Jag ger upp snart

[Pigalle]

Lät ju som en bra plan att ta bort allt som har med sadlar att göra eftersom han verkar riktigt negativt inställd till dem just nu
Även kanske även bett/träns om den som red med det innan var ovarsam med det.
Försök börja om på nytt med positiv förstärkning

 

[ridtravare]

Trivs Han i flocken? Har han någon i flocken som han tycker om? Då hade jag försökt att få med den hästen ut. Jag skulle också prova på att löslongera honom så han lär sig orden för stopp, trav, skritt innanjag satt upp på honom.... Vad gjorde han när du åkte av?

 

[tuaphua]

Jag har haft täckgjorden på honom och träns och gått bredvid medans jag styrt honom med tyglarna över halsen och använt min kropp på den sidan jag just då går på som skänklar.


Jag har försökt longera men så fort jag är över 2 meter ifrån honom kommer han springande med rullande ögon.
Tydligen har han alltid gjort så.

Jag hoppas du inte tar illa upp nu av vad jag skriver. Men som jag läser dina inlägg känns du lite oerfaren.
Du har säkert mer erfarenhet än många andra som har häst!
Men du har i mina ögon inte samma kunskapsbank som en professionell problemlösare eller inridare som endast jobbar med detta dygnet runt.

Och jag tror att du skulle gynnas av att ta hjälp. Både du och hästen gynnas av det.

Det är ingen idé att börja rida på en häst som inte är helsafe och lydig i övrig hantering.
En häst med rädsloproblematik/spänningar är det än mer viktigt på.
Det finns en herrans massa sätt att släcka ut olika rädslor.
Går den inte att longera hade jag inte satt mig på den.

Många Islänningar upplever jag man har valt att ha kvar mer flykt i än vi i Sverige i övrigt kanske vill ha i våra ridhästar. Man tränar alltså inte bort det innan man ska rida.
Jag ser ingen vits i att inte göra det.
Det är ju också en ras som har närmre till instinkter och kämpar längre/hårdare för det de tror på än tex halvbloden.
Så en Islänning du får problem med är mer att jobba med än många andra raser, trots sin ringa strl.

Hästen måste ju klart ridas in på nytt. Och den måste ridas in så den passar dig om du ska ha den. Du måste klara av att sitta kvar(och helst tycka det är kul och trevligt att rida).
Alltså skulle jag trubba av den, släcka ner responser, dämpa energin öht.
Ev skulle jag formge den från backen också för att klara av att kontrollera den uppsuttet framöver.
Jag skulle checka av att min lista med saker som måste funka innan man rider gör det. Bla longering med diverse signaler som måste funka där. Sen även tömkörning och arbete för hand.
Den måste tåla en hel del saker innan man sitter på den. Får inte panika för saker, vare sig mig, rörelser, kläm runt kroppen, att man tar i den i grimma/bett/vadmannuänhar.
SEN rider jag. Och då sitter jag gärna på en sån häst upp efter vi varit ute och knallat i skogen offroad ca 4 h. Så den är trött mentalt och fysiskt.
Det finns dessutom tekniker för att blockera hästens naturliga rörelsemönster för att ha en ärligare chans att sitta kvar på de som verkligen vill ha av ryttare.

Många blir så himla försiktiga med rädda hästar att de skrämmer dem mer och gör dem ännu känsligare. Ju känsligare häst desto mer ska man böka, vara snabb i rörelser, hoppa, tjoa och låta.. MEN man måste göra det på rätt sätt.
Och för det krävs rutin. Annars får man bara ryckiga och skraja hästar.

Tänk KBT.. Man måste utsätta sig för saker tills rädslan klingar av.
Då måste man som människa/hästtränare veta i vilken grad man kan göra det som hästen anser ngt obehagligt och veta när man ska sluta för att betinga in det positiva bäst.
Man måste veta hur man kan lura dem med att nyttja deras naturliga trötthet till att tro att de är lugna etc..
Sen vet inte jag vad du tycker är våld. Jag tycker man ska vara jäkligt säker på att man inte försöker utbilda med våld. Det går inte. Det är också helt och hållet meningslöst att försöka få bort rädsla med stryk.
Men en häst som går på mig tex kan förvänta sig att jag försvarar mitt space och kan daska till den.
Man kan absolut ställa samma krav på respekt som de ger varann i fråga om att inte försöka attackera varann, jaga bort en etc.
Det upplever iaf jag ger tryggare hästar. Hästar som har veka människor de kör med kan bli väldigt osäkra om de inte är bra ledare.
Just min gamla Islandsgubbe blev hysteriskt skraj om han fick köra med folk. Då åkte folk av och han kutade över de som ledde etc..
Men en som talade om för honom direkt att han inte fick gå på en etc kunde han ha tilltro till och slappna av med.

Så mitt tips är fortsatt: Ta hjälp!
Hade du inte behövt hjälp hade du inte skrivit den här tråden. Du hade inte varit osäker.

Sen kan jag mycket väl förstå att man inte vill utsätta hästen för det som det krävs för att få den ridbar.

 

[L_viz]

@tuaphua

Nejdå jag tog inte illa vid mej av det du skrev.

Allt utom en sak håller jag helt med om.

Det enda som jag inte håller med om är longeringen.
Jag har aldrig förstått nyttan av det, jag tycker inte att det är en salig mirakelkur att förorda longering hela tiden, men det kanske är min anglofila sida som slår igenom.
Jag säger inte att det är helt fel, men det är en metod som inte passar mej helt enkelt.
Men det verkar fungera för många andra även om jag sett gräsliga övergrepp vid både löslongering och longering med lina.

När jag har åkt av så var det först efter vi hade gått igenom ett snår med hallon och massa sly som "slog" hästarna på sidorna och under magarna.
Då sprang han okontrollerat iväg och såg sej inte för utan snubblade och gick omkull.
Därefter åkte jag av direkt på stallplanen.
En annan håller i honom lite lätt medans jag sitter upp, inga konstigheter utan han står stilla.
Hon tar något steg åt sidan, fortfarande helt okej.
Jag slappnar av, lättar lite på tyglarna genom att slappna av i händerna/armarna/axlarna.
Och då exploderar hela världen, om jag får använda det uttrycket.
Nästa jag vet är att jag ligger på backen och han står i en buske i utkanten av stallplanen.

Jag kollade sadel, vojlock, sadelgjord m.m. men hittade ingenting.
Sadlar igen efter mycket panik från hans sida.
Går med honom fram och tillbaka på vägen.
Går in i stallet igen och byter till en bomlös padd i väntan på en utprovare ifall det skulle vara något problem med sadeln.
Jag sitter upp själv och så fort jag satt mej ner och slappnat av, åker jag avvaktar med dunder och brak och han står i samma buske.

Nu erkänner jag villigt att jag ställde in honom för att sen släppa ut honom i hagen efter ett par timmar.
För varken jag eller någon annan vågade sitta upp på honom igen.
Och det var då jag bestämde att nu börjar vi om helt och hållet och vänjer honom vid sadel och träns m.m.

I det läget startade en ny vän i stallet tråden på bukes islandsforum, jag visste inte ens om det då.
Då blev jag kontaktad av en som hade jobbat hos uppfödaren och visste vad som hade hänt där, och en annan kontaktade mej och kunde bekräfta alltihopa plus att jag fick mer information om hur han hade haft det.

Det är anledningen till att jag bestämde mej för att jobba från början och jobba som jag gjort med alla andra hästar oavsett ras.

När vi är ute i skogen och går så går vi inte bara rakt fram i samma fart utan vi ökar och minskar tempot, vi går runt och hit och dit runt träden.
Stannar, går åt sidan, backar, snurrar runt åt bägge håll.

Och blir han skrämd av en fågel, hare eller ett rådjur kommer han numera genast och ställer sej bredvid och blåser oss på händerna, som att han känner sej trygg hos oss.

När vi viftar med armarna och händerna har han gått från att rygga tillbaka och rulla med ögonen till att stelna till och hålla andan för en sekund eller två innan han slappnar av igen.
Vi bryr oss inte om det utan vi bara fortsätter med det vi höll på med.
Det beteendet brukar enligt min erfarenhet vara bästa sättet att bara helt enkelt vänta ut genom att bara fortsätta med det man höll på med.

Många irländare var såna när dom kom och skulle ha varit hanterade när jag jobbade med såna importer.
Många av dom var randiga både här och där på kroppen när dom lastades av på gårdsplanen, så dom hade blivit inpiskade i bilar och transporter och sen åkte båt från Irland/England hit.

Men självklart har vi talat tydligt om att trampa eller springa över oss människor i stallet är INTE acceptabelt.
Och det gör han inte utan när han kommer så står han stilla och blåser på händerna och då är det bara att säga till och han backar ett steg eller två.
Går han bakom oss trampar han inte på oss längre utan skulle han gå för nära sambon och riskera trampa honom på hälarna räcker det med att väsa till mellan tänderna så bromsar han in.
Jag har i princip aldrig det problemet längre, sambon upplever att han knappt hinner lyfta fötterna innan han ska sätta ner sina hovar exakt i samma spår men bara när vi går en ny runda för första gången.

Och det är ju för att jag inte jobbar med denna problematik professionellt som jag frågade här om tips som jag inte tänkt på, eller hört men glömt bort.

 

[saraaandersson]

Som flera andra skrivit så skulle jag rekommendera att lämna bort hästen till en duktig tränare. Finns massor med duktiga utbildare i islandshästvärlden
Hoppas du inte tar illa upp nu men om du jobbat med honom sen i vintras och fortfarande "inte kommit någonvart" så tror jag inte att ni kommer komma så mycket fortare fram nu heller .. vill du ha en ridbar häst inom relativt snar framtid så tror jag att den bästa lösningen är att lämna iväg på träning. Om du hittar någon i närheten kan du ju åka dit och hälsa på och titta hur tränaren arbetar och är du inte nöjd kan du ju alltid ta hem honom igen..

 

[L_viz]

Den enda inom islandssfären som verkligen hjälpt mej har jag tänkt på att höra om hon kunde ha tid att hjälpa mej, men frågan är om jag ska testa med om han kanske accepterar en sån där ponnyplanka på ryggen innan jag kontaktar henne.

 

[Ginne]

Kan det vara så att han förknippar dig i sadeln med avramlingen i hallonbuskarna? Vissa hästar kan bli väldigt rädda när ryttaren ramlar av. Kanske var den händelsen väldigt stark för honom?

 

[Alexandra_W]

Inte säker på att jag fattat rätt. Men han var fullt ridbar om än grispassande när du köpte? Sen åkte du av två gånger och nu fungerar ingenting som ens påminner om ridning/sadel?

I så fall är jag inne på @Ginnes spår.

För många år sen hade jag en arab, som hade otrevliga upplevelser vid inridningen. Han startades om, och sen köpte jag honom. Då var han grön, men fullt ridbar. Lite ängslig av sig i allmänhet men inga problem rida, sadla osv.

Sen blev han skrämd av ett rådjur under ridtur - och blev livrädd av att jag tappade balansen lite och kom i bakvikt. Jag bockades av som en projektil. Fick en rejäl ryggskada som 15 år senare dagligen påminner.
Var borta i 2 V på sjukhuset. Hade eg ridförbud men insåg att jag för bådas del måste upp igen. Han fick panik, jag slängde mig av innan jag åkte av. Sen fick han vila från ridning i 6 månader.

Efter det så flippade han ur bara man la sadel eller tömkörningsgjord på honom. Han hade helt förlorat förtroendet och koncepten kring det där med nåt på ryggen.

Long story short tog det ett år och involverade för att bli av med det där sista även det du initialt förkastat.

Det blev ordning på honom, men lite sadeltvång fanns alltid kvar och jag hade nog inte kunnat låta vem som helst rida ens 10 år senare utan att det hade gått tokigt.

Då var jag ung, envis och mer blödig än idag. Idag skulle jag aldrig anse det värt risken och skulle inte göra om den resan..

 

[L_viz]

Han "reds in" genom att en stor islänning satte in en stång i munnen, la på en sadel, togs upp på logen, bands fast i en bjälke, dörrarna stängdes, sen hördes vrål och skrik från häst och människa blandat med piskslag under ett par timmar. Sen kom en rödrandig häst ut och islänningen satt upp och jobba gav hästen ett antal rapp för han ville inte så stilla, för att sen få mer stryk för han inte sprang tillräckligt fort.

Låter som en påhittad saga men tyvärr är det sant. Han gjorde det under flera år hos flera olika uppfödare, så tillslut blev han polisanmäld men innan han blev fälld i domstol flydde han tillbaka till Island. Inget utlämningsbeslut togs då brottet inte var tillräckligt grovt.

Jag är inte den enda han har hivat av sen dess, det är orsaken till att han lämnats tillbaka efter några månader efter han hyrts ut.
Så har han haft det tills jag köpte honom.

Avkastningen i hallonsnåret var 2a gången jag åkte av. 1a gången halkade han på en isfläck och gick omkull. Det var 3 dagar mellan incidenterna.
Dom 2 nästa gångerna var på stallplanen.
Allt som allt skedde avåkningarna under knappt 2 veckor i februari.

NU först är han så lugn och trygg att vi kan gå ut i hagen och han kommer fram till oss och följer oss överallt när vi promenerar i skogen, övriga i byn skojar om att vi har byns största och mest väluppfostrade hund vi promenerar med.
Han bryr sej inte längre om trafiken, varken bilar, traktorer eller tåg.

Dom som ridit honom innan jag gjorde det "red" på helt annat sätt. Så att det skulle behövas en omskolningsperiod förstod jag genast.
Men inte att det skulle bli så här.
Dom red honom med att ha en sadel som var för smal och för lång så dom satt på bakvalvet bakpå länden med händerna högt och hårt sträckta tyglar = han gick med sänkt rygg och halsen sträckt bakåt och näsan som högsta punkt.
Inga ryggmuskler, inte ens bukmuskler anpassade för ridning fanns.
Men en vacker underhals hade han.
Ska se om jag kan komma på hur man lägger in bilder så förändringen sen i vintras till nu syns.

 

[Ginne]

Jösses! Inte konstigt att han försöker göra sig av med ryttaren med den historian. Äntligen har han hittat ett sätt att komma ifrån det jobbiga på hans rygg! Det låter i mina öron som om det skulle behövas väldigt lång tid och väldigt mycket arbete från marken med att få honom att acceptera att det finns snälla och positiva människor även om de råkar sitta på hans rygg. Hade jag en sån häst skulle han slippa ryttare under lång tid och sedan få en långsam och lugn tillvänjning av att ha något på ryggen överhuvudtaget. Jag skulle inte sitta upp förrän hästen hade varit totalt avslappnad i alla lägen. Så länge han stelnar till skulle jag vänta med att sitta upp, även om han sedan slappnar av.

 

[akleja]

Han "reds in" genom att en stor islänning satte in en stång i munnen, la på en sadel, togs upp på logen, bands fast i en bjälke, dörrarna stängdes, sen hördes vrål och skrik från häst och människa blandat med piskslag under ett par timmar. Sen kom en rödrandig häst ut och islänningen satt upp och jobba gav hästen ett antal rapp för han ville inte så stilla, för att sen få mer stryk för han inte sprang tillräckligt fort.

Låter som en påhittad saga men tyvärr är det sant. Han gjorde det under flera år hos flera olika uppfödare, så tillslut blev han polisanmäld men innan han blev fälld i domstol flydde han tillbaka till Island. Inget utlämningsbeslut togs då brottet inte var tillräckligt grovt.

Jag är inte den enda han har hivat av sen dess, det är orsaken till att han lämnats tillbaka efter några månader efter han hyrts ut.
Så har han haft det tills jag köpte honom.

Avkastningen i hallonsnåret var 2a gången jag åkte av. 1a gången halkade han på en isfläck och gick omkull. Det var 3 dagar mellan incidenterna.
Dom 2 nästa gångerna var på stallplanen.
Allt som allt skedde avåkningarna under knappt 2 veckor i februari.

NU först är han så lugn och trygg att vi kan gå ut i hagen och han kommer fram till oss och följer oss överallt när vi promenerar i skogen, övriga i byn skojar om att vi har byns största och mest väluppfostrade hund vi promenerar med.
Han bryr sej inte längre om trafiken, varken bilar, traktorer eller tåg.

Dom som ridit honom innan jag gjorde det "red" på helt annat sätt. Så att det skulle behövas en omskolningsperiod förstod jag genast.
Men inte att det skulle bli så här.
Dom red honom med att ha en sadel som var för smal och för lång så dom satt på bakvalvet bakpå länden med händerna högt och hårt sträckta tyglar = han gick med sänkt rygg och halsen sträckt bakåt och näsan som högsta punkt.
Inga ryggmuskler, inte ens bukmuskler anpassade för ridning fanns.
Men en vacker underhals hade han.
Ska se om jag kan komma på hur man lägger in bilder så förändringen sen i vintras till nu syns.

Hej, jag har inte läst varje rad i den här tråden men tänker såhär:

Din häst har uppenbarligen issues med ridning, och om de uppkommit nyligen eller funnits länge är inte det väsentliga, utan det är att pållen blir livrädd i vissa situationer. Om man vill rätta till sånt finns det två saker man kan vara säker på:

1) det tar tid
2) om man inte gjort det många gånger förr tar det ännu längre tid.

Därför är det bra att ta en diskussion med sig själv om man är beredd att satsa. Jag skulle i ditt läge planera för enbart markarbete i ett år eller så. Personligen gillar jag markarbete i alla former, gör man inte det är det ju ännu större anledning att fundera över om det är värt besväret.

Sen är det oerhört mycket enklare att ta hjälp av någon med ordentlig erfarenhet eftersom sådana personer ofta fattar vad som egentligen är problemet. Och ska man lösa problem är det mer effektivt att jobba med grundorsaken. Vi vanliga amatörer har också en tendens att göra saker och ting för komplicerat för hästarna. Proffs är bättre på att visa hur man förklarar så att pållen begriper. De allra flesta hästar vill ju göra rätt, de vill absolut inte bråka. Men om de inte fattar vad vi ber dem om blir de osäkra och vi kan tycka att de är besvärliga.

Lycka till oavsett vad du väljer att göra med din häst!

 

[sofiaspel]

Som rubriken säger.
Jag ger upp snart, jag vill ju kunna rida min häst NU.
Jag har ju väntat sen i mitten av februari utan att ens ha kunnat sitta på honom.

För att göra historien kort för dom som inte läst mina vedermödor på islandsforumet.
Jag köpte en lättöltad skogsmulle/träningskompis i februari som jag ridit sen januari i år.
Han var då absolut inte lättöltad utan sprang mest rakt fram i grisepass men hade väldigt trevlig trav.
Senare fick jag förklaring till hela hans liv som efter att en blådåre lagt på sadel och träns och sen misshandlat honom grovt.
Vilket gjorde att han inte litade på människor längre.
Men redan efter våran 2a vecka som ägare till honom åkte jag av.
Och varje gång jag försökte rida åkte jag av efter några hundra meter.
Vi bestämde att då börjar vi om från början. Först få till ett förtroende, sen kunna leda i grimman och kunna borsta utan panik.
Vi har nu i augusti kommit så långt att vi kan leda honom i skogen i grimma med träns utanpå.
Fungerar också att ha elastisk täckgjord på.
Men försöker jag lägga på en vojlock får han panik och blir stel som en pinne och det försvinner inte ens efter 1 timmes promenad i skogen. Tar jag av vojlocken i skogen och låter gjorden vara kvar blir han genast "go och glad".
Härom veckan var han inne i stallet samtidigt som en annan häst skulle ridas och då fick han panik och började rusa runt i boxen när dom kom ut från sadelkammaren med sadeln och han slutade inte rusa runt förräns dom ridit iväg och då var han så slut i kroppen att han bara skakade och var sjöblöt.
Tog ut honom och gick bara fram och tillbaka framför stallet innan jag släppte ut honom igen.

Blev så ledsen missmodig och besviken att jag inte orkat göra något annat med honom än klappa honom i hagen och kolla vattnet.

Jag menar som så att jag visste att det skulle ta tid men nog trodde jag att jag skulle kunna rida honom snart då han nu kommer direkt vi visar oss och så gärna följer med ut på promenad.

Visst har jag fått låna andras hästar om jag velat rida, men det är inte detsamma.

Så frågan är nu om jag ska ge upp och sälja honom som icke ridbar sällskapshäst alternativt som projekthäst eller fortsätta i oöverskådlig tid utan att kunna ens tänka tanken på att sitta på honom.
Eller "byta ut" honom mot någon annan ridbar häst fast jag egentligen gillar honom väldigt mycket ???

Jag känner att jag behöver lite feedback och andra åsikter.

Jag hade en ponny som din för ett år sedan, den var dock inte inriden, utan helt livrädd och missförstådd. Jag kämpade med henne i ett halvår, visst det blev bättre, jag satt till och med på henne och skrittade runt, sen fick hon världens bakslag och jag tappade hoppet totalt. Sålde henne efter ett år i min ägo. Svarade på en köpes annons och nu har hon bott där i ett år, fortfarande speciell och enmanshäst men hon rids idag och ser väldigt lugn och harmonisk ut..

Alltså, sälj hästen till någon som är medveten om hästens historia OM du inte orkar mer. Fortsätt om du vill men var beredd på att bli besviken.

 

[skuggi]

Jag hade en ponny som din för ett år sedan, den var dock inte inriden, utan helt livrädd och missförstådd. Jag kämpade med henne i ett halvår, visst det blev bättre, jag satt till och med på henne och skrittade runt, sen fick hon världens bakslag och jag tappade hoppet totalt. Sålde henne efter ett år i min ägo. Svarade på en köpes annons och nu har hon bott där i ett år, fortfarande speciell och enmanshäst men hon rids idag och ser väldigt lugn och harmonisk ut..

Alltså, sälj hästen till någon som är medveten om hästens historia OM du inte orkar mer. Fortsätt om du vill men var beredd på att bli besviken.

Och jag upprepar:
Sälj INTE en häst som är så farlig.
Även om den som köper NU säger att de är medvetna osv, så vet du aldrig vad som händer i framtiden, nästa köpare tar det kanske inte på så stort allvar och blir sedan allvarligt skadad.
Vill man ha det på sitt samvete?

 

[sofiaspel]

Och jag upprepar:
Sälj INTE en häst som är så farlig.
Även om den som köper NU säger att de är medvetna osv, så vet du aldrig vad som händer i framtiden, nästa köpare tar det kanske inte på så stort allvar och blir sedan allvarligt skadad.
Vill man ha det på sitt samvete?

Att sälja min ponny var det bästa jag kunde gjort. Det hade blivit farligt att ha henne kvar!

Hennes blivande ägare åkte 40 mil fram och tillbaka på en helg för att hälsa på henne. Såg direkt att det här var en tjej med erfarenhet och kontroll.

Så jag håller inte med dig..

 

[axel]

Jag blir mkt konfunderad över att du kunde rida honom ett tag utan större problem o även köpte honom o sen börjar det eskalera.
Det låter även som att du red den innan du köpte den eller har jag missförstått?
Hästar kan bli "dumma" fort om man gör ngt dumt eller bara ramlar av o skrämmer hästen.

Hur gammal är den?

En häst som hyrs ut hamnar sällan i erfarna händer,

Varför stå o flaxa framför den?
Det skulle jag aldrig göra o i synnerhet inte med en rädd.
Vi är nu inne i Aug. o jag ser inte att den går att göra annat än att leda.

 

[axel]

"Ska prata med den ena medryttaren som sagt hon gärna vill hjälpa mej"

Har du haft fler som ridit denna eller pratar du om andra hästars medryttare?

Medryttare bör stor kunskap om de ska vara till ngn nytta, vilket få medryttare har.

 

[tuaphua]

Den enda inom islandssfären som verkligen hjälpt mej har jag tänkt på att höra om hon kunde ha tid att hjälpa mej, men frågan är om jag ska testa med om han kanske accepterar en sån där ponnyplanka på ryggen innan jag kontaktar henne.

Men varför måste det vara nån som sysslar med Islänningar? Det finns gott om andra problemlösare eller ryttare inom andra grenar som nog kan hjälpa dig.

Den enda jag känner som är bra på sånt här och är Islandstränare har tyvärr slutat ta såna här fall.

Men oavsett vidhåller jag att mycket gör att det här känns naivt. Jag tror du behöver hjälp för att komma vidare. Och iom att det nu gått så lång tid där du faktiskt försökt och ni inte kommit längre skulle jag gissa på att ni inte "maximerar er tid" sas. Dvs man bord kunna få till mer förändring om man gör lite annorlunda.
Det är ju så mycket med timeing och känsla och inte bara exakt vad man gör etc..

Vilken del av landet finns du i?
Jag kan inte hjälpa er oavsett, hinner och orkar inte. Men jag kanske känner någon jag kan rekommendera i dina trakter. Eller som hästen kan skickas till.

Ang att longering inte behövs etc så kan jag absolut köpa att man nog kan klara sig utan det på olika vis.
Men jag ser inte varför. Det är inte själva longeringen som är ett övergrepp om det blir så. Det är HUR man utför den.
Och är det så att det INTE GÅR att longera en häst hade jag gjort det bara därför. Det får inte finnas såna situationer med hästar som är farliga att rida på. Allt som inte går med dem måste gå innan man försöker sitta på dem.
Det kommer liksom inte bli bättre ör vare sig dig eller häst med olydnad/rädsla/utåtagerande/panik etc om du dessutom sätter dig på en sån som har negativa upplevelser av ridning/alt är oinriden.

Jag hade inte hållit på med några anordninga att hänga på hästen. Först måste den ju gå att hantera och bli trygg.
Här kommer rutin in. Man vet när det är läge att ge sig upp på dem.

Har andra kunnat sitta kvar förr så ser jag det som att man förmodligen har en möjlighet att göra det om man är rutinerad. Men nu kan hästen vara så skrämd att man måste göra om en del jobb innan man tar sig upp igen.
Dock finns det ju tekniker att blockera hästars rörelser och med hjälp av det kunna sitta kvar. Är hästen redo och man kan nyttja teknikerna brukar det ganska snart gå att rida friska djur.
Men de teknikerna kan få och man måste vara snabb, balanserad och orädd nog.
Därför tycker jag du ska ta hjälp.
Redan från grunden med jobbet förberedande ridning.

Det är heller inget konstigt, ovanligt etc med att du behöver hjälp. Så du behöver inte tänka på det.

 

[saraaandersson]

Men varför måste det vara nån som sysslar med Islänningar? Det finns gott om andra problemlösare eller ryttare inom andra grenar som nog kan hjälpa dig.

Den enda jag känner som är bra på sånt här och är Islandstränare har tyvärr slutat ta såna här fall.

Varför skulle man inte kunna använda en islandstränare? Finns många duktiga inom islandshästvärlden som sagt, du kanske inte bara känner till alla?

TS visst kan du ta hjälp av en ryttare från annan disciplin såklart iallafall med ett sånt här typ av problem. I vilket område bor du i? Skicka PM kanske jag kan tipsa om någon i ditt område

 

[Squie]

Det är heller inget konstigt, ovanligt etc med att du behöver hjälp. Så du behöver inte tänka på det.

TS, jag vill göra ett tillägg på vad Tuaphua skriver. Känslan kanske säger det men det är inte skamligt att ta hjälp.

 

[L_viz]

Jag har inget emot att ta hjälp av andra, det ska komma en och kolla och se om vi klickar alla 3 så fort vi kan få till en gemensam tid.