Jag tycker det beror på hur samtalet förs och hur belastande det blir för partnern men också hur det påverkar den som är sjuk. Om det hela upprepar sig på samma sätt likadant varje gång utan förbättring så är det sannolikt inte en metod som kommer att leda till någon förändring, snarare är det då något som kanske vidmakthåller sjukdomen och dessutom skadar både relationen och partnern.
Det här med att be om ursäkt och erkänna när man gjort dumma saker kommer betydligt senare i processen av en anledning. Om man ständigt dricker, ljuger och sedan berättar i en cykel som man upprepar blir det bara ytterligare ett destruktivt beteende. Det finns inget konstruktivt i det. Man får ju fråga sig varför man ska berätta/erkänna, för vems skull. Om det nu är så att den beroende behöver prata om sitt destruktiva beteende och sin ångest över detta då finns AA som är ett betydligt bättre forum för det. Fram tills dess att TS faktiskt är stadigvarande nykter, då kan man börja arbeta med att bygga upp förtroende igen och be om ursäkt för det man gjort. Men just nu, när samma beteende upprepas igen snart efter så kan jag inte tänka mig att det betyder någonting alls att få erkännanden och ursäkter. Tyvärr.
Det betyder inte att jag inte ser att TS kämpar eller är dålig eller något sådant bara att det inte är en bra metod.
!! Och att ta medicinen.
