Kan man göra något för att inte slå sig halvt fördärvad?

[Mabuse]

Håller man på med hästar så åker man ju ibland av. Nuförtiden så är det dock nästan aldrig som jag reser mig, skakar av mig och kan sitta upp igen, utan man slår sig liksom halvt fördärvad. Typ pajar ett knä, får hjärnskakning, eller vad det nu är.

Är det nåt man kan göra för att inte slå sig så mycket? Förutom att undvika att åka av då (jag jobbar på det). Har ni några tips?

 

[Luff]

Håller man på med hästar så åker man ju ibland av. Nuförtiden så är det dock nästan aldrig som jag reser mig, skakar av mig och kan sitta upp igen, utan man slår sig liksom halvt fördärvad. Typ pajar ett knä, får hjärnskakning, eller vad det nu är.

Är det nåt man kan göra för att inte slå sig så mycket? Förutom att undvika att åka av då (jag jobbar på det). Har ni några tips?

Det är nog så att man får börja tänka sig för vad man sätter sig på. Och var man rider och hur. Finns ingen annan lösning vad jag vet.

 

[Petruska]

Det gäller ju inte bara när man åker av hästen, utan alla typer av småskador blir värre och tar evig tid att läka ut.

Jag tror att det är Åldrandet. Ingen hade förvarnat mig.

 

[Shaggy]

Ja jag vet inte. För ett antal år sedan så åkte jag av utan problem numera är jag livrädd för att trilla av. De gånger jag trillat av min 6,5 åring så har jag slagt mig. Ett par riktigt djupa blåmärken den första gången efter det 'trasig' svanskota som fortfarande 3,5 år senare orsakar problem och sist sönderslagen näsa. När jag var liten landade jag typ på fötterna jämnt numera är det en strandad val som bankar i backen.
Inridningen av min unghäst har jag lämnat ut till en gummiboll som inte har något emot om det blir lite studsigt. Det är den enda lösning jag kan komma på.

 

[Elo]

Jag tror det handlar om att man liksom också åker av våldsammare när man blir lite duktigare. Det räcker liksom inte med att hästen tar ner huvudet eller skakar på sig, utan oftast handlar det ju om tvära kast/stopp eller rejäla bockningar.

 

[LenaH]

Håller man på med hästar så åker man ju ibland av. Nuförtiden så är det dock nästan aldrig som jag reser mig, skakar av mig och kan sitta upp igen, utan man slår sig liksom halvt fördärvad. Typ pajar ett knä, får hjärnskakning, eller vad det nu är.

Är det nåt man kan göra för att inte slå sig så mycket? Förutom att undvika att åka av då (jag jobbar på det). Har ni några tips?

Om du inte på ett magiskt sätt kan skala av 20 år på din ålder så är det nog kört är jag rädd.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror det är naturligt när åren går. Irriterande är det i alla fall...
Ofta har man ju lite extra vaddering mot när man är ung men det hjälper nog inte..


Jag hörde om någon som skulle annordna en kurs där man fick öva på att ramla av på ett bättre sätt. Ingen aning om det kan hjälpa..

 

[Mabuse]

Jag tror det handlar om att man liksom också åker av våldsammare när man blir lite duktigare. Det räcker liksom inte med att hästen tar ner huvudet eller skakar på sig, utan oftast handlar det ju om tvära kast/stopp eller rejäla bockningar.

Det ligger definitivt nånting i det, för om jag nån gång åker av lite klantigt sådär, typ att hästen bockar till i kort galopp oförhappandes så att man lite oförberett druttar av så slår jag mig inte så mycket. Men oftast sitter man ju kvar i de lägena. När man väl åker av så är det oftast med buller och bång efter lite rodeo, i rätt hög hastighet.

 

[Mabuse]

Om du inte på ett magiskt sätt kan skala av 20 år på din ålder så är det nog kört är jag rädd.

Ha! Misstänkte det.

 

[Lager]

Håller man på med hästar så åker man ju ibland av. Nuförtiden så är det dock nästan aldrig som jag reser mig, skakar av mig och kan sitta upp igen, utan man slår sig liksom halvt fördärvad. Typ pajar ett knä, får hjärnskakning, eller vad det nu är.

Är det nåt man kan göra för att inte slå sig så mycket? Förutom att undvika att åka av då (jag jobbar på det). Har ni några tips?

Kampsporterna har ju fallträning - det tror jag egentligen vore jättebra även för ryttare. Att öva upp muskelminnet... inte lyfta armen och därigenom bryta nyckelbenet, utan bara sådär smidigt fixa en överrullning och bara få några blåmärken. http://www.medequestrian.co.uk/rider-safety/safety/fall-training/

Jag gör idiotgrejer ibland - skritt barbacka på lång tygel och halvsover, hästen ser en igelkott och far iväg fyra galoppsprång så jag far åt sidan ner i diket. Sånt kan du ju rationalisera bort med lite vettigt säkerhetstänk.

Rider man unghästar och hästar med lite nerv, tja, var mjuk i kroppen brukar jag få höra. Att inte "ta emot", ju mer spända musklerna är ju högre risk för skador. Men visst, hur lätt är det när du far igenom luften. Det är väl därför fallträning är bra, så det sitter i kroppen.

 

[McFlurry]

Träna fallteknik kan säkert hjälpa mycket för ryttare Min bror tränar parkour och har så gjort i typ 10 år nu. När de börjar träna så tränar de jättemycket fallteknik och att ändra på kroppens reflexer (det är tex dumt att ta emot med händerna mot golvet, mycket bättre att fälla in huvudet och armarna och göra en kullerbytta) innan de börjar göra hopp och sånt.

 

[mooi]

åh, eller hur...
Jag är inte så gammal (28) men märker ju att jag slår mig ju numera! Åker inte av jätteofta men senast förra veckan och då blev jag hemma från jobbet i 3 dagar (!) då jag hade sån huvudvärk att jag knappt kunde ta mig ur sängen och så mycket har jag aldrig slagit mig. Åkte dessutom av en ponny (rodeo med rätt bra fart)

Jag tänker nog att jag ska vara mer noga med vad jag sitter upp på, och jag har börjat tänka att ska jag slå mig så ska det ju vara på min egen häst - inte någon annans....

 

[Petruska]

Kampsporterna har ju fallträning - det tror jag egentligen vore jättebra även för ryttare. Att öva upp muskelminnet... inte lyfta armen och därigenom bryta nyckelbenet, utan bara sådär smidigt fixa en överrullning och bara få några blåmärken. http://www.medequestrian.co.uk/rider-safety/safety/fall-training/

Jag gör idiotgrejer ibland - skritt barbacka på lång tygel och halvsover, hästen ser en igelkott och far iväg fyra galoppsprång så jag far åt sidan ner i diket. Sånt kan du ju rationalisera bort med lite vettigt säkerhetstänk.

Rider man unghästar och hästar med lite nerv, tja, var mjuk i kroppen brukar jag få höra. Att inte "ta emot", ju mer spända musklerna är ju högre risk för skador. Men visst, hur lätt är det när du far igenom luften. Det är väl därför fallträning är bra, så det sitter i kroppen.

Jag har tränat rätt mycket kampsport och därmed en hel del fallträning, men jag tycker inte att jag har så stor nytta av det när jag åker av hästen. I kampsporter - i alla fall i den jag har tränat - är fallen/kasten jämförelsevis väldigt välplanerade och välregisserade, så att säga. Jag vet i förväg vilken teknik vi tränar och jag vet hur jag kommer att falla. Dessutom är underlaget väldigt fallvänligt. Dessutom är det aldrig tex tio grader kallt, så man är inte stel och spänd av den anledningen.

 

[Mabuse]

Det gäller ju inte bara när man åker av hästen, utan alla typer av småskador blir värre och tar evig tid att läka ut.

Jag tror att det är Åldrandet. Ingen hade förvarnat mig.

Jag tänker att det också har att göra med att man numer också har en massa Plikter. När jag var yngre och slog mig var det inte värre än att jag låg hemma i sängen och ojade mig en dag eller två. Nu måste man ju jobba, ta hand om tvätten, lämna på dagis, och allt sånt jordiskt, då ställer det till det mycket mer om man inte kan gå ordentligt eller måste sova en massa eller vad det nu är.

 

[Petruska]

Jag tänker att det också har att göra med att man numer också har en massa Plikter. När jag var yngre och slog mig var det inte värre än att jag låg hemma i sängen och ojade mig en dag eller två. Nu måste man ju jobba, ta hand om tvätten, lämna på dagis, och allt sånt jordiskt, då ställer det till det mycket mer om man inte kan gå ordentligt eller måste sova en massa eller vad det nu är.

Ja, jag tänkte på det. Jag missade en jobbgrej jag inte borde ha missat för några år sedan, när jag hade just åkt av hästen. Jag tog mig verkligen inte ur sängen. Då kändes det som en stor grej: "jag kan inte gå till jobbet!! " Tidigare i livet hade det känts som: "hoppsan, jag stannar hemma idag, ibland klantar man ju till det ".

Inte bara läker allting långsammare. Plikterna - och de missade plikterna - under läkningstiden är svårare att bortse från.

Jag har turen att ha en häst som "räddar mig" när jag är nära att åka av. Strikt räknat tror jag att det är sin egen balans hon räddar, rätar upp, men eftersom jag ändå är 10% av vår gemensamma vikt eller så, så blir jag ju räddad. Jag tror att hon upplever den där obalanserade känslan som så obehaglig, att hon vill få ordning på det. Gav hon sig till tåls bara ett par sekunder, skulle jag åka av och då skulle hon lättare återfå balansen utan min vikt som vinglar hit och dit, men det har lyckligtvis ingen förklarat för henne.

 

[Mabuse]

Kampsporterna har ju fallträning - det tror jag egentligen vore jättebra även för ryttare. Att öva upp muskelminnet... inte lyfta armen och därigenom bryta nyckelbenet, utan bara sådär smidigt fixa en överrullning och bara få några blåmärken. http://www.medequestrian.co.uk/rider-safety/safety/fall-training/

Jag gör idiotgrejer ibland - skritt barbacka på lång tygel och halvsover, hästen ser en igelkott och far iväg fyra galoppsprång så jag far åt sidan ner i diket. Sånt kan du ju rationalisera bort med lite vettigt säkerhetstänk.

Rider man unghästar och hästar med lite nerv, tja, var mjuk i kroppen brukar jag få höra. Att inte "ta emot", ju mer spända musklerna är ju högre risk för skador. Men visst, hur lätt är det när du far igenom luften. Det är väl därför fallträning är bra, så det sitter i kroppen.

Fast jag vet inte, senaste avramlingen gjorde jag illa mig just för att jag inte hann spänna mig och vek ihop leder mer än de mådde bra av för att jag inte höll emot i landningen.

 

[anna_panna]

Senaste avåkningen var jag helt oförberedd på, galopperade på volten och helt plötsligt hade hästen kastat sig inåt och jag landade rakt ned på min redan dåliga svanskota. Ingen tror mig att den hästen har gjort en sådan grej
Men jag var på jobbet dagen efter men gick väldigt sakta och väntade 2 veckor med att rida på nytt

 

[Centaur]

Jag tror det handlar om att man liksom också åker av våldsammare när man blir lite duktigare. Det räcker liksom inte med att hästen tar ner huvudet eller skakar på sig, utan oftast handlar det ju om tvära kast/stopp eller rejäla bockningar.

Precis. Det krävs mycket för att jag ska ramla av, dvs extrema rodeobockningar på en helt hysterisk häst där jag blir slängd i backen med stor kraft. Då är det klart att man slår sig mycket mer än om man som nybörjare glider av om hästen skyggar lite eller man bara kommer i obalans.

Det är nog inte mycket man kan göra förutom att låta bli att rida hästar man vet är avkastarkungar. Ev minimera situationer där man vet att hästen kan bli sjövild.

 

[Philosophia]

Träna fallteknik kan säkert hjälpa mycket för ryttare Min bror tränar parkour och har så gjort i typ 10 år nu. När de börjar träna så tränar de jättemycket fallteknik och att ändra på kroppens reflexer (det är tex dumt att ta emot med händerna mot golvet, mycket bättre att fälla in huvudet och armarna och göra en kullerbytta) innan de börjar göra hopp och sånt.

+ på det! Förutom fallteknik så tror jag att allt som tränar de snabba muskelfibrerna är toppen.

 

[Sleepy]

Rider man unghästar och hästar med lite nerv, tja, var mjuk i kroppen brukar jag få höra. Att inte "ta emot"

Def inte ta emot eller försöka bromsa fallet. Bara slappna av.

ETA: Hjälm, självklart.