Hos oss är motivationen inte på topp just nu. Mycket jobb för min del och Sölvi äter allt sämre
han går ju själv sedan någon månad tillbaka och jag tror verkligen det påverkar honom negativt mentalt. Han står ofta i ett hörn och bara står
han får en massa hösilage men oftast tröttnar han på det oavsett om det är inne eller ute. Usch vad det gör ont i mammahjärtat. Han som är van att gå på lösdrift med massa jämnåriga kompisar med fri tillgång på hösilage går nu själv och går in på nätterna med bara två fodringar per dygn. Det är galler mellan boxarna i stallet och ute är det inte ofta han får fysisk kontakt heller. Usch vilket dåligt samvete jag har.
Vi ska byta stall i mitten av april där det finns kompisar och de fodras 4ggr per dygn. Vi har möjlighet att flytta redan 1a april men då vi är anmälda till tävling den 7e april tänkte jag att det bästa är att flytta efter det. Men nu börjar jag överväga att flytta redan den 1a ändå. Jag kan alltid stryka mig från tävlingen om jag känner att han är för ostabil och inte landat på nya stället än. Hans välbefinnande är tusen gånger viktigare än tävlingen.
Jag har bokat tandkoll nästa vecka. Men han har aldrig haft problem med tänderna innan, och han har aldrig haft någon superstor aptit enligt uppfödaren heller. Visst är det bra att kolla upp så att inget är medicinskt fel, och det ska jag göra. Men jag tror i grunden att han måste ha andra rutiner och möjlighet till annat grovfoder som han gillar bättre. Och mer stimulans från hagkompisar. Jag har tänkt på magsår, antingen aktivt nu eller att risken ökar när han äter så dåligt. Men han är så go och glad när vi hittar på saker, är fin i magen och visar inga tecken på obehag i övrigt. Jag har aldrig sett honom sur
Nu har jag köpt melass för att kunna strila över hösilaget för att kunna få i honom mer för att minska risken för problem med magen. Lusern får han flera kilo av, tillsammans med olja. Men den här oron tar knäcken på mig. Min lilla häst
Förlåt för rant! Kände att jag behövde ventilera lite