Aningsfull
Trådstartare
Idag blev jag så grymt besviken på mina arbetskamrater. För det första kommer man in på morgonen och möts av en butik där det är minst sagt kaos. Såg ut som att någon droppat en bomb där inne. Eftersom att jag hade öppningen själv och jobbade ensam de 3 första timmarna var det bara att hugga in och försöka få ordning. Dammsuga golvet, vika kläder, bära undan kartonger. Sedan öppnar ju butiken så då blev det 2 timmar utan möjlighet att ens gå på toaletten, klättra upp och ner på pallar och hänga upp jeans, vika ännu mer, dessutom såhär 4 dagar före jul med butiken full av kunder som behöver hjälp också.
Så när mina kollegor kom in sa jag att "Jag måste gå på en rast för jag är grymt trött nu." Hade såna sammandragningar att jag knappt kunde stå upprätt längre och fogarna värkte.
Så jag köpte mig nåt att dricka och satt ner i 20 minuter och gick sedan tillbaka för att fortsätta jobba. Och då möts man av "Du jobbar ju bara 4 timmar idag. Då har man ingen rast. Vi har ingen rast när vi jobbar 4 timmar. Vi måste prata med chefen om det här."
Och då kände jag bara att vad faaan.
Nej, ni kanske inte tar rast då. Men ni är inte gravida heller. (Och kommer aldrig att bli det heller, pojkspolingar) Och jag har verkligen kämpat som faan genom hela min graviditet för att jobba lika hårt som alla andra och göra samma sak som alla andra. Och när man för första gången sätter sig ner och vilar 20 min för att man verkligen behöver det så får man höra det.
Medan dom själv inte är sena på att vara borta en halvtimme extra på lunchen. Eller, som på en söndag, komma in så jävla bakis på jobbet att dom måste ligga på lagret och sova hela dagen medan jag gör deras jobb.
Och jag blev så sjukt jävla besviken för det känns verkligen som att allt ens jävla slit utan att klaga över foglossningar och sammandragningar inte lönar sig.
Lyckligtvis är chefen (butiksägaren) själv flerbarnsmamma och jag har svårt att tro att hon skulle bli arg för att jag sätter mig ner och tar en paus om jag känner att jag behöver det. Hon kan väl förhoppningsvis förstå att man som gravid i v 32 inte är lika pigg som 20-åriga killar.
Men ja, jag känner mig sjukt besviken. Hårt slit uppskattas verkligen inte, men 20 minuters "oberättigad" vila är visst väldigt viktigt att påpeka.
Suck. Tröttheten och alla graviditetshormoner gör väl det hela ännu värre också.
Så när mina kollegor kom in sa jag att "Jag måste gå på en rast för jag är grymt trött nu." Hade såna sammandragningar att jag knappt kunde stå upprätt längre och fogarna värkte.
Så jag köpte mig nåt att dricka och satt ner i 20 minuter och gick sedan tillbaka för att fortsätta jobba. Och då möts man av "Du jobbar ju bara 4 timmar idag. Då har man ingen rast. Vi har ingen rast när vi jobbar 4 timmar. Vi måste prata med chefen om det här."
Och då kände jag bara att vad faaan.
Nej, ni kanske inte tar rast då. Men ni är inte gravida heller. (Och kommer aldrig att bli det heller, pojkspolingar) Och jag har verkligen kämpat som faan genom hela min graviditet för att jobba lika hårt som alla andra och göra samma sak som alla andra. Och när man för första gången sätter sig ner och vilar 20 min för att man verkligen behöver det så får man höra det. Medan dom själv inte är sena på att vara borta en halvtimme extra på lunchen. Eller, som på en söndag, komma in så jävla bakis på jobbet att dom måste ligga på lagret och sova hela dagen medan jag gör deras jobb.
Och jag blev så sjukt jävla besviken för det känns verkligen som att allt ens jävla slit utan att klaga över foglossningar och sammandragningar inte lönar sig.
Lyckligtvis är chefen (butiksägaren) själv flerbarnsmamma och jag har svårt att tro att hon skulle bli arg för att jag sätter mig ner och tar en paus om jag känner att jag behöver det. Hon kan väl förhoppningsvis förstå att man som gravid i v 32 inte är lika pigg som 20-åriga killar.
Men ja, jag känner mig sjukt besviken. Hårt slit uppskattas verkligen inte, men 20 minuters "oberättigad" vila är visst väldigt viktigt att påpeka.
Suck. Tröttheten och alla graviditetshormoner gör väl det hela ännu värre också.
