Jag blir snart galen!

[Lovisaleonora]

Sv: Jag blir snart galen!

... och då blir heller inte resultatet bättre än du beskriver. Det är så faktiskt så det ser ut.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag blir snart galen!

Jag tror att du får ta en diskussion med din läkare i det här fallet. Du måste få tid till rehabilitering och till att vila helt enkelt. Det går att få delvis sjukskrivning för att man ska orka och hinna med den rehaben som man behöver för att bli frisk igen. Du kanske behöver vara sjukskriven på halvtid tills du är frisk igen? Då kan du få den rehaben du behöver och inte känna dig tvungen att skynda tillbaka till arbetet för faktum är att som flera har skrivit så kan man inte gå ifrån behandling till jobb eller åka och handla för det orkar helt enkelt inte kroppen med. Det är jättejobbigt för kroppen att få behandlingar och då måste den få vila sedan. Jag vet flera som har varit halvtidssjukskrivna och i vissa fall sjukskrivna på 75% ett tag också för att hinna och orka med rehaben så det borde ju du kunna få bli också. Prata med din sjukgymnast och hör vad hen har för förslag och erfarenheter och prata med din läkare sedan. Annars är ju risken att du blir kroniskt sjuk och inte kan jobba alls till slut och det är ju väldigt onödigt. Bättre att stämma i bäcken tycker jag.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Jag har pratat med sjukgymnasten om detta, hen skulle ta det vidare till läkaren. Ska även prata med läkaren igen till veckan då mina tabletter börjar ta slut, jag får fortfarande inte sova och känner mig mer död än levande. Ska då ta upp detta med behandlingen också, annars får jag vända mig till en annan läkare om de inte vill sjukskriva mig på 50%.

Nästa gång jag ska till sjukgymnasten ska jag bada 1 timme innan och köra mitt träningsprogram i vattnet. Enda tiden sjukgymnasten hade ledig. Då kommer jag definitivt ta tjänstledigt, för dubbla behandlingar kommer definitivt kännas i kroppen.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Idag fick jag testa akupunktur - och fy vad ont det gjorde! Och nu har jag fruktansvärt ont och är helt sängliggande. Vill knappt kliva upp för att gå på toa. Och då valde sjukgymnasten att bara sätta nålar på vänstra sidan vid höften, inte på båda sidor utan vi "började snällt" enligt sjukgymnasten.

Sjukgymnasten pratade lite om att det kan vara smärtsam skolios (??) då jag har svårt att gå rakt med överkroppen, haltar och har svårt med balansen bland annat. Fick frågan om det är lättare att gå med kryckor än utan, men jag tycker det är så förbaskat svårt att gå med kryckor annars hade jag fått sådana.

Nu har jag laddat upp med lite godis, en stor vattenkanna och massa filmer. Tänker inte röra mig ur fläcken nå mer ikväll!

 

[Asa_S]

Sv: Jag blir snart galen!

Oj, vad jag hoppas att du får bli sjukskriven åtminstone delvis, så att du kan vara hemma resten av dagen och en dag efter när du varit på behandling. Mina ryggskott kommer ju oftare och oftare och nu sist var jag faktiskt tvungen att sjukskriva mig för jag kunde inte ta mig upp från golvet där jag hamnade när det slog till. 3 dagar fick jag vara hemma och sedan tog det nog nästan två veckor innan jag kunde sluta vara jätteförsiktig när jag rörde mig eftersom det var nära igen stup i kvarten. Och då hade jag ändå inte behandlat något utan allt var precis "som vanligt" i ryggen.

Ytterligare en risk förutom att du sabbar din rehab, är ju att du inte blir tagen på allvar. Hur ska en läkare kunna bedöma hur hindrad du egentligen är om du berättar att "igår när jag var och storhandlade och skulle lyfta en matkasse, då...". Jag menar, det är inte riktigt ergonomiska ställningar och vem som helst kan få tillfälligt väldigt ont i ryggen av att lyfta fel utan att det är något större fel på dem. Nej, var smart på lång sikt och ta hand om dig nu, annars kanske du blir bortom all hjälp!

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Usch, ryggskott är inte att leka med! Hoppas verkligen att det ger med sig för din del.

Jag tänker förklara för läkaren att det är efter behandling jag blir sämre, som t ex nu ikväll - sängliggande från 18-tiden pga smärta. Hade aldrig klarat av att spendera några timmar på jobbet då, varken sittande eller stående. Har lyckats tagit mig till köket en gång samt till toan en gång, men det gick inte fort och det gjorde ont. Inga tabletter hjälper heller när det gör såpass ont.


*kl*
Trött, har ont och kan inte sova. Lessnade på att kolla på film, så rensade bland alla bilder på datorn istället. Hittade massor av bilder och filmer på min förra häst som gick bort hösten -12 och som jag saknar så himla mycket. Jag hoppas innerligt att jag är såpass okej imorgon att jag kan åka ut till min häst och bara få andas ut, även om det innebär att jag bara kan sitta på en höbal och kolla på honom. Jag saknar min fina häst och känner mig som sämsta hästägaren ever..!

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Gissa vem som ramlade och slog sig idag? Jo jag. Landade på svanskotan och har nu så förbaskat ont, kan nästan inte sitta ordentligt och att försöka sträcka fram ena benet gör ont. Jag som äntligen kunde sova en hel natt (8h) utan avbrott och vaknade pigg som en lärka vid 6-tiden (i vanliga fall är jag extremt morgontrött och har 10 alarm på telefonen samt en vanlig väckarklocka på) så jag åkte ut en sväng till stallet idag i solskenet. Gick ut till stallet, missade en isfläck som inte syntes i skuggan och så var olyckan framme. Hur jävla klumpig och dum får jag vara? Åååååh!

Jag hoppas att det bara är lite ömt och att det går över om någon dag. Jag ska börja jobba imorgon igen, och jag ser verkligen inte fram emot det. Klarade nästan inte av att köra bil hem och försöker nu röra på mig så gott det går i hopp om att det kanske går över tills morgondagen - vilket jag vet att det inte kommer göra.

Är huvudet dumt får kroppen lida.

 

[ekra]

Sv: Jag blir snart galen!

Det låter ju inte som att du borde jobba när du har det som du har det. Du "borde" åtminstone låta kroppen få en veckas sammanhängande vila om det är möjligt. Och då INTE storhandla, stallfixa och annat tungt, så att kroppen får en paus. Men det var inte ett alternativ att sjukskriva sig eller, om jag förstått rätt?

Hästen lider förmodligen inte av att få lite ledigt, försök att släppa det dåliga samvetet.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Jag har haft två veckors sammanhängande vila nu, fick ett läkarintyg på en vecka av läkaren men någon sjukskrivning får jag inte för FK vill inte godkänna det enligt läkaren.

Hästen har haft vila ett bra tag nu, med tanke på mina skador och han lider inte! Snarare tvärtom, han tycker nog att livet leker för tillfället, går på lösdrift och familjemedlemmar tar hand om honom vid behov. Det är mest för min egna del, jag mår som allra bäst när jag är i stallet och bara får andas in doften av häst.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag blir snart galen!

Att rida när man är/varit nedsatt i kroppen är ingen god idé. Balansen funkar t ex inte som den ska, eftersom hjärnan vill skona den del som gjort/gör ont, och därför justerar på de mest underliga sätt. Aktiviteter av okontrollerad natur (t ex ridning) är därför högst lämpligt att undvika, eftersom man inte riktigt vet vad som kommer att krävas under ett pass.

Svanskotor är ömtåliga, och smärtor i svanskotan sitter ofta i 6 månader till ett år om man har otur. Eftersom det är nerver som fått ta törnar (ofta) kan det gå ner till att "bara" vara ilande smärtor från katastrofont hela tiden. Om du måste sitta, skaffa en schysst sittring för att inte provocera den stackars svansen i onödan.

Ta din rehab på allvar, du kommer inte att bli bättre utan sämre om du inte tar detta seriöst.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Jag har inte ridit, jag har främst suttit på en höbal/pall i stallet samt på en pall ute i hästhagen. Inga tunga lyft, ingen ridning. Bara fått andas.

Åh fy, det kan alltså ta så pass lång tid? Schysst sittring ska jag kolla upp och införskaffa. Jag tar min rehab på största allvar, jag vill ju bli bra!

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

8 timmars arbetspass avklarat! Och fy helvete vad slut jag är. Och denna smärta.. Nä, bara att åka hem och vila resten av kvällen samt ladda inför bassängträning imorgon bitti!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag blir snart galen!

Att rida när man är/varit nedsatt i kroppen är ingen god idé. Balansen funkar t ex inte som den ska, eftersom hjärnan vill skona den del som gjort/gör ont, och därför justerar på de mest underliga sätt. Aktiviteter av okontrollerad natur (t ex ridning) är därför högst lämpligt att undvika, eftersom man inte riktigt vet vad som kommer att krävas under ett pass.

Som varande handikappinstruktör och numera även funktionshindrad själv så måste jag säga emot dig till viss del. Ridning gör faktiskt underverk för en trasig kropp. Självklart då en lugn och snäll häst med lagom mycket rörelse genom kroppen och självklart inga hopp eller dressyrpass på 45 minuter utan fem minuter i skritt rakt fram bara och ev. även med ledare om det behövs. Hästens rörelser fortplantar sig genom kroppen och ger musklerna snäll aktivering vilket ökar blodgenomströmningen i kroppen. Sedan ökar man sakta på de där minutrarna tills man har kommit så långt man kan. Om det sedan bara blir fem minuter i skritt så är det ändå fem väldigt viktiga minuter. Endel kan bara komma så långt som till skritt medans andra kan komma till både trav och galopp fast man inte tror det första gången ryttaren sitter upp.

Självklart ska man inte rida med vissa skador och inte på vilken häst som helst och självklart behöver man oftast anpassa utrustningen men väldigt många skador och funktionshinder blir bättre utav rörelse. Kan man då inte röra sig själv av någon anledning så är det väldigt bra att få den hjälpen man får av hästens rörelser. Man får bättre balans och man får bättre kondition. Andningen blir effektivare och framför allt är det något med hästar som gör att själen mår väldigt väldigt bra. Att bara få stå och pussa på en varm mule gör att man mår så mycket bättre än vad man gjorde några minuter tidigare. Att få se in i de kloka ögonen och att få ge hästen en kram och borra in näsan i pälsen det gör verkligen underverk även de dagar man är så dålig att man faktiskt inte kan rida eller åka häst alls.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag blir snart galen!

Vilken extrem otur att du skulle halka! Men det var ju inte ditt fel! Det kunde ju ha hänt vem som helst.

Jag tycker att du ska söka upp en ny läkare för den du har varit hos verkar inte inse hur dålig du faktiskt är. Att jobba och ha så ont är verkligen ingen bra kombination. Du kommer köra slut på de reserverna du har och fullkomligt krascha in i väggen och vem tackar dig för det? Jag förstår inte varför han menar att fk inte skulle godkänna din sjukskrivning. Jag var sjukskriven för smärta i flera år innan jag blev helt förtidspensionär pga smärta. Visserligen innan de nuvarande reglerna men reglerna var hårda förr också om man än inte blev utförsäkrad så som man riskerar att bli idag men där är du ju inte än på långa vägar. Förhoppningsvis så kommer du ju att läka och må bra igen bara du får rätt hjälp och rehabilitering och får chansen att återhämta dig och läka.

Om du inte klarar av det vardagliga hushållsarbetet som att handla, städa, byta sängkläder och hänga tvätt osv. så prata med biståndshandläggaren i din kommun så att du får ta en diskussion med dem om vad du kan få hjälp med. Det är inte meningen att du ska lägga dina sista krafter på hushållsarbete när det finns hjälp att få. Jag visste inte att man kunde få den hjälpen utan kämpade helt i onödan när jag kunde fått hjälp ifrån kommunen direkt efter att jag hade skadat mig så därför berättar jag gärna att det faktiskt finns hjälp att få. Även om man har en partner så är det inte meningen att hen ska göra allt hushållsarbete utan har man en partner så gör kommunen den sjukes del och den som är frisk i förhållandet får göra sin del. T ex så byter hemtjänsten sängkläderna i min säng men inte i min sambos säng eftersom han ju kan göra det själv. De städade inte heller mina barns rum eller tvättade eller bytte sängkläder åt dem när de bodde hemma eftersom det anses att barn över 13 år klarar sådant själva vilket jag helt håller med om.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Att bara få stå och pussa på en varm mule gör att man mår så mycket bättre än vad man gjorde några minuter tidigare. Att få se in i de kloka ögonen och att få ge hästen en kram och borra in näsan i pälsen det gör verkligen underverk även de dagar man är så dålig att man faktiskt inte kan rida eller åka häst alls.

Det är så sant! Det får mig att må så mycket bättre just nu.

Jag vet inte om jag vågar rida, trots att jag har den absolut snällaste hästen som finns men bara jag blir lite bättre ska jag kravla mig upp på hans rygg - även om det bara blir 5 min skritt. Han har en väldigt mjuk och behaglig skritt, och dessutom har vi spenderat 14 år tillsammans så jag känner honom, och han känner mig.

Jag ska söka upp en ny läkare, har fått tips på en bra läkare som jag ska boka tid hos. Jag kan ju jobba, men jag har ont. Och jag blir ju sämre efter varje besök hos sjukgymnasten. Körde mitt rehabprogram i bassängen igår morse, och åkte till jobbet efteråt vilket inte var någon höjdare.

Jag hade ingen aning om att man kunde få hjälp av kommunen till hushållssysslor. Nu har jag själv skött det jag "klarar av" (vilket jag egentligen inte gör) såsom att dammsuga (lyckades dammsuga köket + en del av hallen, sen gav jag upp), diska och byta sängkläder. Har fått tagit hjälp av snälla familjemedlemmar till andra saker, som t ex snöskottning. Bor i radhuslägenhet och måste skotta gången vid min utgång samt vid mitt förråd, för det gör inte hyresvärden och min granne skottar bara sin gång. Så jag får be snällt och hoppas att familjen kan hjälpa mig med skottningen.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag blir snart galen!

Nej jag fick inte heller veta att man har rätt till hjälp förren sju år efter olyckan. Så mycket mer smärta jag har fått ta pga det och så mycket som mina barn har fått hjälpa till med som de borde sluppit Visst att barn ska hjälpa till hemma men inte på det sättet som mina barn har tvingats hjälpa till. Min sambo jobbar mycket borta och då har vi ju fått klara oss så gott det går. Nu kan jag inte ens köra bil längre så jag är glad att min yngsta hann ta körkort innan jag förlorade den förmågan helt för eftersom vi bor på landet så är man ju beroende av att kunna köra sina barn.
Jag haft hjälp i 6 år nu och det fungerar jättebra med det hemtjänstbolaget jag har nu.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Vad skönt att du har fått bra hjälp med hushållssysslor!

Jag har ju varken partner eller barn, så jag får be övriga familjemedlemmar om hjälp. Lyckades dammsuga klart lägenheten häromdagen, men sedan var jag sängliggande resten av kvällen.

 

[elfi]

Sv: Jag blir snart galen!

Efter bassängträningen förra veckan började jag se ljus i mörkret, jag fick äntligen sova hela 9 timmar och vakna utvilad för första gången på evigheter! Den lyckan varade dock inte länge.. Igår kväll somnade jag med tvn på () och imorse vaknade jag med världens smärtor i mage/rygg/höfter/ben, det enda som hjälpte var att ligga i fosterställning men det gör ont i höfterna. Har jobbat hela dagen ändå.

Höjdpunkten på hela helgen var att få åka på bästa hästens rygg. Även om det bara var för en kort stund så var det värt så mycket!

Har tagit ledigt nu från jobbet de dagar jag ska ha sjukgymnastik (akupunktur) eftersom jag blir så dålig efteråt. Och imorgon ska jag ha samtal med läkare om ny röntgen samt sjukskrivning.

 

[ameo]

Sv: Jag blir snart galen!

Vad bra att du har tagit tag ordentligt i din rehab och att du faktiskt inser att du behöver ägna dig helhjärtat åt det för att det ska göra nytta!

Sjukskrivning för rehabilitering borde väl absolut godkännas av fk, eftersom behandlingarna du får gör att du inte kan sköta ditt jobb.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag blir snart galen!

Ja det är verkligen jätteskönt att jag fick hjälp till slut men väldigt synd att ingen berättade tidigare för mig att hjälpen finns. Det var först när jag blev så dålig att jag ansökte om personligassistans och fick avslag på det för att jag klarar av att gå på toaletten själv som jag fick veta att det fanns hjälp enligt SOL att få. Men även det var en kamp och jag fick byta handläggare vid ett tillfälle och mitt ärende gick ända till förvaltningsrätten innan jag fick den hjälpen jag har idag. Min första handläggare menade att jag inte hade behov av att träffa andra människor än mina barn och min sambo och skrev det så elakt i sitt beslut att hon fick smäll på fingrarna utav förvaltningsrätten för jag gav mig inte utan överklagade och fick ju rätt. Min sambo ligger ute ca 200 nätter/år och mina barn ska väl knappast tvingas umgås med mig när de kom hem ifrån skolan för att jag har behov av det. Där ska det ju självklart vara barnens behov som styr umgänget och inte mina. Nu har de ju dessutom flyttat hemifrån sedan flera år och jag undrar hur hon hade tänkt lösa det? Skulle mina barn bli tvingade att åka hem och ta hand om mig vissa timmar i veckan eller vad? Jag har ju lika stor rätt som alla andra att få träffa människor utanför familjen.
Så om du ansöker så var beredd på att du får strida för den hjälpen du behöver men det är värt det för när det fungerar så är det guld