Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[Snurrfian]

Jo, det är planen att han nu ska vara hemma 3 dagar den veckan jag får cellgifter och minst en dag i veckan den veckan det är uppehåll. Kan bli mer om jag behöver det. Vi behöver dock att han jobbar en del för att få ihop det ekonomiska. Jag kan dock lämna iväg bebis ett par timmar om det skulle behövas också. Hittills har jag mått rätt bra fysiskt förutom första dagarna när jag mår illa och sista dagarna som jag tar sprutorna. Det kan ju dock ändras de sista kurserna också när kroppen blir mer och mer påverkad.

Jag tänker mest så att du inte pressar dig själv för hårt. ❤ Ta hjälp när du kan, vila när du kan.

 

[Marty]

Jag tänker mest så att du inte pressar dig själv för hårt. ❤ Ta hjälp när du kan, vila när du kan.

Tack. Jag försöker, men det är svårt. Jag är inte den typen som trivs med att ta det lugnt.

 

[Fraggel_Tess]

Jag får en sort som heter Ondasetron just nu att ta behov, förutom boost första dagarna med betapred också. Såg på min läkemedelslista att det där står att jag ska ta Metaklopramid, men det har jag inte fått utskrivet . Såg förvisso på någon sida att det var problem med leveranserna av det. Jag har läkarbesök inplanerat om knappt 2 veckor innan nästa cellgifter, så jag får väl höra med läkaren då.

Samma som jag haft men bytt ut metaklopramid till Olanzapine Glenmark.

 

[Marty]

Mina tumörer har ungefär halverats i storlek och går inte längre att känna vid palpering. Ett skönt kvitto på att behandlingen gör något gott!

Det känns så märkligt att det på sätt och vis inte var cancern som gjorde mig sjuk, utan behandlingen. Det är en tuff behandling för hela kroppen. Imorgon är det dags för rond 4 med cellgifterna. Det känns lite jobbigare denna gång efter förra gångens illamående. Läkaren tyckte att jag skulle börja med att komplettera med Omeprazol, men hjälper inte det ska jag få något annat mot illamåendet. Jag tänkte bunkra upp hemma med nyponsoppa och juice också, eftersom det verkar gå hyfsat att dricka. Läst att många blir mindre illamående av att dricka ordentligt. Känns så fel att dricka saker med mycket socker, men jag får försöka tänka bort det i detta läget.

Ikväll var jag och sambon ute och åt ensamma för första gången på ett år ungefär. Bebis var hos farmor. Det var väldigt mysigt att bara vara vi. Peruken var på. Då känna det som att jag kan släppa cancern lite för jag vet att ingen ser att jag är sjuk. För mig känns det viktigt att få känna mig som "bara Marty" också. Det känner jag när jag rider och oftast när jag är i stallet. Jag våndas våren och sommaren när jag inte kan gömma mig under mössor. Jag vill bara fortsätta vara jag, och inte jag med cancer.

 

[åke]

Mina tumörer har ungefär halverats i storlek och går inte längre att känna vid palpering. Ett skönt kvitto på att behandlingen gör något gott!

Det känns så märkligt att det på sätt och vis inte var cancern som gjorde mig sjuk, utan behandlingen. Det är en tuff behandling för hela kroppen. Imorgon är det dags för rond 4 med cellgifterna. Det känns lite jobbigare denna gång efter förra gångens illamående. Läkaren tyckte att jag skulle börja med att komplettera med Omeprazol, men hjälper inte det ska jag få något annat mot illamåendet. Jag tänkte bunkra upp hemma med nyponsoppa och juice också, eftersom det verkar gå hyfsat att dricka. Läst att många blir mindre illamående av att dricka ordentligt. Känns så fel att dricka saker med mycket socker, men jag får försöka tänka bort det i detta läget.

Ikväll var jag och sambon ute och åt ensamma för första gången på ett år ungefär. Bebis var hos farmor. Det var väldigt mysigt att bara vara vi. Peruken var på. Då känna det som att jag kan släppa cancern lite för jag vet att ingen ser att jag är sjuk. För mig känns det viktigt att få känna mig som "bara Marty" också. Det känner jag när jag rider och oftast när jag är i stallet. Jag våndas våren och sommaren när jag inte kan gömma mig under mössor. Jag vill bara fortsätta vara jag, och inte jag med cancer.

Både nyponsoppa och juice finns ju utan socker.

 

[Lingon]

Både nyponsoppa och juice finns ju utan socker.

Å andra sidan, om man inte lyckas få i sig nåt annat så kan man behöva energin sockret ger.

 

[åke]

Å andra sidan, om man inte lyckas få i sig nåt annat så kan man behöva energin sockret ger.

Ja det är sant. All energi är ju viktig. Men jag förstår hennes tänk med.

 

[Marty]

Ja det är sant. All energi är ju viktig. Men jag förstår hennes tänk med.

+ @åke

Jag tror inte jag behöver vara så rädd för sockret egentligen. Min förbränning ökar rätt rejält av medicinerna märker jag. Framförallt på morgonen märker jag att kroppen är rätt nere innan frukost. Mina kostråd under behandlingen inkluderar bland annat rekommendation om efterrätt efter måltid och gräddglass eller kanelbulle till mellanmål . Jag följer inte dessa råd, men däremot äter jag nog mer onyttigt nu än innan.

Strax innan graviditeten gick jag ned över 20 kg med kaloriunderskott. Av den anledning tar det dock emot att släppa lite på kosten. Har några gravid kilon kvar förvisso, men rådet är att inte gå ned i vikt under behandlingen, så att kroppen inte lägger onödig energi på det.

 

[sunday]

Så glad att behandlingen gör det den skall
Hoppas du mår ok efter dagens omgång

Jag känner igen din känsla angående sockret och maten. Jag hade ju inte så mycket illamående tack och lov men tappade mycket smak och hade inte så mycket hungerkänslor. Jag levde i princip på varma mackor, gröna ärtor, glass och ostbågar
När behandlingen är klar är det lättare att lägga engagemang på bra mat igen.

 

[Marty]

Jag har haft ett par jobbigare dagar efter cellgifterna. Illamående som kommer och går, plötslig trötthet, problem att sova och smakförändringar. Dessutom krånglar magen lite, men det är inte heller något nytt. Jag känner igen mig i biverkningarna, men känner att tröttheten är lite mer påtaglig denna gång. Kanske beror det på att jag inte kan sova trots nya sömnpiller, eller också är det bara en av biverkningarna.

Jag försöker samla på mig saker på pluskontot. Jag försöker att bara lägga energi på det som ger mig energi. Familj, vänner och djuren. Igår var jag och mitt dräktiga sto sällskapsdamer ut i skogen med den nyblivna 4-åringen som gjorde uppsutten skogsdebut. Jag har haft ett par fina pass på min 5-åring där det känns som polletten verkligen fallit ner efter en lite kämpig tid. Vissa gånger är motigare än andra att ta sig iväg till stallet eller att orka göra iordning hästen. Men varje gång jag väl sitter där uppe glöms trötthet och illamående bort. Cancern gör sig inte påmind mer än kanske något sämre styrka och kondition. Jag känner mig levande och glad.

Sambon var på AW igår. Jag hade varit förutseende och visste att jag inte skulle vara på topp, så jag tog med dottern till bästa kompisen och busade där under eftermiddagen och kvällen. Jag fick lite mat i magen och gott sällskap, och dottern hade superkul och somnade gott när hon kom hem. Man lär sig på något sätt att leva med de förutsättningar man har. Man hittar de små ljusa stunderna.

Nu hoppas jag att cellgifterna följer sitt "vanliga" mönster och att måendet vänder från imorgon. Då brukar illamåendet lätta mycket vilket automatiskt gör mig piggare. Nästa cellgift är nytt. Nya biverkningar. Nya förutsättningar att förhålla sig till. En dag i taget.

 

[Fraggel_Tess]

Tänker på dig! Hoppas du slipper biverkningar av det nya. Jag ska få ny cytostatika och en medicin. De andra tre sorterna byts ut.

 

[Marty]

Tänker på dig! Hoppas du slipper biverkningar av det nya. Jag ska få ny cytostatika och en medicin. De andra tre sorterna byts ut.

Tack
Jag känner mig väldigt nervös inför de nya cellgifterna. Lite som att börja på nytt.

Hoppas det går bra för dig med de nya cellgifterna och medicinen. Hejar på dig!

 

[Marty]

Vissa dagar överlever jag, och andra dagar lever jag. I måndags var det jobbigt. Magen krampade och var brutalt öm. Kändes som dagen efter en rejäl magsjuka. Jag mådde illa men inga kräkningar. Det var verkligen en dag där jag bara överlevde. Jag räknade ned timmarna tills nästa dag. Varje jobbig dag är också en dag närmre ett slut.

I onsdags var en dag jag levde. Jag lyckades somna om en stund när jag som vanligt vaknade klockan 2, så jag vaknade med lite mer energi. Jag kunde följa med och kolla när sambon och bebis hade babysim. Jag älskar att se henne i vattnet. Hon älskar det så mycket! Det plaskas och dyks för fullt.

Därefter lunchade vi på stan och jag avslutade med några egentimmar i stallet. Tömkörning av unghästen som var superfin och mys och borst av min dräktiga Kimbi. Jag fick borsta stora magen i massor, men inte känna på den. Jag fick lite massage på axeln som tack för borstningen mot slutet. En dag att lägga på bra-kontot.

Idag tog jag sista sprutan för denna omgång. Den elektriska smärtan som jag inte längre är så rädd för är där, men överkomlig. Jag vet att den kommer vara som värst imorgon, men på söndag brukar den ha försvunnit. Även biverkningarna är någon form av trygghet i vardagen. På onsdag är det ovisst igen med nya cellgifter. Det är bara sätta sig i karusellen och åka. Det finns inga andra alternativ.

 

[Marty]

Imorgon är det dags för nya cellgifter. Tidigare har jag fått kortison samma dag och kommande 4 dagar. Den här gången började jag med kortisonet redan idag. Kan konstatera att kortison ger mig illamående. Jag som hoppades slippa illamåendet med nya cellgifterna eftersom det är en ovanligare biverkning med dem.

Igår var jag otroligt pigg och kände mig som vanligt. Solen sken och jag orkade greja och stöka väldigt mycket. Över 15000 steg kom jag upp i innan sängdags, och då hade jag inte ens ridit. Det var så otroligt skönt att ha sådan energi som jag inte känt på länge. För första gången på flera veckor sov jag också hela natten. Förvisso på sömnpiller, men jag har blivit van vid att sova max 3 timmar i sträck och orolig sömn. Vaknade pigg, men gansla snabbt efter att jag tagit laddningen med kortison på morgonen kom matthet och illamående. Hatar känslan av att känna mig svag av medicinerna som ska hjälpa.

Nu känner jag mig spänd inför morgondagen och dagarna efter det. Jag är rädd för alla eventuella biverkningar. Det är åter igen dags att ställa sig in på det värsta, men hoppas på det bästa.

 

[Pyrran]

Jag fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer augusti 2015. Lite liknande behandling som du. Cellgifter först (6 ggr var 3:e vecka). Sedan operation och strålning. 11 centimer stor tumör, extremt snabbväxande.
Illamåendearmband använde jag flitigt första veckan efter cellgifterna
Jag åt kortison (betapred) lydigt dagarna innan men hoppade över dem efter behandlingarna (hatade dem).
Köpte en juicepress och min man pressade äpplen åt mig. Jag drack detta med sugrör (mycket lättare att få ned det med sugrör). Detta var i princip den enda jag fick i mig de första dagarna efter behandling.
Potatis var det jag åt mest under hela behandlingstiden i övrigt (Chips, pommes frites och potatismos).
Varje dag så skrev jag i en bok de bra saker som hänt under dagen. Någon dag står "orkade borsta tänderna sittande". För ibland låg jag med huvudet i duschkabinen och borstade. Men den boken var en stor hjälp att skriva upp något bra varje dag. Jag läser den ibland och ryser.

Jag slutade helt med mjölkprotein och har fortsatt med det, inte fuskat en dag. Det finns vetenskapliga fakta både för och emot detta. Men jag har satt min tro till detta.

Vet inte om mina tips hjälper dig. Men egentligen vill jag bara skriva att det har snart gått 7 år sedan diagnos. Jäkligt mycket biverkningar och jobbigt i många år efter behandlingen, men nu är jag starkare än någonsin.

 

[Marty]

Jag fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer augusti 2015. Lite liknande behandling som du. Cellgifter först (6 ggr var 3:e vecka). Sedan operation och strålning. 11 centimer stor tumör, extremt snabbväxande.
Illamåendearmband använde jag flitigt första veckan efter cellgifterna
Jag åt kortison (betapred) lydigt dagarna innan men hoppade över dem efter behandlingarna (hatade dem).
Köpte en juicepress och min man pressade äpplen åt mig. Jag drack detta med sugrör (mycket lättare att få ned det med sugrör). Detta var i princip den enda jag fick i mig de första dagarna efter behandling.
Potatis var det jag åt mest under hela behandlingstiden i övrigt (Chips, pommes frites och potatismos).
Varje dag så skrev jag i en bok de bra saker som hänt under dagen. Någon dag står "orkade borsta tänderna sittande". För ibland låg jag med huvudet i duschkabinen och borstade. Men den boken var en stor hjälp att skriva upp något bra varje dag. Jag läser den ibland och ryser.

Jag slutade helt med mjölkprotein och har fortsatt med det, inte fuskat en dag. Det finns vetenskapliga fakta både för och emot detta. Men jag har satt min tro till detta.

Vet inte om mina tips hjälper dig. Men egentligen vill jag bara skriva att det har snart gått 7 år sedan diagnos. Jäkligt mycket biverkningar och jobbigt i många år efter behandlingen, men nu är jag starkare än någonsin.

Tack för ditt inlägg . Jag har också trippelnegativ. Skönt att höra att du ändå tagit dig igenom allting och är frisk och stark såhär ett antal år efter. Resan känns vissa dagar väldigt lång och oviss. Jag har inte vågat fuska med kortisonet även om jag haft god lust. Du märkte inga negativa biverkningar av det? Jag hatar verkligen också kortisonet.

 

[Marty]

Jag var måttligt peppad att åka till sjukhuset i onsdags. Illamående som sjutton efter kortisonet och lite nervöst med nya cellgifterna. Pratade med min sjuksköterska om biverkningarna av kortisonet. Hon rådfrågade läkaren som sa att det var väldigt ovanligt med illamående, men jag fick till slut två mediciner för magen utskrivet. Den ena i tablettform och den andra flytande. Den flytande spydde jag upp direkt för den var så vidrig, så den har jag struntat i. Som tur är har illamåendet varit ganska lugnt, även om magen stundtals känns lite öm.

Både torsdag och fredag kände jag mig pigg och stark. Orkade rida unghästen och följa med sambon och dottern till öppna förskolan. Igår satt jag ute i solen och fikade med stallägaren och firade att jag och Kimbi stått i stallet i 10 år.

Idag slog biverkningarna till som ett slag i magen. Öm i munnen, en del värk i kroppen och väldigt trött. Vilken berg-och-dalbana detta är. Idag har jag inte orkat göra mycket. Jag blev andfådd bara av att bära dottern uppför trappan. Jag orkade åtminstone ta mig till stallet tillsammans med övriga familjen. Biverkningarna blir inte mildare av att jag inte gör något. Hittills har jag orkat ta mig till stallet varje dag under behandlingen. Jag försöker hålla fast vid det så mycket det bara går. Jag hoppas det inte blir värre än såhär. Dagar likt denna känner jag mig som en dålig sambo och mamma. Jag känner mig som en belastning, och det hjälper inte att dottern är inne i en gnällig period. Antagligen tänderna som spökar, men det gör allt lite meckigare än vanligt.

Jag hoppas jag vaknar lite lättare imorgon. En dag närmre slutet.

 

[åke]

Jag var måttligt peppad att åka till sjukhuset i onsdags. Illamående som sjutton efter kortisonet och lite nervöst med nya cellgifterna. Pratade med min sjuksköterska om biverkningarna av kortisonet. Hon rådfrågade läkaren som sa att det var väldigt ovanligt med illamående, men jag fick till slut två mediciner för magen utskrivet. Den ena i tablettform och den andra flytande. Den flytande spydde jag upp direkt för den var så vidrig, så den har jag struntat i. Som tur är har illamåendet varit ganska lugnt, även om magen stundtals känns lite öm.

Både torsdag och fredag kände jag mig pigg och stark. Orkade rida unghästen och följa med sambon och dottern till öppna förskolan. Igår satt jag ute i solen och fikade med stallägaren och firade att jag och Kimbi stått i stallet i 10 år.

Idag slog biverkningarna till som ett slag i magen. Öm i munnen, en del värk i kroppen och väldigt trött. Vilken berg-och-dalbana detta är. Idag har jag inte orkat göra mycket. Jag blev andfådd bara av att bära dottern uppför trappan. Jag orkade åtminstone ta mig till stallet tillsammans med övriga familjen. Biverkningarna blir inte mildare av att jag inte gör något. Hittills har jag orkat ta mig till stallet varje dag under behandlingen. Jag försöker hålla fast vid det så mycket det bara går. Jag hoppas det inte blir värre än såhär. Dagar likt denna känner jag mig som en dålig sambo och mamma. Jag känner mig som en belastning, och det hjälper inte att dottern är inne i en gnällig period. Antagligen tänderna som spökar, men det gör allt lite meckigare än vanligt.

Jag hoppas jag vaknar lite lättare imorgon. En dag närmre slutet.

Om du är öm i munnen så håll koll på det. Jag blev grymt öm i min mun. Fick borsta tänderna med barntandkräm eller helt enkelt bara skölja. Jag fick utskrivet tabletter mot munsvamp. Det gick över på några dagar då. Det finns även en flytande medicin som är något så hemsk vidrig.

 

[Marty]

Om du är öm i munnen så håll koll på det. Jag blev grymt öm i min mun. Fick borsta tänderna med barntandkräm eller helt enkelt bara skölja. Jag fick utskrivet tabletter mot munsvamp. Det gick över på några dagar då. Det finns även en flytande medicin som är något så hemsk vidrig.

Tack. Har redan fått info om risken för munsvamp. Jag hoppas att det inte blir värre, men försöker hålla muntorrheten i schack. Köpte även vichyvatten igår, som jag förstått är bra att skölja med. Jag är inget fan av bubbelvatten annars, men jag får försöka göra vad jag kan.

 

[sunday]

Hej
Hoppas du mår ok och att biverkningarna är hanterbara.
Vill bara säga att du är ingen dålig sambo eller mamma. Du är en oerhört stark person som både din sambo och dotter kommer se upp till för all framtid.
Du är grym
Fortsätt göra sånt som får dig att må bra. Jag lovar att alla runt dig unnar dig varje sekund av ”måbra” och är redo att stå där om du inte orkar allt hela tiden.
Ta hand om dig