Sv: Jag tycker illa om en häst!
Att en tiggig häst är likamed en ofin och buffig, per automatik, är långt ifrån sanningen.
Min förra islandshäst var en ren ängel att hantera, han var trevlig, väluppfostrad, stog still, vänlig att leda, stressade aldrig med människorna som ledde in honom, oavsett om det var en total nybörjare eller en hästvan. Han visade en vänlig omtanke om människor och respekterade att vi inte ville bli översprungna eller knuffade på.
Han var (och är!) rena drömmen, och charmade (charmar) många hästrädda människor att tycka om hästar.
Men... så fort det bjöds på godis så blev han bufflig, inte så att det var grovt buffande, utan han blev närgången, på ett mycket fint sätt, slickade på händerna, undersökte fickorna mufflade och slickade på kläderna osv osv. Detta betende kom endast fram när någon hade gett honom godis från handen ett par gånger.
Och då urskilde han inte på någon, alla som hade gott skulle undersökas.
Eftersom jag då inte tyckte att jag hade användning av att kunna ge honom godis från handen, så förbjöds det.
Skall tillägg att huruvida de nya ägarna idag ger honom från handen eller inte vet jag inte, men det bryr jag mig heller inte om ifall de gör.
De är den sortens människor som Alla som säljer (eller ger bort till sin fodervärd som i mitt fall) en häst vill ha. Och det räcker för mig.
Ang K1 så ja visst bossar hästarna i många fall över killarna där. Men då är det en helt annan fråga, 90% av alla killar som kommer in dit har knappt ens sett en häst på nära håll. K1 vill helst ha in soldater som inte har ridvana, just för att alla ska ligga på samma nivå. (detta sas till min killlkompis, som var ryttare, som ville söka lumpen på K1, han avråddes eftersom det inte var någon ide).
Jag har själv haft praktik där och vet hur hästarna har det (och jag tycker synd om dom). Det är grimmor som sätts på bakoch fram Och upp och ner (ja, jag Har faktist sett det själv en morgon när jag gick kontrollrundan
) halsremmar som sätts över pannan, och under ganasherna, och skaver över ögat en helt natt (även det har jag sett hända), hästar med så kraftig lymfangit att de haltar, och Ändå rids, och det faktum att de har en stor kasserngård men enda utevistelsen hästarna har, är när de leds från stallet in till ridhuset, och tillbaka, eller om någon är barmhärtig och rider ut.
Sommaren och betet måste vara en underbar upplevelse för dessa hästar!
Givetvis blir dessa hästar ett gäng med div. olater. Otaliga var de som vävde/krubbet eller var småsura, eller änvärre, aningens apatiska.
Att hästarna bossar med soldaterna är för att soldaterna visar upp ett kroppsspråk som säger "jag kan ingenting". Därmed inte sagt att alla hästar bossar med soldaterna. Alla är ju inte som "Brigad"... (K1s skräck)
Givetvis är det beroende på vem som handskas med en häst, hur den uppför sig.
Fortfarande anser jag att det är från individ till individ att avgöra om den är lämpad att ges fårn handen eller inte.
Och alla hästar Kan läras att inte tigga. Det är bara en fråga om man vill lägga ner den tiden på att vänja in det nya beteendet (att inte tigga).
Jag ansåg som sagt inte det nödvändigt i mitt fall, behovet att ge en häst från handen var inte så starkt.
Och jag undrar lite om Någon har en anledning som skulle vara giltig för mig, som inte var "jag vill och är beredd att ta ev. konsekvenser". (och stretching men det är en helt annan fråga)
Kom gärna med förslag på varför man ska ge från handen, och inte från en krubba eller maken eller en stol mm.
Och att tillägga, jag står själv inte för utsagan om att vi skulle ses som matmaskiner, detta är något som sagts till mig av en tränare och detta får denna stå för, ingen nämnd.
Min anledning till varför jag itne ger från handen är helt enkelt, varför skulle jag? Finns ingen naturlig orsak.
