Sv: Jobb vs familjetid - råd behövs!
Funderade lite till på ditt inlägg...
Är du sugen på att gå tillbaka till jobbet sedan? Ser du småbarnsåren nu som en paus från jobbet och att du hakar på det igen sedan? Eller hur tänker du? Längtar du tillbaka? Eller tänker du att när du börjar jobba igen så skall det helst vara enkelt, gärna deltid? Jag är väldigt intresserad av hur dina tankar går
.
Sorry for sent svar, vi har haft 4-arskalas och andra happenings hela veckan har
Jag slutade faktiskt jobba precis INNAN jag blev gravid. Som ett sista forsok (efter 4 ar och 4 ivf:er) att gora nagot totalt drastiskt - mitt jobb var ratt pafrestande ifraga om tid och engagemang.
Men jag saknade jobbet enormt forsta tva-tre aren. Jag var inte sa jattefortjust i bebistiden, tyckte det blev roligare nar de blev lite aldre. Nu har jag liksom vant mig, och vad jag menar med att det ar bade utvecklande och utmanade att vara hemma med barnen ar att man maste verkligen lagga manken till - det ar ju lite forskoleverksamhet over det nastan, sarskilt nar man har tva i samma alder. Sen gar de 17h/vecka pa forskola ocksa (och da aker jag och rider, tranar med hunden osv).
Jag hade garna jobbat deltid pa mitt jobb. Men jag vet av erfarenhet att det inte riktigt funkar att jobba deltid - det blir att trycka in 5 arbetsdagar pa ca 12 timmar = superstressigt och antagligen inte genomforbart realistiskt sett. Finns ingen VAB har. Dagis/forskola kostar runt 10000kr/barn/manad for en heltidsplats sa det maste vara vart det ocksa, i rena pengar. Situationen ar ju lite annorlunda har an i Sverige. Jag har heller ingen storre lust att ta ett jobb vilket som helst "bara for att". Skall jag jobba vill jag att det skall vara roligt OCH valbetalt. Jag ar ratt motiverad av pengar nar det galler jobbet
Nasta ar ska jag borja plugga psykologi pa halvfart. Det blir nog en karriarandring for mig framover. Det finns ju mycket man kan hitta pa, en kompis till mig har t.ex. startat sin egen tartdekoreringsfirma efter att hon fick barn. Men for att vara helt arlig - mina barn har sovit sa attans daligt och det har varit sa fullt upp (barnen foddes bl.a. med klubbfot och det har varit mycket med det) att det ar forst nu som jag kan borja se framat med energi
Men jag kanner mig faktiskt priviligerad som far folja mina barns uppvaxt sa har nara och vara sa delaktig. De borjar skolan sa tidigt har sa jag tycker det kanns bra att inte lamna dem heltid pa dagis fran ett eller tva ars alder.
Och jag vet att alla svenskar forfarat tanker "men pappan da?!"
Men nu bor vi i England, det ar lite annorlunda har, det blir langsamt battre men villkoren ar inte som i Sverige och darmed blir besluten lite annorlunda.
Petruska: Jag tror verkligen inte att jag ar det "enda och basta" for mina barn. Men att saga att vara hemmamamma inte kan jamstallas med "vanlig" karriar tycker jag ar lite nedlatande. Det ar och forblir ett viktigt jobb, det ar pafrestande, tungt och det ar 24/7. Jag tycker personligen - efter att ha gjort det i fyra ar - att det fortjanar respekt. Att vara pa ett "vanligt" jobb ar ju rena rakmackan i jamforelse.....
