Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[åke]

Så har det gått ytterligare någon vecka. Jag är fortfarande lite täppt från coronan men i övrigt har jag känt mig pigg i en vecka så kunde få cellgifterna idag som planerat. Denna omgång kände jag mig lite nere sista dagarna jag tog sprutorna när jag fick ont i benmärgen. Kändes jobbigt att inte kunna göra allt jag brukar utan att få ont. Smärtan kommer bara när jag lyfter tungt eller reser mig, men försvinner förvisso på typ 10 sekunder. Vanliga smärtstillande hjälper inte mot den smärtan. Sista dagarna har jag känt mig lika pigg som vanligt.

Igår fick jag min peruk. Jättefin, men kändes extremt ovant. Håret är puffigate uppepå huvudet så man får lite annan huvudform. Annars var färgen på den jag valde supersnygg och såg verkligen naturlig ut. Idag har jag provat den på riktigt då jag haft den nästan hela dagen. Först hakade jag på pappa och dotter till babysimmet. Kändes inte som någon glodde vilket är precis syftet. Därefter blev det cellgifter på sjukhuset. Där vet ju alla att det är peruk för man har ju lite andra ögon, men kändes ändå lite tryggt att slippa visa mig skallig. Känner mig fortfarande inte helt bekväm i mössorna och turbanerna. Efter sjukhuset gick jag till barnets farmor som flyttade så sambon och barn hade gått dit. Hon tyckte också att peruken såg fin och naturlig ut.

Nu på kvällen har jag mått rätt illa trots extra medicin. Medicinen tar dock udden av det så jag kunde få i mig några mackor. Hoppas illamåendet bara håller i sig några dagar som de tidigare gångerna.

Vad roligt att du blev nöjd med din peruk.
Vad får du för tabletter mot ditt illamående? Du kanske bara behöver byta till en annan sort?
Hoppas du snart mår bättre igen.

 

[Marty]

Vad roligt att du blev nöjd med din peruk.
Vad får du för tabletter mot ditt illamående? Du kanske bara behöver byta till en annan sort?
Hoppas du snart mår bättre igen.

Jag får en sort som heter Ondasetron just nu att ta behov, förutom boost första dagarna med betapred också. Såg på min läkemedelslista att det där står att jag ska ta Metaklopramid, men det har jag inte fått utskrivet . Såg förvisso på någon sida att det var problem med leveranserna av det. Jag har läkarbesök inplanerat om knappt 2 veckor innan nästa cellgifter, så jag får väl höra med läkaren då.

 

[åke]

Jag får en sort som heter Ondasetron just nu att ta behov, förutom boost första dagarna med betapred också. Såg på min läkemedelslista att det där står att jag ska ta Metaklopramid, men det har jag inte fått utskrivet . Såg förvisso på någon sida att det var problem med leveranserna av det. Jag har läkarbesök inplanerat om knappt 2 veckor innan nästa cellgifter, så jag får väl höra med läkaren då.

Det är tyvärr stort problem med att få fram det. Så himla bra att det fungerar bra.

 

[Marty]

Igår var en dag med mycket illamående. Inte så att jag kräks men den där känslan var överhängande hela dagen. Blev bara ett kort besök i stallet. Mina vid-behov-tabletter hjälpte föga.

Idag har illamåendet varit bättre. Lite tilltagande under eftermiddagen men har hållit sig ok så länge jag fått i mig lite att äta. Sambon blev dock magsjuk typiskt nog så han har varit däckad och jag har fått ta hand om dottern hela dagen. Det har gått, men stundtals kändes det lite tungt eftersom jag inte fått någon direkt återhämtning. När hon skulle sova tog jag med henne till stallet så hon sov under tiden jag fixade där. Hade tänkt rida min unghäst om jag kände mig pigg idag men han får vänta tills imorgon.

Nu sover dottern, jag har lyckats få i både mig och sambon lite mat, och nu känner jag mig helt slut. Jag hoppas att jag och dottern klarar oss ifrån magsjukan sambon åkt på. Jag tycker att det räcker med cancer och förra veckans corona.

Nu i kommande veckan är det dags för uppföljande undersökningar för att utvärdera hur tumören svarat på cellgifterna. Ny mammografi och magnetröntgen. Jag tyckte magnetröntgen kändes lite jobbig förra gången, så den ser jag inte fram emot. Men jag försöker fortsätta koppla bort mina känslor för behandlingen. Jag ser det mer som ett jobb som ska göras. Dagar ska betas av. Mediciner ska tas och alla läkartider är bara att inställa sig på. Känslorna får vi ta sen. De kommer nog komma ikapp en dag.

 

[Daff]

Igår var en dag med mycket illamående. Inte så att jag kräks men den där känslan var överhängande hela dagen. Blev bara ett kort besök i stallet. Mina vid-behov-tabletter hjälpte föga.

Idag har illamåendet varit bättre. Lite tilltagande under eftermiddagen men har hållit sig ok så länge jag fått i mig lite att äta. Sambon blev dock magsjuk typiskt nog så han har varit däckad och jag har fått ta hand om dottern hela dagen. Det har gått, men stundtals kändes det lite tungt eftersom jag inte fått någon direkt återhämtning. När hon skulle sova tog jag med henne till stallet så hon sov under tiden jag fixade där. Hade tänkt rida min unghäst om jag kände mig pigg idag men han får vänta tills imorgon.

Nu sover dottern, jag har lyckats få i både mig och sambon lite mat, och nu känner jag mig helt slut. Jag hoppas att jag och dottern klarar oss ifrån magsjukan sambon åkt på. Jag tycker att det räcker med cancer och förra veckans corona.

Nu i kommande veckan är det dags för uppföljande undersökningar för att utvärdera hur tumören svarat på cellgifterna. Ny mammografi och magnetröntgen. Jag tyckte magnetröntgen kändes lite jobbig förra gången, så den ser jag inte fram emot. Men jag försöker fortsätta koppla bort mina känslor för behandlingen. Jag ser det mer som ett jobb som ska göras. Dagar ska betas av. Mediciner ska tas och alla läkartider är bara att inställa sig på. Känslorna får vi ta sen. De kommer nog komma ikapp en dag.

Vad kämpigt ni verkar ha det med sjukdomarna, så himla typiskt att ni ska få magsjuka i familjen också. Hoppas du får en fin ridtur i morgon och att ni andra klarar er.

 

[Marty]

Tänk vad dagarna kan skilja sig åt. Jag försöker hela tiden tänka "en dag i taget" vilket verkligen stämmer in.

Igår mådde sambon kasst efter sin magsjuka. Jag orkade rida en sväng på förmiddagen men var sedan ofantligt trött på eftermiddagen efter en natt med för lite sömn. Dottern var inte alls nöjd med hennes två föräldrar som var ur form. Hon älskar att hitta på grejer och blev helt sonika understimulerad och missnöjd. Nattningen tog 1,5 timme jämfört med vanliga 20-30 min. Sedan grät jag. Grät för att jag inte kände mig tillräcklig för min dotter. Grät över cancern och att jag önskar att jag var som vanligt.

Idag var en helt annan dag. Jag sov dåligt inatt också men kände mig ändå piggare. Sambon hade återhämtat sig och även han var piggare. Dottern var betydligt mer nöjd med sina föräldrar. Efter lunch följde både pappa och dotter med till stallet. Bebis var nöjd över att komma ut och få lite stimulans och busade för fullt fram till läggdags. Läggningen tog 25 minuter för pappan och kvällen kan avrundas lugnt i soffan. Det är dagar som dessa som gör att man kan genomlida de andra.

Jag hoppas det fortsätter vara fler bra dagar än dåliga. Jag vill orka finnas där för min dotter och vara med på hennes upptåg. Hon blev nyss 9 månader. Jag vill orka möta våren och sommaren tillsammans med henne

 

[Marty]

Mammografi i måndags. Magnetkamera i onsdags. På tisdag får jag resultaten på läkarbesöket, men redan under mammografin fick jag glädjande nyheter att tumören i bröstet hade både minskat i storlek och blivit mer diffus. Även tumören i lymfkörteln hade minskat betydligt. Läkaren hade nu svårt att hitta tumören i bröstet med ultraljudet. Jag fick se röntgenbilderna från förra gången och denna, och man kunde se skillnaden med blotta ögat. Känns så otroligt bra att se svart på vitt att cellgifterna biter på cancern. Det gör även de sämre dagarna värt det på något sätt. Vi firade hemma med lite gofika

Jag sover kasst just nu, både med eller utan sömnpiller. Det är inte pga ångest. Det bara vill sig inte. Jag somnar bra på kvällen, sen vaknar jag typ 2h senare och sen sover jag bara korta stunder resten av natten. Ska prata med läkaren om det nästa vecka tänkte jag. Det känns inte riktigt hållbart. Försöker bli fysiskt trött varje dag men det hjälper inte heller.

Det känns som det var en evighet sedan jag fick beskedet om cancern. Det känns som det gått en halv livstid. I själva verket har det gått lite mer än en månad. På onsdag har jag redan fått hälften av alla cellgifter. Det är inte konstigt att jag har lite svårt att hänga med känslomässigt.

 

[tott]

Mammografi i måndags. Magnetkamera i onsdags. På tisdag får jag resultaten på läkarbesöket, men redan under mammografin fick jag glädjande nyheter att tumören i bröstet hade både minskat i storlek och blivit mer diffus. Även tumören i lymfkörteln hade minskat betydligt. Läkaren hade nu svårt att hitta tumören i bröstet med ultraljudet. Jag fick se röntgenbilderna från förra gången och denna, och man kunde se skillnaden med blotta ögat. Känns så otroligt bra att se svart på vitt att cellgifterna biter på cancern. Det gör även de sämre dagarna värt det på något sätt. Vi firade hemma med lite gofika

Jag sover kasst just nu, både med eller utan sömnpiller. Det är inte pga ångest. Det bara vill sig inte. Jag somnar bra på kvällen, sen vaknar jag typ 2h senare och sen sover jag bara korta stunder resten av natten. Ska prata med läkaren om det nästa vecka tänkte jag. Det känns inte riktigt hållbart. Försöker bli fysiskt trött varje dag men det hjälper inte heller.

Det känns som det var en evighet sedan jag fick beskedet om cancern. Det känns som det gått en halv livstid. I själva verket har det gått lite mer än en månad. På onsdag har jag redan fått hälften av alla cellgifter. Det är inte konstigt att jag har lite svårt att hänga med känslomässigt.

Skönt att höra att medicineringen hjälper! Ska du opereras senare eller vad är planen?

 

[Marty]

Skönt att höra att medicineringen hjälper! Ska du opereras senare eller vad är planen?

Ja, det är planen. Cellgifter först, operation och sen strålning. Därefter får de se om det krävs mera cellgifter.

 

[Kilauea]

Åh vad bra uppdatering att tumörerna minskat.

 

[lingonben]

Mammografi i måndags. Magnetkamera i onsdags. På tisdag får jag resultaten på läkarbesöket, men redan under mammografin fick jag glädjande nyheter att tumören i bröstet hade både minskat i storlek och blivit mer diffus. Även tumören i lymfkörteln hade minskat betydligt. Läkaren hade nu svårt att hitta tumören i bröstet med ultraljudet. Jag fick se röntgenbilderna från förra gången och denna, och man kunde se skillnaden med blotta ögat. Känns så otroligt bra att se svart på vitt att cellgifterna biter på cancern. Det gör även de sämre dagarna värt det på något sätt. Vi firade hemma med lite gofika

Jag sover kasst just nu, både med eller utan sömnpiller. Det är inte pga ångest. Det bara vill sig inte. Jag somnar bra på kvällen, sen vaknar jag typ 2h senare och sen sover jag bara korta stunder resten av natten. Ska prata med läkaren om det nästa vecka tänkte jag. Det känns inte riktigt hållbart. Försöker bli fysiskt trött varje dag men det hjälper inte heller.

Det känns som det var en evighet sedan jag fick beskedet om cancern. Det känns som det gått en halv livstid. I själva verket har det gått lite mer än en månad. På onsdag har jag redan fått hälften av alla cellgifter. Det är inte konstigt att jag har lite svårt att hänga med känslomässigt.

Så skönt att få ett kvitto på att det händer något av behandlingen! Och jag tycker definitivt du ska prata med läkaren om sömnen, du behöver din vila. Det finns ju olika sorters sömnpiller att få, så det kanske går att byta till något annat?

 

[Marty]

Så skönt att få ett kvitto på att det händer något av behandlingen! Och jag tycker definitivt du ska prata med läkaren om sömnen, du behöver din vila. Det finns ju olika sorters sömnpiller att få, så det kanske går att byta till något annat?

Jag hoppas att jag kan få något annat. De jag har nu är nog bara insomningstablett. Det verkar inte räcka. Det är ju inte somna som är problemet, utan resten av natten

 

[Marty]

Jag har insett att jag stör mig så mycket på en sak, eller person. Min svärfar. Så fort jag lägger upp inlägg om cancern på mina sociala medier får jag kommer han med kommentarer som "Vi fixar det här", "Vi klarar det!". Jag hatar att han använder order "vi". Det är inte han som har cancer. Det är inte han som måste förgifta sin kropp för att bekämpa cancern och leva med de biverkningar det medför. Han gör inte ett jävla dugg, kort och gott! Han bor 30 mil bort och lever sitt liv som om inget hänt.

Jag höll på att få krupp härom dagen när han skickade ett blombud med just de där orden på lappen. Jag känner ett starkt obehag av orden. Jag slängde lappen. Blommorna var fantastiskt fina, men jag har inte ens tackat. Jag har förklarat hur jag känner för sambon. Han ska prata med sin pappa. Jag orkar inte riktigt. Man kan ju inte skälla på någon för att den bryr sig.

Det finns minst 100 saker som hade varit bättre att säga. Ingen behöver säga något, men ska någon ändå göra det så finns det så många fina och stöttande ord man kan säga. Jag är så glad och tacksam för alla som bryr sig. Två av mina vänner från ungdomen skickade också blommor idag. Vi ses väldigt sällan då vi bor 20 mil isär, men jag vet att de finns där i alla lägen

 

[sunday]

Åh vad härligt att höra att cellgifterna ger resultat Vad glad jag blir!

Bra att du tar det med sömnen med läkaren när du träffar hen. Det är så viktigt att få sin sömn för att orka och läka både kropp och själ.

Ännu bättre att din sambo skall prata med svärfar. Du är så bra som tar tag i sånt som ger negativa känslor istället för att låta det tära på dig. Jag är säker på att svärfar kommer förstå och ändra på sitt sätt att uttrycka sig.

Heja dig

 

[Snurrfian]

Jag har insett att jag stör mig så mycket på en sak, eller person. Min svärfar. Så fort jag lägger upp inlägg om cancern på mina sociala medier får jag kommer han med kommentarer som "Vi fixar det här", "Vi klarar det!". Jag hatar att han använder order "vi". Det är inte han som har cancer. Det är inte han som måste förgifta sin kropp för att bekämpa cancern och leva med de biverkningar det medför. Han gör inte ett jävla dugg, kort och gott! Han bor 30 mil bort och lever sitt liv som om inget hänt.

Jag förstår din känsla, men jag vill även försvara svärfar en aning, han menar antagligen att du ska känna att alla sluter upp vid din sida, att du inte ska behöva vara ensam i kampen. Sen förstår jag precis vad du känner och menar också.
När det gäller sömn så hade jag också svårt med sömnen, jag gav upp att hålla några rutiner utan sov när jag var trött och var vaken när jag vaknade. Låg och läste på nätterna, tittade på tv, surfade. För mig var det rätt, andra behöver rutinerna.

 

[Marty]

Jag förstår din känsla, men jag vill även försvara svärfar en aning, han menar antagligen att du ska känna att alla sluter upp vid din sida, att du inte ska behöva vara ensam i kampen. Sen förstår jag precis vad du känner och menar också.
När det gäller sömn så hade jag också svårt med sömnen, jag gav upp att hålla några rutiner utan sov när jag var trött och var vaken när jag vaknade. Låg och läste på nätterna, tittade på tv, surfade. För mig var det rätt, andra behöver rutinerna.

Jag förstår också vad han menar. Det blir bara väldigt plumpt av honom att uttrycka sig så. Finns så många bättre sätt. Just eftersom han upprepar sina uttryck hela tiden så känns det så uppkört i ansiktet liksom.

Jag har alltid haft svårt att sova på dagtid, och nu med en bebis så gör det inte saken lättare. De dagar jag mår okej jobbar sambon, men även om han är hemma har jag svårt att släppa kontrollen och bara lägga mig på ovanvåningen. Skitdrygt.

 

[Snurrfian]

Jag förstår också vad han menar. Det blir bara väldigt plumpt av honom att uttrycka sig så. Finns så många bättre sätt. Just eftersom han upprepar sina uttryck hela tiden så känns det så uppkört i ansiktet liksom.

Jag har alltid haft svårt att sova på dagtid, och nu med en bebis så gör det inte saken lättare. De dagar jag mår okej jobbar sambon, men även om han är hemma har jag svårt att släppa kontrollen och bara lägga mig på ovanvåningen. Skitdrygt.

Jag är normalt kass på att sova på dagen, men under cellgiftsbehandling var det mitt enda sätt att överleva. Men mina barn var större, yngsta hade just börjat i förskoleklassen så det blev lugnt på dagarna. Slumrade mycket i soffan, men hade även tv i sovrummet. Yngsta som kom hem först och jag fick en rutin att mysa tillsammans en halvtimme när han kom hem. Han hade ett stort kontaktbehov då, mycket för att han också var orolig. ❤

 

[Marty]

Jag är normalt kass på att sova på dagen, men under cellgiftsbehandling var det mitt enda sätt att överleva. Men mina barn var större, yngsta hade just börjat i förskoleklassen så det blev lugnt på dagarna. Slumrade mycket i soffan, men hade även tv i sovrummet. Yngsta som kom hem först och jag fick en rutin att mysa tillsammans en halvtimme när han kom hem. Han hade ett stort kontaktbehov då, mycket för att han också var orolig. ❤

Det finns dagar jag hade önskat att jag också kunde få vara ensam hemma dagtid . Det händer extremt sällan just nu. Pandemi, cancer och bebis är ingen bra kombo av den anledningen . Än så länge är jag pigg de flesta dagar. Är främst första dagarna efter cyton som jag kan ha rejäla dippar. Nu senast jobbade sambon dagarna efter. Det var ingen större hit då jag kände mig som världens sämsta mamma när jag inte riktigt orkade sysselsätta bebis. Kommande vecka har vi redan på förhand bestämt att han är hemma dagarna efter cyton.

Han har sagt att jag bara kan kalla hem honom om han jobbar och jag har det kämpigt, men duktig som jag är biter jag hellre ihop. Det är inte riktigt hållbart. Han får vara hemma de dagarna istället fortsättningsvis.

 

[Snurrfian]

Det finns dagar jag hade önskat att jag också kunde få vara ensam hemma dagtid . Det händer extremt sällan just nu. Pandemi, cancer och bebis är ingen bra kombo av den anledningen . Än så länge är jag pigg de flesta dagar. Är främst första dagarna efter cyton som jag kan ha rejäla dippar. Nu senast jobbade sambon dagarna efter. Det var ingen större hit då jag kände mig som världens sämsta mamma när jag inte riktigt orkade sysselsätta bebis. Kommande vecka har vi redan på förhand bestämt att han är hemma dagarna efter cyton.

Han har sagt att jag bara kan kalla hem honom om han jobbar och jag har det kämpigt, men duktig som jag är biter jag hellre ihop. Det är inte riktigt hållbart. Han får vara hemma de dagarna istället fortsättningsvis.

Rent krasst, kan inte han ta upp pappaledighet 2-3 dagar i veckan så han kan vara hemma mer? Så du slipper fundera på om du ska ringa? Cellgifter bryter ner allt mer eftersom, sen fick jag dåliga blodvärden som hjälpte till. Innerligt tacksam för alla de som ger blod. ❤

 

[Marty]

Rent krasst, kan inte han ta upp pappaledighet 2-3 dagar i veckan så han kan vara hemma mer? Så du slipper fundera på om du ska ringa? Cellgifter bryter ner allt mer eftersom, sen fick jag dåliga blodvärden som hjälpte till. Innerligt tacksam för alla de som ger blod. ❤

Jo, det är planen att han nu ska vara hemma 3 dagar den veckan jag får cellgifter och minst en dag i veckan den veckan det är uppehåll. Kan bli mer om jag behöver det. Vi behöver dock att han jobbar en del för att få ihop det ekonomiska. Jag kan dock lämna iväg bebis ett par timmar om det skulle behövas också. Hittills har jag mått rätt bra fysiskt förutom första dagarna när jag mår illa och sista dagarna som jag tar sprutorna. Det kan ju dock ändras de sista kurserna också när kroppen blir mer och mer påverkad.