Jargong på arbetsplats (Utbruten från Dejtingtråden 26!)

Att du här på ett diskussionsforum där du vet vad den rådande etiken och kommunikationen har för ramar, går ut med i en snacktråd att ni fnissfniss har den här råa och gränsöverskridande och faktiskt bland vuxna barnsliga jargongen, som du dessutom säger att du gillar, samtidigt som du i annan tråd (incels) talar om hur jobbigt det var att som 18-åring att vara påpassad av 25-åriga män som inte kan ta ett nej.

Jag förstår att du inte har förstått något om du inte ser ett samband här.

Hade mina kollegor betett sig sådär hade jag kontaktat alla mina kontakter och bett de hjälpa mig fixa nytt jobb.. hade inte pallat med sånt där beteende öht.
 
@Zinfernia Att du inte har någon empati innebär ju per dess definition att du inte har förmågan att förstå eller se andras känslor. Med det sagt så har du alltså inte en blekaste susning vad dina kollegor tycker om jargongen för du besitter inte den kompetensen.

Att en chef ger en komplimanger säger ju egentligen inte mer än det. Ord. En chef som uttrycker sig som din skulle jag ha noll respekt för och därmed betyder heller inte orden något.

Och att du efter 11 sidor inte ser att detta främst inte handlar om dig, ( tror inte någon försökt övertala dig att du egentligen inte trivs på jobbet), utan om alla runt dig, som du nu då iofs som empatilös ändå inte bryr dig om, alla de som INTE trivs med en liknande jargong, som du gladeligen står bakom.
 
Ja absolut. Det har jag gjort förut och kommer säkert behöva göra igen nån gång mer i mitt yrkesliv. Visst har jag fått ”gol-stämpel” av det nån gång men det har faktiskt inte gjort något.

Det blir kanske en besvikelse för dem som trivs som fiskar i vattnet i den råa jargongen som går på tvärs mot alla de policies som företaget säger sig stå för - och förmodligen en viss oro att det ska slå tillbaka mot dem. Det finns en trygghet i galenskapen att ingen öppet sagt sig vara emot, en möjlighet att skylla på både att "ingen tog illa upp" eller "alla har ju varit med på det".

Min erfarenhet hittills, från ett tiotal arbetsplatser, är att det för varje besviken som blir emot finns ett par stycken som inte vågat säga något men nu tackar och är mycket mer benägna att också säga emot nästa gång.

Jag tror alltså att det även på @Zinfernia s arbetsplats finns de som tycker det här är uppåt väggarna och skulle tacka för att någon tog tag i det. Det är inget jag vet, utan en helt erfarenhetsbaserad spekulation.

Om man är tveksam till att ta upp det i gruppen; ta upp det med chefen. Skulle chefen använda informationen mot sin underställda är det ett direkt arbetsmiljöbrott. Det som beskrivs av vissa är flagranta tjänstefel.
 
Det blir kanske en besvikelse för dem som trivs som fiskar i vattnet i den råa jargongen som går på tvärs mot alla de policies som företaget säger sig stå för - och förmodligen en viss oro att det ska slå tillbaka mot dem. Det finns en trygghet i galenskapen att ingen öppet sagt sig vara emot, en möjlighet att skylla på både att "ingen tog illa upp" eller "alla har ju varit med på det".

Min erfarenhet hittills, från ett tiotal arbetsplatser, är att det för varje besviken som blir emot finns ett par stycken som inte vågat säga något men nu tackar och är mycket mer benägna att också säga emot nästa gång.

Jag tror alltså att det även på @Zinfernia s arbetsplats finns de som tycker det här är uppåt väggarna och skulle tacka för att någon tog tag i det. Det är inget jag vet, utan en helt erfarenhetsbaserad spekulation.

Om man är tveksam till att ta upp det i gruppen; ta upp det med chefen. Skulle chefen använda informationen mot sin underställda är det ett direkt arbetsmiljöbrott. Det som beskrivs av vissa är flagranta tjänstefel.
Ja, herregud. Skulle det här gå till Arbetsmiljöverket, så är väl det mest troliga att företaget/avdelningen vid vite måste visa upp en handlingsplan för hur problemet med arbetsmiljön och samtalstonen ska hanteras, och att göra det inom begränsad tid.
 
Hade varit jättebra om du även hade orkat meddela chefens chef.

Alltså. Det @Zinfernia skriver är den mest sunkiga jargong jag har hört av nyktra personer.
Gå in på vilket högstadie eller gymnasie som helst. Efter en timme i korridorerna så här du nog hört det mesta om kidsen inte ser dig. Och i vissa grupper så skiter dom i vem som hör dig. Det trista är att om en som vuxen ifrågasätter så går det att jobba bort. Snabbt. Men någon måste bry sig.
 
Vi har en jättebra stämning med låg personalomsättning. När jag började var det för att verksamheten utökades eftersom det går bra för kontoret och min chef är en stor anledning till att vi lyckas. Han är mån om sin personal, uppmärksammar framgång, stöttar vid motgång och besitter en kompetens som jag själv än så länge bara kan drömma om.
Han är (med all rätt) välkänd och respekterad i branschen och vi arbetar väldigt bra tillsammans. Häromveckan kallade han in mig på kontoret bara för att berätta hur nöjd han är med min insats och att han uppskattar att jag är framåt, orädd och stundtals brutal i det jag säger.
Sådär har jag det på mitt jobb med! Utan att min chef behöver kalla oss horungar.
 
@Zinfernia Känner du inte alls att du kan ta till dig inläggen i tråden på något lite djupare vis? Typ att du kan se att det kan finnas många problematiska aspekter att ta hänsyn till? Ingen förmåga att analysera lite djupare än "jag är nöjd"?

Jag blir lite paff över att du verkar tänka så himla platt men du kanske alltid funkar så? Det framstår som så märkligt att du dels inte kan sätta in din arbetsplats i någon form av större sammanhang och dels inte verkar kunna tänka kritiskt eller analysera lite djupare liksom..?
 
@Zinfernia Känner du inte alls att du kan ta till dig inläggen i tråden på något lite djupare vis? Typ att du kan se att det kan finnas många problematiska aspekter att ta hänsyn till? Ingen förmåga att analysera lite djupare än "jag är nöjd"?

Jag blir lite paff över att du verkar tänka så himla platt men du kanske alltid funkar så? Det framstår som så märkligt att du dels inte kan sätta in din arbetsplats i någon form av större sammanhang och dels inte verkar kunna tänka kritiskt eller analysera lite djupare liksom..?
Hen skrev i annan tråd att hen inte bryr sig om hur andra känner eller nåt liknande. Då blir det säkert svårt att tänka bredare.

@Zinfernia jag tänker på trådet om facket. Exakt vad du skrev kommer jag inte ihåg men poängen var densamma.
 
Min 17-åriga son går på el-programmet, andra året. Jisses, säger jag bara. Det är grovt mest hela dagarna, och sonen tycker det är jättejobbigt. Skolan försöker stävja, men mest effektivt har det varit att de största arbetsplatserna tagit tag i det/sig själva. När eleverna haft praktik och försökt med sin jargong har de fått ett rejält motstånd och bums möte med chefen, där de fått veta att den typen av snack inte är ok. Om de fortsätter, får de inte vara där på praktik, utan får åka hem bums. Förra årets tvåor hade kommit tillbaka mkt stukade från praktiken. Inte alla förstås, en del arbetsplatser tycker den jargongen passar utmärkt. En del ungdomar skulle aldrig komma på tanken att prata så. Jargongen är tillbaka, tyvärr, inte i full skala. Hoppas att företagen säger ifrån i år igen.

Detta är den absolut största anledningen till att ha nolltolerans för sunkig jargong på arbetsplatserna - att inte föra den vidare till de unga/nästa generation! Kan vi få stopp här och nu gör det, tror jag, en enorm skillnad!
 
Jösses vad den här tråden drog iväg, 11 sidor! :rofl:

Det rör mig liksom inte i ryggen att någon här anser att jag sviker hela min bransch eller att jag göder könsdiskriminering bara för att vi någon gång ibland går över gränsen på kontoret, jag personligen tycker att det är rent löjligt att det blåsts upp så mycket här för några få saker som på det stora hela är en väldigt liten del av min vardag.

Det är inte det att folk här tror att det där är stora delar av din arbetsdag, det är att det förekommer överhuvud taget! En arbetsplats är inte ett vardagsrum helt enkelt, och olika miljöer ställer olika krav på beteendet.

I övrigt är det mesta redan sagt, men de 11 sidorna bör få dig att åtminstone reflektera över det obefintliga medhållet i att det här är ett normalt beteende på en arbetsplats i Sverige 2019. Du har själv tagit upp att du har svårt att ta in hur andra känner, men jag tänker att det kan vara bra för dig att ta in och tänka på (vetskapen om, även om du inte känner så) att du är i en udda miljö som du verkar ha normaliserat. Även om du trivs toppen nu och du är glad att du har kommit till det här (i andras ögon gräsliga) stället, så kommer du kanske inte stanna för evigt. Särskilt om du har ambitioner att klättra så är det viktigt för din egen skull att du inser att beteenden ens i närheten av det här skulle innebära konsekvenser på många andra ställen. Det är lätt att normalisera udda saker, när omgivningen hejar på liksom, och det du beskriver är verkligen inte okej på de allra flesta andra arbetsplatser.

Nu vet jag inget om var du jobbar, men vetskapen om att kulturen på en viss arbetsplats är skit skulle få många att fundera både en och två gånger vid anställning av en person som kommer därifrån. Byggbranschen är inte stor så tänk lite på din eget varumärke också, är mitt råd.

Vi har en jättebra stämning med låg personalomsättning. När jag började var det för att verksamheten utökades eftersom det går bra för kontoret och min chef är en stor anledning till att vi lyckas. Han är mån om sin personal, uppmärksammar framgång, stöttar vid motgång och besitter en kompetens som jag själv än så länge bara kan drömma om.
Han är (med all rätt) välkänd och respekterad i branschen och vi arbetar väldigt bra tillsammans. Häromveckan kallade han in mig på kontoret bara för att berätta hur nöjd han är med min insats och att han uppskattar att jag är framåt, orädd och stundtals brutal i det jag säger.

Och att chefen är en person med makt och anseende i branschen får alla mina varningsklockor att ringa när det gäller att använda "men alla i grupper tycker att det är okej, ingen har protesterat" som måttstock på att alla verkligen tycker att det är okej.

Vad skulle du själv göra om du får vetskap om att någon kollega inte tycker att det är okej som ni pratar på er arbetsplats?
 
Angående att alla tycker det är okej eftersom ingen sagt något.
Häromveckan råkade jag ut för att en kollega kläckte ur sig något extremt otrevligt om en annan kollega som inte var där. Jag kommer inte säga vad som sas för vissa saker säger man inte alls. Jag tror det var 7-8 personer i fikarummet. En kollega gick därifrån. 2-3 höade med, jag blev fruktansvärt illa berörd (nej jag sa inget och det skäms jag för) och chefen ignorerade totalt.
Jag har efter detta hänt pratat med kollegan om att jag tycker att den person som uppträdde extremt olämpligt går över gränsen rätt ofta för att iallafall ge henom mitt stöd.
Det är faktiskt inte särskilt lätt att säga något, framförallt inte när chefen deltar eller som i exemplet tyst legitimerar mobbingen
Edit Jag har rapporterat problem uppåt i organisationen (inom annat område) utan resultat. Jag kommer inom snar framtid att gå ännu ett steg högre men vill ha svar på en sak först för att veta hur jag ska formulera mig till den nivån. Jag vet att beteendet inte är accepterat i organisationen som helhet utan beror på att en urusel chef inte gör sitt jobb alls inom något område vilket skapar irritation, ilska och konflikter som i det här fallet går över i oacceptabelt beteende.
Edit 2 Chefen lyckades med en bedrift vid det tillfället nämligen att misslyckas med att vara chef 3 ggr på mindre än 10 min :crazy: Problemet är alltså i första hand inte kollegan utan den usla chefen
 
Senast ändrad:
@Shaggy Jätteviktig poäng. Hur vet man att folk verkligen är okej med jargongen? Vissa kanske mår jättedåligt men tycker att det är svårt att säga nåt.

Hur lätt är det att ta upp nåt sånt där med en chef som själv kallar folk för horungar liksom?
Eller ger runktips på förmiddagsfikat sådär i all vänskaplighet?
Jag tycker problemet i den här tråden är me, me, me, I and I. Tycker det verkar vara väldigt vanligt bland yngre personer idag, JAG är nöjd och behöver inget fackförbund, JAG är nöjd med att vara föräldraledig, JAG är nöjd med bla bla bla. Som om de kollektiva rättigheterna bara har ramlat ned från himlen en gång i tiden och som om de inte har föregåtts av lång och blodig kamp för fri-och rättigheter som vi tar för självklara idag. Det är att sakna en enorm historielöshet och verkligen ett bevis på hur nyliberalismen har trängt in överallt, det vill säga hur individualiserat kollektiva problem är, som i den här tråden; JAG trivs jättebra på min arbetsplats och om JAG inte skulle trivs skulle jag ta mig vidare. Och är inte DU nöjd heller kan du ju också söka dig vidare. Inget sammanhang, inte att man som individ är del av ett större sammanhang som påverkar många relationer på arbetet och omvärlden. Det är helt ointressant så länge JAG tjänar bra och är ung och de gamla stofilerna som stör MIG kommer ju ändå snart att vara historia. En sådan sorglig inställning och så djupt beklämmande. Men inte förvånande dock, hela vår samtid handlar ju om att boosta sitt varumärke och värna SIG SJÄLV.
 
@Zinfernia Känner du inte alls att du kan ta till dig inläggen i tråden på något lite djupare vis? Typ att du kan se att det kan finnas många problematiska aspekter att ta hänsyn till? Ingen förmåga att analysera lite djupare än "jag är nöjd"?

Jag blir lite paff över att du verkar tänka så himla platt men du kanske alltid funkar så? Det framstår som så märkligt att du dels inte kan sätta in din arbetsplats i någon form av större sammanhang och dels inte verkar kunna tänka kritiskt eller analysera lite djupare liksom..?
Nej, jag funkar inte så. Jag känner faktiskt inte att jag har något som helst ansvar för övriga kvinnors upplevelser i branschen som någon här i tråden ansåg. Det är självklart oacceptabelt om någon upplever trakasserier på sin arbetsplats (oavsett bransch!) men jag tycker inte att ansvaret faller på mig bara för att jag emellanåt har en rå jargong mellan min chef och en av hans bästa vänner. Jag trakasserar inte någon, jag snackar inte illa bakom någons rygg och jag har inga problem att arbeta med vare sig män eller kvinnor.
Hen skrev i annan tråd att hen inte bryr sig om hur andra känner eller nåt liknande. Då blir det säkert svårt att tänka bredare.

@Zinfernia jag tänker på trådet om facket. Exakt vad du skrev kommer jag inte ihåg men poängen var densamma.

Ja, jag skrev att jag aldrig skulle gå med i facket av solidariska skäl efter att ha sett hur det fungerade i fackföreningarna på tidigare arbetsplatser :)
 
Nej, jag funkar inte så. Jag känner faktiskt inte att jag har något som helst ansvar för övriga kvinnors upplevelser i branschen som någon här i tråden ansåg. Det är självklart oacceptabelt om någon upplever trakasserier på sin arbetsplats (oavsett bransch!) men jag tycker inte att ansvaret faller på mig bara för att jag emellanåt har en rå jargong mellan min chef och en av hans bästa vänner. Jag trakasserar inte någon, jag snackar inte illa bakom någons rygg och jag har inga problem att arbeta med vare sig män eller kvinnor.

Fast det handlar snarare om ett slags yrkesstolthet. Din bransch är känd för att vara sunkig när det gäller sexistisk jargong. Om jag jobbade i en bransch som var ökänd på den punkten så skulle jag göra vad jag kunde för att motarbeta det, så att jag i stället kunde vara stolt över min arbetsmiljö. Men du bidrar i stället till det sunkiga. Det är nog det ingen i tråden begriper.

(Och ärligt talat, vem har liknat det manliga könsorganet vid en korv sen hen gick ur mellanstadiet? Era skämt är ju inte ens pubertala.)
 
Haha, sunkjobb? Vi arbetar dagligen med mångmiljon, eller rentav miljardprojekt. Jag tjänar bra, får köra en schysst bil och företaget jag jobbar för expanderar hela tiden till nya länder. Det finns bra mycket sunkigare jobb än det här.

Men alltså.... du tycker ”din bransch” är ok för den är känd för sådan jargong, chefen är välkänd, framgångsrik och företaget är framgångsrikt med bra personalförmåner osv, så då är det ok?

Har inte företaget en policy för etiskt uppförande? Om de inte har det, är de varken framgångsrika eller professionella oavsett vad du tror.

Jag har arbetat på flera arbetsplatser under mina många år som anställd. Samtliga företag har varit välkända, framgångsrika och mansdominerade. Samtliga arbetsplatser har haft policys för etiskt uppförande och de platser som inte levt upp till dem har nämda chefer inkl vd’ar tillslut blivit sparkade till stor del pga oerhörda övertramp ang etiskt uppförande på jobbet .

På min nuvarande arbetsplats sen 5 år tillbaka är jag en av 3 kvinnor och 30 män. Ingen hade accepterat en sån jargong - vare sig kvinnor eller män . Självklart finns det även en policy bakom som inte bara existerar på ett papper i sak. 👍

För mig känns det mest utifrån dina motiveringar som att du anser att du är ”kompis” med din chef på ett personligt plan. Jag gissar att du är rätt ung.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef...
Svar
19
· Visningar
2 763
Senast: Bortglömd
·
Skola & Jobb För att göra en lång historia kort. Jobbade tidigare på ett ställe men bytte jobb, något som jag ångrar idag. Hur som helst försöker...
2
Svar
28
· Visningar
5 814
Skola & Jobb Nu är det skriva av sig dags igen... Jag vet inte riktigt hur jag skall lösa en situation på jobbet som jag upplever osund. Eller om jag...
2
Svar
39
· Visningar
6 917
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Behöver nog mest skriva av mig lite. Jag upplever mig väldigt sällan nöjd och tillfreds med livet. Just nu har jag hamnat i en riktig...
Svar
14
· Visningar
4 350
Senast: starcraft
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp