Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[Fraggel_Tess]

Igår rök håret. Då gick jag från hår ned till brösten, till 9 mm långt på några minuter. Det tog emot innan det första var avklippt, men sen var det bara att köra. Jag har fortfarande svårt att se mig själv i en spegel, eller när jag råkar få på selfiekameran ska vi inte snacka om. Jag känner inte igen mig själv. Jag tycker att jag ser ut som en auschwitzfånge typ. Det är verkligen som att utsidan inte längre speglar min insida.

Förutom när jag ser mig själv känns det inte så hemskt att håret är borta. Mycket hårstrån faller ju, men det är skönt att de inte är så långa. Det känns dock märkligt att ta på huvudet, och mössan satt som kardborre på huvudet eftersom den liksom hakade fast i håret. Mycket märklig känsla.

Igår fick jag andra omgången av cellgifterna. Än så länge är det mest illamåendet som irriterar mig. Lite muntorrhet också och en frekvent hunger. Men jag är inte speciellt sugen. Det är inte mycket som smakar gott. Idag har ingenting att dricka varit gott. Varken vatten, saft eller Pepsi har fallit i smaken. Man känner att kroppen jobbar på högvarv. Jag sov dåligt inatt trots sömnpiller. Tankarna var många och hjärtat dunkade hårt. Det jobbar mot giftet i kroppen. En av katterna höll sig nära mig hela natten. När jag inte kunde sova la hon sig och kurrade på armen. Det är tur att man har de där djuren.

Vichyvatten eller citronvatten hjälper mig de dagar inget smakar Min katt skyr mig som pesten med cytostatika i kroppen. Kommer alltid dag 5 och är kelsjuk men beror säkert på vilka sorter man får.

 

[Marty]

Vichyvatten eller citronvatten hjälper mig de dagar inget smakar Min katt skyr mig som pesten med cytostatika i kroppen. Kommer alltid dag 5 och är kelsjuk men beror säkert på vilka sorter man får.

Har svårt för bubbelvatten, men jag kanske får prova med citronvatten . Tack för tipset!

Denna kissen hatade mig när jag var gravid, men nu när jag mår dåligt duger jag som tur är

 

[Fraggel_Tess]

Har svårt för bubbelvatten, men jag kanske får prova med citronvatten . Tack för tipset!

Denna kissen hatade mig när jag var gravid, men nu när jag mår dåligt duger jag som tur är

Gillar inte heller bubbelvatten, men vichy är ju lite ”salt” och funkar de dagar inget annat smakar. Är i vanliga fall pepsi Max nörd

 

[Marty]

Gillar inte heller bubbelvatten, men vichy är ju lite ”salt” och funkar de dagar inget annat smakar. Är i vanliga fall pepsi Max nörd

+1 på Pepsi max

Citronvatten har jag försökt med idag men det gick inte hem. Pepsin smakar lite bättre idag men vatten och saft är fortfarande ingen höjdare. Ett väldigt irriterande illamående som stör mig. Jag hoppas att det släpper snart.

 

[sunday]

Igår rök håret. Då gick jag från hår ned till brösten, till 9 mm långt på några minuter. Det tog emot innan det första var avklippt, men sen var det bara att köra. Jag har fortfarande svårt att se mig själv i en spegel, eller när jag råkar få på selfiekameran ska vi inte snacka om. Jag känner inte igen mig själv. Jag tycker att jag ser ut som en auschwitzfånge typ. Det är verkligen som att utsidan inte längre speglar min insida.

Förutom när jag ser mig själv känns det inte så hemskt att håret är borta. Mycket hårstrån faller ju, men det är skönt att de inte är så långa. Det känns dock märkligt att ta på huvudet, och mössan satt som kardborre på huvudet eftersom den liksom hakade fast i håret. Mycket märklig känsla.

Igår fick jag andra omgången av cellgifterna. Än så länge är det mest illamåendet som irriterar mig. Lite muntorrhet också och en frekvent hunger. Men jag är inte speciellt sugen. Det är inte mycket som smakar gott. Idag har ingenting att dricka varit gott. Varken vatten, saft eller Pepsi har fallit i smaken. Man känner att kroppen jobbar på högvarv. Jag sov dåligt inatt trots sömnpiller. Tankarna var många och hjärtat dunkade hårt. Det jobbar mot giftet i kroppen. En av katterna höll sig nära mig hela natten. När jag inte kunde sova la hon sig och kurrade på armen. Det är tur att man har de där djuren.

Åhh, det är inte roligt när håret åker jag rakade bort allt för jag tyckte det kändes bättre. I början la jag foundation på för att täcka den supervita hårbotten som aldrig fått färg förut.
Jag började överlag sminka mig mycket mer när håret försvann. Det blev lite som att ta fokus från huvudet till ansiktet istället. Jag tappade både ögonbryn och fransar efter ett tag så man fick öva med eyelinern

Smaken! Det hade jag nästan glömt. Det är inget kul när inget smakar gott.
Får du medicin mot illamåendet? Tyvärr är det väl kortisonet som bidrar till muntorrheten och även den konstanta hungern men det hjälpte mig med illamåendet iaf. Isbitar och frysta gröna ärtor funkade för mig. Provade även några tabletter mot muntorrhet men det tycker inte jag funkade.

Hejar på dig och skickar all kraft jag har

 

[WS6]

Fina du! Skickar all styrka jag har!

Min mamma fick bröstcancer -17 och mormor fick det -18.. Mamma gick igenom op, strålning och cellgifter.. Mormor op och strålning.. Båda fixade det!

Du är grym!

 

[Marty]

Åhh, det är inte roligt när håret åker jag rakade bort allt för jag tyckte det kändes bättre. I början la jag foundation på för att täcka den supervita hårbotten som aldrig fått färg förut.
Jag började överlag sminka mig mycket mer när håret försvann. Det blev lite som att ta fokus från huvudet till ansiktet istället. Jag tappade både ögonbryn och fransar efter ett tag så man fick öva med eyelinern

Smaken! Det hade jag nästan glömt. Det är inget kul när inget smakar gott.
Får du medicin mot illamåendet? Tyvärr är det väl kortisonet som bidrar till muntorrheten och även den konstanta hungern men det hjälpte mig med illamåendet iaf. Isbitar och frysta gröna ärtor funkade för mig. Provade även några tabletter mot muntorrhet men det tycker inte jag funkade.

Hejar på dig och skickar all kraft jag har

Vi får se om jag får behålla fransar och bryn, men jag försöker ställa mig in på att det också kommer hinna ryka. Jag låg faktiskt och tänkte på det där med smink när jag inte kunde sova härom natten. Det kanske är nu man ska lära sig att sminka sig ordentligt?

Jag får medicin mot illamåendet men tycker bara att den hjälper en kort stund. Förra gången var inte illamåendet lika påtagligt men det gick över på 4 dagar kanske, så jag hoppas att det här också ger med sig.

Tog några sugtabletter för muntorrhet idag och det blev något bättre. Tack för tipset om isbitar! Det ska jag nog testa. Kalla vindruvor funkar ganska bra också.

Tack för pepp!
Idag är känslan bara att bara lägga denna dagen på "en dag närmre målet" -kontot. Rätt orkeslös och illamående och less. Imorgon är en ny dag och en ny chans att må lite bättre förhoppningsvis .

 

[ameo]

Jag får medicin mot illamåendet men tycker bara att den hjälper en kort stund.

Har du provat "Seaband"? Alltså, åksjukearmband.

 

[Marty]

Har du provat "Seaband"? Alltså, åksjukearmband.

Nä, det har jag inte. Kan det funka även på denna typ av illamående tro?

Illamåendet är mycket bättre idag i alla fall, så jag ser ljuset i tunneln . Fortfarande smakar saker inte som vanligt men det har nog mest med muntorrheten att göra.

 

[ameo]

Nä, det har jag inte. Kan det funka även på denna typ av illamående tro?

Det är ju åtminstone helt ofarligt att prova...

 

[Marty]

Lagom tills jag började känna att biverkningarna från senaste cellgifternavar överkomliga, så började jag känna mig lite rosslig. Både jag, sambon och nu även dottern har blivit krassliga. Efter att ha pratat med onkologen tyckte de att jag skulle testa mig för covid. Ikväll kom provsvaret och jo, vi späder på det hela med lite covid - 19 också. Vi har klart oss i två år men nu föll vi, trots att vi knappt träffar någon. Tur i oturen har vi bara milda symptom. Idag har jag känt mig pigg men har lite nästäppa och enstaka host. Dottern har haft feber idag och sambon har mest värk i kroppen. Blir det inte värre än detta så gör det ändå inte så mycket att beta av corona också.

Tur i oturen är att jag blev sjuk denna vecka. Nya cellgifter nästa vecka så tills dess har jag högst troligt blivit frisk. Imorgon ska jag ta mellanprover på vårdcentralen men då får jag göra det i deras infektionsingång.

Idag fick jag samtal om att perukerna som beställts hem för provning har kommit. Utprovningen får ju dock vänta tills på tisdag. Nu är nästan allt hår borta, så det blir nog bra med en peruk för valda tillfällen. Mitt största problem är att jag inte riktigt hittar något jag känner mig bekväm i. Ute går det ju bra med mössa såhär års. Beställde några tunnare mössor och turbaner innan håret föll som skulle funka inne, men känner mig bara dum i dem. Hatar att vara utan något i vårt kök där grannarna ser. Känner mig så extremt ful. Har också konstaterat att jag inte äger några huvtröjor, annars kanske det hade funkat. Stjäl sambons ibland.

 

[cambodia]

Lagom tills jag började känna att biverkningarna från senaste cellgifternavar överkomliga, så började jag känna mig lite rosslig. Både jag, sambon och nu även dottern har blivit krassliga. Efter att ha pratat med onkologen tyckte de att jag skulle testa mig för covid. Ikväll kom provsvaret och jo, vi späder på det hela med lite covid - 19 också. Vi har klart oss i två år men nu föll vi, trots att vi knappt träffar någon. Tur i oturen har vi bara milda symptom. Idag har jag känt mig pigg men har lite nästäppa och enstaka host. Dottern har haft feber idag och sambon har mest värk i kroppen. Blir det inte värre än detta så gör det ändå inte så mycket att beta av corona också.

Tur i oturen är att jag blev sjuk denna vecka. Nya cellgifter nästa vecka så tills dess har jag högst troligt blivit frisk. Imorgon ska jag ta mellanprover på vårdcentralen men då får jag göra det i deras infektionsingång.

Idag fick jag samtal om att perukerna som beställts hem för provning har kommit. Utprovningen får ju dock vänta tills på tisdag. Nu är nästan allt hår borta, så det blir nog bra med en peruk för valda tillfällen. Mitt största problem är att jag inte riktigt hittar något jag känner mig bekväm i. Ute går det ju bra med mössa såhär års. Beställde några tunnare mössor och turbaner innan håret föll som skulle funka inne, men känner mig bara dum i dem. Hatar att vara utan något i vårt kök där grannarna ser. Känner mig så extremt ful. Har också konstaterat att jag inte äger några huvtröjor, annars kanske det hade funkat. Stjäl sambons ibland.

Vilket skit, rent ut sagt!! Hoppas ni kryar på er fort

 

[Fraggel_Tess]

Lagom tills jag började känna att biverkningarna från senaste cellgifternavar överkomliga, så började jag känna mig lite rosslig. Både jag, sambon och nu även dottern har blivit krassliga. Efter att ha pratat med onkologen tyckte de att jag skulle testa mig för covid. Ikväll kom provsvaret och jo, vi späder på det hela med lite covid - 19 också. Vi har klart oss i två år men nu föll vi, trots att vi knappt träffar någon. Tur i oturen har vi bara milda symptom. Idag har jag känt mig pigg men har lite nästäppa och enstaka host. Dottern har haft feber idag och sambon har mest värk i kroppen. Blir det inte värre än detta så gör det ändå inte så mycket att beta av corona också.

Tur i oturen är att jag blev sjuk denna vecka. Nya cellgifter nästa vecka så tills dess har jag högst troligt blivit frisk. Imorgon ska jag ta mellanprover på vårdcentralen men då får jag göra det i deras infektionsingång.

Idag fick jag samtal om att perukerna som beställts hem för provning har kommit. Utprovningen får ju dock vänta tills på tisdag. Nu är nästan allt hår borta, så det blir nog bra med en peruk för valda tillfällen. Mitt största problem är att jag inte riktigt hittar något jag känner mig bekväm i. Ute går det ju bra med mössa såhär års. Beställde några tunnare mössor och turbaner innan håret föll som skulle funka inne, men känner mig bara dum i dem. Hatar att vara utan något i vårt kök där grannarna ser. Känner mig så extremt ful. Har också konstaterat att jag inte äger några huvtröjor, annars kanske det hade funkat. Stjäl sambons ibland.

Krya på er

 

[Marty]

Imorgon ser det ut som om vi kan släppas ut från vår coronakarantän. Jag har bara lite heshet och lite nästäppa kvar och har känt mig pigg de tre sista dagarna. Jag har fuskat och varit i stallet och mockat på tider då jag vet att få är i stallet, men fick ok från de andra att göra det.

Idag hjälpte min svärmor mig att ta två av mina katter till veterinären. De har veterinärbesiktas och kommer få flytta till en annan uppfödare, förhoppningsvis i helgen. Det känns skit trist att mina två enda fertila tjejer inte får vara kvar, men jag inser att jag inte kommer kunna föda upp några kattungar inom närmsta året i alla fall. Vi har kommit fram till ett avtal som ger mig rätten att köpa tillbaka kattungar efter dem så att jag kan ta upp min avel igen om jag skulle vilja.

Just nu känns det extra sorgligt att en av de som flyttar är Freja som leker mycket med min dotter. Freja är bara 2 månader äldre så Freja är van vid dottern. De äldre tycker mest att dottern är jobbig och lite läskig. Jag hoppas att jag känner energi nog att ta hem en kattunge snart, så att dottern får en ny lekkompis .

Nu när jag inte ridit på snart två veckor så känner jag ett sådant ridsug. Jag har inte vågat efter de opererade in porten först, och sen corona på det. Nu sa de ju att porten skulle få läka i två veckor, men också att vardagliga sysslor och enklare motion var okej. Det måste väl ändå lite ridning klassas som? Jag vill sätta igång min unghäst igen efter en månads vila. Han är oftast väldigt snäll så jag hoppas att det ska gå bra. På onsdag är det dags för nya cellgifter igen dock, så om jag ska följa mitt mönster hittills så blir det typ 3 dagar som jag mår lite sämre igen.

Jag var igår och tog nya mellanprover på VC. På grund av coronan så var jag inbokad i deras infektionsingång direkt på morgonen. Såklart hade det blivit en miss så jag fick stå där ute i mer än 30 min innan någon hörde mig knacka för tredje gången. Personalen hade missat infon om att jag skulle komma infektionsingången så de väntade mig på labbet. Hittills av alla relaterade besök är det just provtagningar på VC som krånglat mest. Det har inte gått att boka tid, och på drop-in har det ibland tagit mer än en timme. Det har varit oklart om jag ska betala eller inte och det är så sjukt osmidigt. På måndag ska jag dit igen. Jag har lyckats boka tid denna gång så vi får se om de denna fjärde gång lyckas bättre.

 

[åke]

Imorgon ser det ut som om vi kan släppas ut från vår coronakarantän. Jag har bara lite heshet och lite nästäppa kvar och har känt mig pigg de tre sista dagarna. Jag har fuskat och varit i stallet och mockat på tider då jag vet att få är i stallet, men fick ok från de andra att göra det.

Idag hjälpte min svärmor mig att ta två av mina katter till veterinären. De har veterinärbesiktas och kommer få flytta till en annan uppfödare, förhoppningsvis i helgen. Det känns skit trist att mina två enda fertila tjejer inte får vara kvar, men jag inser att jag inte kommer kunna föda upp några kattungar inom närmsta året i alla fall. Vi har kommit fram till ett avtal som ger mig rätten att köpa tillbaka kattungar efter dem så att jag kan ta upp min avel igen om jag skulle vilja.

Just nu känns det extra sorgligt att en av de som flyttar är Freja som leker mycket med min dotter. Freja är bara 2 månader äldre så Freja är van vid dottern. De äldre tycker mest att dottern är jobbig och lite läskig. Jag hoppas att jag känner energi nog att ta hem en kattunge snart, så att dottern får en ny lekkompis .

Nu när jag inte ridit på snart två veckor så känner jag ett sådant ridsug. Jag har inte vågat efter de opererade in porten först, och sen corona på det. Nu sa de ju att porten skulle få läka i två veckor, men också att vardagliga sysslor och enklare motion var okej. Det måste väl ändå lite ridning klassas som? Jag vill sätta igång min unghäst igen efter en månads vila. Han är oftast väldigt snäll så jag hoppas att det ska gå bra. På onsdag är det dags för nya cellgifter igen dock, så om jag ska följa mitt mönster hittills så blir det typ 3 dagar som jag mår lite sämre igen.

Jag var igår och tog nya mellanprover på VC. På grund av coronan så var jag inbokad i deras infektionsingång direkt på morgonen. Såklart hade det blivit en miss så jag fick stå där ute i mer än 30 min innan någon hörde mig knacka för tredje gången. Personalen hade missat infon om att jag skulle komma infektionsingången så de väntade mig på labbet. Hittills av alla relaterade besök är det just provtagningar på VC som krånglat mest. Det har inte gått att boka tid, och på drop-in har det ibland tagit mer än en timme. Det har varit oklart om jag ska betala eller inte och det är så sjukt osmidigt. På måndag ska jag dit igen. Jag har lyckats boka tid denna gång så vi får se om de denna fjärde gång lyckas bättre.

Så trist med dina katter. Men ni kom ju ändå fram till en bra lösning. Kolla om inte din kontaktsköterska eller läkare kan boka in tider åt dig på vc.

 

[Snurrfian]

Jag var igår och tog nya mellanprover på VC. På grund av coronan så var jag inbokad i deras infektionsingång direkt på morgonen. Såklart hade det blivit en miss så jag fick stå där ute i mer än 30 min innan någon hörde mig knacka för tredje gången. Personalen hade missat infon om att jag skulle komma infektionsingången så de väntade mig på labbet. Hittills av alla relaterade besök är det just provtagningar på VC som krånglat mest. Det har inte gått att boka tid, och på drop-in har det ibland tagit mer än en timme. Det har varit oklart om jag ska betala eller inte och det är så sjukt osmidigt. På måndag ska jag dit igen. Jag har lyckats boka tid denna gång så vi får se om de denna fjärde gång lyckas bättre.

Nu är det hela tio år sedan (vilket känns helt orimligt) sen jag fick cellgifter men jag tröttnade redan efter första omgången med provtagning på VC och åkte istället till sjukhusets labb och tog alla prover där. Det var lite längre att åka men så skönt att slippa strul, jag fick frikort redan efter någon vecka så det var aldrig några diskussioner om betalning, de hade full koll på provrör och såg till att jag sällan behövde vänta längre än 15min.

 

[Marty]

Nu är det hela tio år sedan (vilket känns helt orimligt) sen jag fick cellgifter men jag tröttnade redan efter första omgången med provtagning på VC och åkte istället till sjukhusets labb och tog alla prover där. Det var lite längre att åka men så skönt att slippa strul, jag fick frikort redan efter någon vecka så det var aldrig några diskussioner om betalning, de hade full koll på provrör och såg till att jag sällan behövde vänta längre än 15min.

Jag har övervägt detsamma . Enda stökiga är väl att jag då måste dumpa bebis någonstans de dagar sambon jobbar. Nu har jag försökt göra det direkt de öppnar på VC, så att sambon kan åka direkt sen. Har typ 25 min till sjukhuset med bil men 5 min att gå till VC. Ska prova imorgon med bokad tid. Tar det också en halv dag ger jag nog upp

 

[sunday]

Hoppas det går bra på behandlingen idag
Vad gäller ridningen så va min läkare noga med att jag skulle träna och röra på mig så mycket jag orkade. Det hjälper mot både biverkningar och måendet överlag sa hon. Så länge det kändes bra i kroppen fick jag göra vad jag ville. Kör på med ridningen säger jag

Provtagningarna va ett gissel för mig med tills jag pratade med vc och bad att få boka in alla tider framåt. Jag visste ju när jag skulle ta proverna varje/varannan vecka så dom hjälpte mig och jag fick samma tid varje gång. Hör med dom nästa gång om dom inte kan göra samma för dig.

Ta hand om dig och må så bra du bara kan.

 

[Marty]

Hoppas det går bra på behandlingen idag
Vad gäller ridningen så va min läkare noga med att jag skulle träna och röra på mig så mycket jag orkade. Det hjälper mot både biverkningar och måendet överlag sa hon. Så länge det kändes bra i kroppen fick jag göra vad jag ville. Kör på med ridningen säger jag

Provtagningarna va ett gissel för mig med tills jag pratade med vc och bad att få boka in alla tider framåt. Jag visste ju när jag skulle ta proverna varje/varannan vecka så dom hjälpte mig och jag fick samma tid varje gång. Hör med dom nästa gång om dom inte kan göra samma för dig.

Ta hand om dig och må så bra du bara kan.

Tack snälla för ditt inlägg
Ja, fysisk aktivitet har jag också fått tipset att det hjälper. Nu när porten läkt ska jag försöka komma igång med unghästen igen. Mitt sto är ju dräktig men har ändå ridit henne lite som terapi nu. När man rider glömmer man både bort det jobbiga ett tag och det har hjälpt mot tröttheten också.

Det funkade bra med den bokade tiden igår så jag ska försöka boka till nästa gång också. Tyvärr verkar de inte så smidiga på min VC utan hänvisade mig bara till 1177 och boka tid. Där lägger de bara ut 3 veckor åt gången, och senast glömde de nog bort det så en vecka gick inte boka alls. Men jag pratade med min sjuksyrra idag och kollade om jag kunde åka till sjukhuset och ta provet, och det gick också bra. Så lyckas jag inte boka åker jag nog hellre upp dit för där rullade det på smidigt första gången när jag tog provet där.

 

[Marty]

Så har det gått ytterligare någon vecka. Jag är fortfarande lite täppt från coronan men i övrigt har jag känt mig pigg i en vecka så kunde få cellgifterna idag som planerat. Denna omgång kände jag mig lite nere sista dagarna jag tog sprutorna när jag fick ont i benmärgen. Kändes jobbigt att inte kunna göra allt jag brukar utan att få ont. Smärtan kommer bara när jag lyfter tungt eller reser mig, men försvinner förvisso på typ 10 sekunder. Vanliga smärtstillande hjälper inte mot den smärtan. Sista dagarna har jag känt mig lika pigg som vanligt.

Igår fick jag min peruk. Jättefin, men kändes extremt ovant. Håret är puffigate uppepå huvudet så man får lite annan huvudform. Annars var färgen på den jag valde supersnygg och såg verkligen naturlig ut. Idag har jag provat den på riktigt då jag haft den nästan hela dagen. Först hakade jag på pappa och dotter till babysimmet. Kändes inte som någon glodde vilket är precis syftet. Därefter blev det cellgifter på sjukhuset. Där vet ju alla att det är peruk för man har ju lite andra ögon, men kändes ändå lite tryggt att slippa visa mig skallig. Känner mig fortfarande inte helt bekväm i mössorna och turbanerna. Efter sjukhuset gick jag till barnets farmor som flyttade så sambon och barn hade gått dit. Hon tyckte också att peruken såg fin och naturlig ut.

Nu på kvällen har jag mått rätt illa trots extra medicin. Medicinen tar dock udden av det så jag kunde få i mig några mackor. Hoppas illamåendet bara håller i sig några dagar som de tidigare gångerna.