Jag blir förbannad på denna oseriösa avel!

[Raderad medlem 94602]

Jag vet vad mh är som jag skrev tidigare, även om jag inte utfört ngt själv. Och om jag inte kan veta vad ett mh är utan att ha gjort ett själv har jag ju ingen nytta av det.

Min åsikt står fast. En hund som är miljöstabil och fungerar omväxlande vardagliga situationer säger mig mer än ett mh. Vad gäller valparnas förutsättningar för detta alltså.

Man kan inte ha förbud mot att avla på dåliga hundar eftersom att det råder delade meningar om vad som är bra avelsmaterial och inte. Om man bara får välja att köpa o sälja hund av/till den man vill, bedömt efter det man själv tycker är viktigt, så borde ingen behöva lägga sig i andras synesätt. Mh eller inte, fler än en väg leder till Rom.

Då antar ja att du tycker det är okej att avla på D-höfter också?
Det är "bara" att träna valparna på rätt sätt så slipper man problem.
Vi kan mao skrota all genetik.

 

[Monstermom]

Fast återigen, en hund som fungerar i vardagen säger mig mer än ett mh. Därför är det för mig av mer vikt att föräldradjuren har en vardag som innefattar olika miljöer, möten, situationer och därmed också ljud, lukter, underlag, utrymmen. Våra hundar är med på byggarbetsplatser, vid jakt och skjutövningar, i skog och mark, i stan, i fordon, i stora folksamlingar, bland höns och hästar och kaniner, träffar mkt nya hundar och människor. Hittar jag en valp vars föräldrar lever i en vardag som innefattar dessa saker och hanterar det som vi önskar, så ser jag det som mer värdefullt än ett mh med goda poäng. Detsäger inte lika mkt.

Men hundar som har genomfört mh lever väl ett vardagsliv också? Det handlar helt enkelt om att du kan få mer information genom ett mh, inte att du måste välja att antingen få veta hur hunden är "på papperet" eller hur den är till vardags. Varför skulle mer information vara av ondo?

Mer allmänt om avels- och blandrasdiskussioner. För rätt många år sedan gick jag på körskola, och en teorilektion vi fick där har bitit sig fast i mig benhårt sedan dess. Det har hänt ett antal gånger genom åren att jag slagits av det minnet i situationer som inte alls har med bilkörning att göra, sådana här diskussioner drar definitivt upp minnet igen... Körläraren pratade om bilkörning i mörker, och att väldigt många människor kände sig säkrare bakom ratten i mörker eftersom de inte kunde se lika mycket runtomkring som när det var ljust!

Vad det handlade om var alltså att en del föredrar en falsk trygghet som kommer sig av mindre information, än att kunna se potentiella risker i god tid och därigenom få en chans att motverka dem. Där och då skrämde det nästan livet ur mig (som hatade att köra i mörker, just eftersom det ju är farligare att se mindre!) och jag såg mina medtrafikanter med mycket större skepsis därefter, men senare har det som sagt slagit mig i andra sammanhang också. Vissa verkar vilja gå på så mycket tro och så lite information som möjligt, för att det känns bättre helt enkelt. Istället för att informera sig så gott man kan och försöka göra det bästa av situationen. Jag har ingen förståelse för det faktiskt. Det är att göra sig dum med vilje och hoppas att någon annan (medtrafikanter som faktiskt är medvetna om säkerhet tex) löser eventuella problem åt en - fast förmodligen uppstår ju inga problem ändå kan man ju intala sig i sin lilla förnekelsebubbla, eftersom man "slipper" se dem komma emot en...

För mig är blandrasförespråkande precis som att sitta och blunda bakom ratten: "syns det inte finns det inte". Det är obegripligt för mig, att man inte vill ha så mycket information som man faktiskt kan få!? Om blandraser avlades fram med hälostester och mentalbeskrivningar, på både avelsdjur och släktingar, och aveln bedrevs med hänsyn till dessa resultat och något slags realistisk målsättning skulle jag inte säga ett jäkla pip om blandraser. Jag har ingen "rasrena hundar är fiiiinare!"-prestige i avelsdiskussioner alls! Utan det som är totalt förbluffande och upprörande för mig är den aktiva viljan att få veta så lite som möjligt om hunden man köper. Jag förstår det inte?!

De som betalar priset i slutändan är hundarna.

 

[vallhund]

Men hundar som har genomfört mh lever väl ett vardagsliv också? Det handlar helt enkelt om att du kan få mer information genom ett mh, inte att du måste välja att antingen få veta hur hunden är "på papperet" eller hur den är till vardags. Varför skulle mer information vara av ondo?

Mer allmänt om avels- och blandrasdiskussioner. För rätt många år sedan gick jag på körskola, och en teorilektion vi fick där har bitit sig fast i mig benhårt sedan dess. Det har hänt ett antal gånger genom åren att jag slagits av det minnet i situationer som inte alls har med bilkörning att göra, sådana här diskussioner drar definitivt upp minnet igen... Körläraren pratade om bilkörning i mörker, och att väldigt många människor kände sig säkrare bakom ratten i mörker eftersom de inte kunde se lika mycket runtomkring som när det var ljust!

Vad det handlade om var alltså att en del föredrar en falsk trygghet som kommer sig av mindre information, än att kunna se potentiella risker i god tid och därigenom få en chans att motverka dem. Där och då skrämde det nästan livet ur mig (som hatade att köra i mörker, just eftersom det ju är farligare att se mindre!) och jag såg mina medtrafikanter med mycket större skepsis därefter, men senare har det som sagt slagit mig i andra sammanhang också. Vissa verkar vilja gå på så mycket tro och så lite information som möjligt, för att det känns bättre helt enkelt. Istället för att informera sig så gott man kan och försöka göra det bästa av situationen. Jag har ingen förståelse för det faktiskt. Det är att göra sig dum med vilje och hoppas att någon annan (medtrafikanter som faktiskt är medvetna om säkerhet tex) löser eventuella problem åt en - fast förmodligen uppstår ju inga problem ändå kan man ju intala sig i sin lilla förnekelsebubbla, eftersom man "slipper" se dem komma emot en...

För mig är blandrasförespråkande precis som att sitta och blunda bakom ratten: "syns det inte finns det inte". Det är obegripligt för mig, att man inte vill ha så mycket information som man faktiskt kan få!? Om blandraser avlades fram med hälostester och mentalbeskrivningar, på både avelsdjur och släktingar, och aveln bedrevs med hänsyn till dessa resultat och något slags realistisk målsättning skulle jag inte säga ett jäkla pip om blandraser. Jag har ingen "rasrena hundar är fiiiinare!"-prestige i avelsdiskussioner alls! Utan det som är totalt förbluffande och upprörande för mig är den aktiva viljan att få veta så lite som möjligt om hunden man köper. Jag förstår det inte?!

De som betalar priset i slutändan är hundarna.

 

[Lyan]

Jag vet vad mh är som jag skrev tidigare, även om jag inte utfört ngt själv. Och om jag inte kan veta vad ett mh är utan att ha gjort ett själv har jag ju ingen nytta av det.

Min åsikt står fast. En hund som är miljöstabil och fungerar omväxlande vardagliga situationer säger mig mer än ett mh. Vad gäller valparnas förutsättningar för detta alltså.

Man kan inte ha förbud mot att avla på dåliga hundar eftersom att det råder delade meningar om vad som är bra avelsmaterial och inte. Om man bara får välja att köpa o sälja hund av/till den man vill, bedömt efter det man själv tycker är viktigt, så borde ingen behöva lägga sig i andras synesätt. Mh eller inte, fler än en väg leder till Rom.

Min förra hund fungerade i de flesta situationer men det var tack vare MASSIV miljöträning. Hade jag gjort MH på honom så hade de fått avbryta för han hade blivit ett darrande hysteriskt vrak eftersom man som förare inte får påverka eller stötta hunden

 

[Yrja]

Jag påstår inte att mh är av ondo, eller att man måste välja en. Jag anser att mh inte säger mer om en hund än dess sätt att hantera vardagen och olika situationer och miljöer i den.

Vad gäller min kunskap om mh så får ni dra vilka slutsatser ni vill. Jag har inte för avsikt att varken överbevisa eller omvända någon. Jag framför bara min åsikt. Nej jag har inte tittat på länkarna.

 

[WildWilma]

Jag påstår inte att mh är av ondo, eller att man måste välja en. Jag anser att mh inte säger mer om en hund än dess sätt att hantera vardagen och olika situationer och miljöer i den.

Vad gäller min kunskap om mh så får ni dra vilka slutsatser ni vill. Jag har inte för avsikt att varken överbevisa eller omvända någon. Jag framför bara min åsikt. Nej jag har inte tittat på länkarna.

MH:t säger ganska mycket (man ska titta på hela kullen) mer men långt från allt. För det första är det en objektiv person som bedömer hunden, frågan man de flesta hundägare så är deras hundar supertrevliga och fungerar bra i vardagen. Känner man dem inte väldigt bra så är det ju omöjligt att veta exakt vad detta innebär, på ett MH får man siffror på vad det innebär. Har varit inne på många uppfödares sidor där det står att de avlar på mentalt bra hundar men tittar man på MH-resultaten säger de någon helt annat.

På ett MH mäter man avreaktion, bland det viktigaste tycker jag. I vardagen kan du ju konstatera att hunden blir eller inte blir rädd för vissa saker men att ha koll på avreaktionerna är nog svårare. I ett MH belastas hunden till en viss gräns, den går igenom 3 moment som kan upplevas skrämmande på rad och sen skjuts det efter det. En hund som inte alls har varit rädd för skott innan kan om den inte avreagerat från tidigare moment reagera på skottet. I vardagen belastas hunden sällan på det sättet.

Sen tycker jag att eftersom MH görs och ska göras vid en så ung ålder så kan hunden förändras när den blir äldre och med erfarenheter så det är även viktigt att ta hänsyn till hur hunden fungerar i vardagen utöver MH-resultaten.

Jag antar att du lånar hem föräldrarna till dina blivande hundar för att utvärdera dem i vardagen? För att lita på vad någon säger utan att se de själv är nog inte särskilt tillförlitlig.

Jag vet några som tycker att deras hanhund har ett sååå bra temperament, mysig i soffan och snäll hemma. Jag håller inte med så han är väldigt reserverad, rädd för män och aggressiv mot främmande hanhundar. Men de tycker ju att han är trevlig så då är han väl det? Används i avel för snygg är den ju också

 

[Is]

Jag antar att du lånar hem föräldrarna till dina blivande hundar för att utvärdera dem i vardagen? För att lita på vad någon säger utan att se de själv är nog inte särskilt tillförlitlig.

Du glömde att hon även måste låna hem föräldrarnas syskon och föräldrarnas förälder för att få en uppfattning om vilka beteende som kommer från miljö respektive arv....

Skämt och sido @tintilar argument brister på så olovligt många ställen att man bara skakar på huvudet men förövrigt skulle jag vilja se kalkylen där man känar så mycket mer pengar i renrasaveln än i blandrasaveln?

Ja ifochförsig det ska väl kanske va den där stackarn som fick 18 jämthundsvalpar iveckan för där lär väl slantarna ramla in så småningom men då har ju han alla de extra kostnaderna som tillkommer när man måste flaskmata 18 valpar + alla veterinärkostnader som har tillkommit under och efter födsel så det är väl jäkligt tveksamt om han får någon ränta på alla de pengar som han får lägga ut....

 

[vallhund]

Jag påstår inte att mh är av ondo, eller att man måste välja en. Jag anser att mh inte säger mer om en hund än dess sätt att hantera vardagen och olika situationer och miljöer i den.

Vad gäller min kunskap om mh så får ni dra vilka slutsatser ni vill. Jag har inte för avsikt att varken överbevisa eller omvända någon. Jag framför bara min åsikt. Nej jag har inte tittat på länkarna.

Varför deltar du i en diskussion om avel där du bara visar upp din okunskap o vare sig läser inlägg eller länkar o inte ens svarar på frågor? Uppenbarligen är du helt låst i dina åsikter o totalt ovillig att lära dig något öht om hund o hundavel.

 

[Kaktuzblomma]

Min mamma fick ofta frågan om hon avlade på sina whippet. Hon hade ju en hona och en hane och har man det så avlar (förökar) man väl?
Tiken hade foderallergi och hanen var så rädd för pangande att han reagerade om man poppade popcorn... så det blev inga valpar där inte! Men ev valpar hade säkert blivit jättesöta....

 

[Mia_R]

Det är synd att det kan vara så svårt att komma med på ett MH om inte uppfödaren eller specialklubbarna ordnar och har platser över. Önskvärt vore ju att det blev vanligt med MH oavsett om man har avelsplaner eller äger en blandning. Varför? Jo, för jag anser att man även som vanlig hundägare är betjänt att veta vad man har i andra änden av kopplet oavsett ras/blandning.

Nu har jag en omplacering som har mycket i bagaget, men jag har haft tillgång till de tidigare genomförda MH och veterinära anmärkningar som finns i hans linjer och efter flera sorger och bedrövelser, ett och annat utbrott av mig , så har han öppnat upp sig mer och mer och jag tror han kommer bli den härliga hund han skulle varit från början om han hade haft en ärlig chans när han såldes av uppfödaren som valp.

Om han hade haft dåliga linjer hade jag inte tagit mig an det här skitgörat, för det är inte lika enkelt att ta sig an en problemhund som ett oskrivet blad som valp eller en vuxen som kommer från ett gott hem.

 

[Monstermom]

Jag påstår inte att mh är av ondo, eller att man måste välja en. Jag anser att mh inte säger mer om en hund än dess sätt att hantera vardagen och olika situationer och miljöer i den.

Vad gäller min kunskap om mh så får ni dra vilka slutsatser ni vill. Jag har inte för avsikt att varken överbevisa eller omvända någon. Jag framför bara min åsikt. Nej jag har inte tittat på länkarna.

Men mh säger ju mycket mer än dess sätt att hantera vardagen etc! Poängen är ju att mh:a alla hundarna (inte bara avelsdjur!) för att få en helhetsbild av rasen, få en överblick över olika avelsinriktningar, och ge valpköpare möjlighet att få information om "stora släkten" istället för bara träffa tiken (och ibland hanen).

Jag förstår fortfarande inte vare sig hur systematisk mentalbeskrivning står i motsatsförhållande till vardagsinfo eller varför det inte är värdefull information...

Under en livstid hinner de flesta av oss ha ganska få hundar, till råga på är vi kopplade så att efter bara några stycken har vi bildat oss uppfattningar om samband och orsaker som senare blir förklaringsmodellen till nyare erfarenheter. Detta är sant för allt vi gör, och givetvis även hundägandet. En person har under hela sitt liv på tok för få hundar i sitt liv för att kunna få ett rimligt statistiskt underlag för något alls, och till råga på faller man snabbt offer för confirmation bias. Ett exempel på detta som är relevant i den här diskussionen är tex "Jag hade en hund av ras x, den var sjuk och hade eländig mentalitet. Sen skaffade jag en blandras, den var underbar och levde till den var arton år. Alltså är blandraser bäst och renraser är vrak!", vilket är skrämmande vanligt som "argument" i olika former. Men det finns systematisk information, så neutral det går att få den, för oss alla att ta del av! Man kan välja att informera sig, ta del av ett myyyyyyyyyycket större underlag än man någonsin kan hoppas själv samla in under hela sin livstid, knappt utan att ens behöva lyfta ett finger! Men istället håller man benhårt på sina två-tre upplevda individer som en representativ sanning...

 

[Milosari]

Jag har hittills aldrig sett en rädd och stressad hund genomföra ett MH med bra resultat, har du? Den rädda hund jag såg flydde från spökena och gruppen, den vågade inte hälsa på någon och de som höll i testet avrådde från avel, men uppfödaren tänkte ändå använda hunden i avel, trots det urusla resultatet! En annan hund gick bra fram till skottet men klarade inte det momentet, den hunden har det inte avlats vidare på men så var det inte samma uppfödare eller ägare till den hunden heller.

Jag tror absolut att man som ägare kan påverka resultatet på mentala tester! Min hund gjorde ett ganska kasst MH, han uppvisade ganska stora sociala rädslor och flydde hals över huvud ifrån både dumpe och skrammel. Lekte inte med figgen i avståndsleken och backade bort till testledarna vid spökena. Skotten fick vi avbryta, för han låste mot skytten. Men han har några goda egenskaper också, som stor nyfikenhet och bra avreaktioner. Detta, tillsammans med en beslutsam matte har gjort att han har förbättrats avsevärt. På BPH fick han högsta betyg på tryggheten genom alla moment och han är numera också korad på hyfsade poäng. Han upplevs som ganska modig (ingen flykt och tar sig fram fort), han tar själv kontakt med främlingar samt accepterar hanteringen. Han blev också bedömd som skottfast på båda proven.

Så tittar man bara på korningen så verkar det ju vara ett bra avelsmaterial. Hade jag varit snabbare med att träna rätt så hade han kanske också gjort ett bättre MH. Men jag som känner honom har kasserat honom för avel (han är numra kastrerad). Det är i grunden inte någon hund som jag tycker har i aveln att göra, trots sin spännande stamtavla (har SM-vinnare, VM-deltagare och polishund i stamtavlan), och trots att han har riktigt fina lekbitar samt en bra spårnäsa.

Min andra hund har faktiskt gjort en poängmässigt sämre korning men där hoppas jag verkligen att en ägare till en bra tik vill använda honom om några år. För han är en riktigt härlig hund! Både jag och flera hundbekanta är intresserade av en valp efter honom nu när vi lärt känna honom. Men som sagt sett till MT så är han bara ordinär...

Med detta sagt så tycker jag ändå att de mentala testerna är bra! Det är ju ganska osannolikt att alla hundar i en kull kommer till ägare som vet hur de ska jobba med dem för att de ska lyckas prestera bra där. De hundar som är riktigt skräpiga mentalt kommer heller inte kunna göra bra test -det finns en gräns för hur mycket vi kan påverka.

 

[Milosari]

Jag påstår inte att mh är av ondo, eller att man måste välja en. Jag anser att mh inte säger mer om en hund än dess sätt att hantera vardagen och olika situationer och miljöer i den.

Vad gäller min kunskap om mh så får ni dra vilka slutsatser ni vill. Jag har inte för avsikt att varken överbevisa eller omvända någon. Jag framför bara min åsikt. Nej jag har inte tittat på länkarna.

Men det sociala då? Hur mäter du det? Det kan ju vara både besvärligt och farligt att vara ägare till en hund med sociala svagheter. Har du tillräcklig kunskap för att kunna urskilja ett utforskande beteende från en riktig hälsning t ex? Kan du urskilja om hunden "står ut" med att bli hanterad av en främmande person, eller om den faktiskt inte tycker det är det minsta obehagligt?

Det är en ganska gedigen utbildning man ska gå för att bedöma de här sakerna, och de som klarar av proven är verkligt duktiga på att läsa hund. Det är inte kreti och pleti.

Min hund som flydde på MH visar aldrig några rädslor i t ex stadsmiljö eller på tågstationer. För det är ju hemmaplan för honom och inget man behöver oroa sig för.

 

[Jenka]

Jag har hittills aldrig sett en rädd och stressad hund genomföra ett MH med bra resultat, har du? Den rädda hund jag såg flydde från spökena och gruppen, den vågade inte hälsa på någon och de som höll i testet avrådde från avel, men uppfödaren tänkte ändå använda hunden i avel, trots det urusla resultatet! En annan hund gick bra fram till skottet men klarade inte det momentet, den hunden har det inte avlats vidare på men så var det inte samma uppfödare eller ägare till den hunden heller.

Jag hade missat det här inlägget, därav sent svar. Men du måste ha missförstått mig. Min poäng var att mh inte utesluter att man utvärderar hunden även i vardagen, och att mh är ett bra verktyg bland annat för att det finns en standard att kunna utvärdera och inte bara förlita sig på uppfödarens ord.

Till diskussionen i övrigt: varför skulle en uppfödare vara nöjd med ett rastypiskt mh om det är de negativa sakerna som är typiska? Tex collie och rädslor som nämndes. Då bör man ju snarare använda mh till att hitta de mest orädda.

 

[vallhund]

Det är synd att det kan vara så svårt att komma med på ett MH om inte uppfödaren eller specialklubbarna ordnar och har platser över. Önskvärt vore ju att det blev vanligt med MH oavsett om man har avelsplaner eller äger en blandning. Varför? Jo, för jag anser att man även som vanlig hundägare är betjänt att veta vad man har i andra änden av kopplet oavsett ras/blandning.

Nu har jag en omplacering som har mycket i bagaget, men jag har haft tillgång till de tidigare genomförda MH och veterinära anmärkningar som finns i hans linjer och efter flera sorger och bedrövelser, ett och annat utbrott av mig , så har han öppnat upp sig mer och mer och jag tror han kommer bli den härliga hund han skulle varit från början om han hade haft en ärlig chans när han såldes av uppfödaren som valp.

Om han hade haft dåliga linjer hade jag inte tagit mig an det här skitgörat, för det är inte lika enkelt att ta sig an en problemhund som ett oskrivet blad som valp eller en vuxen som kommer från ett gott hem.

Blandisar får inte delta på MH om de inte är uttagna till tjänst, däremot kan alla hundar genomgå BPH.

Om man är medlem i SBK så är man i princip garanterad plats på sin lokala BK om denna arrangerar sådana.
OG dvs Områdesgrupp Schäfer arrangerar oxå MH i olika delar av landet, finns det plats så kan man få gå MH med sin SKK reggade hund, oavsett ras.

 

[Is]

Till om man får plats på ett MH jag fick plats med min jämte och dom är ju inte direkt prioriterade men det var min lokalklubb vilket gjorde att jag stod högt i kön. Som uppföljning kan jag ju säga att han gjorde ett fint MH.....tills det kom en älg i vägen lilla bytet vart då stora bytet och för en älghund borde väl det ge högsta betyg eller ?

 

[Mia_R]

Jag vet att man kan gå MH med andra rasklubbar, problemet är ju om man får plats eller inte då exvis rottisarna har företräde om det är rottisarna som anordnar testet, andra raser får delta i mån av plats. Man är inte granterad plats om ens BK arrangerar ett MH, det finns ett begränsat antal platser och är det en stor klubb gäller först till kvarn.

 

[Snurrfian]

Till om man får plats på ett MH jag fick plats med min jämte och dom är ju inte direkt prioriterade men det var min lokalklubb vilket gjorde att jag stod högt i kön. Som uppföljning kan jag ju säga att han gjorde ett fint MH.....tills det kom en älg i vägen lilla bytet vart då stora bytet och för en älghund borde väl det ge högsta betyg eller ?

Påminner om våran förra, MH gick perfekt fram till skottet, han slutade leka och gick över i sökmode, fram till skytten och gjorde sen fina utsök från skytten... Den som höll i MH konstatera dock att skotträdd var han inte men att han kopplade skottet till arbete...

 

[Red_Chili]

Till diskussionen i övrigt: varför skulle en uppfödare vara nöjd med ett rastypiskt mh om det är de negativa sakerna som är typiska? Tex collie och rädslor som nämndes. Då bör man ju snarare använda mh till att hitta de mest orädda.

Fast nog för att collies ofta har rädslor, men det ska väl inte ses som något rastypiskt? Alltså, det beror ju lite på vad man menar med det ordet såklart, men i mina ögon är en rastypisk hund en hund som är så som rasstandarden beskriver den. Om det tex står att en hund ska vara modig och hälften av hundarna i en ras inte är modiga, då är väl hälften av hundarna inte rastypiska då.

Så tänker jag i alla fall, och det finns väl i princip ingen rasstandard som säger att hunden ska vara rädd av sig?

 

[Red_Chili]

Och åter på temat irritationsmoment när det gäller avel:

Idag mötte jag en man som blev otroligt förtjust i Aysu. Efter en liten stund frågade han om jag hittat någon hanhund till henne än. Märkväl, inte frågan om jag skulle para henne eller inte, utan när. När jag förklarade att jag mest troligt inte kommer använda henne i avel så blev han jätteförvånad. Och visst, hon är fin i kroppen, har underbar mentalitet, är en duktig tävlingshund osv. Men alltså, nej. Jag skulle aldrig våga föda upp hundar (nu har jag inte råd heller, men jag hade inte tagit valpar ens om jag haft råd).