Sv: Kan hästar känna svartsjuka?
Vad gäller människor så har vi så många plan av vårt känsloliv att det egentligen är hisnande. Men om man skalar av allt det yttre och kommer in på de mest ursprungliga känslorna, så handlar även det allra mest om rang och social struktur. Det låter fruktansvärt trist och torrt att kalla det för sådant... När man är kär och älskar någon är urmänniskan i oss egentligen mest intresserad av att ha en partner att dela vardagen med för att livet ska bli så okrångligt som möjligt, någon som kan kompensera våra brister, och ge oss de delarna vi vill ha men inte kan tillfredsställa själva. Vi vill också ha en partner som tillsammans med oss producerar den ultimata avkomman utifrån våra förutsättningar. Så krass var kärleken..
Om vår utvalda partner favoriserar någon annan - tillfälligt eller regelbundet, vaknar stridslusten och vi vill försvara vår status och rätt till vår partner. Dock är det lite annorlunda ändå, eftersom människan är ett djur som lever i monogama förhållanden (oftast iallafall...
)
Små barn i "flocken" är avundsjuka på varandra och tävlar om föräldrarnas gunst - och det är fullständigt naturligt.
Rang och social status finns överallt även i vårt så moderna samhälle - skolan är ett mycket bra exempel. Och i stort sett beter vi oss exakt som en flock lejon eller apor...
Djur fungerar givetvis på ett ännu mer primitivt sätt, just för att de är djur - för att de inte har utvecklats lika långt framåt (eller bakåt - beroende på hur man vill se på det faktum att människan använder sin intelligens till tämligen destruktiva ting...)
Djur är inte osäkra på sin relation till andra individer, de är osäkra på sin ställning gentemot sin ledare och mot andra flockmedlemmar. Rang är en föränderlig sak, det ändras så fort minsta förändring sker i flocken, och individer kan klättra och falla i rang beroende på olika omständigheter.
Att din valack kan bli grinig när du hanterar den nya hästen, ser jag som att han blir "sur" på att du favoriserar den. För visst favoriserar du den - bara genom att hantera den alls. Ledaren (du) har en begränsad krets av individer som får lov att uppvakta honom/henne. Att du hanterar den nya hästen och kelar med den och har närkontakt med den betyder i din gamla hästs ögon bara en sak - den nya lille spolingen som han så uppenbart ser som underlägsen, håller på att nästla in sig hos dig. Nu förklarade jag med ganska så "förmänskligande" ord, men i grund och botten är innebörden den samma. Att du hanterar honom innebär att du ser honom som hög i rang och som din gunstling, och därför får han ha närkontakt med dig. Din gamla häst ser detta som opassande eftersom han uppenbart är underlägsen honom i rang.
Nu menar jag inte att du ska sluta hantera din nya häst, jag försökte bara förklara hur jag tror att han ser på saken. Han får ta och acceptera att du har två hästar, punkt. Du får befästa din ställning som ledare och sedan får de två reda ut mellan sig vem som bestämmer, det är inget du kan göra något åt.
Det jag ser det som att du kan tänka på är att alltid visa för din gamle att han ändå favoriseras av dig. Det bör blidka honom lite.
Så länge han vet att han har kvar sin ställning som din "högra hand" så är han nöjd.
Detta är i och för sig mina egna tankar om rangstruktur, jag kan mycket väl ha fel.