Jargong på arbetsplats (Utbruten från Dejtingtråden 26!)

[Zinfernia]

Det är inte det att folk här tror att det där är stora delar av din arbetsdag, det är att det förekommer överhuvud taget! En arbetsplats är inte ett vardagsrum helt enkelt, och olika miljöer ställer olika krav på beteendet.

I övrigt är det mesta redan sagt, men de 11 sidorna bör få dig att åtminstone reflektera över det obefintliga medhållet i att det här är ett normalt beteende på en arbetsplats i Sverige 2019. Du har själv tagit upp att du har svårt att ta in hur andra känner, men jag tänker att det kan vara bra för dig att ta in och tänka på (vetskapen om, även om du inte känner så) att du är i en udda miljö som du verkar ha normaliserat. Även om du trivs toppen nu och du är glad att du har kommit till det här (i andras ögon gräsliga) stället, så kommer du kanske inte stanna för evigt. Särskilt om du har ambitioner att klättra så är det viktigt för din egen skull att du inser att beteenden ens i närheten av det här skulle innebära konsekvenser på många andra ställen. Det är lätt att normalisera udda saker, när omgivningen hejar på liksom, och det du beskriver är verkligen inte okej på de allra flesta andra arbetsplatser.

Nu vet jag inget om var du jobbar, men vetskapen om att kulturen på en viss arbetsplats är skit skulle få många att fundera både en och två gånger vid anställning av en person som kommer därifrån. Byggbranschen är inte stor så tänk lite på din eget varumärke också, är mitt råd.



Och att chefen är en person med makt och anseende i branschen får alla mina varningsklockor att ringa när det gäller att använda "men alla i grupper tycker att det är okej, ingen har protesterat" som måttstock på att alla verkligen tycker att det är okej.

Vad skulle du själv göra om du får vetskap om att någon kollega inte tycker att det är okej som ni pratar på er arbetsplats?

Jag känner inte att jag är i behov av medhåll, jag har inga problem med att vara ensam om min åsikt
Tja, jag gick frivilligt ner ca 5000:- i lön för att få komma till det här företaget men det jag förlorar i pengar vinner jag i utveckling. Jag kände mig redo för större projekt och oavsett vad ni än tror så har mitt nya företag ett väldigt gott rykte på marknaden, på många sätt är det en dörröppnare.

Sen begriper jag inte hur du kan anse att byggbranschen inte är stor. Bara på mitt jobb har vi runt 50-100 samarbetspartners som jag teoretiskt sett skulle kunna arbeta för i framtiden och då tillkommer markentreprenader, betongtillverkare, stomleverantörer, olika former av prefabsystem, takspecialister, maskinföretag, etc, och då har jag inte ens nämnt övriga hantverkargrupper.
Mitt företag är liksom inblandade i allt från brobyggen till arenor, från små renoveringsjobb på fasader till komplex med flera hundra lägenheter.
Om jag i framtiden lessnar på mångmiljonprojekten kan jag dessutom gå ner några snäpp och syssla med mindre byggen och renoveringar för privata kunder så att marknaden är liten håller jag inte med om.
(För din info så stod det i tidningarna så sent som igår att byggbranschen siktar på att bygga skyskrapor i Göteborg för ca 100 miljarder framöver)

 

[mackan]

Arbetsplatsen beskrivs som ett kontor, det tyder väl på en koncern. Alltså har chefen sannolikt också chefer. De skulle antagligen peta honom om de kände till det som beskrivits.

Eller så är det etablerat även högre upp i koncernledningen. Been there - got the T

 

[mackan]

Jag känner inte att jag är i behov av medhåll, jag har inga problem med att vara ensam om min åsikt
Tja, jag gick frivilligt ner ca 5000:- i lön för att få komma till det här företaget men det jag förlorar i pengar vinner jag i utveckling. Jag kände mig redo för större projekt och oavsett vad ni än tror så har mitt nya företag ett väldigt gott rykte på marknaden, på många sätt är det en dörröppnare.

Sen begriper jag inte hur du kan anse att byggbranschen inte är stor. Bara på mitt jobb har vi runt 50-100 samarbetspartners som jag teoretiskt sett skulle kunna arbeta för i framtiden och då tillkommer markentreprenader, betongtillverkare, stomleverantörer, olika former av prefabsystem, takspecialister, maskinföretag, etc, och då har jag inte ens nämnt övriga hantverkargrupper.
Mitt företag är liksom inblandade i allt från brobyggen till arenor, från små renoveringsjobb på fasader till komplex med flera hundra lägenheter.
Om jag i framtiden lessnar på mångmiljonprojekten kan jag dessutom gå ner några snäpp och syssla med mindre byggen och renoveringar för privata kunder så att marknaden är liten håller jag inte med om.
(För din info så stod det i tidningarna så sent som igår att byggbranschen siktar på att bygga skyskrapor i Göteborg för ca 100 miljarder framöver)

Så utifrån detta är det du uttrycker sunt, kul och bara bra?

Jag har inget mer att tillägga .

 

[Zinfernia]

Fast det handlar snarare om ett slags yrkesstolthet. Din bransch är känd för att vara sunkig när det gäller sexistisk jargong. Om jag jobbade i en bransch som var ökänd på den punkten så skulle jag göra vad jag kunde för att motarbeta det, så att jag i stället kunde vara stolt över min arbetsmiljö. Men du bidrar i stället till det sunkiga. Det är nog det ingen i tråden begriper.

(Och ärligt talat, vem har liknat det manliga könsorganet vid en korv sen hen gick ur mellanstadiet? Era skämt är ju inte ens pubertala.)

Tja, om jag måste välja så är jag hellre stolt över mina resultat och vart min ambition har tagit mig än att jag jobbar på en arbetsplats som är politiskt korrekt i alla lägen.

 

[emma-vsm]

Eller ger runktips på förmiddagsfikat sådär i all vänskaplighet?
Jag tycker problemet i den här tråden är me, me, me, I and I. Tycker det verkar vara väldigt vanligt bland yngre personer idag, JAG är nöjd och behöver inget fackförbund, JAG är nöjd med att vara föräldraledig, JAG är nöjd med bla bla bla. Som om de kollektiva rättigheterna bara har ramlat ned från himlen en gång i tiden och som om de inte har föregåtts av lång och blodig kamp för fri-och rättigheter som vi tar för självklara idag. Det är att sakna en enorm historielöshet och verkligen ett bevis på hur nyliberalismen har trängt in överallt, det vill säga hur individualiserat kollektiva problem är, som i den här tråden; JAG trivs jättebra på min arbetsplats och om JAG inte skulle trivs skulle jag ta mig vidare. Och är inte DU nöjd heller kan du ju också söka dig vidare. Inget sammanhang, inte att man som individ är del av ett större sammanhang som påverkar många relationer på arbetet och omvärlden. Det är helt ointressant så länge JAG tjänar bra och är ung och de gamla stofilerna som stör MIG kommer ju ändå snart att vara historia. En sådan sorglig inställning och så djupt beklämmande. Men inte förvånande dock, hela vår samtid handlar ju om att boosta sitt varumärke och värna SIG SJÄLV.

 

[mackan]

Min 17-åriga son går på el-programmet, andra året. Jisses, säger jag bara. Det är grovt mest hela dagarna, och sonen tycker det är jättejobbigt. Skolan försöker stävja, men mest effektivt har det varit att de största arbetsplatserna tagit tag i det/sig själva. När eleverna haft praktik och försökt med sin jargong har de fått ett rejält motstånd och bums möte med chefen, där de fått veta att den typen av snack inte är ok. Om de fortsätter, får de inte vara där på praktik, utan får åka hem bums. Förra årets tvåor hade kommit tillbaka mkt stukade från praktiken. Inte alla förstås, en del arbetsplatser tycker den jargongen passar utmärkt. En del ungdomar skulle aldrig komma på tanken att prata så. Jargongen är tillbaka, tyvärr, inte i full skala. Hoppas att företagen säger ifrån i år igen.

Extra ytterligare sorgligt när de allra allra flesta föräldrar, dagis, skolor osv gör sitt allra bästa från början att lära de små och sen växande barnen att ha respekt och omtanke gentemot andra människor i livet. Usch alltså - jag blir så jäkla beklämd

 

[mandalaki]

Tja, om jag måste välja så är jag hellre stolt över mina resultat och vart min ambition har tagit mig än att jag jobbar på en arbetsplats som är politiskt korrekt i alla lägen.

Vem har pratat om att välja? Spelar det alltså ingen roll om din bransch anses ha en bra arbetsmiljö eller inte?

 

[stjarnhimmel]

Tja, om jag måste välja så är jag hellre stolt över mina resultat och vart min ambition har tagit mig än att jag jobbar på en arbetsplats som är politiskt korrekt i alla lägen.

Varför skulle du behöva välja? Det går ju att få både det och en bra arbetsmiljö.

 

[Thaliaste]

Jag känner inte att jag är i behov av medhåll, jag har inga problem med att vara ensam om min åsikt

Andra har sagt det förut, det här handlar inte om att stå stark ensam i sin åsikt utan om att DU är andras arbetsmiljö och även om du anser att det här beteendet är okej på din arbetsplats så kommer det förr eller senare (om det inte redan hänt) komma någon till din arbetsplats som inte uppskattar det. Och råkar det vara en i högre position så kan det börja blåsa rätt hårt runt dig, och det är inte så säkert att dina kära kollegor kommer hålla dig om ryggen om deras egen position är i fara. Även om du skiter i vad ditt beteende gör för andra (får hoppas att du i alla fall inte själv blir arbetsledare innan du mognat i den frågan...) så bör du åtminstone för din egen skull se till att du inte lägger krokben för dig själv. DU tycker att det här är kul nu, men hos dem som hör dig delta i det här kanske du inte ligger så bra till i framtiden.

Sen begriper jag inte hur du kan anse att byggbranschen inte är stor. Bara på mitt jobb har vi runt 50-100 samarbetspartners som jag teoretiskt sett skulle kunna arbeta för i framtiden och då tillkommer markentreprenader, betongtillverkare, stomleverantörer, olika former av prefabsystem, takspecialister, maskinföretag, etc, och då har jag inte ens nämnt övriga hantverkargrupper.
Mitt företag är liksom inblandade i allt från brobyggen till arenor, från små renoveringsjobb på fasader till komplex med flera hundra lägenheter.
Om jag i framtiden lessnar på mångmiljonprojekten kan jag dessutom gå ner några snäpp och syssla med mindre byggen och renoveringar för privata kunder så att marknaden är liten håller jag inte med om.
(För din info så stod det i tidningarna så sent som igår att byggbranschen siktar på att bygga skyskrapor i Göteborg för ca 100 miljarder framöver)

Vet inte vad pengarna har med saken att göra? Det är väl inte en kukmätartävling vi deltar i...? Marknaden är stor ja, och branschen omsätter mycket pengar ja. Det jag menade är att även om marknaden är stor i sig så går rykten inom branschen fort. Du anser ju inte att det här beteendet är något att skämmas för, men som sagt bör du inse att de som ska anställa dig i framtiden kan ha en annan uppfattning. Vad är troligast rent statistiskt, att din framtida chef håller med dig eller alla andra som uttalat sig i tråden?

 

[Zinfernia]

Vem har pratat om att välja? Spelar det alltså ingen roll om din bransch anses ha en bra arbetsmiljö eller inte?

Nej, jag bryr mig faktiskt inte speciellt mycket om vad gemene man anser om min bransch. Jag bryr mig om ifall jag har en bra arbetsmiljö eller inte, och det anser jag att jag har.

 

[mandalaki]

Nej, jag bryr mig faktiskt inte speciellt mycket om vad gemene man anser om min bransch. Jag bryr mig om ifall jag har en bra arbetsmiljö eller inte, och det anser jag att jag har.

Ok. Du har verkligen stora perspektiv på det mesta.

 

[Zinfernia]

Eller ger runktips på förmiddagsfikat sådär i all vänskaplighet?
Jag tycker problemet i den här tråden är me, me, me, I and I. Tycker det verkar vara väldigt vanligt bland yngre personer idag, JAG är nöjd och behöver inget fackförbund, JAG är nöjd med att vara föräldraledig, JAG är nöjd med bla bla bla. Som om de kollektiva rättigheterna bara har ramlat ned från himlen en gång i tiden och som om de inte har föregåtts av lång och blodig kamp för fri-och rättigheter som vi tar för självklara idag. Det är att sakna en enorm historielöshet och verkligen ett bevis på hur nyliberalismen har trängt in överallt, det vill säga hur individualiserat kollektiva problem är, som i den här tråden; JAG trivs jättebra på min arbetsplats och om JAG inte skulle trivs skulle jag ta mig vidare. Och är inte DU nöjd heller kan du ju också söka dig vidare. Inget sammanhang, inte att man som individ är del av ett större sammanhang som påverkar många relationer på arbetet och omvärlden. Det är helt ointressant så länge JAG tjänar bra och är ung och de gamla stofilerna som stör MIG kommer ju ändå snart att vara historia. En sådan sorglig inställning och så djupt beklämmande. Men inte förvånande dock, hela vår samtid handlar ju om att boosta sitt varumärke och värna SIG SJÄLV.

Javisst, jag sätter mig själv främst. Utan tvekan.
Det har liksom aldrig varit en självklarhet att det skulle gå så bra som det faktiskt gjort. Jag har ingen formell utbildning, jag hoppade till och med av gymnasiet och tog inte studenten eftersom jag helhjärtat trodde att jag skulle klara mig ändå. Det tog dock ganska många år innan familjen (som består av advokater, ingenjörer, läkare, etc) accepterade mitt val och insåg att jag faktiskt kunde skapa en bra tillvaro åt mig själv, utbildad eller ej.
Jag har alltid fått slå mig fram på egen hand, även om jag kommer från en högutbildad släkt har jag aldrig haft förmånen med ett färdigt kontaktnät i branschen.
På mitt första jobb med projektansvar tackade jag för förtroendet genom att jobba jämt. Jag var inte ledig en enda dag på flera år, jag gick till jobbet med bruten arm innan jag åkte till sjukhuset, jag ringde flera hundra samtal om dagen och gick aldrig hem före någon annan. Jag saknar ibland den galna tiden även om den gjorde så att jag idag har en bättre tillvaro med högre lön och häftigare projekt.

Jag tycker att jag är skyldig mig själv att först och främst se till mina egna intressen.

 

[mackan]

Javisst, jag sätter mig själv främst. Utan tvekan.
Det har liksom aldrig varit en självklarhet att det skulle gå så bra som det faktiskt gjort. Jag har ingen formell utbildning, jag hoppade till och med av gymnasiet och tog inte studenten eftersom jag helhjärtat trodde att jag skulle klara mig ändå. Det tog dock ganska många år innan familjen (som består av advokater, ingenjörer, läkare, etc) accepterade mitt val och insåg att jag faktiskt kunde skapa en bra tillvaro åt mig själv, utbildad eller ej.
Jag har alltid fått slå mig fram på egen hand, även om jag kommer från en högutbildad släkt har jag aldrig haft förmånen med ett färdigt kontaktnät i branschen.
På mitt första jobb med projektansvar tackade jag för förtroendet genom att jobba jämt. Jag var inte ledig en enda dag på flera år, jag gick till jobbet med bruten arm innan jag åkte till sjukhuset, jag ringde flera hundra samtal om dagen och gick aldrig hem före någon annan. Jag saknar ibland den galna tiden även om den gjorde så att jag idag har en bättre tillvaro med högre lön och häftigare projekt.

Jag tycker att jag är skyldig mig själv att först och främst se till mina egna intressen.

Men kära nån - varför skulle detta kräva att du så strider för att normalisera en arbetsplats med de brister gällande beteende och klimat du redogör för ?

 

[nullo-modo]

Nej, jag bryr mig faktiskt inte speciellt mycket om vad gemene man anser om min bransch. Jag bryr mig om ifall jag har en bra arbetsmiljö eller inte, och det anser jag att jag har.

Så du bryr dej inte om att det idag finns folk som slutar eller väljer att inte utbildade sig till ett visst yrke pga att branschen är neandertalare i sin språkutveckling? Tja lär bli svårt att rekrytera efter ett tag när andra branscher har städat upp och har bättre arbetsmiljö.

Du och dina kollegor ÄR ett arbetsmiljöproblem helt oavsätt vad du tycker. Så stor är inte din bransch så att inte ryckten sprids fort till andra företag, kanse inte över hela Sverige om det är ett mindre företag.

 

[Sel]

Javisst, jag sätter mig själv främst. Utan tvekan.
Det har liksom aldrig varit en självklarhet att det skulle gå så bra som det faktiskt gjort. Jag har ingen formell utbildning, jag hoppade till och med av gymnasiet och tog inte studenten eftersom jag helhjärtat trodde att jag skulle klara mig ändå. Det tog dock ganska många år innan familjen (som består av advokater, ingenjörer, läkare, etc) accepterade mitt val och insåg att jag faktiskt kunde skapa en bra tillvaro åt mig själv, utbildad eller ej.
Jag har alltid fått slå mig fram på egen hand, även om jag kommer från en högutbildad släkt har jag aldrig haft förmånen med ett färdigt kontaktnät i branschen.
På mitt första jobb med projektansvar tackade jag för förtroendet genom att jobba jämt. Jag var inte ledig en enda dag på flera år, jag gick till jobbet med bruten arm innan jag åkte till sjukhuset, jag ringde flera hundra samtal om dagen och gick aldrig hem före någon annan. Jag saknar ibland den galna tiden även om den gjorde så att jag idag har en bättre tillvaro med högre lön och häftigare projekt.

Jag tycker att jag är skyldig mig själv att först och främst se till mina egna intressen.

Men det ena behöver ju verkligen inte ha med det andra att göra? Tvärtom gör man sig själv en tjänst i de allra flesta fall om man försöker se om sin företagsimage, aretsklimat och medarbetare. Risken finns ju som flera nämnt att företaget hamnar i skiten om "fel" (eller rätt) medarbetare får smaka på den intima jargongen.

 

[tara]

Javisst, jag sätter mig själv främst. Utan tvekan.
Det har liksom aldrig varit en självklarhet att det skulle gå så bra som det faktiskt gjort. Jag har ingen formell utbildning, jag hoppade till och med av gymnasiet och tog inte studenten eftersom jag helhjärtat trodde att jag skulle klara mig ändå. Det tog dock ganska många år innan familjen (som består av advokater, ingenjörer, läkare, etc) accepterade mitt val och insåg att jag faktiskt kunde skapa en bra tillvaro åt mig själv, utbildad eller ej.
Jag har alltid fått slå mig fram på egen hand, även om jag kommer från en högutbildad släkt har jag aldrig haft förmånen med ett färdigt kontaktnät i branschen.
På mitt första jobb med projektansvar tackade jag för förtroendet genom att jobba jämt. Jag var inte ledig en enda dag på flera år, jag gick till jobbet med bruten arm innan jag åkte till sjukhuset, jag ringde flera hundra samtal om dagen och gick aldrig hem före någon annan. Jag saknar ibland den galna tiden även om den gjorde så att jag idag har en bättre tillvaro med högre lön och häftigare projekt.

Jag tycker att jag är skyldig mig själv att först och främst se till mina egna intressen.

Intressant. En fråga, hur upplever du folk som inte gör samma val som du, dvs ett exempel är att följa arbetstidslagen? Upplever du folk som lata eller behandlar du eller tittar du på annat sätt snett på dem som t ex har familj och tar hand om barn och vabbar etc?

 

[glittra]

Om inget annat argument biter kanske du kan fokusera lite på DIN fortsatta karriär @Zinfernia
Trots vad du tycks tro är byggbranschen inte så stor och sådant beteende som det du berättar om kan ställa till bekymmer den dag du vill byta jobb eller avancera. Som flera varit inne i så bryter du och dina kollegor säkerligen mot ert företags riktlinjer för uppförande (uppförandekod, code of conduct, likabehandlingsplan eller dylikt dokument kan du hitta detta i), inte så smart för någon som vill göra ett bra jobb.

 

[Fruentimber]

Om inget annat argument biter kanske du kan fokusera lite på DIN fortsatta karriär @Zinfernia
Trots vad du tycks tro är byggbranschen inte så stor och sådant beteende som det du berättar om kan ställa till bekymmer den dag du vill byta jobb eller avancera. Som flera varit inne i så bryter du och dina kollegor säkerligen mot ert företags riktlinjer för uppförande (uppförandekod, code of conduct, likabehandlingsplan eller dylikt dokument kan du hitta detta i), inte så smart för någon som vill göra ett bra jobb.

Jag tänkte precis på samma sak. Den dagen någon reagerar på jargongen kan det vara helt fel person för @Zinfernia s framtida karriär. Jag gissar att du, Zinfernia, då inte lika hårt kommer stå på dig kring er "skämtsamma jargong".

 

[Ainon]

Nog för att jag visste att det fanns endel sunkiga företag i byggbranchen men att sådant systematiskt skitsnack tillåts fortgå på kontoret i något av de större företagen blir jag förvånad över.
Min man jobbar i chefsposition på ett av de större byggföretagen i Sverige/norden och vet att det förekommit att folk har fått gå omgående efter liknande kommentarer, de har nolltolerans! Av "markfolket" sköter sig tydligen de utländska arbetarna bäst mht jargong och respekt för kvinnliga medarbetare, förstår inte varför svenskar i byggbranchen är sämre
Tydligen har han fått ta endel samtal med personal också som ritar kukar på allt möjligt, känns ju lite mer harmlöst dock i sammanhanget, en fick förslaget att rita snippor istället men det var tydligen för svårt Kan inte förstå att vuxna människor tycker det är roligt att rita könsorgan

 

[Kattennizze]

H

Javisst, jag sätter mig själv främst. Utan tvekan.
Det har liksom aldrig varit en självklarhet att det skulle gå så bra som det faktiskt gjort. Jag har ingen formell utbildning, jag hoppade till och med av gymnasiet och tog inte studenten eftersom jag helhjärtat trodde att jag skulle klara mig ändå. Det tog dock ganska många år innan familjen (som består av advokater, ingenjörer, läkare, etc) accepterade mitt val och insåg att jag faktiskt kunde skapa en bra tillvaro åt mig själv, utbildad eller ej.
Jag har alltid fått slå mig fram på egen hand, även om jag kommer från en högutbildad släkt har jag aldrig haft förmånen med ett färdigt kontaktnät i branschen.
På mitt första jobb med projektansvar tackade jag för förtroendet genom att jobba jämt. Jag var inte ledig en enda dag på flera år, jag gick till jobbet med bruten arm innan jag åkte till sjukhuset, jag ringde flera hundra samtal om dagen och gick aldrig hem före någon annan. Jag saknar ibland den galna tiden även om den gjorde så att jag idag har en bättre tillvaro med högre lön och häftigare projekt.

Jag tycker att jag är skyldig mig själv att först och främst se till mina egna intressen.

Med en annan klassbakgrund hade det sannolikt inte gått så bra. Men jag utgår ifrån att du inte tror på den teorin.