Givetvis kan inte alla bli en bra ryttare. Det ser man ju bevis på dagligen.
Det beror varken på pengar eller resurser.
Däremot kan alla bli bättre. Då kan farten man blir bättre på ha med pengar och resurser att göra.
Sedan är jag övertygad om att många som kunde bli skitbra varken har tid, vilja att satsa eller har resurser som behövs för att utvecklas.
Sedan kan man ju vara bra på något speciellt inom hästeri. Ska man bli bra på allt? Det går ju liksom inte. Jag tror du menar "ligga på topp" när du frågar men hästar är ju så mycket mer.
Jag vet de som är fantastiska på att utbilda hästar, bättre än de som tävlar högre men en elitryttare blir de aldrig eftersom de inte är tillräckligt duktiga för just det. Alla dessa behövs ju ändå.
Jag har t.ex två barn där den ena är född djurhanterare och den andra har verkligen tummen mitt i handen när det gäller djur. Djurhanteraren har lätt att tolka djur, hantera djur och se om de mår dåligt eller bra, ofta genom att bara titta på dem.
Den andra ser ett djur (har gjort sedan födslen), älskar djur men kan varken se om de är sura eller glada, naturligt. Det har barnet fått lära sig genom inlärning.
Med åldern och erfarenhet har barnet med "djurhandikapp" lärt sig, blivit bättre och är nog bättre än andra som inte haft djur hela sitt liv, men "bra" kommer det aldrig bli.
Det beror varken på pengar eller resurser.
Däremot kan alla bli bättre. Då kan farten man blir bättre på ha med pengar och resurser att göra.
Sedan är jag övertygad om att många som kunde bli skitbra varken har tid, vilja att satsa eller har resurser som behövs för att utvecklas.
Sedan kan man ju vara bra på något speciellt inom hästeri. Ska man bli bra på allt? Det går ju liksom inte. Jag tror du menar "ligga på topp" när du frågar men hästar är ju så mycket mer.
Jag vet de som är fantastiska på att utbilda hästar, bättre än de som tävlar högre men en elitryttare blir de aldrig eftersom de inte är tillräckligt duktiga för just det. Alla dessa behövs ju ändå.
Jag har t.ex två barn där den ena är född djurhanterare och den andra har verkligen tummen mitt i handen när det gäller djur. Djurhanteraren har lätt att tolka djur, hantera djur och se om de mår dåligt eller bra, ofta genom att bara titta på dem.
Den andra ser ett djur (har gjort sedan födslen), älskar djur men kan varken se om de är sura eller glada, naturligt. Det har barnet fått lära sig genom inlärning.
Med åldern och erfarenhet har barnet med "djurhandikapp" lärt sig, blivit bättre och är nog bättre än andra som inte haft djur hela sitt liv, men "bra" kommer det aldrig bli.