Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[Marty]

Oj det skall såklart stå 2021
Jag har mått bra under hela tiden. Fick mest biverkningar av kortisonet men det var helt överkomligt. Trötthet, men den kom egentligen först i slutet av cellgiftsbehandlingen. Kunde jobba halvtid nästan hela tiden.

Jag hade också en port som funkade utmärkt. Nu sattes den under operationen så jag kan inte säga hur det är men jag hade inte ont där efteråt och har inte känt av den på hela tiden.

Tänkte på det med samtalskontakt som du skrev. Jag kände likadant-att det va inget för mig-men jag rekommenderar ändå att du tar den. Jag hade telefonkontakt med kuratorn och även om det kanske inte gav så mycket är det skönt att ha en kontakt etablerad om man hamnar i ett läge där man behöver det. Har man ingen kontakt då kan det bli övermäktigt att ta tag i att skaffa en. Det var så jag tänkte iaf.

Tack! Jag hoppas att jag också får må bra under största delen av tiden . Läkaren rekommenderade att jag skulle vara heltid sjukskriven under hela tiden, men jag får se hur det känns längre fram. Känns knasigt att vara sjukskriven nu när jag egentligen var föräldraledig, men samtidigt svårt att säga hur man ska göra när dagarna är så upp och ned. Dessutom ett heltidsjobb med alla läkarbesök känns det som just nu.

Håller tummarna för att du får hålla dig frisk nu. Känns som det ändå var ganska kort behandlingstid för dig. För mig har de beräknat att jag ska vara klar med strålning i höst någon gång. Då får jag ändå dostät behandling av cyto nu.

 

[SkorpSmulan]

Tack för din upplevelse. Jag hoppas att det funkar bra med min port. Får ta med sambon till stallet dagen efter kanske. Frågan är också hur snabbt man klarar av en klättrande 8,5-månaders bebis utan att det gör för ont . Som det är nu jobbar sambon de dagar jag mår ok, och jag har dottern. Efter insättning av porten får vi se när ha kan jobba igen. Jag får cellgifter dagen efter så han har räknat med att vara hemma resten av veckan om det behövs.

Ja var försiktig i början för säkerhets skull, läkarna glömmer så lätt bort att vi hästmänniskor kanske inte tänker som "vanligt folk"
Men förhoppningsvis får du inte ont av den.
Du får styra bebis till att klättra på andra sidan om möjligt.

 

[sunday]

Tack! Jag hoppas att jag också får må bra under största delen av tiden . Läkaren rekommenderade att jag skulle vara heltid sjukskriven under hela tiden, men jag får se hur det känns längre fram. Känns knasigt att vara sjukskriven nu när jag egentligen var föräldraledig, men samtidigt svårt att säga hur man ska göra när dagarna är så upp och ned. Dessutom ett heltidsjobb med alla läkarbesök känns det som just nu.

Håller tummarna för att du får hålla dig frisk nu. Känns som det ändå var ganska kort behandlingstid för dig. För mig har de beräknat att jag ska vara klar med strålning i höst någon gång. Då får jag ändå dostät behandling av cyto nu.

När du har ett så litet barn kan det nog vara skönt att vara sjukskriven så din partner kan vara hemma också. Mitt barn är 10 år så hon behövde inte passning på samma sätt. Sen var min arbetsgivare flexibel så jag kunde lägga upp jobbet lite som det fungerade med måendet. Annars hade det inte gått att jobba tror jag. Behandlingar och läkarbesök tar tiiiid

Alla behandlingar är olika märkte jag så det skall man nog inte fundera över. Beror säker på om och när man skall opereras också.
Jag försökte lyssna på läkaren och inte googla…

Håller alla tummar jag har för att du skall få må ok under behandlingen och bli 100% frisk

 

[Marty]

Ja var försiktig i början för säkerhets skull, läkarna glömmer så lätt bort att vi hästmänniskor kanske inte tänker som "vanligt folk"
Men förhoppningsvis får du inte ont av den.
Du får styra bebis till att klättra på andra sidan om möjligt.

Ja, vi är nog både aktivare och mer smärttåliga än många andra . Om man "bara" gör stallarbete så räknas det ju som vila såklart

När du har ett så litet barn kan det nog vara skönt att vara sjukskriven så din partner kan vara hemma också. Mitt barn är 10 år så hon behövde inte passning på samma sätt. Sen var min arbetsgivare flexibel så jag kunde lägga upp jobbet lite som det fungerade med måendet. Annars hade det inte gått att jobba tror jag. Behandlingar och läkarbesök tar tiiiid

Alla behandlingar är olika märkte jag så det skall man nog inte fundera över. Beror säker på om och när man skall opereras också.
Jag försökte lyssna på läkaren och inte googla…

Håller alla tummar jag har för att du skall få må ok under behandlingen och bli 100% frisk

Sambon har en förstående arbetsgivare så han kan jobba när jag inte har läkarbesök eller mår dåligt. Känns som det är bättre för min del att lägga energi på dottern och hästarna när jag kan, istället för att försöka jobba också.

Jag borde försöka släppa kontrollbehovet mer och flyta med. Så väldigt svårt bara

 

[sunday]

Vad skönt att han har en bra arbetsgivare!
Tycker du gör helt rätt i att fokusera på dotter och hästarna. Att göra sånt man mår bra av är det bästa för både kropp och själ
Jag tog upp ridningen efter ett längre uppehåll under min behandling och även om man bara orkar skritta en sväng vissa dagar ger det energi

 

[Marty]

Imorgon är det dags för insättning av venport. Jag känner mig mer nervös för det än för nya omgången cellgifter som är på onsdag. Jag är inte så orolig för smärtan utan det är nog det främmande i att få lugnande. Jag kanske inte vågar trycka på den där knappen ens. Det återstår att se. Jag är nu skrubbad med Descutan och ligger nedbäddad i sängen med nya sängkläder.

Idag började håret lossna så smått. Dottern drog tag i det och fick med lätthet med sig en stor tuss. Det känns otroligt surrealistiskt att jag troligen inom några dagar inte har något hår på huvudet. Det föll inte jättemycket när jag duschade så än rasar det inte. När det gör det åker trimmern fram.

Jag var på konsultation för peruk idag. Även det känns overkligt. Jag känner nog ändå att jag vill ha en peruk till de dagar jag vill gå ut utan att känna mig sjuk. Jag kanske inte kommer känna mig som mig själv i den, men främsta syftet är inte att jag ska se mig själv i spegeln. Det är för att inte skrika cancer till hela världen.

Härom dagen fick jag ett jättefint meddelande från en favoritkollega. Han hade fått reda på min sjukdom och fick mig verkligen att känna mig saknad och omtyckt. Han hade sett fram emot att jag skulle komma tillbaka nu i vår och hade planerat en massa projekt vi skulle genomföra. Nu får han klara sig utan mig ett tag till. Jobbet känns just nu väldigt långt borta.

Igår red jag Kimbi en stund i ridhuset. Jag kände mig som vanligt i kroppen. Det var en härlig känsla där när vi red runt helt ensamma. Jag är lite otränad och sjuk, Kimbi dräktig på 200 dygn, men ändå så lyckliga över att kunna göra det vi älskar. Det var ren terapi. Det var ingen grand prix direkt, men det var magi. Kimbis idogt spetsade öron och arbetsvilja kan få en att glömma allt jobbigt för en stund. Jag hade nästan glömt bort hur det känns efter att ha hållit oss i skogen sista tiden.

Spretigt, rörigt inlägg. Klottrade ned de tankar jag inte vill glömma.

 

[villhöver]

Imorgon är det dags för insättning av venport. Jag känner mig mer nervös för det än för nya omgången cellgifter som är på onsdag. Jag är inte så orolig för smärtan utan det är nog det främmande i att få lugnande. Jag kanske inte vågar trycka på den där knappen ens. Det återstår att se. Jag är nu skrubbad med Descutan och ligger nedbäddad i sängen med nya sängkläder.

Idag började håret lossna så smått. Dottern drog tag i det och fick med lätthet med sig en stor tuss. Det känns otroligt surrealistiskt att jag troligen inom några dagar inte har något hår på huvudet. Det föll inte jättemycket när jag duschade så än rasar det inte. När det gör det åker trimmern fram.

Jag var på konsultation för peruk idag. Även det känns overkligt. Jag känner nog ändå att jag vill ha en peruk till de dagar jag vill gå ut utan att känna mig sjuk. Jag kanske inte kommer känna mig som mig själv i den, men främsta syftet är inte att jag ska se mig själv i spegeln. Det är för att inte skrika cancer till hela världen.

Härom dagen fick jag ett jättefint meddelande från en favoritkollega. Han hade fått reda på min sjukdom och fick mig verkligen att känna mig saknad och omtyckt. Han hade sett fram emot att jag skulle komma tillbaka nu i vår och hade planerat en massa projekt vi skulle genomföra. Nu får han klara sig utan mig ett tag till. Jobbet känns just nu väldigt långt borta.

Igår red jag Kimbi en stund i ridhuset. Jag kände mig som vanligt i kroppen. Det var en härlig känsla där när vi red runt helt ensamma. Jag är lite otränad och sjuk, Kimbi dräktig på 200 dygn, men ändå så lyckliga över att kunna göra det vi älskar. Det var ren terapi. Det var ingen grand prix direkt, men det var magi. Kimbis idogt spetsade öron och arbetsvilja kan få en att glömma allt jobbigt för en stund. Jag hade nästan glömt bort hur det känns efter att ha hållit oss i skogen sista tiden.

Spretigt, rörigt inlägg. Klottrade ned de tankar jag inte vill glömma.

Lycka till idag!

 

[sunday]

Imorgon är det dags för insättning av venport. Jag känner mig mer nervös för det än för nya omgången cellgifter som är på onsdag. Jag är inte så orolig för smärtan utan det är nog det främmande i att få lugnande. Jag kanske inte vågar trycka på den där knappen ens. Det återstår att se. Jag är nu skrubbad med Descutan och ligger nedbäddad i sängen med nya sängkläder.

Idag började håret lossna så smått. Dottern drog tag i det och fick med lätthet med sig en stor tuss. Det känns otroligt surrealistiskt att jag troligen inom några dagar inte har något hår på huvudet. Det föll inte jättemycket när jag duschade så än rasar det inte. När det gör det åker trimmern fram.

Jag var på konsultation för peruk idag. Även det känns overkligt. Jag känner nog ändå att jag vill ha en peruk till de dagar jag vill gå ut utan att känna mig sjuk. Jag kanske inte kommer känna mig som mig själv i den, men främsta syftet är inte att jag ska se mig själv i spegeln. Det är för att inte skrika cancer till hela världen.

Härom dagen fick jag ett jättefint meddelande från en favoritkollega. Han hade fått reda på min sjukdom och fick mig verkligen att känna mig saknad och omtyckt. Han hade sett fram emot att jag skulle komma tillbaka nu i vår och hade planerat en massa projekt vi skulle genomföra. Nu får han klara sig utan mig ett tag till. Jobbet känns just nu väldigt långt borta.

Igår red jag Kimbi en stund i ridhuset. Jag kände mig som vanligt i kroppen. Det var en härlig känsla där när vi red runt helt ensamma. Jag är lite otränad och sjuk, Kimbi dräktig på 200 dygn, men ändå så lyckliga över att kunna göra det vi älskar. Det var ren terapi. Det var ingen grand prix direkt, men det var magi. Kimbis idogt spetsade öron och arbetsvilja kan få en att glömma allt jobbigt för en stund. Jag hade nästan glömt bort hur det känns efter att ha hållit oss i skogen sista tiden.

Spretigt, rörigt inlägg. Klottrade ned de tankar jag inte vill glömma.

Lycka till idag Tänker på dig.

 

[Kilauea]

Hoppas det går bra idag

 

[Tualma]

Tänker på dig idag. Kram

 

[Marty]

Operationen gick bra. En ny upplevelse som kändes lite läskigt först, men personalen var bra och det flöt på. Jag vågade först inte trycka på sederingsknappen som låg i min hand. Med lite övertalning gick det. Efter ett par tryck infann sig en känsla av lugn. Som att kroppen var onykter och tung, men hjärnan var klar.

Jag har ganska ont vid nyckelbenet nu på eftermiddagen och kvällen. Det är överkomligt. Det jobbigaste är att inte kunna mysa och busa med dottern som vanligt. Enligt sköterskan får jag inte bära dottern under läkningen. Jag får se hur det känns. Gör det inte ont är det nog okej tänker jag. Sambon har räknat med att vara hemma hela veckan.

Jobbigaste ikväll är faktumet att håret rasar. Det börjar bli dags att säga farväl till det för ett tag framöver. Imorgon är planen att köpa en hårtrimmer. Jag måste försöka samla tillräckligt med mod. Tanken är att åka till min vän imorgon eftermiddag och ta kommandot över hårfällandet. Jag gråter av bara tanken. Håret växer ut. Det är inte för evigt. Det är bara något som identifierar mig som person. Nu måste jag hitta mig själv utan hår. Att raka av håret bejakar också mitt sjuka jag, och trycker bort mitt friska jag.

 

[ameo]

Jobbigaste ikväll är faktumet att håret rasar. Det börjar bli dags att säga farväl till det för ett tag framöver. Imorgon är planen att köpa en hårtrimmer. Jag måste försöka samla tillräckligt med mod. Tanken är att åka till min vän imorgon eftermiddag och ta kommandot över hårfällandet. Jag gråter av bara tanken. Håret växer ut. Det är inte för evigt. Det är bara något som identifierar mig som person. Nu måste jag hitta mig själv utan hår. Att raka av håret bejakar också mitt sjuka jag, och trycker bort mitt friska jag.

Jag hoppas att du har fått information om att du har rätt att få en peruk. Dagens peruker är snygga! (Kolla Lena Hallengren t.ex, vet man inte att hon har peruk så noterar man det inte.)

 

[svea]

Jag hoppas att du har fått information om att du har rätt att få en peruk. Dagens peruker är snygga! (Kolla Lena Hallengren t.ex, vet man inte att hon har peruk så noterar man det inte.)

+1 på den, satt och förundrades härom dagen över att hon hade kvar varenda hårstrå trots behandlingen. Men det hade hon alltså uppenbarligen inte.

 

[Marty]

Jag hoppas att du har fått information om att du har rätt att få en peruk. Dagens peruker är snygga! (Kolla Lena Hallengren t.ex, vet man inte att hon har peruk så noterar man det inte.)

Absolut. Jag har redan varit på konsultation. Nu tror jag inte jag kommer använda peruken supermycket, men dagar man vill gå ut utan att känna sig sjuk kan det ju vara bra. Nu kan jag tänka mig att Lena har en peruk i äkta hår. De är svindyra, så i mitt fall får jag nöja mig med en i syntet. Det är vad bidraget räcker till . Men de är fina också.

 

[sunday]

Operationen gick bra. En ny upplevelse som kändes lite läskigt först, men personalen var bra och det flöt på. Jag vågade först inte trycka på sederingsknappen som låg i min hand. Med lite övertalning gick det. Efter ett par tryck infann sig en känsla av lugn. Som att kroppen var onykter och tung, men hjärnan var klar.

Jag har ganska ont vid nyckelbenet nu på eftermiddagen och kvällen. Det är överkomligt. Det jobbigaste är att inte kunna mysa och busa med dottern som vanligt. Enligt sköterskan får jag inte bära dottern under läkningen. Jag får se hur det känns. Gör det inte ont är det nog okej tänker jag. Sambon har räknat med att vara hemma hela veckan.

Jobbigaste ikväll är faktumet att håret rasar. Det börjar bli dags att säga farväl till det för ett tag framöver. Imorgon är planen att köpa en hårtrimmer. Jag måste försöka samla tillräckligt med mod. Tanken är att åka till min vän imorgon eftermiddag och ta kommandot över hårfällandet. Jag gråter av bara tanken. Håret växer ut. Det är inte för evigt. Det är bara något som identifierar mig som person. Nu måste jag hitta mig själv utan hår. Att raka av håret bejakar också mitt sjuka jag, och trycker bort mitt friska jag.

Skönt att den är på plats och det gick bra
Du måste ju kunna bära dottern på andra armen tänker jag.
Angående håret så var det iaf för mig värst när det rasade och när vi rakade av det. Sen kändes det lättare nästan direkt. Jag hade kort frisyr innan så det kanske underlättade lite men oj vad man hajar till när man går förbi en spegel i början. Jag fick en superfin peruk som jag aldrig tog på mig.

Försök att inte tänka att det är sjukdomen utan en biverkning av medicinen som skall göra dig FRISK
heart

 

[Marty]

Skönt att den är på plats och det gick bra
Du måste ju kunna bära dottern på andra armen tänker jag.
Angående håret så var det iaf för mig värst när det rasade och när vi rakade av det. Sen kändes det lättare nästan direkt. Jag hade kort frisyr innan så det kanske underlättade lite men oj vad man hajar till när man går förbi en spegel i början. Jag fick en superfin peruk som jag aldrig tog på mig.

Försök att inte tänka att det är sjukdomen utan en biverkning av medicinen som skall göra dig FRISK
heart

Jag tänker också att jag kan försöka bära dottern på andra armen. Nu är jag fortfarande rätt öm så jag försöker hålla mig ifrån alltför mycket närkontakt med henne, men om några dagar känns det nog annorlunda. Läste råden jag fick från operation där det står att man ska undvika tunga lyft och stora rörelser, men dagliga vardagliga sysslor går bra. Tror inte de tänkt på vad vanliga dagliga sysslor innebär för en hästmänniska?

Jag tror också att det kommer kännas lättare när håret väl är avrakat. Känns så vidrigt att sätta maskinen i det, men när handfatet blir fullt bara av hårborstning är det inget roligt längre. Jag har inplanerat en kväll hos vännen ikväll. Vi ska äta gott, raka av håret och sen fika med något smaskigt för att tröstäta. Vi kommer nog gråta lika mycket allihop

 

[sunday]

Jag tänker också att jag kan försöka bära dottern på andra armen. Nu är jag fortfarande rätt öm så jag försöker hålla mig ifrån alltför mycket närkontakt med henne, men om några dagar känns det nog annorlunda. Läste råden jag fick från operation där det står att man ska undvika tunga lyft och stora rörelser, men dagliga vardagliga sysslor går bra. Tror inte de tänkt på vad vanliga dagliga sysslor innebär för en hästmänniska?

Jag tror också att det kommer kännas lättare när håret väl är avrakat. Känns så vidrigt att sätta maskinen i det, men när handfatet blir fullt bara av hårborstning är det inget roligt längre. Jag har inplanerat en kväll hos vännen ikväll. Vi ska äta gott, raka av håret och sen fika med något smaskigt för att tröstäta. Vi kommer nog gråta lika mycket allihop

Nej, dagliga sysslor i stallet ser ju aningen annorlunda ut än i hushållet

Jag tror du kommer känna vad du kan göra och vad du bör undvika.

Vad gott att ni skall ha en kväll ihop. Man behöver sina vänner att gråta och tröstäta med det ger kraft och energi även när det är som sorgligast.

 

[ameo]

+1 på den, satt och förundrades härom dagen över att hon hade kvar varenda hårstrå trots behandlingen. Men det hade hon alltså uppenbarligen inte.

Om du tittar på hårfästet i pannan så ser du att det inte ser naturligt ut med peruken på.

Absolut. Jag har redan varit på konsultation. Nu tror jag inte jag kommer använda peruken supermycket, men dagar man vill gå ut utan att känna sig sjuk kan det ju vara bra. Nu kan jag tänka mig att Lena har en peruk i äkta hår. De är svindyra, så i mitt fall får jag nöja mig med en i syntet. Det är vad bidraget räcker till . Men de är fina också.

Jag har sett vanliga syntetperuker som varit jättesnygga också, tror mycket hänger på om man får till en frisyr som man trivs med.

 

[Marty]

Om du tittar på hårfästet i pannan så ser du att det inte ser naturligt ut med peruken på.

Jag har sett vanliga syntetperuker som varit jättesnygga också, tror mycket hänger på om man får till en frisyr som man trivs med.

Så är det nog. Jag vill försöka undvika "drag-looken". Inklippning skulle ske när peruken kommit så den anpassas till mig.

 

[Marty]

Igår rök håret. Då gick jag från hår ned till brösten, till 9 mm långt på några minuter. Det tog emot innan det första var avklippt, men sen var det bara att köra. Jag har fortfarande svårt att se mig själv i en spegel, eller när jag råkar få på selfiekameran ska vi inte snacka om. Jag känner inte igen mig själv. Jag tycker att jag ser ut som en auschwitzfånge typ. Det är verkligen som att utsidan inte längre speglar min insida.

Förutom när jag ser mig själv känns det inte så hemskt att håret är borta. Mycket hårstrån faller ju, men det är skönt att de inte är så långa. Det känns dock märkligt att ta på huvudet, och mössan satt som kardborre på huvudet eftersom den liksom hakade fast i håret. Mycket märklig känsla.

Igår fick jag andra omgången av cellgifterna. Än så länge är det mest illamåendet som irriterar mig. Lite muntorrhet också och en frekvent hunger. Men jag är inte speciellt sugen. Det är inte mycket som smakar gott. Idag har ingenting att dricka varit gott. Varken vatten, saft eller Pepsi har fallit i smaken. Man känner att kroppen jobbar på högvarv. Jag sov dåligt inatt trots sömnpiller. Tankarna var många och hjärtat dunkade hårt. Det jobbar mot giftet i kroppen. En av katterna höll sig nära mig hela natten. När jag inte kunde sova la hon sig och kurrade på armen. Det är tur att man har de där djuren.