Jo jag vet, men det känns så hemskt när jag i princip går och önskar livet ur Poppy och BellaDu, det är okej.Man FÅR ha favoriter. Det är mänskligt.
När min första uppfödning (på avataren) dog för ett år sedan så skulle jag nog ha valt bort vem som helst av mina andra hästar för att kunnat behålla honom.
Du behöver inte ha dåligt samvete. Kanske utvecklas din relation med dom nu som det bara är ni, kanske inte. Troligen behöver du tid att läka och sörja Ping och Pärla innan du kan släppa in någon annan i ditt hjärta.
Hunden jag hade innan/samtidigt som Ping älskade jag från första sekunden. Han var verkligen hela min värld så jag skaffade faktiskt Ping bara för att jag inte vågade ha bara Mattis för om jag bara hade haft honom och han hade dött så hade jag troligen tagit livet av mig. Han fick avlivas när han bara var knappt 5,5år pga komplikationer från sin patella luxationsoperation 
Jag hade då haft Ping i ett år och det året var lika fullt av skador och sjukdomar som det har varit nu. Det tog lång tid innan hon kunde räknas som någorlunda frisk. Jag kunde inte älska henne för varje minut ville jag byta ut henne mot Mattis. Jag minns inte när kärleken började växa fram, men det tog flera år innan jag började komma över Mattis och känna att Ping var den jag ville ha. Poppy skaffade jag som valp 2015 och jag tror aldrig att vi kommer att bli så sammansvetsade som jag har varit med Mattis, Ping och Pärla. Jag älskar Poppy jättemycket, men jag tycker inte om henne och det känns så hemskt Bella var det jättesvårt de första två åren för hon tyckte det var så jobbigt med omplaceringen och när jag gjorde slut med min pojkvän, men nu har vi ett ganska starkt band. Ibland tänker jag att det hade kanske varit bättre för Poppy hos någon som tycker om chihuahor, men vem vill ha en tandlös hund med höftledsartros, allergier och hjärtfel? Men det är när jag tänker på det som jag verkligen känner att jag älskar henne för jag vill inte förlora henne
Visst, just nu har jag pengar, men de ska ju också betalas tillbaka så fort jag får denna månadens pengar. Samtidigt så mår jag oftast lite bättre och blir piggare efter att jag har ätit cheesecake så det gör ju det ännu svårare att låta bli att äta det. Jag tror inte att det är cheesecaken i sig utan att jag får i mig mat och socker så vad som helst borde funka lika bra, men det funkar ju bara om jag klarar att äta det
Om du inte får hjälp av den "vanliga" vården så måste du ju söka privat. Helt krasst, om du har möjlighet att låna tiotusentals kronor till vetvård så kan du göra det till din egen vård också. Du och din hälsa väger trots alls tyngre.Jag måste ha hjälp men jag vet inte var eller hur längre för varken psykiatrin, vårdcentralerna eller sjukhusen bryr ju sig och säger bara att allt är normalt, men om det hade varit normalt så hade jag ju varit såhär trött hela livet och det har jag inte! Jag har alltid varit deprimerad och haft ångest men inte den här extrema tröttheten där jag knappt kan stå för att jag är så trött och matt. Hur ska jag kunna kämpa mot ångest och all annan skit när jag måste kämpa bara för att stå?! Och stå räcker ju inte för sedan måste man ju röra på sig också. Fast röra mig är nog ett litet snäpp lättare för om jag inte rör mig så får jag ont i ryggen och höfterna efter bara en kort stund. Tror att det kan vara för att jag inte orkar hålla mig helt upprätt utan sjunker ihop. Jag försöker att sträcka på mig och vara rak i kroppen men många gånger orkar jag helt enkelt inte. Och jag är så väck i huvudet att jag knappt kan prata med folk. En vän sa att jag har börjat prata väldigt långsamt. Det har jag inte märkt själv, men däremot har jag märkt att det blir väldigt mycket ”ööhhh” för att jag tappar tråden eller inte hinner tänka lika fort som jag pratar. Jag har också börjat ”försvinna”. Det känns som att jag sitter avskild i ett akvarium och bara hör allt runtomkring på avstånd genom glaset, men jag kan inte se igenom. Vet inte om det är för att jag är så trött att jag inte orkar hålla uppmärksamheten uppe. Fan vad jag hatar detta!!
Jag har betalat Pärlas vård själv, det är efter som jag har behövt låna pengar fram till jag får nya. Så jag har inte lånat tiotusentals kronor, men om någon av de andra skulle bli sjuka så ja, då har jag möjlighet att låna pengar. Jag skulle nog kunna låna pengar till privatvård, men vad gör jag då om något djur blir sjukt och jag redan har lånat allt jag kan låna? Djuren kan inte bestämma själva så därför tycker jag att jag har större skyldigheter mot dem.
Det ÄR faktiskt viktigare att du får vård. Annars kan du ju kanske inte ta hand om dina djur till slut!
Jo, det är ju iofs sant. Marsvinen har jag en som kan ta om det krisar, men hundarna är det värre med
Om man knappt orkar ta hand om sig själv kanske man skall vänta med valp.Poppy och Bellas uppfödare har världens sötaste lilla valp nu där jag har för mig att mamman är systerdotter till alla mina, men NEJ! Ska jag ha en valp så ska det vara från sunda linjer och utan chihuahua! Med tanke hur mycket jag vill ha en hund som antingen Ping eller Pärla så är det nog bäst att leta en äldre valp eller omplacering när/om den dagen kommer.
Och jag har så fruktansvärt dåligt samvete för om jag hade kunnat byta så hade jag valt Ping och Pärla framför Poppy och Bella och det känns hemskt att tänka så
Jag har inga planer alls på att skaffa valp den närmsta tiden. Jag skrev ”när/om”. Det är inte ens säkert att jag vill skaffa någon mer hund överhuvudtaget
