Jag kanske borde ignorera det, men hur? *novell*

[astronaut]

Gah,
jag har ingen aning om hur jag ska göra. Min ena syster sade "strunta i det" men mitt dåliga samvete gör att jag grubblar. Speciellt när jag tänker på min andra systers man.

Min syster = Karin.
Man = Peter.
Vän = Stefan.

Bakgrund:
Karin och Peter har varit ett par i snart 10 år. De hade känt varandra i ca tre månader innan Karin blev gravid. Det ena ledde till det andra och idag har de tre barn, hund och hus. När Karin födde deras första barn träffade Karin på en kvinna, Klara, som bodde i samma område som Karin och Peter. Klara och hennes sambo (Stefan) hade också fått ett barn nyligen.

Karin och Peter flyttade till grannstaden där de köpte sig ett billigt radhus. Några månader senare flyttade även Klara och Stefan till samma område och det enda som skiljde deras hus ifrån var en gångväg.
Några år gick, Karin och Klara fick ytterligare ett till barn. Klara och Stefan gick isär.

Karin och Peter gifter sig några månader innan han blir stationerad ett halvår utomlands. Under tiden umgås Stefan o Karin mycket då deras barn leker ihop. Karin ser Stefan som en bror hon aldrig fick.

*hoppas framåt*

Peter kom hem och alla umgicks flitigt då de ändå bodde grannar och de varit vänner ett bra tag. Helt plötsligt en dag får Karin ett brev från Stefan som löd något i stil med "mina känslor för dig är mer än vänskapligt och jag önskar du ville skilja dig från Peter och flytta med mig. Jag lovar att ta hand om dig och dina barn". Då Karin och Peter inte har några hemligheter fick ju även Peter reda på Stefans brev och sedan dess har Peter inte alls klarat av Stefan. Men accepterar ändå att Karin och Stefan ses för Karin ser som sagt Stefan som bror. Han gillar det inte men han vill inte förbjuda sin fru att träffa sina vänner.

Nu till mitt moraliska problem:
Sedan några år tillbaka bor Karin, Peter och deras tre barn utomlands. De har ett år kvar innan de flyttar tillbaka till Sverige. Karin är i Sverige då och då för att se till hus samt skriva prov då hon studerar på distans just nu. Stefan är alltid, alltid hemma hos Karin när hon är i Sverige och visst, det är inget problem med det typ. Peter vet om det, gillar det inte men accepterar det.. kanske mest för att Stefan ändå kommer väldigt bra överrens barnen?

I somras bodde Karin med sina tre barn i Sverige medan Peter fortfarande var kvar i det andra landet innan semestern skulle börja. Då alla deras möbler är i huset som de numera bor i fick de köpa nytt: två sängar till barnen (den tredje ska ha med sin sin säng från nuvarande land så de behövde inte köpa tre) samt en dubbelsäng.

Det jag reagerat på är faktumet att Stefan och Karin delat säng. Okej om barnen skulle ligga mellan men det är Karin, Stefan, barn.

Då jag umgåtts väldigt mycket med min syster när hon var här så har jag även kunnat studera dem.. Karin har inga som helst intressen av Stefan. Men när Stefan är med Karin och Peter inte är med låtsas Stefan som om de är ett par..

Droppen blev förra helgen då jag var med syrran ut..
En vänskaplig kram innebär tydligen för Stefan att borra ned sitt ansikte där Karins axel och hals möter varandra (om ni förstår vad jag menar?) och KYSSER det. Ljudligt.

Visst, vänner (oavsett kön) kan ju dela säng men när jag, som syster till Karin, skulle sova hemma hos Stefan efter vi varit ute så kunde Karin och jag definitivt dela säng medan Stefan skulle sova i soffan. Stefan o Karin delade säng (120 säng..).

Men jag ville mest gå dagen efter för då tyckte jag både Karin OCH Stefan gjorde fel. Karin duschade och vem om inte Stefan satt på toaletten (inte medan han kissade eller så) medan hon duschade och pratade..
DÅ blev det liksom droppen över i:et och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det där.

När vi kom hem till huset, där Peter, deras barn samt min o Karins mamma var så blev jag så grinig på Karin och tyckte så enormt synd om Peter för att Karin inte alltid tänker på Peter ibland..

Han frågade vart vi sov och syrran sade "Karl" (vilket är en annan gemensam vän till dem, som faktiskt introducerade Karin o Peter) och jag nickade väl mest..

Men jag vet inte hur jag ska hantera det här? Jag vill mest ta en klubba och slå Karin och Stefan med i huvudet för jag är så grinig på det där. De vet om att jag INTE gillar vara den där i mitten som måste vara oärlig men ja. När vi åkte till det där stället var jag sagd att vi skulle sova hos Karl, inte hos Stefan så det där var ju också lite som en "jahaaaa..." och jag ville inte heller sitta ute i en annan stad mitt i natten..

Jag kanske bör låta det vara men på något sätt så får jag så dåligt samvete när jag tänker på hur Peter har det..

Någon idé? Prata med dem om hur jag känner eller bara låta det vara? De flyttar tillbaka till Sverige om mindre än ett år igen så tiden Karin o Stefan kan umgås på kommer inte alls ske lika mycket längre..

 

[Mixoman]

Gah,
jag har ingen aning om hur jag ska göra. Min ena syster sade "strunta i det" men mitt dåliga samvete gör att jag grubblar. Speciellt när jag tänker på min andra systers man.

Min syster = Karin.
Man = Peter.
Vän = Stefan.

Bakgrund:
Karin och Peter har varit ett par i snart 10 år. De hade känt varandra i ca tre månader innan Karin blev gravid. Det ena ledde till det andra och idag har de tre barn, hund och hus. När Karin födde deras första barn träffade Karin på en kvinna, Klara, som bodde i samma område som Karin och Peter. Klara och hennes sambo (Stefan) hade också fått ett barn nyligen.

Karin och Peter flyttade till grannstaden där de köpte sig ett billigt radhus. Några månader senare flyttade även Klara och Stefan till samma område och det enda som skiljde deras hus ifrån var en gångväg.
Några år gick, Karin och Klara fick ytterligare ett till barn. Klara och Stefan gick isär.

Karin och Peter gifter sig några månader innan han blir stationerad ett halvår utomlands. Under tiden umgås Stefan o Karin mycket då deras barn leker ihop. Karin ser Stefan som en bror hon aldrig fick.

*hoppas framåt*

Peter kom hem och alla umgicks flitigt då de ändå bodde grannar och de varit vänner ett bra tag. Helt plötsligt en dag får Karin ett brev från Stefan som löd något i stil med "mina känslor för dig är mer än vänskapligt och jag önskar du ville skilja dig från Peter och flytta med mig. Jag lovar att ta hand om dig och dina barn". Då Karin och Peter inte har några hemligheter fick ju även Peter reda på Stefans brev och sedan dess har Peter inte alls klarat av Stefan. Men accepterar ändå att Karin och Stefan ses för Karin ser som sagt Stefan som bror. Han gillar det inte men han vill inte förbjuda sin fru att träffa sina vänner.

Nu till mitt moraliska problem:
Sedan några år tillbaka bor Karin, Peter och deras tre barn utomlands. De har ett år kvar innan de flyttar tillbaka till Sverige. Karin är i Sverige då och då för att se till hus samt skriva prov då hon studerar på distans just nu. Stefan är alltid, alltid hemma hos Karin när hon är i Sverige och visst, det är inget problem med det typ. Peter vet om det, gillar det inte men accepterar det.. kanske mest för att Stefan ändå kommer väldigt bra överrens barnen?

I somras bodde Karin med sina tre barn i Sverige medan Peter fortfarande var kvar i det andra landet innan semestern skulle börja. Då alla deras möbler är i huset som de numera bor i fick de köpa nytt: två sängar till barnen (den tredje ska ha med sin sin säng från nuvarande land så de behövde inte köpa tre) samt en dubbelsäng.

Det jag reagerat på är faktumet att Stefan och Karin delat säng. Okej om barnen skulle ligga mellan men det är Karin, Stefan, barn.

Då jag umgåtts väldigt mycket med min syster när hon var här så har jag även kunnat studera dem.. Karin har inga som helst intressen av Stefan. Men när Stefan är med Karin och Peter inte är med låtsas Stefan som om de är ett par..

Droppen blev förra helgen då jag var med syrran ut..
En vänskaplig kram innebär tydligen för Stefan att borra ned sitt ansikte där Karins axel och hals möter varandra (om ni förstår vad jag menar?) och KYSSER det. Ljudligt.

Visst, vänner (oavsett kön) kan ju dela säng men när jag, som syster till Karin, skulle sova hemma hos Stefan efter vi varit ute så kunde Karin och jag definitivt dela säng medan Stefan skulle sova i soffan. Stefan o Karin delade säng (120 säng..).

Men jag ville mest gå dagen efter för då tyckte jag både Karin OCH Stefan gjorde fel. Karin duschade och vem om inte Stefan satt på toaletten (inte medan han kissade eller så) medan hon duschade och pratade..
DÅ blev det liksom droppen över i:et och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det där.

När vi kom hem till huset, där Peter, deras barn samt min o Karins mamma var så blev jag så grinig på Karin och tyckte så enormt synd om Peter för att Karin inte alltid tänker på Peter ibland..

Han frågade vart vi sov och syrran sade "Karl" (vilket är en annan gemensam vän till dem, som faktiskt introducerade Karin o Peter) och jag nickade väl mest..

Men jag vet inte hur jag ska hantera det här? Jag vill mest ta en klubba och slå Karin och Stefan med i huvudet för jag är så grinig på det där. De vet om att jag INTE gillar vara den där i mitten som måste vara oärlig men ja. När vi åkte till det där stället var jag sagd att vi skulle sova hos Karl, inte hos Stefan så det där var ju också lite som en "jahaaaa..." och jag ville inte heller sitta ute i en annan stad mitt i natten..

Jag kanske bör låta det vara men på något sätt så får jag så dåligt samvete när jag tänker på hur Peter har det..

Någon idé? Prata med dem om hur jag känner eller bara låta det vara? De flyttar tillbaka till Sverige om mindre än ett år igen så tiden Karin o Stefan kan umgås på kommer inte alls ske lika mycket längre..

Det är ju inte dina bekymmer så du kan väl låta det vara tycker jag.

Men jag blir nyfiken på hur Karin resonerar kring Stefan och hans sätt att agera på deras vänskap. Om jag hade en vän jag visste var intresserad av mig på ett romantiskt/sexuellt plan, och det inte var ömsesidigt skulle jag tycka det var obekvämt att få en näsa nedborrad i axeln med tillhörande kyssljud. Och eftersom Peter och Karin har en så öppen kommunikation undrar jag hur han kan vara så negativ till hennes och Stefans relation. Det ligger en kennel begravd tror jag

 

[Sol]

Rent krasst, det är inte din sak. Du ska inte behöva ljuga för att skydda din syster, men utöver det tycker jag inte att du har med saken att göra.

 

[Monstermom]

Du kan ju sätta ner foten om att du inte tänker tåla att bli indragen i några lögner! Mår du dåligt av det ska du verkligen inte behöva ljuga för deras skull.

Du kan dock inte diktera hur de andra lever sina liv, även om jag tycker det låter som det sköts rätt ego det hela...

 

[astronaut]

Det är ju inte dina bekymmer så du kan väl låta det vara tycker jag.

Men jag blir nyfiken på hur Karin resonerar kring Stefan och hans sätt att agera på deras vänskap. Om jag hade en vän jag visste var intresserad av mig på ett romantiskt/sexuellt plan, och det inte var ömsesidigt skulle jag tycka det var obekvämt att få en näsa nedborrad i axeln med tillhörande kyssljud. Och eftersom Peter och Karin har en så öppen kommunikation undrar jag hur han kan vara så negativ till hennes och Stefans relation. Det ligger en kennel begravd tror jag

Jo, jag får nog försöka intyga mitt samvete det.

Vem skulle INTE bli negativt inställd mot någon som ber en skilja sig från en och bli ihop med en annan istället? Innan det brevet hade Peter inga problem med Stefan.

 

[astronaut]

Livet var så mycket enklare när jag bad syrran flyga o fara och inte hade kontakt med henne i över ett år alls. Men det var av andra orsaker :P

 

[Mixoman]

Jo, jag får nog försöka intyga mitt samvete det.

Vem skulle INTE bli negativt inställd mot någon som ber en skilja sig från en och bli ihop med en annan istället? Innan det brevet hade Peter inga problem med Stefan.

Det blir nog de flesta, negativt inställda alltså. Men Karins integritet? Hur är den relationen när det gäller balans och jämställdhet? Ha en näsgnuggande flåsare som passerar gränser med floskelbrev, varför vill hon vårda den relationen och på vilka premisser och syften?

 

[Sonic76]

Jag skulle nog säga åt min syster att jag inte tänker ljuga för hennes skull.
Jag menar, tänk om Peter frågar dig rätt ut om vad du sett.
Jag skulle ALDRIG låta en manlig vän sitta på dass med mig när jag duschar om jag har ett förhållande.
Eller sova i samma säng med en annan man.
Jösses

 

[mandalaki]

Det där med Karl, var det alltså en lögn? Isåfall gick din syster över gränsen mot dig där, kan jag tycka. Hon tvingade dig att ställa upp på en lögn. Just det borde du kunna prata med henne om - få henne att förstå att hon inte får blanda in dig i sitt ljugande.

I övrigt tycker jag inte att det här är ditt problem. Men det är lätt att säga och förmodligen svårare att leva med. Jag har goda vänner som har en vän som lever parallella liv med två olika kvinnor. De började dra sig undan honom när de kände att de blev inblandade i lögner.

 

[astronaut]

Det blir nog de flesta, negativt inställda alltså. Men Karins integritet? Hur är den relationen när det gäller balans och jämställdhet? Ha en näsgnuggande flåsare som passerar gränser med floskelbrev, varför vill hon vårda den relationen och på vilka premisser och syften?

Min syster är en komplicerad historia. Hon är inte den man kör över och säger till när det är fel men just här tror jag faktiskt hon är lite blind och inte tydligt ser Stefans signaler. Hon ser honom som en bror och Stefan vet OM att det aldrig kommer bli något mellan dem men jag tror inte Karin ser det vi utanför ser.

Jag tror Karin bara är glad över att ha "brodern" och kallar honom för hustomte.. han hjälpte till väldigt, väldigt mycket med huset, trädgården samt barnen när Karin var själv hemma i Sverige med sina tre barn. Barnen är äldre (10, 8 o 5) så de skulle ju ändå säga något till Peter om Stefan o Karin gör något som inte vänner gör. Vilket jag i sig borde se som ett +. Då den yngsta är som ett plåster så är de ju heller aldrig ensamma..

 

[mandalaki]

Jag skulle ALDRIG låta en manlig vän sitta på dass med mig när jag duschar om jag har ett förhållande.

De gånger jag gjort jämförbara grejer har det varit med manliga vänner där det bara varit en tidsfråga innan vi hamnat i säng. Det har varit en del i den sexuella spänningen.

 

[Mixoman]

Min syster är en komplicerad historia. Hon är inte den man kör över och säger till när det är fel men just här tror jag faktiskt hon är lite blind och inte tydligt ser Stefans signaler. Hon ser honom som en bror och Stefan vet OM att det aldrig kommer bli något mellan dem men jag tror inte Karin ser det vi utanför ser.

Jag tror Karin bara är glad över att ha "brodern" och kallar honom för hustomte.. han hjälpte till väldigt, väldigt mycket med huset, trädgården samt barnen när Karin var själv hemma i Sverige med sina tre barn. Barnen är äldre (10, 8 o 5) så de skulle ju ändå säga något till Peter om Stefan o Karin gör något som inte vänner gör. Vilket jag i sig borde se som ett +. Då den yngsta är som ett plåster så är de ju heller aldrig ensamma..

Om min bror hade skrivit ett brev och uppmanat mig lämna min partner och lovat att ta hand om mig och mina barn hade jag nog blivit väldigt bekymrad och avvaktande.

 

[escodobe]

Jo, jag får nog försöka intyga mitt samvete det.

Vem skulle INTE bli negativt inställd mot någon som ber en skilja sig från en och bli ihop med en annan istället? Innan det brevet hade Peter inga problem med Stefan.

Någon som är trygg i sig själv och sitt förhållande.

 

[Lovisaleonora]

"Gör som du vill, men jag ljuger inte för din skull. Och jag tycker du ska sluta ljuga för dig själv också - det är ju helt uppenbart att du och Stefan har en relation av något slag. Och jag tänker inte fortsätta undanhålla din man detta".

Kan ju vara en mening till syrran, och eventuellt tar det dig ur alla vidare dilemma då hon möjligen bryter er kontakt.

 

[astronaut]

Jag skulle nog säga åt min syster att jag inte tänker ljuga för hennes skull.
Jag menar, tänk om Peter frågar dig rätt ut om vad du sett.
Jag skulle ALDRIG låta en manlig vän sitta på dass med mig när jag duschar om jag har ett förhållande.
Eller sova i samma säng med en annan man.
Jösses

Nä, jag känner lite detsamma. Ville knappt duscha i skolan eller med ragget jag hade då jag inte trivdes. Däremot vet jag att Peter inte skulle ha några problem om Karl och Karin skulle delat säng. Karl har inga känslor för Karin mer än vänskapliga känslor om man nu kan skriva så.

De åkte ju hem samma dag och jag hann inte direkt prata med syrran innan de åkte. Är heller inte vän med henne på facebook och det kostar tokmycket att ringa/smsa. Hennes mail har jag inte heller.

 

[Mixoman]

De gånger jag gjort jämförbara grejer har det varit med manliga vänner där det bara varit en tidsfråga innan vi hamnat i säng. Det har varit en del i den sexuella spänningen.

Har de bajsat medan du duschat?

 

[mandalaki]

Har de bajsat medan du duschat?

Avslöja inte mina fetischer nu. Och inte deras heller.

 

[escodobe]

Det är ju inte dina bekymmer så du kan väl låta det vara tycker jag.

Men jag blir nyfiken på hur Karin resonerar kring Stefan och hans sätt att agera på deras vänskap. Om jag hade en vän jag visste var intresserad av mig på ett romantiskt/sexuellt plan, och det inte var ömsesidigt skulle jag tycka det var obekvämt att få en näsa nedborrad i axeln med tillhörande kyssljud. Och eftersom Peter och Karin har en så öppen kommunikation undrar jag hur han kan vara så negativ till hennes och Stefans relation. Det ligger en kennel begravd tror jag

Ja, jag är böjd att hålla med. Det verkar vara en soppa men det är ju inte Ts moraliska problem.
Däremot hade jag inte ljugit för Peter. Det är oschysst av systern att sätta ts i en sådan situation.

 

[Mixoman]

Avslöja inte mina fetischer nu. Och inte deras heller.

Coolt.

"Oj, du är en skrynklare! Kan du räcka mig handduken som ligger där borta när du är klar?.... Ska vi knulla förresten?"

 

[Philosophia]

Ja, jag håller med Mixoman. Det är inte ditt bekymmer i sig. Däremot kan du ju be om att inte bli inblandad i hennes lögner. Jag hade blivit väldigt irriterad om någon blandade in mig på det sättet.

Hade jag varit Karin skulle jag definitivt ha reagera på ett så närgånget beteende om jag inte vore intresserad av att ha en sådan relation. Jag har av samma skäl avskärmat mig från annars god vän som jag märkte inte riktigt kunde respektera att jag bara var en vän och inte en potentiell flickvän. Det kändes obehagligt att han var så närgången och "gullig". Att på obestämd tid bryta relationen var mitt sätt att ta ansvar den - och kanske framförallt för att ta ansvar för min relation med min sambo. I backspegeln tror jag även att det var bra min kärlekskranke vän, som jag nu tre år senare faktiskt har kunnat börja umgås med på ett normalt sätt igen. Spontant tänker jag att eftersom din syster inte avskärmar sig så måste hon ju tycka att hans sätt att umgås med henne är vettigt. Det är en sak om hon vore öppen med det inför Peter så att han får möjlighet att ta ställning till det hela, men eftersom hon uppenbarligen ljuger så är hon ju inte det.