Jag har blivit rädd!

[Mysaan]

Sv: Jag har blivit rädd!

Lånar min egen knapp.

Jag är nu precis hemkommen från stallet. När jag kom dit och såg min vackra häst så började jag storgråta. Jag vill inte förlora honom (läs sälja) och han mår inte bra av att bara agera gullhäst.

Så sagt och gjort utan att ens vara klädd för att rida gick jag in i stallet och hämta sadel och grejer. Pållen min kom travandes emot mig och såg så glad ut. Jag hade ingen plan öht utan min tanke var att jag skulle sadla utan att få panik. Kanon satt upp och han står precis still och är kanon som vanligt.
Okej tänkte jag två steg sedan kliver jag av.
De två stegen blev fler hela tiden längde jag sträckan jag skulle klara innan jag klev av.

Han gick så bra och eftersom jag inte blev rädd när han började takta så lät jag honom trava och hela tiden fokusera jag på att andas för att hålla mig avslappnad för han känner så väl när man är spänd.

Ja faktiskt så tog jag 2 galoppfattningar också men de var väldigt väldigt obehagliga eftersom han precis i fattningen får sånt påskjut så det kändes som när han stack. Så lite backflash plus att jag fick lite ont i bröstkorgen då.

Jag kände att jag liksom föll lite bakåt men halsringen är ens bästa vän. Nu efetråt känns det kanon även om jag kommer hålla mig inhängad ett bra tag till.

Jag insåg också att en dressyrsadel som ger mer stöd än min allroundsadel nog är på sin plats.

Tack för alla uppmuntrande ord och glada tillrop utan dem hade hästen nog legat på annons nu men jag är glad för ert stöd och jag är så lycklig över att jag bestämde mig för att sitta upp i dag.

Men som någon skrev jag märker att jag blivit fegare med åren

 

[iNHALE]

Sv: Jag har blivit rädd!

Vad bra att du vågade dig upp igen och vad kul att det gick så bra!

Tycker du förtjänar en peppdans!

Jag har aldrig skadat mig vid någon avramling, men blivit rädd flera gånger ändå, även om hästen bara skuttat till och jag lyckats sitta kvar har det ändå skrämt mig. Det som driver mig är att andas och tänka framåt. Fokusera på en punkt längre fram och tänk att "dit ska jag!" och så rider man dit och glömmer alla farliga saker på vägen som hästen kan tänkas bli rädd för. Jag är alltid nervös innan jag ska rida, oavsett vilken häst jag ska rida (är även nervös med min egen). Har alltid varit nervös, varenda gång, med alla hästar sen jag började rida när jag var 5-6 år. Har numera lärt mig att trycka bort det och rider iaf.

 

[corzette]

Sv: Jag har blivit rädd!

Håller med tidigare !!! PEPPDANS

Själv hade jag oturen att åka av min 3 åring och fick ridförbud i 2 månader, dock åkte jag inte till sjukan direkt utan dagen efter satt jag upp på min äldre häst dagen efter just för att det heter ju att man ska sitta upp direkt (vilket jag inte kunde samma dag som jag åkte av)... Denna äldre häst var tyvärr egentligen värre än unghästen men trots att pappa tom satt på unghästen vågade jag inte rida honom... Nu 4 år senare (eller egentligen "bara" 3 då jag fick hem honom igen i höstas) så rider jag honom på heltid igen men red i stort sett inte alls under de 3 åren som va emellan.. Just för att jag faktiskt var "skraj"... men nu har jag tom börjat hoppa igen trots att jag är "dressyrtant" och kan tom ta hans "tittigdumheter" när man rider i skogen... MEN det kommer fortfarande dröjja innan jag försöker mej på att galoppera i "högre" hastighet igen på honom då de va just i galoppen och ett "litet" (läs stort) bocksprång som gjorde att jag åkte av... Men de kommer nog de med (hoppas jag )

Men det kommer nog gå över "fortare" än du tror !!! (att du kommer över den "akuta" rädslan....)

Lånar min egen knapp.

Jag är nu precis hemkommen från stallet. När jag kom dit och såg min vackra häst så började jag storgråta. Jag vill inte förlora honom (läs sälja) och han mår inte bra av att bara agera gullhäst.

Så sagt och gjort utan att ens vara klädd för att rida gick jag in i stallet och hämta sadel och grejer. Pållen min kom travandes emot mig och såg så glad ut. Jag hade ingen plan öht utan min tanke var att jag skulle sadla utan att få panik. Kanon satt upp och han står precis still och är kanon som vanligt.
Okej tänkte jag två steg sedan kliver jag av.
De två stegen blev fler hela tiden längde jag sträckan jag skulle klara innan jag klev av.

Han gick så bra och eftersom jag inte blev rädd när han började takta så lät jag honom trava och hela tiden fokusera jag på att andas för att hålla mig avslappnad för han känner så väl när man är spänd.

Ja faktiskt så tog jag 2 galoppfattningar också men de var väldigt väldigt obehagliga eftersom han precis i fattningen får sånt påskjut så det kändes som när han stack. Så lite backflash plus att jag fick lite ont i bröstkorgen då.

Jag kände att jag liksom föll lite bakåt men halsringen är ens bästa vän. Nu efetråt känns det kanon även om jag kommer hålla mig inhängad ett bra tag till.

Jag insåg också att en dressyrsadel som ger mer stöd än min allroundsadel nog är på sin plats.

Tack för alla uppmuntrande ord och glada tillrop utan dem hade hästen nog legat på annons nu men jag är glad för ert stöd och jag är så lycklig över att jag bestämde mig för att sitta upp i dag.

Men som någon skrev jag märker att jag blivit fegare med åren

 

[Pettsson]

Sv: Jag har blivit rädd!

Jag blev riktigt rädd när jag var liten, men då fick jag lära mig den klassiska one-rein-stop. Själva grejen kunde jag väl egentligen redan, men jag fick nu lära mig att tänka att om jag blir osäker, om hästen gör något, om den blir rädd eller vad det nu kan vara så kan jag alltid ta till det och vet att jag i alla fall inte kommer framåt. Rent mentalt har det varit till hjälp många gånger när jag blivit osäker, jag vet att det enda jag behöver göra är att "hålla i ena tygeln". Själva det tänket, utan att jag för den skull behövt använda själva metoden, har gjort mig mycket lugnare.
Iof blev jag skrämd av min ponny som skenade med mig och då kändes det tryggare att kunna ta till det här OM jag skulle känna att det bar av igen.

Sedan får man ta en dag i taget, sitta upp, rida det man känner att man fixar, hoppa av, känna efter, hoppa upp igen eller gå vidare nästa dag.

 

[Mooch]

Sv: Jag har blivit rädd!

YES! Härligt! Där ser du, du fixar det här!

 

[Siiiia]

Sv: Jag har blivit rädd!

Vad kul! Det är bara att hålla på, så ger det sig ska du se

 

[palle]

Sv: Jag har blivit rädd!

Fegare finns inte.... Det heter FÖRSTÅNDIGARE

Stämmer också in i peppkören

 

[Gizmo]

Sv: Jag har blivit rädd!

Hej!

Härligt att det går bra för dig!
Jag vill tipsa om att det kan vara bra att träna med din häst från marken. Speciellt om du känner dig tryggare där!

Jag tycker absolut att du ska miljöträna med hästen! Det gör både dig säkrare ihop med din häst och kan bidra till att hästen blir mindre lättskrämd. Ta promenader med hästen och ta dig tid att jobba igenom alla tillfällen där hästen blir spänd och orolig. (Stanna kvar där tills hästen är lugn igen.) På det sättet får hästen också möjlighet att komma ut och röra på sig i en annan miljö och det blir inte lika nytt och spänt när du väl vågar rida där igen.

Det är ju inte heller fel att träna lite extra med en cykel, eftersom det var det som skrämde din häst när du blev rädd. Börja med en stillastående cykel och så småningom kan du be någon cykla runt på den. När detta fungerar kommer säkert både du och hästen att känna er tryggare!
Även om det inte var själva cykeln hästen reagerade på, utan det plötsliga uppdykandet, så tror jag att det kan vara nyttigt för er båda!

Jag har för övrigt varit med om samma sak. Dock lyckligtvis utan att ramla av och skada mig! Men man får verkligen hjärtat i halsgropen när hästarna plötsligt far iväg som skott, utan att man hört eller sett ett dugg!
Cyklister tror tyvärr ibland att de gör ridande en tjänst när de närmar sig så tyst som möjligt. Dock så är det ju tvärtom!

De flesta som rider blir rädda ibland, men det GÅR att jobba med det, så ge inte upp!

Lycka till!
/Gizmo

 

[Mysaan]

Sv: Jag har blivit rädd!

Hej!

Härligt att det går bra för dig!
Jag vill tipsa om att det kan vara bra att träna med din häst från marken. Speciellt om du känner dig tryggare där!

Jag tycker absolut att du ska miljöträna med hästen! Det gör både dig säkrare ihop med din häst och kan bidra till att hästen blir mindre lättskrämd. Ta promenader med hästen och ta dig tid att jobba igenom alla tillfällen där hästen blir spänd och orolig. (Stanna kvar där tills hästen är lugn igen.) På det sättet får hästen också möjlighet att komma ut och röra på sig i en annan miljö och det blir inte lika nytt och spänt när du väl vågar rida där igen.

Det är ju inte heller fel att träna lite extra med en cykel, eftersom det var det som skrämde din häst när du blev rädd. Börja med en stillastående cykel och så småningom kan du be någon cykla runt på den. När detta fungerar kommer säkert både du och hästen att känna er tryggare!
Även om det inte var själva cykeln hästen reagerade på, utan det plötsliga uppdykandet, så tror jag att det kan vara nyttigt för er båda!

Jag har för övrigt varit med om samma sak. Dock lyckligtvis utan att ramla av och skada mig! Men man får verkligen hjärtat i halsgropen när hästarna plötsligt far iväg som skott, utan att man hört eller sett ett dugg!
Cyklister tror tyvärr ibland att de gör ridande en tjänst när de närmar sig så tyst som möjligt. Dock så är det ju tvärtom!

De flesta som rider blir rädda ibland, men det GÅR att jobba med det, så ge inte upp!

Lycka till!
/Gizmo

Markarbetet är inga problem. Ute och går gör vi ofta ändå och då blir han aldrig rädd för något för då är ju matte på marken.

 

[Mysaan]

Sv: Jag har blivit rädd!

Lånar egen knapp!

Tack för all pepp. Måste erkänna att trots att jag tog alla gångarter i går så var jag lite nervös även om jag inte var panikrädd så hade jag en liten oroskänsla i magen. Men när jag kom hem med stora flinet så förstod ju min sambo att jag ridit och att det gått bra.

Kommer jobba vidare med att rida inhägnad ett tag och ta det i små steg och en vacker dag är jag nog ute och flänger efter vägarna igen. Älskar min häst så jag gör vad som krävs för att han ska bli kvar i min ägo även om det betyder att jag måste rida inhägnad närmaste månaderna.

 

[Linnea F]

Sv: Jag har blivit rädd!

som andra redan sagt så är det bara att fortsätta rida och ta lite i taget, blev sparkad och bröt ett revben när jag ledde 2 unghästar förra året, blev sen rädd för att skada mig igen. dvs jag blev inte rädd för själva hästarna men jag fick känslan att oj nu kan det ju hända att jag kan ramla av, eller så blev jag helt plötsligt spänd och stressad när jag ledden en häst ut i hagen eftersom den super snälla hästen kanske skulle dra iväg ut eller snurra runt och spraka mig.

Det där känner jag igen, jag är också rädd för att göra illa mig inte för hästarna i sig. Främst är jag rädd för att gå omkull, eftersom jag en gång gick omkull med en häst som reste sig i en asfalterad backe och slog runt. Jag klarade mig med bara ett blåmärke på höften men tänkte på vad som hade kunnat hända om jag hamnat under honom. Här om dagen hamnade jag verkligen under en häst, min fot i alla fall. Det var en ren olyckshändelse. Jag klarade mig med en stukad fot trots 800kg på en fot där tårna pekade upp mot himlen och sedan veks bakåt.
Sjukt nog tror jag att jag blev mindre rädd efter det...
Ta små steg i taget, men pressa dig lite lite varje gång så att du märker att det inte är farligt, du kommer tillbaka!

 

[Gizmo]

Sv: Jag har blivit rädd!

blev sparkad och bröt ett revben när jag ledde 2 unghästar förra året, blev sen rädd för att skada mig igen. dvs jag blev inte rädd för själva hästarna men jag fick känslan att oj nu kan det ju hända att jag kan ramla av,

Är det inte det allas rädsla handlar om? Att man är rädd att göra sig illa på något sätt.
Om man VISSTE att det var helt riskfritt så skulle nog ingen vara rädd!

/Gizmo

 

[pulkaskurk]

Sv: Jag har blivit rädd!

Jag kände att jag liksom föll lite bakåt men halsringen är ens bästa vän. Nu efetråt känns det kanon även om jag kommer hålla mig inhängad ett bra tag till.

Jag insåg också att en dressyrsadel som ger mer stöd än min allroundsadel nog är på sin plats.

Vad härligt att du kom upp på hästryggen igen

Jag tycker du ska ta till alla hjälpmedel som finns för att du ska känna dig tryggare igen.

Halsringen är ju kanon om du tycker den fungerar bra

Om du inte använder säkerhetsväst kanske det vore bra att införskaffa en?
Visst man kan göra illa sig med säkerhetsväst också men det gör oftast inte lika ont, jag känner mig betydligt bekvämare med västen på än utan.

Eftersom du vill ha lite mera stöd i en ny sadel vill jag slå ett slag för någon variant av de spanska skolsadlarna, där sitter man verkligen som gjuten
Ett par stigbyglar med en bredare fotplatta kan också göra att man får lite bättre balans så det kanske kan vara något?

Man behöver ju inte göra ridningen onödigt svår

 

[Mysaan]

Sv: Jag har blivit rädd!

*kl*

Tack för eran uppmuntran. Erkännas ska att det fortfarande knyter sig lite i magen när jag tänker på att rida men jag känner att det måste gå och då får jag liksom kämpa på lite och inte förvänta mig något gratis.

 

[palle]

Sv: Jag har blivit rädd!

Du glömde visst ett *kl* innan du skrev inlägget eller hur ?

För det är ju riktat till TS och inte mej i alla fall.........

 

[Gizmo]

Sv: Jag har blivit rädd!

Sorry, men jag är ny på forumet och har inte lärt mig hur det funkar riktigt än!
Nej, det var förstås inte riktat till dig, men jag hoppas att det framgick av vad jag skrev...

/Gizmo

 

[lobell]

Sv: Jag har blivit rädd!

Jag har varit rädd i flera år nu men det värsta försvann i våras. Då ramlar jag av i full galopp för 2 månader sen och rädslan kom tillbaka.
Nu försöker jag rida korta turer och när det känns bra så avslutar jag och tar med mig känslan till nästa tur. Om 1,5 vecka ska jag på en 2-dagars långtur med några bukare så nu måste jag släppa det

Har du testat räddningsdroppar? Jag började med dem i våras och märkte att jag blev mer fokuserad på att tänka positivt istället för Tänk om...

Kolla efter Dr Bachs räddningsdroppar. Finns på hälsokost och internet för ca 120 kr

 

[Sickan]

Sv: Jag har blivit rädd!

Rädsla är en sund reaktion på något som kan skada oss, utan den kan ju vad som helst hända. Däremot är det inte bra om rädslan börjar hindra oss att göra det vi egentligen vill.

Jag har också som du hållt på med hästar "hela mitt liv" men för ett par veckor sedan blev jag nersprungen av en av våra hästar precis när jag skulle släppa ut henne i hagen. Plötsligt låg jag rak lång med hästhovar virvlande runt mig. Precis som din blev hon skrämd av något bakom henne och hon rusar fram och där stod jag. Hon sprang inte på mig men hennes boge träffade och det var tillräckligt för att jag skulle tappa balansen.

Jag känner också obehag (rädsla) när jag ska släppa ut (och ta in) just den hästen, trots att jag känner henne väl (min egen uppfödning). Jag gör det men är väldigt försiktig med var jag är och var hon är. Likaså kollar jag vägen in så att där inte finns något som kan skrämma henne. T ex tar in hunden så att han inte plötsligt hoppar fram o s v.
Det är bara till att jobba vidare i den takt man själv känner sig bekväm i. Tar det 6 månader tills du rider utanför banan, ja då får det väl ta det. Du kanske kan ha någon annan som rider ut din häst?

 

[Mysaan]

Sv: Jag har blivit rädd!

Tyvärr är det ingen annan som kan rida ut honom men eftersom jag har massa hage med varierande terräng i så tror jag helt ärligt inte han blir lidande av att bara ridas i hagarna i 6 månader om det tar sådan tid.

*delvis kl*

Nu har det då inte blivit ridande på 2 dagar pga olika anledningar och då kommer nervositeten smygande på mig igen. Men i morgon ska jag upp i sadeln igen även om det bara blir precis upp och sedan ner igen.

Jag har massa stöd både av min sambo och min stallkompis så jag kommer klara detta och det får ta den tiden det tar helt enkelt.

 

[Mim]

Sv: Jag har blivit rädd!

Jag är lite i samma sits som dej, åkte av i midsommar och har inte riktigt kommit igång med ridningen. Har inget stöd hos familj och vänner utan alla tycker jag ska sälja. Känns skönt att läsa här att vi inte är ensamma..... ;-)