A
Arwent
Detta är vår första hund så jag vill gärna ha lite input om vad som egentligen är normalt. Jag ska försöka beskriva vår hund och dess vardag.
Snart ett och ett halvt årig kastrerad DSG. Har alltid varit en glad och sprallig hund med känslorna på utsidan. Jag gillar inte uttrycket "damphund" men det blir han allt som oftast kallad av diverse människor i vår närhet.
Han ligger aldrig still när vi är hemma, utan springer runt och är nyfiken på allt våra barn gör. Vi har tre barn så det är sällan lugnt och tyst hemma. De får så gott som aldrig leka i fred för honom, utan han ska slicka dom i ansiktet, sitta mitt i det dom leker med, sitta i knät, tar deras grejer. Vi har verkligen jobbat sten hårt med passivitetsträning och att han och barnen ska få vara i fred för varandra sedan han kom till oss. Men det hjälper inte. De få gånger han kan ligga still och tugga på ett ben är när barnen sover. Men det räcker med att katten går över golvet i köket för att han ska rusa upp.
Han vaktar och morrar i all oändlighet! Han morrar på alla vi möter på promenader, han morrar på andra hundar, han morrar när vi får besök, han morrar på allt. Och allt detta morrandet tror jag bottnar i hans osäkerhet. För han är en väldigt lättstressad och osäker hund. Denna stressen tror jag även är orsaken till att han kissar inne vilket är det jobbigaste i hela situationen. Jag har torkat kiss (och bajs) i över ett års tid! Vi har även undersökt honom för uvi men det var negativt.
Hans vardag ser ut så här:
På morgonen går han alltid med mig till stallet och medan jag gör morgonsysslorna så jagar han möss för glatta livet. Sedan är han själv i ca 5 timmar när jag är på jobbet. När jag kommer hem går vi ut och leker med barnen. Han får springa lös i trädgården som är inhängnad. Vi fixar stallet osv. Senare på kvällen får han även en längre promenad. Åker vi någonstans där hundar kan vara med så är han alltid med. Och han vill vara med och tycker allt vi gör är väldigt skoj.
Hela den här situationen är tärande för hela familjen och även för honom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Snart ett och ett halvt årig kastrerad DSG. Har alltid varit en glad och sprallig hund med känslorna på utsidan. Jag gillar inte uttrycket "damphund" men det blir han allt som oftast kallad av diverse människor i vår närhet.
Han ligger aldrig still när vi är hemma, utan springer runt och är nyfiken på allt våra barn gör. Vi har tre barn så det är sällan lugnt och tyst hemma. De får så gott som aldrig leka i fred för honom, utan han ska slicka dom i ansiktet, sitta mitt i det dom leker med, sitta i knät, tar deras grejer. Vi har verkligen jobbat sten hårt med passivitetsträning och att han och barnen ska få vara i fred för varandra sedan han kom till oss. Men det hjälper inte. De få gånger han kan ligga still och tugga på ett ben är när barnen sover. Men det räcker med att katten går över golvet i köket för att han ska rusa upp.
Han vaktar och morrar i all oändlighet! Han morrar på alla vi möter på promenader, han morrar på andra hundar, han morrar när vi får besök, han morrar på allt. Och allt detta morrandet tror jag bottnar i hans osäkerhet. För han är en väldigt lättstressad och osäker hund. Denna stressen tror jag även är orsaken till att han kissar inne vilket är det jobbigaste i hela situationen. Jag har torkat kiss (och bajs) i över ett års tid! Vi har även undersökt honom för uvi men det var negativt.
Hans vardag ser ut så här:
På morgonen går han alltid med mig till stallet och medan jag gör morgonsysslorna så jagar han möss för glatta livet. Sedan är han själv i ca 5 timmar när jag är på jobbet. När jag kommer hem går vi ut och leker med barnen. Han får springa lös i trädgården som är inhängnad. Vi fixar stallet osv. Senare på kvällen får han även en längre promenad. Åker vi någonstans där hundar kan vara med så är han alltid med. Och han vill vara med och tycker allt vi gör är väldigt skoj.
Hela den här situationen är tärande för hela familjen och även för honom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.