Jag blir förbannad på denna oseriösa avel!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag smiter över hit från kattsidan av forumet så ni får ursäkta mig om jag låter lite okunnig ibland (för det är jag!). Jag har en fundering som jag har funderat över ett bra tag och är nyfiken på vad ni säger;

Innan jag köpte min nuvarande renrasiga katt så hade jag funderat på hund ett tag, jag läste så mycket jag kunde på internet (med en nypa salt) och kom fram till att jag gillade verkligen cavaliern. Den lät verkligen som något som skulle passa mig med sin karaktär och personlighet, men jag ryste inför de digra sjukdomslistorna :nailbiting:

Sedan dess har jag läst lite mera och jag har för mig att jag har läst att ibland är blandraser i det första ledet från två rasrena hundar lite friskare än renraserna. Då tänkte jag ju på cavaliern som sägs vara så sjuk av sig, och att man då skulle korsa med en t.ex. cocker eller någon annan ras som liknar cavaliern. Ingen mera avel med de valparna då givetvis men just med syftet att kunna få fram lite friskare familjehundar ur raser som har så många sjukdomar.

Jag har inga planer på att köpa en hund inom kort framtid men det skulle vara intressant att få veta. Finns det såna uppfödare? Som är seriösa, menar jag? Gör man så?
Eller är det totalt meningslöst och rent av korkat att tänka så? Har jag gått på en internetmyt? :o

Du har gått på en internetmyt ;) Först och främst så vill man ju troligtvis att det är de bästa hundarna som går i avel, de som verkligen har något positivt som man vill ha i kommande generationers hundar. De renrasiga hundarna som är så bra, de används i renrasaveln för att främja den. Ju mer problem en ras har, desto viktigare blir det att ta tillvara på de hundar som ändå är bra. Kort sagt är chansen att en bra cavalier används i blandrasavel verkligen minimal! De bra cavalierna lär nämligen vara väldigt eftertraktade inom renrasaveln och ägarna/uppfödarna som brytt sig om att stödja den bra aveln (som lett till deras bra hundar), som sedan hälsotestat osv, inte en chans att de skulle låna ut sina hundar till blandrasaveln!

Det du skulle kunna göra om du verkligen fallit för cavalieren är att sätta dig ner och noga leta efter den mest seriösa uppfödare du kan hitta. Ta någon kunnig hundmänniska till hjälp om du känner dig osäker. Prata med bukefalister om det känns bra (det finns säkert någon här med i alla fall hyfsat bra koll på rasen). Köp från den uppfödare vars avelsarbete skulle kunna leda till fler friska och bra hundar. På så sätt ökar du efterfrågan på dem och bidrar till att denna toppenbra uppfödare kan fortsätta med sitt avelsarbete samtidigt som du själv får en hund där du absolut vet hur det ser ut med hundarnas släktingar, vad du borde få för hund mentalt och fysiskt osv. Ett annat alternativ är att leta efter en ras som är så lik cavalieren som möjligt, eller som åtminstone har samma egenskaper som de du gillar mest hos cavalieren och sedan köper en så frisk hund som möjligt ur den rasen.

En sak är dock säker: Genom att köpa blandrashund kommer du aldrig på något vis bidra till att renrasaveln blir bättre och eftersom renrasaveln är den avel som går att kontrollera och hålla på seriöst med så borde det inte vara någon större tvivel om vilken avel man vill stödja, för hundarnas bästa.
 
Vill bara tillägga att jag de senaste åren (läs 2-3 år) har träffat på flertalet cavaliers som är helt frisk och VÄLDIGT bra mentalt, nu är det ju ändå ett begränsat antal jag träffat men ja kan ändå inte låta bli att tänka att de kanske har gjorts lite framsteg i den aveln. Man kan ju hoppas iaf.

Vad kul och skönt att få höra! :up: Man blir ju lite mörkrädd annars, om jag någon gång ska köpa en cavalier så hoppas jag att det blir lättare då :)

Du har gått på en internetmyt ;) Först och främst så vill man ju troligtvis att det är de bästa hundarna som går i avel, de som verkligen har något positivt som man vill ha i kommande generationers hundar. De renrasiga hundarna som är så bra, de används i renrasaveln för att främja den. Ju mer problem en ras har, desto viktigare blir det att ta tillvara på de hundar som ändå är bra. Kort sagt är chansen att en bra cavalier används i blandrasavel verkligen minimal! De bra cavalierna lär nämligen vara väldigt eftertraktade inom renrasaveln och ägarna/uppfödarna som brytt sig om att stödja den bra aveln (som lett till deras bra hundar), som sedan hälsotestat osv, inte en chans att de skulle låna ut sina hundar till blandrasaveln!

Duh, känner mig lite dum som inte tänkte på det :o:D Självklart är det så, tänkte snarare att man använde medelmåttiga hundar till det - men då blir det väl medelmåttiga valpar?

Jag var snarare nyfiken på teorin att blandrashundar i det första ledet skulle kunna vara friskare för jag undrade hur det skulle kunna gå till. Men jag antar väl att det är bara 25% chans på det, annars är det väl 25% risk att den får cavalierns sjukdomar; 25% risk att den får den andra förälderns sjukdomar eller 25% risk att den får båda föräldrarnas sjukdomar (:nailbiting:), stämmer det eller?
 
Jag var snarare nyfiken på teorin att blandrashundar i det första ledet skulle kunna vara friskare för jag undrade hur det skulle kunna gå till. Men jag antar väl att det är bara 25% chans på det, annars är det väl 25% risk att den får cavalierns sjukdomar; 25% risk att den får den andra förälderns sjukdomar eller 25% risk att den får båda föräldrarnas sjukdomar (:nailbiting:), stämmer det eller?

Har du läst hela tråden? I en del av tråden diskuterades just detta och vist skulle man kunna tala om % som du skriver men tyvärr är det inte just så enkelt. Jag kan heller inte svara på om någon faktiskt vet med säkerhet att blandrashundar i första led är friskare och varför det i så fall skulle vara så.

Jag skulle vilja tro att det, precis som du säger, borde vara lika stor risk att hunden ärver båda föräldrarnas rassjukdomar som att hunden blir helt frisk MEN det är skillnad på att ärva "trasiga/sjuka" gener och att faktiskt själv visa en sjukdoms bild. En hund kan ju vara bärare av de typiska rassjukdomnarna utan att själv va sjuk. Först när någon hund får dubbel uppsättning(dvs från både mamman och pappan) av dessa gener så får du en sjuk hund som visar någon symtom därav skulle första generationsblandis kunna vara friskare därför att de inte får dubbel uppsättning av dessa gener (detta kräver dock att det inte är två raser med samma eller liknande rassjukdom som parats). OBservaera dock att hunden forfarande kan vara bärande på dessa gener så i en tredje generation är risken betydligt högre att sjukdoms symtomen bryter ut.

Detta är bara hur jag själv funderar och har absolut inga belägg för det jag här har skrivit men det skulle kunna vara så här.
 
Har du läst hela tråden? I en del av tråden diskuterades just detta och vist skulle man kunna tala om % som du skriver men tyvärr är det inte just så enkelt. Jag kan heller inte svara på om någon faktiskt vet med säkerhet att blandrashundar i första led är friskare och varför det i så fall skulle vara så.

Jag skulle vilja tro att det, precis som du säger, borde vara lika stor risk att hunden ärver båda föräldrarnas rassjukdomar som att hunden blir helt frisk MEN det är skillnad på att ärva "trasiga/sjuka" gener och att faktiskt själv visa en sjukdoms bild. En hund kan ju vara bärare av de typiska rassjukdomnarna utan att själv va sjuk. Först när någon hund får dubbel uppsättning(dvs från både mamman och pappan) av dessa gener så får du en sjuk hund som visar någon symtom därav skulle första generationsblandis kunna vara friskare därför att de inte får dubbel uppsättning av dessa gener (detta kräver dock att det inte är två raser med samma eller liknande rassjukdom som parats). OBservaera dock att hunden forfarande kan vara bärande på dessa gener så i en tredje generation är risken betydligt högre att sjukdoms symtomen bryter ut.

Detta är bara hur jag själv funderar och har absolut inga belägg för det jag här har skrivit men det skulle kunna vara så här.
Intressant! Låter faktiskt ganska logiskt i mina amatör-öron, iallafall gällande gensjukdomar som kräver dubbel uppsättning för att synas och det är väl därför man pratar om att det är bara den första generationen som kan vara friskare. Finns det gensjukdomar som bara behövs att bara en förälder har för att valpen ska få samma (och att det syns alltså)?
 
Vad kul och skönt att få höra! :up: Man blir ju lite mörkrädd annars, om jag någon gång ska köpa en cavalier så hoppas jag att det blir lättare då :)



Duh, känner mig lite dum som inte tänkte på det :o:D Självklart är det så, tänkte snarare att man använde medelmåttiga hundar till det - men då blir det väl medelmåttiga valpar?

I bästa fall, ja, men varför skulle man vilja ha annat än det bästa? Varför välja en medelmåttlig hund istället för en riktigt bra hund?
Kan tillägga att en riktigt bra avelshund INTE behöver vara någon stjärna inom sin ras. Tex vet jag en väldigt fin och rastypisk tik som inte vunnit något alls på utställningar, inte tävlats direkt någonting och inte är något extra om man inte känner henne. MEN hon har en ovanlig stamtavla, är frisk och sund osv och därför en bra hund att ha i aveln. För en utan koll på stamtavlorna skulle hon i bästa fall framstå som en medelmåtta, vissa skulle säkert kalla henne tråkig. Själv sitter jag och tycker att det är rysligt synd att hon inte fått fler avkommor än vad hon faktiskt fått. Av samma anledning vet jag en hane som skulle passa finfint i aveln. Helt korrekt i kroppen, sund och trevlig, rastypisk men inget "superextra" för allmänheten. Som tur är har han precis parat en tik och jag hoppas verkligen att det blir valpar där. Han är nämligen en totalt sett väldigt bra hund med betydligt ovanligare stamtavlor än de flesta andra som går i avel idag och därför är det värt att ha med honom i aveln.

Och det är där det blir knepigt. Vad är en "medelmåtta", en "riktigt bra hund" och "en dålig hund". En dålig hund är självfallet en osund hund med antingen dålig mentalitet, dålig kroppskonstruktion eller i värsta fall bägge delarna. Men gränsen mellan medelmåtta och riktigt bra? Den är inte alltid övertydlig för den som inte har bra koll på avel. En seriös uppfödare kan se den gränsen. En oseriös ser inte den gränsen och ser därför inte heller skillnaden mellan en bra och dålig hund alla gånger, för dem är alla hundar "bara hundar som blir vad man gör dem till", ungefär.
 
Jag kan heller inte svara på om någon faktiskt vet med säkerhet att blandrashundar i första led är friskare och varför det i så fall skulle vara så.
Att det finns en hetrozygot effekt när du blandar i första generationen är bevisat via studier och går även att bevisa rent teoretiskt inom genetikläran varför det fungerar så, men däremot är risken stor att det vid vidare avel på dessa individer dyker upp ett flertal av de genetiska felen som ger oss ärftliga sjukdomar inom raserna.

/Camilla
 
Nu känner jag för att skriva samma överskift fast "Jag blir så förbannad på oseriösa köpare till denna avel"

Såg nyss en annons på Facebook: Finns det någon som säljer mellanstora valpar? Ingen minisort som man råkar trampa på. Ras spelar ingen roll men inga ockerpriser och ingen med massa hååååår"

Första förslaget var korsning labbe/jämthund :banghead:
 
Nu känner jag för att skriva samma överskift fast "Jag blir så förbannad på oseriösa köpare till denna avel"

Såg nyss en annons på Facebook: Finns det någon som säljer mellanstora valpar? Ingen minisort som man råkar trampa på. Ras spelar ingen roll men inga ockerpriser och ingen med massa hååååår"

Första förslaget var korsning labbe/jämthund :banghead:

Och jag såg häromdagen där det stod ungefär: "Söker valp i område blablabla, ungefär x cm hög, ras spelar inte så stor roll, men inte allt för dyr" :banghead:
 
Nu känner jag för att skriva samma överskift fast "Jag blir så förbannad på oseriösa köpare till denna avel"

Såg nyss en annons på Facebook: Finns det någon som säljer mellanstora valpar? Ingen minisort som man råkar trampa på. Ras spelar ingen roll men inga ockerpriser och ingen med massa hååååår"

Första förslaget var korsning labbe/jämthund :banghead:

Nu har köparen fått ett nytt förslag schäfer/staffe. Säkert en jääättefrisk hund. Med tanke på de rassjukdomar som kan följa med där så kan iaf jag komma på en herrans massa viktiga frågor att ställa. Det ända köparen har frågat är "Hur mycket hår har en sån?"

Vill dunka huvudet i tangentbordet och skrika! :arghh:
 
Mörkrädd för mindre.... Det behövs somsagt spridas kunskap i detta land!

@Voff gav du dig på att svara något på FB annonsen?
 
Mörkrädd för mindre.... Det behövs somsagt spridas kunskap i detta land!

@Voff gav du dig på att svara något på FB annonsen?
Nej jag gjorde inte det. Liten ort och som fd admin för den köp & säljsidan så ville jag inte provicera någon.
Men det kliade i fingrarna
 
Intressant! Låter faktiskt ganska logiskt i mina amatör-öron, iallafall gällande gensjukdomar som kräver dubbel uppsättning för att synas och det är väl därför man pratar om att det är bara den första generationen som kan vara friskare. Finns det gensjukdomar som bara behövs att bara en förälder har för att valpen ska få samma (och att det syns alltså)?
Jag kan inte komma på någon sådan. Men om man blandrasavlar hejvilt så vet man nog inte vilka genetiska sjukdomar som finns inom de raser man avlar på. Och recessiva sjukdomsgener kan poppa upp i blandraskullen både på första generationen och några generationer ner.
 
Har en bekant med två hundar, en ung hund (2 år max tror jag) och en valp. Den äldre är blandning centralasiatisk ovcharka, schäfer & kangal och valpen är KO & boerboel. Den äldre är förvisso väldigt trevlig och snäll det lilla jag träffat dem men vem får för sig att blanda de där raserna?`:(
 
Har en bekant med två hundar, en ung hund (2 år max tror jag) och en valp. Den äldre är blandning centralasiatisk ovcharka, schäfer & kangal och valpen är KO & boerboel. Den äldre är förvisso väldigt trevlig och snäll det lilla jag träffat dem men vem får för sig att blanda de där raserna?`:(

Ett pucko som inte kan hund och inte har något ansvar i kroppen.
 
Jag kan inte komma på någon sådan. Men om man blandrasavlar hejvilt så vet man nog inte vilka genetiska sjukdomar som finns inom de raser man avlar på. Och recessiva sjukdomsgener kan poppa upp i blandraskullen både på första generationen och några generationer ner.

Precis. Förutsättningen för en heterosiseffekt är ju också att ingen av föräldrarna bär på samma sjukdomsanlag. Eftersom det är en hel del sjukdomar som förekommer hos många raser, exempelvis HD, så går det inte bara att korsa två raser och vara säker på att få en frisk hund.
 
Oh my lord...
Secon chance har en valp de behöver nytt hem till.
Ras: Amstaff/Rottis/Schäfer/Malamut/Bernersennen
 
Själv hoppas jag att han får en ägare som har erfarenhet av de olika raserna och kan jobba MED hundens naturliga behov istället för emot.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Katt Fick lite inspiration från hund och tänkte skapa en liknande tråd på katt. Här diskuteras allt som har med oseriös avel och konstiga...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
5 767
Senast: Puffindog
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp