Sv: Jä**a skit!
Det gick jättebra på ATG - trots att han gjort frivolter i boxen så var stygnen fortfarande på plats
Han fick lugnande innan de tog bort bandaget för att minska sprattelrisken och han skötte sig bra, stod "nästan" still.
Men det ser läskigt ut - hoven bara hänger ju. Innan han sätter ner den rätt liknar den ett s på något sätt.
Jag åkte in själv med honom, så jag missade kameran. Var lite orolig för lastningen, så jag hade bara det i huvudet.
Hans sår är inte lika "runt" som hos din häst. Han har två sår som är parallella och går runt hela benet. Insidan av benet är såren ca två cm breda och in till skenbenet, utsidan är det mer köttigt.
(Urk vad äckligt det låter när man ska beskriva det.)
I fredags var jag urdeppig, men jag försöker ta en dag i taget nu istället för att tänka på alla månaderna på en gång. Är lite lättare så.
Vi har överlevt i dag, och ska klara av en dags boxvila i morgon också. Längre än så tänker jag inte.
Det känns som han accepterar boxen mer och mer, för varje dag som går. Istället för att härja två timmar och pausa i 20 minuter, så härjar han 20 minuter och pausar två timmar. Positivt!
Veterinären sa några kloka ord också: om jag har gjort allt jag kan göra för att han ska vara lugn (sällskap, grovfoder, sysselsättning mm) och han ändå inte är lugn - gå därifrån och titta inte på eländet. Det som händer det händer.Kika till honom med jämna mellanrum, men stå inte kvar och titta, man kan ändå inte göra något och man mår bara själv dåligt av att se det.
Så det låter jag bli. Tittar till honom varannan timme, men stannar inte kvar och väntar ut hans härjande.
(Sen att jag kikar in genom stall-fönstret eller lyssnar om jag hör sparkar fortfarande är en helt annan sak
![Angel :angel: :angel:]()
)
Nu ska han fortsätta boxvila, byta bandage på fredag och ta stygnen i slutet på nästa vecka.
Röntgas första veckan i januari. Vet. sa att vissa förändringar ser man inte förrän efter minst tre veckor, därför ville hon ta det först efter nyår.
Om allt såg bra ut på röntgen så kunde han få komma ut på korta fem-minuters-promenader för hand på hårt underlag i januari.
Annars känns det positivt - han äter bättre, har inte kotat över sedan i söndags vad jag har sett, börjat "skita som en häst" istället för blöta komockor och man kan gå in i boxen och mocka utan fara för livet.
Sällskaps-sjuk som bara den under sina lugna stunder, och just nu älskar han när man kliar vid hasen ovanför bandage-kanten. "Burrar" med mulen så man tror den ska trilla av
Hur går det för dig? Vad händer härnäst?
Bandaget - har du fortfarande ett "stuprör" i eller är det bara cellstoff/lindor?
---
Martha - gud vad skönt att höra att samtliga hästar som du sett blivit bra, då finns det hopp
![Bow :bow: :bow:](/bilder/smilies/bow.gif)