Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag kan hålla med dig om detta. Men hur vet man att det inte är samma sak med djurengagemanget?

Nej, det vet man ju inte. Men jag tycker ju att det är en större grej att skaffa barn än att inte göra det. Så känner man sig så osäker verkar det bäst att låta bli. Tills vidare.

Att uppmana folk att skaffa barn till höger och vänster är en ovana som jag har lagt märke till att en del småbarnsföräldrar lägger sig till med. Jag fattar inte riktigt varför.

 

[Kattennizze]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

I så fall är det något som en hel del föräldrar inte heller vet, för jag känner inte alls igen mig i det du skriver, fast jag har barn. Jag tycker kärleken till barnet är väldigt likt kärleken till ett kärt djur, eller för den delen till partnern. Det är en annan levande varelse som man tycker alldeles väldigt mycket om, helt enkelt. Sen är det ju speciellt med barn eftersom man har ansvar för dem, men det har ju egentligen inte så mycket med kärlek att göra utan handlar mer om ansvar.

Så även om du känner så, så är det inte alls sagt att alla föräldrar gör det.

Jag håller helt med, och jag är också förälder. Så man kan inte dra alla föräldrar över en kam. Överhuvudtaget ogillar jag det där väldigt starkt, att det ska vara någon slags magi att bli förälder, en slags klubb där bara föräldrar har tillträde. Det var ungefär som jag väntade mig, varken mer eller mindre (att bli förälder alltså).

 

[ako]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det gjorde jag. Och jag tycker fortfarande är att det är konstigt att någon råder TS att skaffa barn med hänvisning till att "det ordnar sig", mer eller mindre.

Det är möjligt att TS känner något slags längtan efter barn. TS verkar dock inte känna någon som helst längtan efter själva livet som småbarnsförälder.

Att råda någon att skaffa barn bara för att den känner längtan efter barn, är ju som att råda mig att ta hem varenda kattunge, hundvalp och häst (samt även lamm och griskulting, galet nog) som jag förälskar mig i. Men jag fattar ju själv att jag inte vill ha oräkneliga katter, hundar och hästar i mitt liv, trots att jag kan längta efter att få olika djur.

Du missuppfattar hur jag menar. Jag gör ett försök till... I grundinlägget skriver TS att hon inte vet om hon kan leva ett lyckligt liv utan barn (hon ändrar sig sedan, men det var grundinlägget jag svarade på), men att hon är mycket rädd att hennes barn ska bli allergiskt eftersom hon heller inte kan tänka sig att leva utan djur. I mitt svar till henne skriver jag att jag kan förstå hennes oro (jag funderade mycket på hur sorgligt det skulle vara att måsta omplacera / avliva djuren om barnet var allergiskt under min första graviditet, så jag förstår att man kan se det som väldigt jobbigt) och om hon VERKLGEN inte på något vis och i någon situation kan tänka sig att vara djurlös, ja då får hon nog hoppa över barn.

Samtidigt går mycket (DOCK inte allt) att lösa om man gärna vill; får man ett barn som är allergiskt, men inte HYPERallergiskt (som tack och lov är ganska ovanligt) kan man t ex fortsätta ha häst, även om det kräver klädbyten och dusch innan man kommer in hemma (krångligt, men värt det för den som verkligen verkligen vill), om man bor på landet kan katten bli utekatt med tillgång till ett värmerum e d etc, etc.

Mitt råd till TS var alltså att 1: hoppa över barn om det är absolut uteslutet att göra sig av med djuren om ingen annan bra lösning finns (bra lösning - barnet mår bra och familjen fungerar) 2: Att, om hon någonstans kan tänka sig att i en situation som kräver det ändå göra sig av med djuren och hon och hennes man gärna vill ha barn; försök få barn! Trots allt blir de flesta människor INTE allergiska och skulle det ändå bli så så finns det mindre drastiska åtgärder att ta till som antagligen fungerar i många fall (dusch efter stall, utekatt etc). Risken är ju ändå ganska liten för ett allergiskt barn, och om man ska avstå från allt här i livet som kanske oroar en (som TS oro för ett allergiskt barn) så blir inget särskilt bra tror jag. I de allra flesta fall är ju barn och djur en BRA kombo, trots allt. Därför rådde jag TS att lösa problemet OM det uppstår, förutsatt att hon ändå i en situation som verkligen inte ger någon annan lösning, kan tänka sig att vara av med djuren.


Hoppas jag var tydlig nog nu ?