Jamande hela dagarna

[Corax]

Sv: Jamande hela dagarna

Jag skulle vilja förtydliga att jamande Inte är synonymt med en Birmas personlighet. Kanske just en specifik individ men inte rasen i sig.
Det är sällan jag har träffat på Birmor som jamar överdrivet mycket om det inte förelegat 'problem'.
Min minsta avelshona pratar dock i socialt syfte, dvs direkt med oss om hon vill nått eller vi pratar med henne. Den äldsta honan säger väldigt sällan nått.

Man brukar säga att Birmor "puffar" när de känner sig utsatta. Det är som du skriver väldigt specifikt för rasen...

 

[Bison]

Sv: Jamande hela dagarna

Och jag håller inte med dig. Min erfarenhet säger att de flesta katter trivs bättre med sällskap och att de har stort utbyte av varandra. Men nu har jag mest erfarenhet av innekatter.
Men även stallkatterna har väldigt stort utbyte av varandra, de leker med varandra, äter ihop, sover ihop osv.
Sen är det självklart otroligt viktigt att hitta individer som trivs tillsammans.

 

[Bison]

Sv: Jamande hela dagarna

Precis så var vår ena. Hon trivs jättebra med sin kompis men behöver väldigt mycket mänsklig kontakt. Hon jamade något fruktansvärt när vi var hemifrån mycket och var tystare, tydligt mer nöjd och glad när vi var hemma.
Med våra våra arbetstider och intressen fick vi det tycärr inte att fungera och nu bor de hos en dam som nästan alltid är hemma och katten är tyst, nöjd och glad.
Birma det oxå

 

[MissFideli]

Sv: Jamande hela dagarna

Jag har egen erfarenhet av att en katt förändrat sitt beteende rätt ordentligt åt det bättre efter att ha fått en kattkompis. Så jag måste erkänna att jag tror mer på katten än på dig.
Min Yoga blev själv när hennes dotter dog (dottern blev noga ompysslad med daglig tvätt och hon snuttade även på mamma upp till 5 års ålder) så började hon ganska direkt slicka bort päls på magen, ett typiskt stressbeteende. Det slutade hon med så fort jag köpte Malla, vilken efter ett tag även hon fick daglig tvätt av Yoga.
Jag säger inte att alla katter vill ha sällskap, men jag tror fullt och fast att beteendeproblem hos katt väldigt ofta blir hjälpta av en kompis.

 

[mandalaki]

Sv: Jamande hela dagarna

Håller med dig.

Vi vet ju redan att katter inte är flockdjur och några av oss har sett konsekvenserna på nära håll.

Mina två kullbröder var varandras bästa vänner de kom hit som ungkatter, de sov ihop, lekte, sökte stöd hos varann när de var osäkra osv.

När de blev vuxna försämrades relationen gradvis för att helt haverera, tio år senare. Då orkade jag inte se två stressade, fientliga katter längre, den mobbade katten hade dessutom börjat pinka utanför lådan så fort jag var på jobbet, han var bara trygg i mitt knä. I det läget, eftersom hans hälsa dessutom var sämre än den andra kattens, fick han fara till himlen. Det var förfärligt.

Den andra katten - han har säkert tråkigare idag. Det händer mindre i hans liv, jag kan inte aktivera honom lika mycket som hans bror kunde. Men hans stressnivå har gått ner, han är inte ständigt vaksam, han är lugn, han ligger aldrig och slår med svansen för att strax därpå få ett utbrott.

Jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa en katt till, inte om det handlar om innekatter. Vi vet att katter inte är flockdjur och det är mycket begärt att de ska samsas på ett så begränsat revir. Att det finns undantag ändrar inte på det.

Vad som kan ha spelat in är att mina är bondkatter, enligt Jackson Galaxy, som jag iofs inte sett så mycket av, är de mer revirhävdande än andra katter. Så det kanske är förklaringen i de fall det går bättre med raskatter.

 

[Sol]

Sv: Jamande hela dagarna

Vad som kan ha spelat in är att mina är bondkatter, enligt Jackson Galaxy, som jag iofs inte sett så mycket av, är de mer revirhävdande än andra katter. Så det kanske är förklaringen i de fall det går bättre med raskatter.

Detta är antagligen en viktig aspekt att väga in. Raskatter är selektivt avlade, om än indirekt, för att tolerera att leva i grupp. Vi uppfödare är lite tvungna att ha fler än en katt för att kunna bedriva uppfödning. Katter som då inte fungerar i grupp brukar omplaceras tämligen snabbt och används inte så mycket i avel. Inte lika mycket som sina mer sociala "rasfränder".

Det betyder dock inte att det är oproblematiskt med raskatter. Även de är solitära djur i botten även fast vi har gjort dem mer sociala. Jag har en av de mest sociala raserna och har placerat flera katter (främst hjälpt kattungeköpare) som ensamkatter då de har visat sig trivas bäst själva.

Jag har tex. samma typ av exempel som du tagit upp. Jag sålde två kattungar, bröder (tidigt kastrerade), till samma hem. Det gick hur bra som helst tills de blev ungefär 4 år gamla. Då funkade de inte ihop längre då en av dem som vuxen visade sig trivas bäst på egen hand (dock inte den andra och han lever idag med två andra katter och en hund).

 

[mandalaki]

Sv: Jamande hela dagarna

Ja, jag fick en liten aha-upplevelse när Jackson G sa det där, han nämnde i en bisats att bondkatter är mer "territorial". Det låter ju rätt rimligt.

Även mina katter kan det havererat mellan i den ålder du nämner. Det tog nog bara ett tag för mig att fatta det. Och jag tror inte att jag är ensam om det - hur många kan egentligen avgöra om katter leker eller att de faktiskt bråkar? Vi kanske inte fattar det förrän de börjar fräsa, börjar hoppa på och "para" den andre som ligger och sover, eller när vi vaknar natt efter natt av slagsmål i sängen.

När mina katter skulle få mat sprang de som skållade råttor runt mina ben i köket, de höll på att hoppa ur skinnet. Den nu kvarvarande katten väntar lugnt och fint tills jag lagt upp maten även när han är jättehungrig. Så det där rantandet runt mina ben var stress, konkurrens, rädsla att inte få tillräckligt. I efterhand har jag kommit på en hel del såna där stresstecken.

Jag kommer aldrlg att ha två katter igen, inte om jag inte kan erbjuda utevistelse. Och eftersom jag inte kan föreställa mig ett boende där jag skulle acceptera att katten gick ut blir det EN katt i fortsättningen.

 

[Tassetass]

Sv: Jamande hela dagarna

Isola har surrat i sju år nu.

 

[Michellan95]

Sv: Jamande hela dagarna

Hugger sista knappen och lånar tråden lite när ämnet ändå är uppe.

"Lär" pratiga katter tysta katter att prata mera?
Och
Kan man påverka en pratig katt att prata mera om man pratar mycket med den så att den går runt och pratar med en och med sig själv? Alltså inte mjauar åt den utan pratar människospråk.

 

[Tassetass]

Sv: Jamande hela dagarna

Under nästan fem av de sju år jag haft Isola hade jag även en katt som hette Dimma. Dimma var under hela den tiden en väldigt tyst katt, på sin höjd kunde hon knorra lite när matskålen var på väg ner mot golvet.

Jag vet inte om man kan få en icke-pratig katt att prata mer genom att själv prata, men Isola "svarar" mycket på tilltal. Går jag runt hemma en hel dag och inte säger så mycket gör inte hon det heller.

 

[Michellan95]

Sv: Jamande hela dagarna

Jag började fundera på om det är jag som har gjort min katt till en snackpåse, där av mina frågor tycker inte att han pratade så mycket som kattunge utan det kom mer och mer ju äldre han blev och jag har alltid pratat mycket med alla mina djur. Läste att katter brukar härma sina ägare så då tänkte jag att om jag har pratat mycket med katten så blir den pratigare, förstår du hur jag menar?

Sedan har vi den tysta britten som inte är så tyst. Hon pratar mest hela tiden hon också.

 

[astronaut]

Sv: Jamande hela dagarna

Katter är inga flockdjur var jag förstår utan lever ensamma. Så att katter oftast behöver kattkompisar stämmer väl ändå inte?

I princip varenda katthem nekar att enbart sälja en kattunge till någon (såvida personen som vill ha kattungen har katter hemma).

 

[mandalaki]

Sv: Jamande hela dagarna

Ja, kattungar. Läs Sols samtliga inlägg i tråden.

Kattungar har jätteroligt med varann, det är senare det kan kajka ur mellan dem. Just för att katter inte är flockdjur.

 

[Modig_Korn]

Sv: Jamande hela dagarna

Jag tror inte det ger så mycket stimulans som folk tror att ha två katter ihop.

Inte när det kommer till busiga kattungar. Tvivlar på att någon människa hade kunnat vara lika mycket stimmulans som en jämnårig lekkamrat på fyra ben.

 

[Bison]

Sv: Jamande hela dagarna

men nu är det en kattunge som ts har

 

[mandalaki]

Sv: Jamande hela dagarna

Jag vet det. Och just nu skulle den säkert ha roligt med en annan katt. Men man ska inte räkna med att det går i längden och framför allt - det som gjorde att jag skrev var faktiskt främst dina inlägg, där du skrev att få katter trivs som ensamkatter. Det är inte sant, eftersom katter inte är flockdjur. Det vet etologerna och det vet Sol, som har mest kunskap på området av alla här. Man kan lita helt på att det hon skriver inte är vad hon själv tycker och tror, det är fackkunskap.

 

[Sol]

Sv: Jamande hela dagarna

men nu är det en kattunge som ts har

Och man ska tänka på att kattungetiden utgör en väldigt liten del av kattens liv. Säg att katten har glädje av sin kompis i 2 år och resten av livet är katterna varandras störande moment eller så förefaller de helt enkelt inte bry sig om varandra. Då har de haft glädje av varandra i ungefär 13% av sina liv. Resterande 87% av liven går de kanske med en låggradig stress som till slut leder till idiopatisk cystit, pälsplockande, aggressivitet, rumsrenhetsproblem, minskat matintag, "apati" osv.

En kattkompis kan vara jättebra aktivering och det kan gå jättebra, men det är ingenting man ska förutsätta och man måste tänka långsiktigt. Det finns oerhört mycket vi kattägare kan göra för att berika våra katters liv och vi gör sällan ens hälften av det. Det finns ingen annan gräns än vår kreativitet. Det krävs för all del ofta miljöberikning för att det ska fungera att ha katter i grupp också.

Jag är inte alls emot att ha flera katter i grupp, jag föder upp katter och har som regel en stabil grupp om 3 katter men jag har fått omplacera katter just för att de inte trivs i grupp. Det är inte ett större problem eftersom min ras är tämligen eftertraktad, men vad gör du när du sitter med en 5 år ung svart huskatt som behöver omplaceras? Inte helt enkelt. Det är också en aspekt man måste ta hänsyn till. Jag tycker att man kan börja med en katt. Är den understimulerad, aktivera den och om du trots idogt arbete inte lyckas kan du fundera över om just din katt skulle trivas och må bra med en kompis. Jag har sett tydliga "ensamkattendenser" redan hos kattungar och de har placerats som ensamkatter från början. Från de hållen har inga som helst problem rapporterats från ägarna. Möjligen mycket pga. att de har lagt mer energi på aktivering just för att de inte har kunnat "överlåta" aktiveringen på en annan katt.

Jag tycker att det är oroande att allt fler katthem och uppfödare kräver att folk ska köpa två kattungar om det inte redan finns katter i hemmet. Man borde istället fokusera på att informera om vikten av aktivering. Kanske borde man även se över möjligheten att hålla kattungarna hemma lite längre (iaf uppfödare som har lite bättre ekonomiska förutsättningar). Behovet av mamma och syskon minskar ju äldre kattungen blir.

 

[Bison]

Sv: Jamande hela dagarna

Det kan även bli hur bra som helst, det vet man ju inte heller.
Jag har som sagt bara bra erfarenheter av flera katter utom pappas katt då.

 

[mandalaki]

Sv: Jamande hela dagarna

Mycket bra inlägg, Sol


Det här blev jag nyfiken på:

Jag har sett tydliga "ensamkattendenser" redan hos kattungar och de har placerats som ensamkatter från början. Från de hållen har inga som helst problem rapporterats från ägarna. Möjligen mycket pga. att de har lagt mer energi på aktivering just för att de inte har kunnat "överlåta" aktiveringen på en annan katt.

Vad är det du sett då? Bara att de drar sig undan eller att de faktiskt är störda av andra katters närvaro?

 

[Sol]

Sv: Jamande hela dagarna

De söker inte social kontakt på det sätt de sociala kattungarna gör. De deltar inte lika mycket i lek och ligger mer ensamma. De ägnar sig inte åt "allogrooming" heller. Ju äldre de blir ju tydligare blir beteendet och de kan då (lite beroende på personlighet) även uppvisa aggression gentemot andra katter.