Jag orkar inte

Jag orkar inte. Det är bara för mycket med allt, jag klarar inte av det.
Minsta lilla grej och jag blir irriterad och arg. Aldrig ett bra tecken.. Det kändes ju bra för bara någon dag sedan. Men nu är det bara jobbigt allting.

Vill bara sätta mig i ett hörn och gråta.

 

[Hjartagna]

Exakt, han har bara 17 h/månad enligt kontraktet. Schemat är ganska luftigt. Och självklart kan han säga nej. Men det är nog inte så jäkla lätt när de ringer flera gånger om dagen och säger att de inte har någon annan (vilket ofta är sant, de har inte tillräckligt med assistenter).

Det är ganska vanligt att han måste stanna för ingen kommer och löser av. Det får han inte heller övertid för.

Dessutom:
Det kostar att ha barn. Och djur. Och bil. Och hus. Skulle han bara ta sitt schema skulle det bli ca 60% kanske.

Övertid utöver hans 17 timmar i månaden blir något som kallas mertid upp till normal arbetstid Och 40/vecka och skulle inte generera övertidsersättning någonstans, däremot tid utöver ”normal” arbetstid ger oftast övertidsersättning.

 

[sthu]

Men om jag förstår dig rätt så är er ekonomi rätt tuff (vilken den är för många just nu så det är verkligen inget att behöva skämmas över), kan det inte vara därför han jobbar så mycket? Att han tänker att er situation blir bättre om han drar in mer pengar. Jag har träffat på rätt många män som ser det som sin viktigaste uppgift att prioritera, att dra in så mycket pengar de förmår (sedan kan förmågan och den faktiskt uppnådda summan variera stort, men synen/känslan av att deras värde ligger i det är densamma).

Anledningen till att ekonomin har varit tuff är att jag inte fick någon ersättning på två månader från Försäkringskassan, samtidigt som två av katterna blev dåliga = hela bufferten äts upp.
Nu får jag ersättning och saker och ting reder ut sig.

Han har varit mer orolig än jag för ekonomin, men det handlar inte om någon slags manligt ego att tjäna så mycket som möjligt. Snarare en slags lojalitet mot arbetsgivaren, som kör med "vi har ingen annan"..

 

[sthu]

Övertid utöver hans 17 timmar i månaden blir något som kallas mertid upp till normal arbetstid Och 40/vecka och skulle inte generera övertidsersättning någonstans, däremot tid utöver ”normal” arbetstid ger oftast övertidsersättning.

Nu hänger jag inte med. Han jobbar ju mer än 40/ vecka. Ofta. Han hade jobbat 200 övertidstimmar fram till april. Han får inget extra för det. Bara dispans att jobba mer övertid.

 

[bettysmatte]

Nu hänger jag inte med. Han jobbar ju mer än 40/ vecka. Ofta. Han hade jobbat 200 övertidstimmar fram till april. Han får inget extra för det. Bara dispans att jobba mer övertid.

Har han funderat på att försöka byta arbetsgivare?

 

[sthu]

Har han funderat på att försöka byta arbetsgivare?

Han gillar sin kund och sina kollegor.
Varför skulle han byta bort det han trivs med? Till något där han inte vet om det blir bättre eller inte? Han har haft flera pa jobb, det har varit ungefär det samma där.

 

[bettysmatte]

Han gillar sin kund och sina kollegor.
Varför skulle han byta bort det han trivs med? Till något där han inte vet om det blir bättre eller inte? Han har haft flera pa jobb, det har varit ungefär det samma där.

Det är ju jättebra att det är så .
Det är inte riktigt den uppfattningen jag har fått från dina tidigare beskrivningar av hans jobb, därav min fundering.

 

[sthu]

Det är ju jättebra att det är så .
Det är inte riktigt den uppfattningen jag har fått från dina tidigare beskrivningar av hans jobb, därav min fundering.

Jag kanske inte är helt nöjd. Men han trivs. Blir lite för mycket ibland bara. De försöker anställa fler men pga omständigheter är det svårt

 

[VLMF]

Nu hänger jag inte med. Han jobbar ju mer än 40/ vecka. Ofta. Han hade jobbat 200 övertidstimmar fram till april. Han får inget extra för det. Bara dispans att jobba mer övertid.

Men du är väl sjukskriven på 100%? Är inte han föräldraledig då för att avlasta dig?

 

[sthu]

Men du är väl sjukskriven på 100%? Är inte han föräldraledig då för att avlasta dig?

Nej, jag är inte sjukskriven längre. Jag var. Men inte nu.

Edit:
Jag funderar på att sjukskriva mig igen. Men om jag måste vänta två månader på ersättning.....

 

[Tantan]

Förlossningsdepression är skit. Jag tyckte samtalsstöd var bra, men det tog tid innan det gick över. Det var som att jag var helt ensam med allt även när jag inte var det. Men det släppte till slut, långsamt och jäkligt men det släppte. Jobb var bra för mig, det visste jag att jag var bra på. Jag behövde även komma iväg själv på saker om så bara att handla mat själv. Det gav mig små pauser där jag fick energi och fick sakna bebisen lite. Jag kände mig usel på allt och fick hemska nojjor om min otillräcklighet och det var något jag behövde prata om. Vet inte hur du har det, men det kanske är skönt att höra att andra haft förlossningsdepression och kommit ur det? Det är ju väldigt personligt hur man upplever det och hanterar det.

 

[sthu]

Förlossningsdepression är skit. Jag tyckte samtalsstöd var bra, men det tog tid innan det gick över. Det var som att jag var helt ensam med allt även när jag inte var det. Men det släppte till slut, långsamt och jäkligt men det släppte. Jobb var bra för mig, det visste jag att jag var bra på. Jag behövde även komma iväg själv på saker om så bara att handla mat själv. Det gav mig små pauser där jag fick energi och fick sakna bebisen lite. Jag kände mig usel på allt och fick hemska nojjor om min otillräcklighet och det var något jag behövde prata om. Vet inte hur du har det, men det kanske är skönt att höra att andra haft förlossningsdepression och kommit ur det? Det är ju väldigt personligt hur man upplever det och hanterar det.

Jag känner så igen mig!
Och även om man vet att det är flera som upplevt samma sak, tror man att man är helt ensam i det.

På ett logiskt plan vet jag ju att det går över. Men just nu känns det inte så..

 

[Tantan]

Jag känner så igen mig!
Och även om man vet att det är flera som upplevt samma sak, tror man att man är helt ensam i det.

På ett logiskt plan vet jag ju att det går över. Men just nu känns det inte så..

Jag tänker att det kan vara bra om din partner hjälper dig att se vad du gör. Och att ni hjälps åt så mycket det bara går. Försök förklara för honom hur det känns så han vet, och minska på saker du inte vill göra. Förstår helt att du följer med på saker du inte vill för att slippa vara ensam, men försök att då lägga in en aktivitet som är något du vill också.

 

[sthu]

Jag tänker att det kan vara bra om din partner hjälper dig att se vad du gör. Och att ni hjälps åt så mycket det bara går. Försök förklara för honom hur det känns så han vet, och minska på saker du inte vill göra. Förstår helt att du följer med på saker du inte vill för att slippa vara ensam, men försök att då lägga in en aktivitet som är något du vill också.

Han vet hur jag mår. Så gott han nu kan förstå. Han har ju själv varit väldigt deprimerad i omgångar.

Grejen är att jag vill göra saker och åka ut på grejer, men det är just det där att jag inte orkar anpassa mig till andra hela tiden..

 

[Tantan]

Han vet hur jag mår. Så gott han nu kan förstå. Han har ju själv varit väldigt deprimerad i omgångar.

Grejen är att jag vill göra saker och åka ut på grejer, men det är just det där att jag inte orkar anpassa mig till andra hela tiden..

Man får hålla ut, tyvärr. Men samtalskontakt tyckte jag var bra, nån att ösa ur sig på, som
Man inte måste äta frukost med. Och som har betalt för att lyssna.

 

[sthu]

Man får hålla ut, tyvärr. Men samtalskontakt tyckte jag var bra, nån att ösa ur sig på, som
Man inte måste äta frukost med. Och som har betalt för att lyssna.

Ja jag har ju haft en kontakt på psyk. Men jag mådde så pass bra att vi valde att avsluta.

 

[Tantan]

Ja jag har ju haft en kontakt på psyk. Men jag mådde så pass bra att vi valde att avsluta.

nu när det svajar lite kanske ni tillfälligt ska återuppta? Det kan ju hjälpa, annars struntar man i det.

 

[sthu]

nu när det svajar lite kanske ni tillfälligt ska återuppta? Det kan ju hjälpa, annars struntar man i det.

Ja det är min plan. Men hon har semester (alla mina vårdkontakter har semester nu..) och via receptionen kommer jag bara till jouren

 

[sthu]

Är konstant irriterad känns det som. Lyckas hålla tillbaka det mesta, men ibland slinker det ur saker som jag inte borde säga. Åtminstone inte på det sättet jag säger dem..

Resultat:
Maken är störtsur, jag är förbannad.

Som tur väl är håller vi ihop det framför lilleman. Än så länge.

 

[skiesabove]

Är konstant irriterad känns det som. Lyckas hålla tillbaka det mesta, men ibland slinker det ur saker som jag inte borde säga. Åtminstone inte på det sättet jag säger dem..

Resultat:
Maken är störtsur, jag är förbannad.

Som tur väl är håller vi ihop det framför lilleman. Än så länge.

Är du irriterad, eller kommer den känslan från att du egentligen är överväldigad, slutkörd, trött så in i märgen, sömnbrist och dopaminbrist och serotoninbrist?

(Jag hade förlossningsdepression 2015-2017...18... Öh, när den nu egentligen släppte. Riktigt jävligt är det.)

 

[sthu]

Är du irriterad, eller kommer den känslan från att du egentligen är överväldigad, slutkörd, trött så in i märgen, sömnbrist och dopaminbrist och serotoninbrist?

(Jag hade förlossningsdepression 2015-2017...18... Öh, när den nu egentligen släppte. Riktigt jävligt är det.)

Jag sover hela nätterna. Lillen somnar vid 18-19 och sover till 06 ungefär, utan att vakna på natten. Ingen sömnbrist.

Jag är lite rädd att det är på väg att svänga till hypomani/mani. Det verkar börja med irritation och ilska.

Men jag vet inte.