Är alkohol berikande i ert liv?
Ja
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja och nej. Jag blir aldrig full eftersom jag inte gillar den känslan, men å andra sidan kan jag dricka två glas vin per kväll 3-4 dagar i veckan vilket jag tror allmänheten ser som mycket även om jag inte blir påverkad.
Hur viktig är alkoholen för er?
Jag gillar vin och öl. Kan ta både ett och två glas själv med en bra film bara för att det är gott, men det är inte själva berusningen jag vill åt. Har tyvärr inte hittat några goda alkoholfria viner (hade det funnits hade jag lika gärna kunnat ta det), men ett fåtal bra alkoholfria öler. Tycker dock bättre om vin än öl till maten och gillar bra viner både som måltidsdryck och som sällskapsdryck.
Hade jag inte druckit vin och öl hade jag aldrig druckit annat än vatten och kaffe i alla sammanhang och det hade blivit trist efter ett tag. Jag gillar inte läsk, saft, cider eller söta viner (tycker det smakar som flytande socker) och gillar inte heller mjölk, bubbelvatten eller te.
Kan bli sugen på ett glas vin på samma sätt som jag blir sugen på att gå till gymmet, ta en chokladbit, äta chips eller ta en kopp kaffe.
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Dricker för att det är gott. Får ofta höra att det inte syns på mig när jag är onykter vilket beror på att jag aldrig blir det. Blir ingen skillnad på min personlighet, men tycker att det helt klart är en annan känsla att skåla med en flaska bubbel till fest eller en öl på puben efter en lång arbetsdag än att dricka ett glas vatten vid samma tillställningar.
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Har det inte runt mig i min omgivning nu, men tidigare fd vänner som "alltid" blev för fulla och behövde bli omhändertagna vilket förstörde många firanden. Det var ungefär där i 20-årsåldern som jag lovade mig själv att jag aldrig någonsin skulle bli så full att jag inte kunde ta hand om mig själv.
Skulle ni klara er utan?
Hade klarat mig utan, men det hade varit en sorg. Det är en sorg nu när jag är gravid att inte kunna njuta av några glas vin till maten/på fredagkvällen/på fest (Tacksam för de få goda alkoholfria ölerna som finns) på samma sätt som det är en sorg att jag varit tvungen att dra ner på min kaffekonsumtion från 3-4 koppar per dag till 1. På samma sätt som jag saknar min efter-lunch-kaffe saknar jag mitt AW-vin.
Har den en central del i ert liv?
Ja. Jag gillar som sagt goda viner. Går gärna på vinprovningar och ölprovningar för att hitta nya smaker. Det är en social grej som jag har tillsammans med vänner. Kan utan problem avstå som nu när jag är gravid, men ja, det är en sorg. Skillnad när det varit enstaka fester där man känner att man inte orkar sova över eller betala taxi hem så man skippar alkoholen för att köra hem. Då gör det inget, men nu när det är flera månader är det trist.
(Har någon tips på goda alkoholfria viner som inte är söta eller bara smakar saft är jag evigt tacksam.)