Kan man göra något för att inte slå sig halvt fördärvad?

[Mabuse]

Ok. Måste var fel ordval.

Men om du vill utvecklas. Då bör du kunna rida en större variation av hästar.

Det är ju inte bara för att utvecklas, utan också för att det är jäkligt häftigt att hoppa en häst som är kvick i tassarna och hinner stampa av och komma över även om man t ex kommer lite snävt eller lite tokigt. Men en sån häst kommer ju vara snabb i reaktionerna i andra lägen också, och då åker man (jag) av ibland.

Annars håller jag med @lil-sis om att man kan utvecklas på mindre explosiva hästar också, minst lika mycket. Men den där häftiga känslan när det bara smäller till framför hindret och så är man över, den får man inte på samma sätt tycker jag.

 

[Lager]

Det är ju inte bara för att utvecklas, utan också för att det är jäkligt häftigt att hoppa en häst som är kvick i tassarna och hinner stampa av och komma över även om man t ex kommer lite snävt eller lite tokigt. Men en sån häst kommer ju vara snabb i reaktionerna i andra lägen också, och då åker man (jag) av ibland.

Annars håller jag med @lil-sis om att man kan utvecklas på mindre explosiva hästar också, minst lika mycket. Men den där häftiga känslan när det bara smäller till framför hindret och så är man över, den får man inte på samma sätt tycker jag.

Eller en häst med mycket gång och explosivitet för dressyrträning och kunna komma upp sig lite där, eller rida yngre hästar med högre känslighet, eller testa att rida löp på galoppör, eller åk ned till Ungern och gasa på med distanshästarna på Pustan, eller träna WE med känslig och het lusitano... Det finns ju massa situationer där din ridmöjlighet hänger ihop med att du kan anpassa dig efter olika hästtyper.

Givetvis kan jag fortfarande träna med min gamla valack hemma (som är väldigt trygg och stadig), men om det bara vore honom jag skulle kunna rida på så skulle jag känna mig inskränkt.

 

[Billy]

Absolut, bara rida stensäkra hästar är ju ett alternativ, men det känns lite trist att inte kunna rida lite känsligare och mer reaktiva hästar också. Det är i hoppningen jag åker av, och en explosiv häst som är kvick i reaktionerna har man ju mycket glädje av också. Man blir ju väldigt begränsad om man bara kan rida de med lite långsammare rörelsemönster.

Givetvis, balansen där emellan kan ju vara hårfin. Men jag tänker ändå att om jag trillar av och skadar mig för att hästen är känslig och snabb i reaktionen så är jag kanske i där än i min ridning. Du kanske kan rida känsligare och reaktionssnabba hästar i markarbete, inte direkt i hoppning. Jag är kanske lite av en fegis, men ingenting är värt att skadas för, anser jag.

 

[Mabuse]

Givetvis, balansen där emellan kan ju vara hårfin. Men jag tänker ändå att om jag trillar av och skadar mig för att hästen är känslig och snabb i reaktionen så är jag kanske i där än i min ridning. Du kanske kan rida känsligare och reaktionssnabba hästar i markarbete, inte direkt i hoppning. Jag är kanske lite av en fegis, men ingenting är värt att skadas för, anser jag.

Fast samtidigt - jag är 40, när ska den dagen komma i så fall? Man måste ju prova.

 

[escodobe]

Jag hoppas att det går över igen när jag blir mer vältränad. Nu åker jag inte av just hästar så ofta, men alla vurpor känns mycket mer nu. Jag snubblade omkull i en trappa häromdagen och kände mig lite mör resten än dagen...

 

[escodobe]

[QUOTE="Billy,. Jag är kanske lite av en fegis, men ingenting är värt att skadas för, anser jag.[/QUOTE]
Fast hur menar du då? Nästan allt man gör innebär av viss skaderisk?

 

[avslutat medlemskap]

Dressera hästarna bättre, alla kan bli reagera och bli rädda men bockningar är ett otyg. Hur man gör det vet jag däremot inte, är inget proffs.

Själv faller jag oftast av helt avslappnat då jag "fryser till" när jag blir rädd, ser ut som en pungråtta som faller död ned. Har dock klarat mig genom alla år med bara blåmärken så det verkar fungera, men så är jag bara 32. Blir kanske värre senare ...

Min tant och jag började ju precis alla ridpass med rodeo light där hon först kollade så jag satt bra och sen körde en bockserie med mig på ryggen men hon hade alltid full koll på min balans och var alltid mitt under mig. Mycket bus, mycket galna upptåg från båda håll och total respektlöshet gjorde att vi snabbt växte ihop till det team vi var. Jag slutade ramla av när jag skaffade egen häst eftersom jag inte hade råd med sadel utan alltid red barbacka i alla lägen.

 

[Sleepy]

@Mabuse Varför ligger tråden i den här delen av forumet, btw?

 

[escodobe]

@Mabuse Varför ligger tråden i den här delen av forumet, btw?

För att man slår sig av annat än hästar med.

 

[Hedinn]

Det där med att inte ta emot sig med armarna känner ju dock jag att det är något som kräver ytterligare fallteknik. Visst, man riskerar att skada armar och eventuellt nyckelben, men jag gör ju hellre det än skadar huvud, rygg, höfter och/eller ben och knän.

Fina benbrott läker ju dessutom snabbt, de gånger jag brutit armar av fall har det räckt med halvgips i ca 6 veckor. Senaste var dock en mjukdelsskada som gjorde armen i princip obrukbar i några månader.

Men oavsett är det rätt lindrigt. Har en vän och tidigare kollega (jobbat med bl.a hästträning) som aldrig tar emot sig med armarna. Hon har bra många värre skador i bagaget, ben och höfter som orsakat kryckhoppning i perioder, flertalet hjärnskakningar och en hjärnblödning. Jag tar hellre ett armbrott alla dagar i veckan.

 

[Billy]

Fast samtidigt - jag är 40, när ska den dagen komma i så fall? Man måste ju prova.

Absolut! Lycka till!