Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
men de får mig ofta att känna som om jag 'offrar' barnet för pengar. Som om yrket = pengar. För mig är det ju så mycket mer. Men det verkar de flesta i min omgivning inte förstå - tyvärr.
Jag försöker säga att jobbet är en del av mig, men då får jag att ja men är det viktigare än baaaarnet, du kan ju ooooomöjligt tycka att det är viktigare än baaaaarnet. Sagt med himlande ögon.
Jag har själv svårt att få ihop det i huvudet hur andra gör, men på vårt dagis går de flesta barn hem vid 15-16, efter 16 slås fyra avdelningar ihop och då är de väl 5-10 st kvar... (av 75 barn 2,5-5 år)
När jag pratar med de andra föräldrarna är det oftast mamman som jobbar 80%, och de blir bestörta över att min dotter ska gå 8-16.30.
Min dotter tycker om dagis, i en ideal värld skulle nog 15.30 vara lagom att gå hem för henne. De gånger jag hämtat tidigare, vid 14-15, har hon mest blivit störd i leken, för då har de just kommit igång med något efter mellis. Så det är svårt att veta vad som är 'lagom'. Det är när jag jämför med andra jag får dålig-mamma-vibbar... (ja, eller dåliga föräldrar, men jag kan ju bara stå för mina känslor).
Dessutom tycker de att min man är så fantastisk för att han lagar mat och hämtar och lämnar. Aldrig nån som tycker att jag är fantastisk när jag gör de sakerna... heller ingen som tycker att jag är fantastisk för att jag är jävligt duktig på jobbet![]()
Ja, och jag blir så arg på mig själv - jag borde vara STOLT över att vi har det såhär, två bra jobb och vi delar lika hemma, bra förebilder för dottern - men trots det får jag lite dåligt samvete för att han gör sin del. Liksom va. Bara för att 'alla andra' män slipper det, liksom. Ja, ibland är jag kanske inte så smart trots allt, haha.
men trots det får jag lite dåligt samvete för att han gör sin del. Liksom va. Bara för att 'alla andra' män slipper det, liksom.
1. Grattis!
2. Man ska inte jämföra sig med andra, särskilt inte med dem där gemensamma värdegrunder totalsaknas.
3. Vinsterna med två karriärer överglänser nackdelarna så mycket att djupare reflektion känns tämligen onödig.
4. Grattis igen!
//Arbetsnarkomanen
Oj! Det där tycker jag var häpnadväckande, sorgligt och rätt intressant. Stackars dig, det låter skitjobbigt att hitta sådana föreställningar i sin egen person.
Vad säger din man om du berättar det, undrar jag nyfiket.