Jobbproblem

[ForeverYoung]

Jag jobbar sedan knappt ett år tillbaka som beridare på ett stall i Tyskland. Jag trivs egentligen bra här, men det finns ett problem som för min del bara blir större - chefens dotter. Att hon var en tyrann som gärna lekte chef själv förstod jag från början, men mot mig var hon alltid bättre än mot alla andra. Det beror delvis på att jag är beridare och inte hästskötare, vilket just här anses vara en väsentlig skillnad, men jag har också trott att det delvis är för att jag verkligen gör mitt jobb så bra jag kan och en massa därtill. Jag har egentligen 48 timmars vecka precis som de andra i stallet, men jag jobbar tills jag är färdig vilket innebär att mina veckor sällan understiger 65 timmar (något som jag inte får extra betalt för). Jag vet att chefen uppskattar det (även om hon inte heller skulle säga det rakt ut) och har trott att även hennes dotter gjort det. Men de sista veckorna har allting ändrat sig. Plötsligt är allt jag gör fel i hennes ögon. Det har varit saker som att jag ställt min häst i den skötspiltan som hon 2 sekunder senare tvunget skulle använda, att jag använt ett schabrak som tydligen var "hennes" (fastän det var exakt likadant som alla de andra vi använder och låg bland de andra), eller att jag kommit in i ridhuset vid en tidpunkt där jag stört hennes ridning. Och rider som en kratta gör jag ju också, det är hon alltid väldigt snabb med att påpeka så fort hon ser mig rida. Konstigt att jag faktiskt får jobba här som beridare då?

Det där med ridningen har i alla fall blivit en väldigt ond cirkel för min del. Jag kan över huvud taget inte rida när hon är där, utan försöker se till att vara färdig tills hon kommer (ofta eftermiddag/kväll). Men ibland lyckas jag inte och då måste jag ju ändå rida färdigt mina hästar. Självklart blir jag då spänd och försöker göra allting på hennes sätt när hon kommer, vilket även gör mina hästar spända och får dem att gå dåligt. Och då klagar hon ju ännu mer... Pga det har jag delvis tappat min lust att rida, något jag förut kunde göra 12 timmar om dagen utan att tröttna.

Det finns ungefär tusen saker att tillägga men då kan det här sluta som en roman istället för som ett diskussionsinlägg, och det var inte min tanke. Min fråga till er är helt enkelt; Hur mycket ska man stå ut med? Jag ser mig själv som en relativt stark människa som är bra på att göra folk till lags, men hon fick mig senast idag till att börja gråta med sina patetiska kommentarer (givetvis såg hon dock inte det..). Och jag är långt ifrån den enda som gjort det. Tilläggas bör också att personalen på grund av chefens dotter byts ut mycket ofta. Sen jag kom har här varit över 20 olika hästskötare på 4 tjänster.

Om det är något ni undrar så fråga gärna. Jag hoppas för övrigt att jag placerat tråden i rätt forum.

 

[Fibusen]

Sv: Jobbproblem

Jag skulle prata med din chef,säg hur du känner,och även att det gått så långt så du tycker inte att det är roligt att jobba längre,fråga även vad chefen tycker om dig,jobbet du gör,och ridningen. Du kommer säkert få massa possitiv respons,tryck sen upp det i ansiktet på dottern i fall hon kommenterar något.

Sen skulle jag också fråga dottern rakt ut vad det är hon har emot dig. Ett alternativ (beroende på HUR illa det är) är ju att försöka umgås med dottern,bjud ut henne på fika och sitt och snacka,kanske slappnar hon av,och det kanske visar sig att ni kanske igentligen kommer riktigt bra överens. Hon kanske själv mår dåligt över något,och inte har nån vän att prata med,och istället blir hon bara sur och grinig. Det KAN ju funka,men beror som sagt på hur illa eran relation är. Vet vi hade en tjej i klassen på gymnasiet som var ganska "stor",hon var så arg och grinig hela tiden,vi försökte få med henne på klassträffar och sånt,men innan vi hann fråga ens så snäste hon,efter ett par år så började hon slappna av,tillslut så kom det ju fram att hon varit mobbad hela livet typ,och var "van" att försvara sig,samt att alltid ha taggarna utåt,för då kunde hon sätta sig på nån,innan nån satte sig på henne. Vi hade ALDRIG sagt ett elakt ord åt henne,men hon var så van att folk gjorde det,så hon viste helt enkelt inte hur man betedde sig,och i början när vi var trevliga trodde hon såklart att vi bara drev med henne,att OM hon skulle komma på klassfesten så skulle alla typ sitta och skratta åt henne,och kasta ägg typ,så illa var det...Förstår du vad jag menar?

Ifall det inte blir bättring så skulle jag säga upp mig,sånna där människor tar alldeles för mycket energi i från en,finns säkert massa massa ställen där dom skriker efter sånna som dig,där du trivs och mår bra!

Skiljer det mycket i åldersskillnad mellan dig och dottern?

 

[ForeverYoung]

Sv: Jobbproblem

Tack för ditt kloka svar!

Ja, jag vill prata med chefen om det men är osäker på om det verkligen hjälper. Dottern är en av tre och den enda som fortfarande rider, och chefen är väldigt mån om att hon ska fortsätta rida - därför låter hon tyvärr också henne göra som hon vill... Plus att det ju i grund och botten är hon som skämt bort henne och gjort henne till den hon är. Sen vet jag också att chefen uppskattar mig för att jag alltid kämpar på och jobbar bra, men att hon egentligen hade velat ha någon som rider ännu bättre. Jag är också medveten om att jag inte är någon svårklass-ryttare än, men för de hästarna jag har här räcker mina kunskaper med råge till. Så fort de blir bättre än så tar ju dottern dem ändå.

Ja, jag tror att dottern mår jävligt dåligt egentligen. Jag tror aldrig att hon har varit mobbad eller så, men eftersom hon är som hon är har hon heller inga riktiga vänner. Och hennes pojkvän tycker egentligen också att hon är lat och bortskämd.. ^^ Dessutom har hon inga mål i livet. Hon har fått allting serverat på ett silverfat och aldrig behövt jobba. Hästarna ser hon bara som en hobby, trots att det är det enda hon gör. Hennes föräldrar jobbar konstant och hennes systrar pluggar båda på annan ort. Så nej, hon är nog inte lycklig och säkert ganska ensam, men jag ska ärligt säga att jag inte har någon lust att försöka vara vän med henne. Vi har tidigare kunnat prata mycket och haft relativt roligt, men jag skulle ALDRIG lita på henne. Hon är nämligen en sådan som i ena sekunden kan vara jättetrevlig mot dig och i nästa kan stå och berätta för en annan person vilket j-vla pucko du är. Så jag förstår din poäng, men det känns som ett Mission Impossible, tyvärr.

Fast finns det verkligen så många bra hästjobb med vettiga arbetsuppgifter, tider och lön? :S

Jag är 22 och dottern 25.

 

[Tussinussen]

Sv: Jobbproblem

Jag är något ;-) äldre än du - 49 år - och lite mera luttrad av livet. Mitt råd är:

Byt jobb.

Tro mig - åren går så fort. Man har verkligen bara ETT liv att leva och man ska inte slösa bort det på saker som inte ger någonting, utan tvärtom får en att må dåligt. Det är skillnad om det är en situation som går att reda ut om man lägger manken till, men jag tycker inte att din situation är en sån pga att det är just chefens dotter det gäller, inte vemsomhelst, och blod är tjockare än både vatten o mycket annat. Hon kommer aldrig någonsin att ta ditt parti gentemot sin egen dotter, och hon har tydligen visat att hon inte kan få dottern att sluta vara en bitch eftersom det enl vad du säger redan är stor personalomsättning där pga henne.

Betr att hon mår dåligt, det må vara hänt men det är faktiskt inte ditt uppdrag att göra henne till en bättre människa. Det vore skillnad om hon var en god vän som mådde dåligt, men det är hon inte. Hon är en chefsperson på jobbet som beter sig illa, och det är inte mycket du kan göra åt det.

Du säger själv att du har hamnat i en ond cirkel. Kommer det att förändras tror du?

Just walk away....

Se det som att du har blivit en erfarenhet rikare, och hitta något annat - det finns säkert jobb där du kan utvecklas o må bra.

Lycka till!

 

[ForeverYoung]

Sv: Jobbproblem

Tack för ännu ett klokt svar!

Nu är det ju som tur är så att dottern inte alltid är i stallet, ofta kommer hon sent på eftermiddagen eller på kvällen och då måste jag ju inte rida när hon är där - då är det inte heller något problem. Så jag känner ju ändå att jobbet ger ngt och att jag utvecklas - när hon inte är där. Detsamma gäller ridningen - när jag är ensam, med den andra beridaren eller med min tränare går det bättre och bättre, det är bara när dottern är där som det låser sig och går sämre och sämre.

Det är också därför jag är så osäker på vad jag ska göra. Utan henne är det verkligen mitt drömjobb och då trivs jag med allt här, men när hon kommer vill jag helst sjunka igenom jorden och försvinna. Det kan gå veckor utan att vi över huvud taget möts, och sen kan det hända att hon är där hela dagarna två veckor i sträck, det beror helt enkelt på hur stor lust hon har att rida...

Hm..

 

[mackan]

Sv: Jobbproblem

istället för att förutsätta att chefen rimligen borde reagerar på x eller y sätt osv, så hade jag pratat med denna. helt ärligt, och helt förutsättningslöst. bara berättat hur DU upplever det, hur DU känner det och konsekvenserna av detta . Det enda som spelar roll i såna här sammanhang är att vara ÄRLIG. Jag ser inte att du har ngt att förlora - många gånger har man som människa satt käppar i hjulet för sig själv, eller skapat hinder som finns där enbart utifrån hur man förutser att reaktioner ska bli, eller vad man antar ska hända osv.

såhär kan du ju inte ha det oavsett. Prata med din chef, säg som det är. och se vad som kan komma ut av det. Det kan knappast bli sämre.

styrkepepp till dig!