det känns som att det är sådan viktig del att man bara måste (!) ligga även som småbarnsförälder men jag har ingen lust! Jag älskar min man, trots att han inte uppför sig exemplariskt (ni som läst pappadepressionstråden). Men just nu varken vill eller orkar jag. Lillkillen vaknar ofta på natten och sover väldigt hackigt på dagen vilket resulterat i att jag får sova, om jag har tur, 4 timmar i sträck på natten för att sedan vakna varje/varannan timme. Tro sjutton att man är trött!?!
Jag skulle gärna krama och pussa min man mer men han är inte riktigt den typen, det är allt eller inget. (Suck)
Tråkigt tycker jag för lite fysisk närhet vill man ju ha men det blir inte så mycket av det.
Östrogenbrist har jag också så det är ju... Torrt. Och ömt.
Det tog 4 månader efter förlossningen innan vi hade sex första gången, det dröjde pga att jag inte vågade eftersom jag fått sy och ja, dom nedre regionerna var ganska känsliga.
Men när vi väl kom igång gick det jättebra men sen blev han sjuk (förkyld ) och tröttheten kom över mig totalt så nu har det gått typ 1,5 månad sen sist. JAG klarar mig, mannen säger att det är lugnt men man blir ju så stressad när man hör och läser om hur viktigt det är för förhållandet. Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte tvinga fram det?
Någon som vart med om liknande? Eller som kanske vill säga något?
Jag skulle gärna krama och pussa min man mer men han är inte riktigt den typen, det är allt eller inget. (Suck)
Tråkigt tycker jag för lite fysisk närhet vill man ju ha men det blir inte så mycket av det.
Östrogenbrist har jag också så det är ju... Torrt. Och ömt.
Det tog 4 månader efter förlossningen innan vi hade sex första gången, det dröjde pga att jag inte vågade eftersom jag fått sy och ja, dom nedre regionerna var ganska känsliga.
Men när vi väl kom igång gick det jättebra men sen blev han sjuk (förkyld ) och tröttheten kom över mig totalt så nu har det gått typ 1,5 månad sen sist. JAG klarar mig, mannen säger att det är lugnt men man blir ju så stressad när man hör och läser om hur viktigt det är för förhållandet. Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte tvinga fram det?
Någon som vart med om liknande? Eller som kanske vill säga något?