dee79
Trådstartare
Så känns det när man inte sovit på 3 dygn, lyckats förstöra 2 tvättar, bebis är osedvanligt gnällig (hemma) och alla andra på bebismassagekursen deklarerar att deras barn sover hela nätter utan matning och har gjort så i flera veckor.
Min har ju alltid varit knepig, men från att ha sovit 35 min per gång på dagtid, sover han nu 5-15 min per gång. Nyligen ammade han runt 22, runt 03 och sen vid uppvak. Häromdagen ammade han var tionde minut under 1½ timme, sen 1 ggr i timmen resten av natten plus att han väckte mig var 20-30 minut i övrigt oxå. Och mer än 1 timme har jag inte fått sova i sträck den senaste tiden.
Jag är så slut så jag vill gråta. Tur att han ofta ler, skrattar och pratar i alla fall. Pappa avlastar på dagtid, men han duger inte nattetid enligt sonen.
Han är superfysisk på dagtid och jag inser att han är sjukt mkt starkare än jämnåriga. Han kryper nästan (går bara runt och lite bakåt än, men det rör på sig), reser sig själv om han bara får hålla i fingrar etc. så jag inser att han är något överenergisk och därför har svårt att komma till ro. Jag ser inga fördelar med att ha en bebis som är så tidig, men det är vad han har valt och jag hejjar på och uppmuntrar alla framsteg han gör i alla fall såklart.
Ville bara prata av mig lite, för jag får så dåligt samvete när jag nästan gråter av avundsjuka när jag ser alla dessa "lätta" barn. Hur sjutton ska man tordas skaffa syskon?
Min har ju alltid varit knepig, men från att ha sovit 35 min per gång på dagtid, sover han nu 5-15 min per gång. Nyligen ammade han runt 22, runt 03 och sen vid uppvak. Häromdagen ammade han var tionde minut under 1½ timme, sen 1 ggr i timmen resten av natten plus att han väckte mig var 20-30 minut i övrigt oxå. Och mer än 1 timme har jag inte fått sova i sträck den senaste tiden.
Jag är så slut så jag vill gråta. Tur att han ofta ler, skrattar och pratar i alla fall. Pappa avlastar på dagtid, men han duger inte nattetid enligt sonen.
Han är superfysisk på dagtid och jag inser att han är sjukt mkt starkare än jämnåriga. Han kryper nästan (går bara runt och lite bakåt än, men det rör på sig), reser sig själv om han bara får hålla i fingrar etc. så jag inser att han är något överenergisk och därför har svårt att komma till ro. Jag ser inga fördelar med att ha en bebis som är så tidig, men det är vad han har valt och jag hejjar på och uppmuntrar alla framsteg han gör i alla fall såklart.
Ville bara prata av mig lite, för jag får så dåligt samvete när jag nästan gråter av avundsjuka när jag ser alla dessa "lätta" barn. Hur sjutton ska man tordas skaffa syskon?