belladonnas
Trådstartare
I somras övertog jag en hund som nu precis har fyllt 6. Visste redan då att hon inte kunde vara själv men tänkte med gott mod att självklart går det lära hunden att vara själv trots ålder. (Jag vet att det var korkat att ta på sig problem. Men kunde ju inte låta hundstackarn avlivas 
)
För dra lite bakgrundhistoria.
Hunden har varit hos samma ägare alla sina 5år(Hon var ju 5 i somras) innan hon kom till mig. Anledningen till att ägaren inte ville ha kvar henne var just för att hon inte kan vara själv och att hon var respektlös mot barn.
Hunden har alltid varit med förra ägaren överallt som ung. Jag vet tyvärr inte hur de har ensamtränat henne tidigare men vet att när de skulle iväg har de lämnat henne i en hundgård då hon hos dom har dragit ner allt i hela huset.
Hon har under hela uppväxten bott med andra hundar.
Hunden i sig är en väldigt känslosam hund som gärna pratar och gosar. Helst vill hon ligga PÅ matte/husse. Hon är hur lugn som helst att ta med till olika ställen och får oftast mycket beröm över vilken fin och lugn hund hon är. Hemma ligger hon mest och sover. Men stressar lätt upp sig vid okända omgivningar utan matte och husse. Men finns vi där som trygghet är det alltid helt lugnt.
Hennes liv idag är ett ganska vanligt hundliv. Aktivering ca 2-3 timmar per dag. Mycket lek. Stallhund som följer med varje dag. Lös normalt mycket.
Hon är hos dagmatte under tiden vi (jag och sambon) jobbar. Träffar andra hundar 3-4 gånger i veckan nu kanske.
Från somras-december var hon med mig på jobbet och var då ute 10 timmar per dag tillsammans med 2 andra hundar. Hon är inte särskilt förtjust i andra hundar och vill inte leka. Men tycker det är trevligt att ligga och sova med andra hundar
Vårt problem är ju som sagt var att hon kan inte vara själv, alls.
Har ensamtränat i 8månader nu och känner att ideerna börjar tryta.
Eftersom hon är så matte och husse bunden började vi direkt med att vänja av henne vid att vi vill inte ha hunden PÅ oss. Det har gått super bra och hon sover gärna i andra rum och är inte som ett plåster.
Började med att lämna henne korta stunder, som när vi gick till tvättstugan, slängde sopporna eller liknande. Har gått helt ok, hon har varit tyst kanske 50% av gångerna. Blir ingen direkt skillnad. Finns inget mönster i när hon låter eller inte.
På mitt förra jobb hade jag möjlighet att lämna henne utan att störa grannar eller liknade. Lämnade henne då med hennes 2 hundkompisar och 11 katter. Då låter kanske 1h och sen är tyst. Men det tog ett halvår.. Och nu när vi har flyttat vill jag inte plåga mina grannar i ett halvt år.
Hon låter lika mycket själv som med djurkompisar.
Hon följer ofta med mig till stallet där jag stoppar in henne i en box medan jag rider och det är inte nådigt hur mycket hon kan låta.
Har alltid försökt vara neutral när vi ska gå ut genom dörren och låtsas som ingenting. Likadant när jag kommer hem när hon har varit själv. Ger henne ingen uppmärksamhet utan låtsas som vi har varit med varandra hela dagen. (Trots allt lämnar jag henne högst 15 min i lägenhet och 1h i stallet)
Hon märker direkt när man sätter på sig ytterjackan och blir direkt väldigt svassig och orolig. Jag beter mig bara då som vanligt och säger åt henne att lägga sig/ignonerar henne. Hos oss har hon aldrig dragit ner något under tiden hon har varit själv. Hon är också helt underbar med barn.
Spelar heller ingen roll om hon har något gott att äta på då vi är viktigare än det goda i dom lägena.
Nu har jag inte som krav att hon ska kunna vara själv hela dagar men det skulle ju vara trevligt att kunna handla utan att böka med hundvakt hit och hundvakt dit.
HJÄLP!! Finns det något hopp för min tanta? Eller har jag för stort hopp om att hon ska kunna vara så trygg i sig själv att hon klarar sig 1-2h själv? Hunden är en vorsteh/pointer om det spelar något roll.
Blev rörigt osv men hoppas ni förstår ändå
)För dra lite bakgrundhistoria.
Hunden har varit hos samma ägare alla sina 5år(Hon var ju 5 i somras) innan hon kom till mig. Anledningen till att ägaren inte ville ha kvar henne var just för att hon inte kan vara själv och att hon var respektlös mot barn.
Hunden har alltid varit med förra ägaren överallt som ung. Jag vet tyvärr inte hur de har ensamtränat henne tidigare men vet att när de skulle iväg har de lämnat henne i en hundgård då hon hos dom har dragit ner allt i hela huset.
Hon har under hela uppväxten bott med andra hundar.
Hunden i sig är en väldigt känslosam hund som gärna pratar och gosar. Helst vill hon ligga PÅ matte/husse. Hon är hur lugn som helst att ta med till olika ställen och får oftast mycket beröm över vilken fin och lugn hund hon är. Hemma ligger hon mest och sover. Men stressar lätt upp sig vid okända omgivningar utan matte och husse. Men finns vi där som trygghet är det alltid helt lugnt.
Hennes liv idag är ett ganska vanligt hundliv. Aktivering ca 2-3 timmar per dag. Mycket lek. Stallhund som följer med varje dag. Lös normalt mycket.
Hon är hos dagmatte under tiden vi (jag och sambon) jobbar. Träffar andra hundar 3-4 gånger i veckan nu kanske.
Från somras-december var hon med mig på jobbet och var då ute 10 timmar per dag tillsammans med 2 andra hundar. Hon är inte särskilt förtjust i andra hundar och vill inte leka. Men tycker det är trevligt att ligga och sova med andra hundar
Vårt problem är ju som sagt var att hon kan inte vara själv, alls.
Har ensamtränat i 8månader nu och känner att ideerna börjar tryta.
Eftersom hon är så matte och husse bunden började vi direkt med att vänja av henne vid att vi vill inte ha hunden PÅ oss. Det har gått super bra och hon sover gärna i andra rum och är inte som ett plåster.
Började med att lämna henne korta stunder, som när vi gick till tvättstugan, slängde sopporna eller liknande. Har gått helt ok, hon har varit tyst kanske 50% av gångerna. Blir ingen direkt skillnad. Finns inget mönster i när hon låter eller inte.
På mitt förra jobb hade jag möjlighet att lämna henne utan att störa grannar eller liknade. Lämnade henne då med hennes 2 hundkompisar och 11 katter. Då låter kanske 1h och sen är tyst. Men det tog ett halvår.. Och nu när vi har flyttat vill jag inte plåga mina grannar i ett halvt år.
Hon låter lika mycket själv som med djurkompisar.
Hon följer ofta med mig till stallet där jag stoppar in henne i en box medan jag rider och det är inte nådigt hur mycket hon kan låta
.Har alltid försökt vara neutral när vi ska gå ut genom dörren och låtsas som ingenting. Likadant när jag kommer hem när hon har varit själv. Ger henne ingen uppmärksamhet utan låtsas som vi har varit med varandra hela dagen. (Trots allt lämnar jag henne högst 15 min i lägenhet och 1h i stallet)
Hon märker direkt när man sätter på sig ytterjackan och blir direkt väldigt svassig och orolig. Jag beter mig bara då som vanligt och säger åt henne att lägga sig/ignonerar henne. Hos oss har hon aldrig dragit ner något under tiden hon har varit själv. Hon är också helt underbar med barn.
Spelar heller ingen roll om hon har något gott att äta på då vi är viktigare än det goda i dom lägena.
Nu har jag inte som krav att hon ska kunna vara själv hela dagar men det skulle ju vara trevligt att kunna handla utan att böka med hundvakt hit och hundvakt dit.
HJÄLP!! Finns det något hopp för min tanta? Eller har jag för stort hopp om att hon ska kunna vara så trygg i sig själv att hon klarar sig 1-2h själv? Hunden är en vorsteh/pointer om det spelar något roll.
Blev rörigt osv men hoppas ni förstår ändå
