Jag orkar inte

Jag orkar inte. Det är bara för mycket med allt, jag klarar inte av det.
Minsta lilla grej och jag blir irriterad och arg. Aldrig ett bra tecken.. Det kändes ju bra för bara någon dag sedan. Men nu är det bara jobbigt allting.

Vill bara sätta mig i ett hörn och gråta.

 

[jemeni]

Roligt att höra att det känns lite bättre.

Ta det lugnt ändå, storma inte iväg i full fart...

 

[sthu]

Nu har jag knaprat Voxra ett tag. Det verkar väl funka. MEN! Jag är så sjukt lättirriterad, värre än vanligt. Jag tjurar ihop för ingenting. Igår till exempel, min man åt typ tre chips. Jag blev så orimligt arg och pratade inte med honom förrän nu på morgonen, och det var knappt jag sa Godmorgon.
Jag vill ju inte vara sur egenligen, men det bara går inte hålla emot. Känner mig så taskig och tjurig..

 

[sthu]

Jag ger snart upp. Ingenting jag gör är gott nog. Hela livet känns som det ska rasa. Jag kämpar och kämpar, men det är inte tillräckligt. Jag är inte tillräcklig.

 

[skiesabove]

Jag ger snart upp. Ingenting jag gör är gott nog. Hela livet känns som det ska rasa. Jag kämpar och kämpar, men det är inte tillräckligt. Jag är inte tillräcklig.

Du ÄR tillräcklig, eller snarare, försök att inte värdera dig själv efter produktion och prestation.

Du ÄR. Det räcker! Du har ett egenvärde, precis som du är. Bra dag eller dålig dag, trött dag eller full fart.

Ekonomiska goda dagar kommer och går, en del föds in i en enklare lott än andra. Man kan bara göra det man kan, med de verktyg man har för dagen.

Ge inte dig själv skit, mobba inte dig själv. Lätt att säga, en kamp att praktisera, men det hjälper. Tillåt dig själv att vila, att vara "dålig". Mat i magen på dig och barnet, hygienen skött, det räcker. Fokusera på det lilla.

 

[jemeni]

Nej ge inte upp, det kommer bli bättre.

Sök hjälp hos vården - Voxra fungerar tydligen inte för dig prova en annan

 

[sthu]

Nej ge inte upp, det kommer bli bättre.

Sök hjälp hos vården - Voxra fungerar tydligen inte för dig prova en annan

Jag kan inte ta vad som helst pga bipolär. Risken för mani är för hög

 

[sthu]

Du ÄR tillräcklig, eller snarare, försök att inte värdera dig själv efter produktion och prestation.

Du ÄR. Det räcker! Du har ett egenvärde, precis som du är. Bra dag eller dålig dag, trött dag eller full fart.

Ekonomiska goda dagar kommer och går, en del föds in i en enklare lott än andra. Man kan bara göra det man kan, med de verktyg man har för dagen.

Ge inte dig själv skit, mobba inte dig själv. Lätt att säga, en kamp att praktisera, men det hjälper. Tillåt dig själv att vila, att vara "dålig". Mat i magen på dig och barnet, hygienen skött, det räcker. Fokusera på det lilla.

Tydligen räcker det inte. Jag måste vara tipp topp hela tiden och ha råd med allt.

 

[skiesabove]

Tydligen räcker det inte. Jag måste vara tipp topp hela tiden och ha råd med allt.

Säger vem?

 

[sthu]

Säger vem?

Det kommer fram lite här och var, titt som tätt.

 

[Inte_Ung]

Det kommer fram lite här och var, titt som tätt.

Och hur sant är det egentligen?
VA!

 

[DarkInNight]

Har inga kloka råd, ville mest bara säga att jag hoppas att det vänder snart

 

[sthu]

Och hur sant är det egentligen?
VA!

Det vet jag inte. Med tanke på att det är flera som antyder det måste det väl ligga nånting i det.

 

[Inte_Ung]

Det vet jag inte. Med tanke på att det är flera som antyder det måste det väl ligga nånting i det.

Nej det behöver det inte alls.
Det kan faktiskt bara vara en trist och tråkig kritik av typen härskarfasoner.

Det kommer att bli bättre när barnet blir äldre.
Småbarnstiden kan vara mycket kaotisk.
Även om barnet är en liten perfekt gullunge så händer det saker i en själv som nybliven förälder.
Och den omställningen tar på krafterna.

Håll ut. Det blir bättre.

 

[sthu]

Världens ångestattack nu. Värsta på väldigt länge..

 

[sthu]

Varit ute på lite aktiviteter med lilleman. Bara han och jag. Tänkte att det kunde vara ett sätt att lära känna andra. Men ingen verkar intresserad av att lära känna mig. De känner varandra, sist hälsade ingen ens trots att jag hejade när jag kom in. Däremot var de väldigt skrattiga och glada sinsemellan och hejade på andra som kom in, folk de redan kände.
Även om aktiviteterna har varit trevliga har det sociala, eller bristen på detsamma, gett ångest. Jag försöker verkligen men jag blir inte insläppt. Det är som högstadiet om igen. Jag står utanför och kikar in. Fruktansvärd känsla.

 

[sthu]

Har börjat bli lite tjenis med en annan mamma i föräldragruppen vi går i på öppna förskolan. Hon har hintat lite om att hon vill lära sig sy, vore ju perfekt och dra ihop en "syjunta" och umgås lite!
Men då behöver vi att papporna är tillgängliga och kan ta barnen så vi kan fokusera på vårt. Hennes man jobbar vardagar och min helger.. svårt att få ihop det.
Men kanske nästa år, när min man är föräldraledig och hemma på helgerna. Hoppas det går att lösa! Vore en kul grej om inte annat.