Jag behöver ta tag i mig själv - vart vänder jag mig?

[cello]

Jag förstår vad du menar, men jag håller inte med. Psykiater är läkare. Psykologer och psykoterapeuter är utbildade i terapeutiska metoder, det är inte coacher. Så för mig är det viktigt vilken utbildning som ligger bakom, eftersom det är terapeutisk metod jag vill ha, inte "stödsamtal".

Och det finns så många utövare inom respektive gren att de flesta nog kan hitta någon de klickar med. Själv har jag erfarenhet av tre terapeuter och funderade faktiskt aldrig över om vi hade kemi eller inte, det var deras yrkeskunskap jag sökte. Men att jag inte funderade kanske berodde på att vi funkade.

Aha! Då tänker vi lite olika helt enkelt!

 

[Squie]

Följdfrågan, som många redan varit inne på, är självklart, är det någon som har provat, och har det varit bra?

För mig var det livsavgörande.

(KBT under 1,5 år)

 

[Raderad medlem 6459]

Följdfrågan, som många redan varit inne på, är självklart, är det någon som har provat, och har det varit bra?

Jag har gått i KBT vilket utan tvekan räddade livet på mig . I framtiden när jag har råd vill jag börja gå i psykoterapi.

 

[kryddelydd]

Jag förstår vad du menar, men jag håller inte med. Psykiater är läkare. Psykologer och psykoterapeuter är utbildade i terapeutiska metoder, det är inte coacher. .

Tillägg:
Prykiater har också, förutom att de är specialistläkare, så kallad steg 1 utbildning i psykoterapi: det ingår i deras specialistutbildning.

 

[Vallmo]

Jag gick för länge sedan i psykodynamisk terapi och har nyligen nosat på KBT. Båda var mycket bra.

Förenklat och från mitt perspektiv skulle jag säga att psykodynamisk terapi handlar om att förstå sina mönster för att kunna påverka dem, medan KBT ger mycket konkreta tankeverktyg att hantera ens beteende med, oavsett vad mönstret beror på. Men som sagt, det är min tolkning av mina erfarenheter.

Det där tycker jag var en väldigt bra beskrivning, faktiskt.
Instämmer helt!

När det gäller vilken typ av hjälp man söker tycker jag utbildning och inriktning går före personkemi.
Jag har gått länge i enskild (och även grupp) terapi.
I början tänkte jag inte särskilt mycket på min enskilda terapeuts skicklighet.
Jag mådde så dåligt så det spelade inte så stor roll vem det var som jag pratade med. Och jag tyckte om henne som person.
Efter ett tag, när jag mådde bättre och kunde reflektera "på högre nivå" så har jag märkt att min terapeut inte riktigt räckt till.
Hon är i grunden arbetsterapeut och kanske har någon extra utbildning på det.
Det stannade liksom upp för några månader sedan och jag tycker inte min enskilda terapi har gett mig särskilt mycket.

Har även pratat med mina gruppkamrater (vi har olika terapeuter som ingår i vårt team) och spontant så säger jag att de andra, nya terapeuterna som har terapeut/psykologutbildning är bättre skolade och kan ha ett mer proffesionellt förhållningssätt. Det är uppenbart att mina gruppkamrater får ut mer av sin terapeut än vad jag får.
Ska tillägga att alla tycker ungefär lika om terapeuterna. Den som har samma som jag har upplever det likadant osv.

Så, sammanfattningsvis titta på utbildning och erfarenhet samt inriktning.
Fundera också specifikt vad du har för målsättning med terapin.
KBT är det vanligaste nu och det är bra, men man ska komma ihåg att det inte passar alla.

 

[Petruska]

Jag förstår vad du menar, men jag håller inte med. Psykiater är läkare. Psykologer och psykoterapeuter är utbildade i terapeutiska metoder, det är inte coacher. Så för mig är det viktigt vilken utbildning som ligger bakom, eftersom det är terapeutisk metod jag vill ha, inte "stödsamtal".

Och det finns så många utövare inom respektive gren att de flesta nog kan hitta någon de klickar med. Själv har jag erfarenhet av tre terapeuter och funderade faktiskt aldrig över om vi hade kemi eller inte, det var deras yrkeskunskap jag sökte. Men att jag inte funderade kanske berodde på att vi funkade.

Någon (några?) studie lär visa att det avgörande för lyckosam behandling är den så kallade terapeutiska alliansen (det vanligt folk kallar för personkemi kan nog ses som en del av alliansen).

Jag föreställer mig att en duktig terapeut kan bidra till att den alliansen etableras i fler fall än vad en mindre duktig terapeut kan - dvs för terapanden kommer det att kännas som att personkemin är det viktigaste, men det är just i det fall som "kemin" uppstår mellan terapeut och terapand. Inte personkemi mellan vilka som helst.

 

[Hyacinth]

Nej, men det är ju en annan sak. Det jag vände mig mot var att kemin skulle vara viktigare än utbildning. Då kan man ju lika gärna prata med sin empatiska faster eller granne. Det är att underkänna värdet av de utbildningar som t ex psykologer och psykoterapeuter har.

Yoga, tänker jag. Om man inte har en faster.