->ghost, Det finns faktiskt folk som på allvar straffar sina hästar genom att dra in på kraftfodret, och tror att hästen förstår innebörden.
Men jag har även sett det på ridhästsidan, så det är inte en travsjukdom...
Det tragiska är att folk faktiskt också väljer att skämta om såna saker. Jag tycker det finns bättre och sundare tankar att tänka om sin häst. För människor som väljer att skämta om sånna saker tar inte sin uppgift på allvar, ej heller hästens. Det är ju faktiskt (om man analyserar) att vara illojal mot hästen, men "förkläda det i ett skämt". Hästarna blir precis som vi skapar dom. Dom tankar vi tänker påverkar även vår häst. lustigt nog.
Människor som hela tiden ska skämta bort saker och ting i sin omgivning skämtar bort sig själv på samma gång. Det blir som att inte vilja inse att man är otillräcklig i sin uppgift. Det är ju mycket bättre att vara konstruktiv och sökande, så att man blicka framåt, söker och lär sig mer.
-> gulan, Jag har slutat göra vad man ska göra
Jag tror inte det funkar i längden. Skulle jag ha hästen som tråden handlar om så skulle jag för det första parkera vagnen -ett par veckor. Ta en håranalys.
Sen skulle jag ta reda på vad det är som skapar obehag. Sen skulle jag se hästen i rörelse, i olika situationer, för att få bekräftat var obehaget sitter, sen skulle jag träna utan belastning, efter hästens förutsättningar (låter enkelt och banalt men är ganska svårt igentligen).
Sen så skulle jag börja om på ny kula, men en förståelse och tillit till hästen. Kort beskrivet. Om jag inte skulle kunna se själv så skulle jag kontakta personer jag litar på, om jag inte själv kan sätta fingret på vad som är märkligt.
Det är ju lite svårt att beskriva exakt hur/vad som funkar eftersom det är levande individer vi relaterar till.
Men jag kan säga att jag kommer aldrig mer att sätta mig i en vagn utan att ha tömkört, markarbetat och löslongerat hästen först. Bara för att jag vill skapa en
sund relation till den individ som jag ska arbeta med -oavsett vilken ålder och vilka meriter hästen har!
Det kan tyckas tidsödande, men jag kan lova dig att dom veckor som jag lägger ner på att lära känna hästen/skapa förtroende spar så oändligt mycket tid längre fram i träningen. Hästen förstår att jag gör allt för att vi ska ha en öppen relation och den tillåts visa för att jag ska förstå när något inte stämmer. Då är det min skyldighet att få hästen att må bra igen.
Ett litet exempel:
En av 4 åringarna som jag har har var inkörd när han kom hit som 3 åring, "men han kunde inte svänga". (Han var bl. a uselt inkörd, utan muskler, sned, dårlig i mun och låst i ryggen).
Har blivit mycket duktigare på att svänga men är långt ifrån fullärd. Vi kör mest krumelurer i skritt. Har påbörjat lite voltning i trav och han visade i går att det var för snäv volt, genom att dra i hop sig och skutta -precis som många gör när dom ska slå och kanske var han på väg att göra det?
I stället för att ryta och slå med tömmen så släppte jag efter så att han kunde räta ut kroppen. Då lugnade han sig genast. Men jag vet och litar på att hästen är ärlig, och det var han. Jag bad honom att utföra en allt för tvär sväng och han kunde inte genomföra.
Och jag förvånas inte att höra att 4 vet. kiro + andra har sagt att hästen är frisk.
Beter den sig som om det är något som plågar den så väljer jag att tro att hästen har rätt, inte människorna.
Hästar ljuger inte. Om människan inte lyckas lösa "problemet" så är människan en del av det, har det sagts.
Har man kört fast och fortfarande känner att hästen inte svarar upp till förväntningarna så bör man väl fundera på om man ska fortsätta med trav...
Jag tror inte att travet är den optimala lösningen på ett perfekt hästhållande i längden....men man kan ju har skoj tillsammans med hästen även om man inte travtränar...
