L
loch
Det här låter väl ganska löjligt men jag är rädd. Jag vill inte åka på tävlingar med min dotter och hennes ponnier för jag mår så dåligt av det...
Här hemma på gården låter jag henne ta ut och in hästar själv (hon är 9) och rida på ridbanan själv och jag är inte orolig... men jag hatar att åka iväg på tävlingar på klubben, och hon älskar det!
Det är så mycket hästar överallt, hästar man inte vet något om och hästägare som man inte heller vet något om... I mitt huvud börjar genast hemska scener spelas upp; någon häst kommer lös, någon häst sparkar min dotter och/eller hennes hästar, någon tokgalopperar och drar igång de andra...
Jag är stressad, nervös och orolig redan dagarna innan tävling och nu måste jag få lite hjälp med mental träning för att orka hantera det.
Det blev inte precis bättre av att det faktiskt hände en olycka ikväll när vi var iväg, även om min dotter inte ens var i närheten... men min "hönshjärna" omsätter genast allt otäckt till att - det kunde varit min dotter... (förutom att jag verkligen känner med mamman och dottern som det handlade om IRL... )
Kan någon hjälpa mig att tänka om? Finns någon litteratur att läsa för att ändra inställning och tycka att det är kul? Jag vill verkligen tänka om!
Här hemma på gården låter jag henne ta ut och in hästar själv (hon är 9) och rida på ridbanan själv och jag är inte orolig... men jag hatar att åka iväg på tävlingar på klubben, och hon älskar det!
Det är så mycket hästar överallt, hästar man inte vet något om och hästägare som man inte heller vet något om... I mitt huvud börjar genast hemska scener spelas upp; någon häst kommer lös, någon häst sparkar min dotter och/eller hennes hästar, någon tokgalopperar och drar igång de andra...
Jag är stressad, nervös och orolig redan dagarna innan tävling och nu måste jag få lite hjälp med mental träning för att orka hantera det.
Det blev inte precis bättre av att det faktiskt hände en olycka ikväll när vi var iväg, även om min dotter inte ens var i närheten... men min "hönshjärna" omsätter genast allt otäckt till att - det kunde varit min dotter... (förutom att jag verkligen känner med mamman och dottern som det handlade om IRL... )
Kan någon hjälpa mig att tänka om? Finns någon litteratur att läsa för att ändra inställning och tycka att det är kul? Jag vill verkligen tänka om!