Jag tycker att det låter högst otroligt. När du skriver påverkad blir du kaxig, "högljudd" och den trotsiga tonåringen kommer fram. Något sådant måste hända irl också.
Jag tänker att det spelar egentligen ingen roll om din partner tycker det syns eller inte, det är ju fortfarande ett stort problem i ditt liv att du smyger med drickandet och är lite stolt över det. Smygandet och de små lögnerna påverkar relationer oftast mer än själva drickandet, så det är i alla lägen bättre att du berättar att du dricker/druckit än att det skarvas på sanningen.
Jag tänker också så, det blir en tung börda att bära ensam för partnern. Och allmänt skevt.
Nja. Din partner ser inte eller vill inte se. Om/vad andra ser vet du inget om. Så akta dig för att tro att det går bra för det märks inte, nästa person du möter märker kanske. Och gissningsvis har din partner sett dig påverkad i en väldigt hög omfattning, jmf med någon du möter mer sällan? Dvs andra kan märka betydligt lättare
Håller med....Det ska inte vara partnerns roll att vara psykolog...
Kan det vara bättre att du och partnern kommer överens om hur ni vill göra kring det hela och hålla buke utanför? Det är trots allt er relation och ni som ska förhålla er till varandra och ditt alkoholberoende.Det är precis det här jag menar att oavsett hur jag gör eller skriver så gör jag fel.
Jag gör fel om jag inte berättar att jag druckit men gör även fel när jag berättar för då ”biktar jag mig”
Hur vill du själv göra? Vad känns bäst för dig?Det är precis det här jag menar att oavsett hur jag gör eller skriver så gör jag fel.
Jag gör fel om jag inte berättar att jag druckit men gör även fel när jag berättar för då ”biktar jag mig”
Han är utanför. Det är jag som skriver här. Han vet inget om det.
Jag vet inte. Eller jo det vet jag. Vill må bra nykter.
Förstår att det är svårt, och att det känns så. Vidhåller dock att jag tror att det är osunt att din partner fått vara ganska ensam om att "vårda" vilket inte gynnar någon av er. Menar alltså inte som i att du per automatik skulle fått mer vård om du frågat om det, för jag vet att det inte är så lätt. Men att kunna prata mer fler personer om det, så det inte blir ett så stort ansvar på en person.Det är precis det här jag menar att oavsett hur jag gör eller skriver så gör jag fel.
Jag gör fel om jag inte berättar att jag druckit men gör även fel när jag berättar för då ”biktar jag mig”
Är det en känd biverkning av medicinen? Vad säger vården om det? Och kan det inte vara så att det snarare är en reaktion som har samband med abstinens och ångest? Eller känner du av samma sak när du varit nykter en längre period och tagit medicinen?
Men hur vill du göra med berättandet? Vill du själv berätta då du har druckit eller vill du smyga? Om du känner att du alltid gör fel (för andra) hur du än gör, så kan du väl bestämma dig för att göra som du vill och stå för det. Du gör inte din resa för oss.
Alltså, jag menade att vi på buke kanske inte bör ta del av ert förhållande vad gäller hur ni väljer att och vad ni väljer att kommunicera med varandra. Tänker särskilt som att det väcker en hel del diskussioner/känslor hos andra som gör att du sen känner att du gör fel hur du än gör.
Jag ville inte berätta det tog emot massor. Därför jag skrev när han var borta på jobb. Nu vet han iaf. Oavsett vad han visste eller inte visste innan.
