras med ärftliga egenskaper som orsakar lidande hos hunden. Varför inte jämföra mopsen med en frisk ras utan mentala defekter?

Återigen, källa? Visst finns det rädda och mentalt dåliga BCs. Men de är knappast någon stor del av rasen.

BC har hög snittålder. Och de är billiga för att de ligger långt under snittet på i princip samtliga saker som det söks vet.vård för. Enligt försäkringsbolagens egen statistik.
 
Du får utveckla det där med att hundar som bara används till sällskap inte begränsas av rädslor, för jag förstår inte alls vad du menar. Hos bc:n finns ärftliga rädslor, som orsakar stort lidande för hundarna och deras ägare. Menar du att dessa rädslor är nödvändiga för att rasen används som arbetande hundar?

En anledning till mopsens försäkringspremie är högre än bc:ns är att mopsarna lever mycket längre i snitt. Det finns friska raser med höga premier, (schnauzer, pinscher.....). Orsaken är att i tonåren drabbas även dessa hundar av småkrämporna som behöver veterinärvård.

Nu är jag som sagt ingen mopsförespråkare, jag tycker bara att det är konstigt att du jämför en ras med ärftliga egenskaper som orsakar lidande hos hunden, med en annan ras med ärftliga egenskaper som orsakar lidande hos hunden. Varför inte jämföra mopsen med en frisk ras utan mentala defekter?
källa på att mopsen lever längre än bc i snitt? Kan sätta en hand på att så är inte fallet.
 
Jag vet att det finns många bc med fantastisk mentalitet. En av de bästa hundar jag känner är registrerad, sportavlad, och en mycket framgångsrik brukshund. OCD-operationen satte stopp för vallandet, men jag tror att han visade mer stridsvagnsegenskaper än djurkänsla under den korta vallkarriären.

Vad beträffar OCDn tror jag att det rättvisa vore att jämföra raser i samma viktklass, innan man säger att bcn ligger under snittet. Att tunga raser har broskproblem är välkänt, men att en hundras där majoriteten av hundarna ligger mellan 14 och 24 kg har problem är konstigt. I den viktklassen tror jag definitivt att bc är överrepresenterad.

Det finns bevisligen utmärkta vallhundar med ljudrädslor och barnrädsla. I lantlig miljö kanske sådana rädslor inte är något stort problem för hunden och omgivningen.
 
källa på att mopsen lever längre än bc i snitt? Kan sätta en hand på att så är inte fallet.
Källa på att så inte är fallet? Det är klart att det hårda och farliga arbete som en vallande hund utför kostar på. Min källa är gamla erfarna veterinärer.
 
Jag vet att det finns många bc med fantastisk mentalitet. En av de bästa hundar jag känner är registrerad, sportavlad, och en mycket framgångsrik brukshund. OCD-operationen satte stopp för vallandet, men jag tror att han visade mer stridsvagnsegenskaper än djurkänsla under den korta vallkarriären.

Vad beträffar OCDn tror jag att det rättvisa vore att jämföra raser i samma viktklass, innan man säger att bcn ligger under snittet. Att tunga raser har broskproblem är välkänt, men att en hundras där majoriteten av hundarna ligger mellan 14 och 24 kg har problem är konstigt. I den viktklassen tror jag definitivt att bc är överrepresenterad.

Det finns bevisligen utmärkta vallhundar med ljudrädslor och barnrädsla. I lantlig miljö kanske sådana rädslor inte är något stort problem för hunden och omgivningen.

Ingen påstår att rädslor inte förekommer. Men att det är stor skillnad på förekomst och att det skulle vara ett rasproblem. Tror man att ljudrädslor inte är ett problem hos en arbetshund på gård så har man bristande insikt i hur arbetshundarnas vardag ser ut.
 
Ren och skär BS. Även om OCD i bogleden är ett av BCs vanligaste hälsoproblem, så är det fortfarande under genomsnittet.

Dina uttalanden om mentaliteten är så okunniga att det inte går att bemöta. Jag jobbar med BCs och träffar många hundra hundar varje år, och delar inte dina erfarenheter.
Du nämner ju själv att bc ligger över snittet som epilepsidrabbade, en traumatisk sjukdom för både hund och ägare. I just epilepsifallet är det dock så att den sjukdomen finns inom vissa mopslinjer också, även om den inte är lika vanlig som hos bc ännu...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp