Sv: Jag blir så trött *varning gnäll*
Du kan ju börja med att vägra visa hunden på mentaltest (men hjälpa till att ta honom dit m.m) så han själv känner lite press på sig för slippa stå där och skämmas över SIN hund.
Om den här hunden är väldigt olik de han haft förut så kan jag tänka mig att det känns motigt för en "äldre herre" att lära om och tänka på nytt sätt och använda nya metoder. (Gamla hundar och sitta du vet...
)
Hur gammal och skröplig är han? Kan man inte tänka sig att fösa ihop honom med lämpligt sällskap med den typen av hund? Skicka honom på kurs eller så? En liten vitamininjektion....
Han är inte skröpplig alls faktiskt, och inte lastgammal heller. Men uppenbarligen har hjärnan kalkat igen eller nåt.. Iaf delen för hundfostran
(han är strax över pensionsåldern, men tillhör gruppen 'våga vägra sluta jobba'...)
Lyckades lura iväg honom på valpkurs, han gick 2 ggr, sen konstaterade han att 'äsch, det var ju inget han inte kunde' och lät bli att gå *sucka* Sen, han jobbar ju borta ganska ofta, så han har inte möjlighet att gå t ex 'varje onsdag' alla ggr heller, men skulle ju kunna gå de gånger han kan. Men 'han kan ju det där redan' *sucka*
Om jag vägrar visa så visas inte hunden, pappa skulle inte göra det övht, mentaltestet alltså. Oavsett hur bra/dålig hunden var/är. Och är ju lite synd för uppfödaren om hunden inte visas, hon (uppf) vill ju att hela kullen ska bedömas (och höftledsröntgas), och jag tycker ju om uppfödare som 'är så', och vill ju gärna hjälpa till att ställa upp på det. Pappa tycker eg varken bu eller bä han, han kastar över sådant där till mig och betalar för det. Samma sak med HDrtg, han ringde mig och tyckte 'kan du fixa det'. Så tiken rtg på torsdag, hos min hemmavet och jag som bokat tid, kör dit henne osv. Och pappa betalar
Jag tror han känner sig 'obekväm' med 'allt det där han inte har någon erfarenhet av' (typ mentaltest och rtg). Eller nåt? (Jag har lika liten erf jag iofs, men han vill att jag gör det).
Men det vore SKITBRA om han kunde börja träna något med henne. Sen om det är spår eller agility är eg skitsamma, så han får något att jobba emot, träffa andra, en liten piska/morot att verkligen träna hemma mellan gångerna. Men han är lite trög i starten.. milt sagt.. (Han har pysslat med bruks i forntiden, både tränat och tävlat, men många år sen han la av pga tidsbrist (jobbet), och jag tror han skulle tycka det var skitkul om han började igen, men gäller ju knuffa in honom på rätt spår så han fattar det..)
Men, kanske förhoppningsvis i best case scenario så kommer han efter att inte träffat hunden på 2 veckor se vilken STOR skillnad det är, och bli lite 'peppad' av den, att behålla det. När det sakta men säkert raseras bit för bit hemma missar man ju en hel del iom att man blir hemmablind. Men om han ser även de där 'små' sakerna, som hur stor skillnad och mycket trevligare det är med en hund som sitter still innanför dörren och väntar på varsågod, än som river halva hallen, krafsar respor i ytterdörren och nästan slår omkull en i sin iver att komma ut?
JAG insåg ju hur uppfostrad min tik är egentligen när jag fick den här att jmf med, och jag vet att jag många gånger tyckt 'jo men säkert' när folk påtalat hur väluppfostrad hon är. Jag ser ju det varje dag, så lättare hänga upp sig på de där sakerna som inte fungerar ( t ex att hon stjäl ALLT som är ätbart om man glömmer det framme.. ). Men när man fick något att jämföra med så såg jag ju att 'jo, hon ÄR faktiskt väldigt lydig'. Och kanske pappa också kan få ett litet uppvaknande och se att det INTE 'bara var inkallningen vid störning' som inte fungerade, utan typ ingenting fungerade så himla bra egentligen?
Och om man då igen propagerar för en kurs?
Kanske.. eller så blir det bara samma visa igen, men man måste ju prova iaf..