Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

[BaraDjuren]

Kan börja med att ursäkta mig om jag borde lagt tråden någon annanstans, första dagen för mig på buke och jag fattar inte hur det fungerar ännu.

Jag och min sambo har ett stort probelm, vi vågar nämligen inte skaffa barn på grund av risken för att barnet ska få pälsdjursallergi.

Han och jag lever tillsammans på en gård med alla våra djur. Vi har hästar, hundar, katter, getter och kaniner. Djuren är verkligen vårt allt. Det finns inte ens chans i världen att vi skulle kunna göra oss av med ett ända djur!

Jag själv tror att jag har allergi, men det bekommer mig inte. Jag skulle lätt dö för djuren. Det finns inget test som bevisat att jag har allergi men ända sedan jag var liten har jag reagerat i stallet med att nysa, hosta och bli täppt. Tidigare har jag inte reagerat på andra djur men det har jag börjat med senaste året. Antingen har jag utvecklat mer allergi eller så kanske jag är så besatt av det här med allergi och ärftlighet att jag framkallar den själv?

Problemet är att vi VERKLIGEN längtar efter ett barn, det är vad vi drömmer om och har gjort i snart två år!
Vi vågar bara inte chansa. Varken han eller jag tål att få kommentarerna "Äsch, när ni väl får barn kommer ni inte bry er om djuren" Eller att "Djur kan inte betyda mer än ett barn, då är ni sjuka i huvudet". Man får tydligen inte älska djur om man samtidigt vill ha barn då?
För oss är det inget enkelt val, det skulle det aldrig bli. Visst vi kan säkert leva utan barn, men då kommer vi aldrig heller bli riktigt lyckliga.

Om jag nu har allergi, hur stor är risken att ett eventuellt barn kommer att bli allergiskt?
Är det helt onormalt av mig och min sambo att tänka såhär? Finns det någon som känner likadant? Eller som varit med om det? Kan man medicinera barnet om det får allergi? Snälla!!

 

[Lillelorden]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jättejobbigt, kan verkligen förstå hur du känner. Nu är jag en bit ifrån barnmogen, men jag tänker ändå på sånt emellanåt.

Jag har ingen aning om hur stor "risk" det är eller om det öht är genetiskt...? Men min f.d. stallchef har en dotter med hästallergi, men de har både hästar och hund och katt. Dottern rider även litegrann själv. Tyvärr beror det ju jättemycket på hur allvarlig allergin är. En del kan ju klara sig - som jag antar att du själv till exempel gör - och en del riskerar ju allergichocker.

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jättejobbigt, kan verkligen förstå hur du känner. Nu är jag en bit ifrån barnmogen, men jag tänker ändå på sånt emellanåt.

Jag har ingen aning om hur stor "risk" det är eller om det öht är genetiskt...? Men min f.d. stallchef har en dotter med hästallergi, men de har både hästar och hund och katt. Dottern rider även litegrann själv. Tyvärr beror det ju jättemycket på hur allvarlig allergin är. En del kan ju klara sig - som jag antar att du själv till exempel gör - och en del riskerar ju allergichocker.

Det är jätte, jätte jobbigt och det verkar inte finnas några svar att få heller
Har du också många djur?

Hur reagerade hennes dotter på hästar då? Var det med typ snuva eller astma?

 

[Liten]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag har ingen forskning, utan bara min egen erfarenhet. Vet att allergi till viss del kan bero på gener (dvs arv).
På min fars sida av släkten finns mig veterligen inga allergier. Dock är det en drös i generna från min mors sida av släkten.

Min morfar är nog allergisk mot det mesta som människor kan vara allergisk emot. Pälsdjur och fåglar (av alla de slag. Denna allergi är dock inte medfödd, i hans fall, då han körde hästar i tonåren.), parfym, citrusfrukter, choklad, jordgubbar, tomat, nötter, pollen...you name it.
Min mor är överkänslig mot citrusfrukter (tål mindre mängder, men blir svullen om överläppen av för mycket syra från t.ex. apelsin). Jag var när jag var yngre överkänslig mot fruktsyran i äpplen (samma symptom som min mor), detta har dock gått över. Varken jag, min mor eller min syster har några allergier.
Min morbror är allergisk mot pälsdjur och fåglar, och pollen. Hans två barn är allergiska mot pollen, och nötter (<- om jag minns rätt). Dottern är allergisk mot något mer ätligt (jag minns inte vad).
Min moster har mig veterligen inga allergier. Hennes två barn är däremot allergiska mot nötter.

Jag skulle inte oroa mig för det faktum att ni har djur. Vad jag fått höra, är det ofta bra för barn att vara med djur, då en viss tolerans kan byggas upp och därmed minska risken för utveckling av allergi (som sagt; jag har inte undersökt saken själv, men tycker att det tycks rimligt).
När jag var liten (från födseln till att jag var runt 3-4år gammal) hade vi katter. Som flest var de 7-9st samtidigt.

 

[Lillelorden]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Har för tillfället inga djur då jag är ute på resande fot, men saknar dem galet mycket och inser genom det här att jag inte kan tänka mig ett liv utan djur och framför allt inte utan hästarna. Uppvuxen med hästar, hund och katt och det känns SÅ TOMT utan!

Hennes dotter fick snuva och om hon fick päls i ansiktet eller klappade hästarna och råkade ta sig i ansiktet så började det klia och ögonen rinna osv. Men inga andningsbesvär eller så.
Vet att stallchefen höll alla stallkläder utanför huset, bytte om i ett förråd utanför, dottern fick allergimedicin innan hon gick in i stallet och i största möjliga mån fick hon pyssla med hästen utanför stallet dvs. uppbunden på gårdsplan eller så Katten fick bli stallkatt, och hunden går tydligen bra trots allergin, det är en korthårig sak...

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag har ingen forskning, utan bara min egen erfarenhet. Vet att allergi till viss del kan bero på gener (dvs arv).
På min fars sida av släkten finns mig veterligen inga allergier. Dock är det en drös i generna från min mors sida av släkten.

Min morfar är nog allergisk mot det mesta som människor kan vara allergisk emot. Pälsdjur och fåglar (av alla de slag. Denna allergi är dock inte medfödd, i hans fall, då han körde hästar i tonåren.), parfym, citrusfrukter, choklad, jordgubbar, tomat, nötter, pollen...you name it.
Min mor är överkänslig mot citrusfrukter (tål mindre mängder, men blir svullen om överläppen av för mycket syra från t.ex. apelsin). Jag var när jag var yngre överkänslig mot fruktsyran i äpplen (samma symptom som min mor), detta har dock gått över. Varken jag, min mor eller min syster har några allergier.
Min morbror är allergisk mot pälsdjur och fåglar, och pollen. Hans två barn är allergiska mot pollen, och nötter (<- om jag minns rätt). Dottern är allergisk mot något mer ätligt (jag minns inte vad).
Min moster har mig veterligen inga allergier. Hennes två barn är däremot allergiska mot nötter.

Jag skulle inte oroa mig för det faktum att ni har djur. Vad jag fått höra, är det ofta bra för barn att vara med djur, då en viss tolerans kan byggas upp och därmed minska risken för utveckling av allergi (som sagt; jag har inte undersökt saken själv, men tycker att det tycks rimligt).
När jag var liten (från födseln till att jag var runt 3-4år gammal) hade vi katter. Som flest var de 7-9st samtidigt.

Åh fy, det var inga roliga allergier det där!

Jag bara hatar att det ens måste existera det där med allergi... det är ju som ett "lotteri" om man ska drabbas eller inte. Vissa klarar sig fast flera andra i familj och släkt har massor med allergier medans andra får hur många som helst trots att ingen annan i familjen har något! Jag begriper mig inte på det.

Nu vet jag inte om eller hur allergisk jag är, mer än att jag alltid fått nysa i stallet och blivit täppt. Behöver kanske inte vara hästen, kan väl vara hö eller spån? Alla andra djuren som vi har som jag nu kan reagera på kom för ca ett år sedan, då hade jag redan ältat detta med rädslan för allergi hos barn i ett år med. Min sambo tror att jag hetsat upp mig och mått så jäkla dåligt att jag tror mig ha allergi själv. Men som sagt, det vet jag inte.

Men alltså, hur vanligt är det med såndär jätte svår allergi? Finns det verkligen inget att göra förutom att göra sig av med djuren?

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Har för tillfället inga djur då jag är ute på resande fot, men saknar dem galet mycket och inser genom det här att jag inte kan tänka mig ett liv utan djur och framför allt inte utan hästarna. Uppvuxen med hästar, hund och katt och det känns SÅ TOMT utan!

Hennes dotter fick snuva och om hon fick päls i ansiktet eller klappade hästarna och råkade ta sig i ansiktet så började det klia och ögonen rinna osv. Men inga andningsbesvär eller så.
Vet att stallchefen höll alla stallkläder utanför huset, bytte om i ett förråd utanför, dottern fick allergimedicin innan hon gick in i stallet och i största möjliga mån fick hon pyssla med hästen utanför stallet dvs. uppbunden på gårdsplan eller så Katten fick bli stallkatt, och hunden går tydligen bra trots allergin, det är en korthårig sak...

Jag förstår din saknad! Och jag håller med dig, ett liv utan dem finns inte på världskartan... det blir nog så när man är uppvuxen med djur.
Jag förstår inte hur du klarar dig utan, eller ja jag fattar ju att du inte har med dig djur om du är på resande fot men ja... alltså jag skulle inte ens klara en kortare period

Men när det fungerar som för den tjejen så är det väl okej. Alltså när man kan behålla djuren men kanske göra lite förändringar. Typ att katterna får vara ute eller så och att det finns medicin som fungerar. Eller att det kanske inte är alla djuren som orsakar det. Jag är livrädd för såndär hyperallergi där det kan räcka med ett hårstrå och så är det kört

 

[Lillelorden]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag skulle inte oroa mig för det faktum att ni har djur. Vad jag fått höra, är det ofta bra för barn att vara med djur, då en viss tolerans kan byggas upp och därmed minska risken för utveckling av allergi (som sagt; jag har inte undersökt saken själv, men tycker att det tycks rimligt).
När jag var liten (från födseln till att jag var runt 3-4år gammal) hade vi katter. Som flest var de 7-9st samtidigt.

Jag håller med! Vet inte hur mycket man kan "förebygga" genom att ha djur, men när jag var liten hade vi hund. När jag var runt 10 avlivades han, och när min far 5 år senare skaffade hund så var jag helt plötsligt allergisk...!

 

[Lillelorden]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det gör jag knappt...! Bor i USA under ett år och hästsaknaden håller på att dra mig hem igen innan året är avslutat

Det är verkligen helt omöjligt att försöka sia kring hur det kan gå... Har ingen aning om hur mycket forskning det finns kring det här, och oavsett så är det ju ändå omöjligt att veta vilken procent man kommer tillhöra, den olyckliga eller lyckligt lottade...
Hyperallergi - då GÅR det ju liksom inte... Man kan ju inte gärna gå igenom en sanering varje dag...!

 

[Mirre]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag var jätteallergisk mot gnagare som liten.
Men min son är inte ett dugg allergisk mot nåt djur.
Allergier kan ju växa bort också, idag kan jag vara med kaniner, men bör väl undvika att ha de i ansiktet. Andra gnagare går nog också bra, tror jag.

Svägerskan är allergisk men de har 2 illrar och en kanin.
Det funkar för henne.
Så ge inte upp innan ni provat
Skulle barnet bli allergisk så får ni ta ställning till det då.
Finns ju även mediciner osv mot besvären. Beroende på hur kraftigt det är då.

 

[Björk]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

För mig så är det inte så att det värsta som kan hända är att barnet blir allergiskt för att då får/kan inte jag ha eller skaffa djur. Det värsta som kan hända är att barnet får sådana allergiska problem att de drabbas av livslånga och livsförkortande problem. Att barnet får astmaproblem, svårigheter att kunna hitta ett bra boende, svårigheter att få jobb osv.

Min far hade en barndomsvän som var såpass allergisk mot i princip det mesta (pollen, djur, cigarettrök osv osv) att de avråddes från att skaffa fler barn när deras första (och enda) son kom. Sonen blev tack och lov inte allergisk. De kunde inte ha krukväxter inomhus, kunde inte gå ut i vanlig restaurangmiljö, kunde inte ha annat än en gräsmatta på tomten (som frun fick klippa) osv osv. Det skapade ett väldigt begränsat socialt liv. Han föddes och bodde kvar i norra Norrland, vilket nog var bra. Den enda miljön han inte kände av några allergiska problem i var uppe på fjället; han var en riktig fena på utförsåkning. Fick dessutom rehabiliteringsresor betalda för att just få åka till fjällen (till speciella sanerade boendemiljöer).

Jag förstår att ni älskar era djur. Men någon garanti på att ett barn inte blir allergiskt mot något eller några av djuren finns inte. Vill man till 100% ha en garanti på att inte behöva kompromissa vad gäller djurägande så kan man låta djuren fortsätta ha garanterad förstaplats i ens liv och inte skaffa några barn.

Min sambo har en hel del allergier, inte så mycket mot djur dock (katter upptäckte han sig vara allergisk mot när vi träffades och jag hade då katter), men mot många sorters pollen och en hel del mat. Allergierna har blivit bättre med åren tack och lov. Jag kan bara hoppas att våra barn inte utvecklar någon sådan svårare allergi.

 

[Björk]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Men alltså, hur vanligt är det med såndär jätte svår allergi? Finns det verkligen inget att göra förutom att göra sig av med djuren?

Desensibilisering finns det något som heter. Prova söka på det så finner du nog svar. Det är dock vad jag förstått inte så utprovat ännu och kostar en hel del pengar och tar lång tid.

 

[Elize]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker ni ska skaffa barn. Ta sedan, som Mirre säger, ställning till problemet med allergi om det nu mot förmodan skulle uppkomma ett sådant problem.
Finns ju ingen i världen som kan veta if barnet får allergi, eller hur saker och ting kommer att vara och fungera när väl den lille har kommit

Jag är uppvuxen på landet med katter och hästar.
Böjväcks- exem och allergi mot päls-djur och pollen. Till saken hör att jag aldrig reagerat på de djur jag är uppvuxen med, medans jag reagerat omedelbart när jag t ex klappat hundar eller kaniner. Och enligt alla tester de gjorde på mej så menade de på att jag var allergisk mot även katter och hästar, då de ligger i "samma kategori" som hundar och kaniner. Men som sagt, icke. Aldrig reagerat på de djur jag växt upp merd. Mysterium för läkarna då, men idag står det ju tom i informations-böcker om små barn, att det antas bara vara bra att "utsätta" barn för djur......

Så, sluta fundera. Ta det som det kommer. Jag förstår ni tänker på djuren, men som jag sa tidigare, man kan aldrig veta hur det blir/känns när den lille väl är ute!! Och eftersom ni känner som ni gör kring detta med barn, att ni inte kommer bli riktigt lyckliga utan, så varför låta bli..?

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Desensibilisering finns det något som heter. Prova söka på det så finner du nog svar. Det är dock vad jag förstått inte så utprovat ännu och kostar en hel del pengar och tar lång tid.

Jag har kollat upp det där, men man får tydligen inte göra det på små barn och man får den heller inte om man har djur hemma! Suck. Annars hade det jo varit som en trygghet, men icke då...

 

[Sandra78]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Min sambo är allergisk mot pälsdjur, han gjorde nåt allergitest för några år sedan där olika allergener klassificerades på en skala 1-5 där 5 var "jätteallergisk mot". Han hade 4 på hund, 3 på häst och katt, 5 på ko och hö...

Trots det har vi hund och katt, hund införskaffad främst enligt hans önskemål (även om jag aldrig var emot det), katter hade vi varsin när vi träffades. Hade häst (med allt vad det innebär med hö) fram till försommaren då hon fick somna in pga sjukdom. Han klarar våra djur bra, hunden känner han av när hon löper bara, katten känner han inte av något särskilt. Men säkerligen är han lite påverkad av allergin hela tiden, utan att tänka på det, för att det är värt det.

Men han är en vuxen människa, han kan själv avväga om det är viktigare med djur eller en helt snuv-fri näsa. Han kan välja att ha klåda två gånger om året när hunden löper osv.
Skulle dottern utveckla allergi som äldre skulle djuren tyvärr åka ut. Efter något/några år skulle vi säkerligen undersöka alternativ, andra raser/djurslag osv.
Än så länge är det inga problem dock, trots att vi numera är ganska slapphänta och låter henne pussas med hunden

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker ni ska skaffa barn. Ta sedan, som Mirre säger, ställning till problemet med allergi om det nu mot förmodan skulle uppkomma ett sådant problem.
Finns ju ingen i världen som kan veta if barnet får allergi, eller hur saker och ting kommer att vara och fungera när väl den lille har kommit

Jag är uppvuxen på landet med katter och hästar.
Böjväcks- exem och allergi mot päls-djur och pollen. Till saken hör att jag aldrig reagerat på de djur jag är uppvuxen med, medans jag reagerat omedelbart när jag t ex klappat hundar eller kaniner. Och enligt alla tester de gjorde på mej så menade de på att jag var allergisk mot även katter och hästar, då de ligger i "samma kategori" som hundar och kaniner. Men som sagt, icke. Aldrig reagerat på de djur jag växt upp merd. Mysterium för läkarna då, men idag står det ju tom i informations-böcker om små barn, att det antas bara vara bra att "utsätta" barn för djur......

Så, sluta fundera. Ta det som det kommer. Jag förstår ni tänker på djuren, men som jag sa tidigare, man kan aldrig veta hur det blir/känns när den lille väl är ute!! Och eftersom ni känner som ni gör kring detta med barn, att ni inte kommer bli riktigt lyckliga utan, så varför låta bli..?

Jag förstår hur ni alla menar med att man får ta ställning till det om problemet sedan kommer med en allergi. Det är ju det som är vårt problem.... vi kan inte (vågar inte) chansa på det och leva i ständig oro att det ska dyka upp. Skulle vi få göra oss av med djuren så är det ju samma där, vi skulle aldrig kunna vara lyckliga med bara ett barn och inga djur.
Det är jätte svårt att få andra att förstå att för oss kanske djuren är viktigare än för de flesta andra.
Ett exempel, min sambos bror dog för ca ett år sedan, väldigt ung. Han tog det såklart väldigt hårt men samtidig sa han "det var i alla fall inget av våra djur som dog, för hjälp när den dagen kommer".

Utan barn med bara djuren, aldrig lyckliga fullt ut. Det skulle fattas, saknas, längtas, sörjas...
Utan djuren med ett barn, vi skulle aldrig vara lyckliga fullt ut. Det skulle antagligen också göra oss till dåliga föräldrar med. Tänk att ta bort det som faktiskt gör en till den man är?

Och vi kan aldrig prata med någon om detta heller, för ingen förstår att man kan tänka eller resonera såhär. Det är tydligen nästan straffbart...

Hur pass tidigt kan man upptäcka en allergi hos ett barn?

 

[Calazirya]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag kan bara tala utifrån hur jag själv känner.

För det första håller jag med Björk i inlägg #11.

Jag är uppvuxen med djur och det har/är en stor del av mitt liv. Innan jag fick dottern så kände jag lite av den rädsla du beskriver, men den rädslan har nu bytts ut mot det som Björk beskriver och det är nog en ganska vanlig förändring.
Det är inte alls så att jag älskar mina ( mitt ) djur mindre sedan jag fick dottern, men dotter kommer i första hand och det kanske är svårt att se innan man är i situationen med barn, jag hade iaf det. Det är verkligen totalt olika känslor som jag har för djuren och för mitt barn. Ungefär som att kärleken till min sambo är olik den kärlek jag känner till mitt barn.

Det är verkligen en sorg om jag måste göra mig av med djur, men ännu mer sorgligt i sådan fall som diskuteras är att min dotter blir så begränsad i sitt liv.

Några helgarderade garantier finns inte att ge er, tror ni verkligen att inget kan överkomma djurens förstaplats i ert liv så måste ni kanske avstå barn?

 

[Teilani]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Man får så klart resonera hur man vill, men när jag läser ditt sista inlägg så slås jag av ett citat

"har man inte barn så skaffar man sig"

Den som sa detta menade inte att alla får bebisar, utan att alla har ett behov av att älska och ta hand om andra varelser. Ett "barn" i det fallet kan vara ett djur eller en vän eller äldre släkting. Någon som behöver en och som man kan ösa gränslös kärlek och omsorg på.

Det finns inga enkla svar den oro man känner innan barnet är ett faktum. Jag är panikrädd att vårt barn ska bli mobbat i skolan, eller ännu värre födas med ett handikapp, skulle jag klara av att vara en bra mamma till det barnet?

Man får välja och det man väljer är ju inte om barnet, eller ni, ska få ett dåligt liv. Utan man väljer om man när man är 80-90 år (förhoppningsvis) tror att man får ett rikare liv med eller utan barn. I vårt fall så var svaret att vi tror, även om det är läskigt och allt möjligt kan gå fel, att vi skulle ångra oss om det inte blev några barn.

Och som det låter så tror jag att även ni skulle göra det, man kan måla upp alla möjliga skräcksenarior och det är mycket förutom allergi som kan gå fel. Men om du frågar ditt 80-åriga jag om hon skulle vilja ha barnbarn vad är svaret då?

Teilani/gravid 8e veckan och lite mindre nervös inför alla framtida frågor och mer centrerad i här och nu där livet faktiskt händer!

 

[Hiddeous]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Vi vågar bara inte chansa. Varken han eller jag tål att få kommentarerna "Äsch, när ni väl får barn kommer ni inte bry er om djuren" Eller att "Djur kan inte betyda mer än ett barn, då är ni sjuka i huvudet". Man får tydligen inte älska djur om man samtidigt vill ha barn då?

Jag tycker att din - i alla fall som du uttrycker den här - distanslösa inställning till djuren kan leda inte bara till problem om ni får ett allergiskt barn, utan i många andra situationer också. Vad gör du om ni om kassorna tryter så pass att ni inte kan ha dem kvar? Eller av andra orsaker (sjukdom, jobb på annan ort, etc) inte kan ta hand om dem? Har man djur är det ens skyldighet att kunna - vid behov - göra sig av med dem och leva utan. För djurens skull, framför allt. Jag tycker att du ska diskutera det här problemet med en psykolog, får det låter inte som en sund fixering.

 

[Tscabo]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker att din - i alla fall som du uttrycker den här - distanslösa inställning till djuren kan leda inte bara till problem om ni får ett allergiskt barn, utan i många andra situationer också. Vad gör du om ni om kassorna tryter så pass att ni inte kan ha dem kvar? Eller av andra orsaker (sjukdom, jobb på annan ort, etc) inte kan ta hand om dem? Har man djur är det ens skyldighet att kunna - vid behov - göra sig av med dem och leva utan. För djurens skull, framför allt. Jag tycker att du ska diskutera det här problemet med en psykolog, får det låter inte som en sund fixering.

Jag tycker att du förutsätter lite väl mycket. Hela TS grundproblem är att hon inte vågar skaffa barn för rädsla av att barnet blir allergiskt och hon således måste göra sig av med djuren. Jag tycker mig läsa in att TS är villig att göra den uppoffringen men undviker detta genom att helt enkelt inte skaffa barn. Sen tycker jag det är fult att insinuera att TS skulle behålla djuren i en ekonomisk kris och se dem svälta/vara sjuka.