J
java
När jag kom hem igårkväll efter en lång dags arbete såg jag inte min lilla kisse som sprungit fram till dörren för att hälsa. Han kom emellan väska och matkassar och när jag skulle stänga dörren hörde jag ett vrååååål.
Jag hade klämt katten i ytterdörren. Vilket hjärtskärande skrik! Den lilla älsklingen sprang och gömde sig under sängen och ville inte ens komma fram när jag lockade med favoritgodiset.. När han kom fram ville han inte stödja på ena frambenet. Jag grät nästan, jag hade gjort min bebis illa!!! Men, efter ca 1 timme sprang han omkring och lekte som vanligt! Puh, jag hade inte brutit benet på honom! Idag har jag känt och klämt på benet, men han verkar inte ens vara öm i det. Skönt. Men visst får man ont i hjärtat när sådant här händer - det hade ju kunnat gå riktigt illa!!!