Sv: Islandshund o Manchesterterrier
Menar du Isländsk fårhund när du pratar om Islandshund? I så fall kopierar jag in text från ett svar jag skrivit i frågan tidigare:
"Efter 14 år med islänning så kan jag i alla fall svara lite. Dock är ju detta bara baserat på den individ jag känner. Det skiljer säkert i både temperament och lynne.
Generellt så är det en pigg, glad och vaken hund. Den reser sig och går efter dig när du rör dig och vill gärna vara med överallt. Den är ju avlad att vakta lamm mot fåglar och det är där jag upplever den största skälligheten. Vår har varit gårdshund, lämnar aldrig gården utan har sitt bevakningsområde som han patrullerar. Om större flygande föremål kommer in i luftrummet så skälles det. Antalet skator, kråkor och björktrastar som funnits i närheten är försvinnande litet. Skälles gör även på flygplan som passerar...
Det är ingen envis och egensinnig hund. Den är extremt lyhörd och säkert mycket lättlärd. Vi har inte tränat vår särskilt mycket men vardagen fungerar problemfritt.
Jaktlust finns inte om man bortser från stora fåglar då... Man kan rida i skogen och hunden håller reda på var du är, du behöver inte fundera på var den är, den är troligen precis bakom hästen.
Det är inte vall på samma sätt i dem som i border collie tex. De driver inte ihop flocken till föraren på samma sätt utan fungerar mer som pådrivande. Vi använde hunden på fåren som säkring bakåt. En gick före och lockade fåren, hunden gick bakom och avskräckte från eventuella utbrott. Dock inget att lita på för att samla ihop och hämta fåren.
Jag tror inte att en islänning skulle må bra av att ligga i lägenhet. De måste ha gott om aktivering då. Sen om det bara blir prommenad nån dag så går det säkert inte sämre än med andra hundar. Agility tror jag den blir som klippt och skuren för, fast risken finns att den blir så glad att den måste gasta lite...
Det är en enkel hund att ha med i alla lägen. Glad åt alla människor, behändig storlek, verkar oerhört hållbar. Vår gamling har börjat höra riktigt dåligt sista halvåret men har varit kärnfrisk hela tiden. Efter 10 år fick sporrarna tas bort då han rivit upp en av dem på något och det ville inte läka, men så mycket som han rört sig i bråte kan man ite säga att de varit särskilt hindersamma heller. Enmanshund kan jag absolut inte tycka. Vår gillar alla som gillar honom. Har hoppat in i andras bialr för att åka med. Vill alltid hälsa, men inte som en brötig retriver utan med lite finess...
Se till att välja en bra kennel. Helst nån som har mentaltestade hundar, de kan nog tendera att vara lite veka. Det finns en ögonsjukdom som de bör vara fria från också.
Tror inte höfterna är ett problem. Gamlingen ligger fortfarande som en groda med bakbenen rakt bakåt. Han snackar mycket. Vill man ha en ostbit sätter man sig framför nån och tjatar tills vederbörande går och hämtar i kylen...
Oj, långt. Nå, fråga mer om du undrar nått! Jag tillstyrker! Det är en superhund! "